Jag förstår inte riktigt den här tempoändringen. Från att ha haft ett riktigt avslappnat och skönt sommarlov till att få ungefär tretusenfemhundranittioåtta uppgifter att göra. På en gång. Finns inte en chans att jag kommer hinna klart med allt det här i tid. Det är lite för mycket. Magsår 2007, någon? Fast kul är det samtidigt, kul att ta lite mer ansvar och göra lite mer saker "på riktigt".

Dels så är det ju självklart styrelsearbetet. Det tar sin lilla tid, och det är mycket att hålla reda på. Snart är det kalasmottagning också. Hoppas allting kommer flyta på bra där. Sedan så är det ju skolan. Fortran har dragit igång rejält nu, och det är ett par laborationer som skall göras. Inte för att programmeringen är speciellt svår, men det är lite för mycket matematik inblandat i uppgifterna för att jag ska tycka det är roligt. Men men, det ska väl gå. Ingen tenta i kursen i alla fall, alltid något. Datornätslaborationerna i xkernel har även de dragit igång. Kul att koda i C, som inte har något inbyggt stöd för objektorientering. Det tog ungefär en 2-3 timmar innan jag och Mange ens förstod hur vi skulle lösa problemet. Förhoppningsvis är det bara den här första laben som kommer vara sådär superklurig.

Det största arbetet dock ligger i programutvecklingsmetodiksprojektet. Har märkt att det är lite mycket jobb som projektledare, men det ska nog gå. Har inte riktigt skaffat mig en klar bild över hur vi ligger till tidsmässigt - hur mycket spelrum vi har och hur mycket tid allting kommer att ta. Måste fixa det till helgen.

Har även fått jobb via fars föreningen, skall designa om deras hemsida och installera ett forum åt dem och administrera lite konton. Kul att göra lite extra cash vid sidan om såhär, fast arbetsbördan kommer nog bli riktigt tung med tanke på allt som jag har att göra.

Det låter som om jag bara klagar över att det är så mycket, men så illa är det inte. Jag trivs egentligen ganska bra att ha så många bollar i luften. Det sysselsätter mig och gör att jag inte har en tråkig stund. Plus att jag får träffa så många intressanta människor. Fritiden dör ju lite såklart. Det jag har tid med nu förutom skolan är ungefär bara styrketräningen och festande. Festande har det blivit en hel del på senaste tiden också. Och mer kommer det nog bli. I'm feeling good!

Man kanske skulle ta och göra något vettigt istället för att skriva massa tjurskit här. Ja, det tycker jag låter som en bra idé. Det gör du också. Så ta och skriv en kommentar. Tack!

På återseende!

Det är inte mycket kvar av nollningen nu. I princip bara en vecka, och det mesta är avklarat. Känns som om det mesta har flytit på ganska bra. Förutom vädret. Det har inte varit någon höjdare det här året faktiskt (under nollningen alltså).

Vad har jag gjort då? Förutom varit lite för full vissa kvällar? För det första var det mottagningen av nollorna och nolle-intervjuerna. Där grillade vi i styret korv och bjöd nollorna. Förutsatt att de stackars nollorna sålde sin själ till sektionen via en liten namnunderskrift på ett papper. Och de tilläts prova sina vackra (bajsbruna) overaller. Det flöt på ganska bra, måste jag nog säga.

Sedan var det ju dags för hajken. Över 3 mil var nollorna (och faddrarna) tvungna att cykla. Oh yes, motion är bra skit! Sätravallen hölls hajken på. Vi blev placerade mitt ute i ingenstans (vid en busshållplats) för att presentera styrelsen. Jag, Oskar och Hampus fick ta hand om ena stationen. Bild ses nedan. Mitt ute i ödemarken vid en åker, och lite mat från McDonalds. Kan nästan inte bli bättre! På stationen bjöds på lite vatten och vi presenterade vårt arbete och vilka vi var. Mer spännande än så blev det inte riktigt, så det blev hemfärd efter den lilla utflykten.



Det har ju egentligen hänt ganska mycket under nollningen, men det som är värt att skriva något om är väl München Hoben. Skitkul hade jag faktiskt, det här året. Kul att träffa så många människor, speciellt kul att se att många från Norrpan orkade ta sig till linkan för att parta loss. Det här året fick jag med mig ett helt glas med mig hem också. Wonderful! Vet inte riktigt hur många glas jag fick i mig totalt, men det blev ett par. Stannade tills stängningsdags, sedan blev det tid för att jaga rätt på en taxi. Tur att det var så lätt att få tag på någon....inte. Fick sitta i telefonkö i en 10 minuter och sedan när väl taxin skulle komma så hittade han inte till universitetet. Med lite guidning via telefon kom han till slut och jag lyckades hitta hem till moster i Linköping där jag somnade ganska stenhårt.


Tack gode Gud för att man inte började förräns kl. 13 dagen efter. Bakfyllekäkspizza blev lunchen den dagen. Det satt riktigt, riktigt bra. Vad gäller Backyard Babies som spelade på festen så kändes de ganska färglösa. Tyckte inte de var speciellt bra. Eller så var jag nog lite för berusad för att uppskatta det. Aja, whatever. Kul var det i alla fall.

Och så har ju allvaret dragit igång också. Speciellt PUM-projektet. Fortran går väl an, bara ett par labar att göra, och datornät verkar inte så svårt just nu. Men det ger sig väl med tiden, och kommer säkert visa sig vara en riktigt krånglig kurs. Jag bävar. Men det stora som ligger framför oss nu är PUMen. Programutvecklingsmetodik, för den oinvigde. Vi fick inte det projektet vi ville ha i första hand, men vårt andrahandsval tillföll oss i alla fall. "Vidareutveckling av språkinlärningsprogram". Smaka på den! Jag fick rollen som projektledare i gruppen (vi är 8 stycken), så det är ett visst ansvar som vilar på mina axlar just nu. Känns som om det här kommer ta mer tid än vad man vill. Men vilken kurs gör inte det, egentligen?

Var ute på Palace en sväng i fredags också. Kul att träffa alla människor, men kvällen i övrigt hade väl inte så mycket att ge... trevlig avslutning dock :).

Well, har ni orkat läsa ända hit är det riktigt bra jobbat. Och har ni gjort det tycker jag ni kan lämna av en liten kommentar också. Det tar inte så lång tid. Så kom igen, skriv!

Som avslutning lite diverse bilder från München Hoben som inte passade in någonstans i den löpande texten. Håll till godo:

Well, det var väl kanske på tiden. Jag känner mig bara så jävla dum. Varför höll jag inte kvar vid mina principer? Jävla skit. Det hade besparat mig en hel del besvär. Plus att jag hade nog haft mycket roligare igår. Jag förstår inte riktigt. Men men, shit happens. Det är bara hålla huvudet högt och gå vidare. Hade tänkt att skriva om hur jäkla kul München Hoben var och hur pass roligt jag haft under nollningen, men det får bli ett senare inlägg. Just nu är det mesta crap. Kul kuriosa: det gick via telefon även denna gång.

Men egentligen, jag har ändå inte tid med sånt här skit. Dels är det förbannat mycket att göra i skolan, dels så tar styrelsearbetet upp en hel del tid. Och så ska jag försöka leva lite också.

Fuck it.

Jag har länge velat veta varifrån ett visst citat kommer från. Citatet i fråga följer nedan. Äntligen fick jag reda på var den kom ifrån, och när jag såg vilka som stod bakom filmen var det ett måste att se den (Robert Rodriguez, Quentin Tarantino med flera). Four Rooms utspelar sig på ett hotell under nyårsafton, med Tim Roth i huvudrollen som "the Bellhop", alltså portiern. Fyra små episoder utspelar sig genom hela filmen, alla dessa fyra episoder utspelar sig i distinkta rum. Det är galna historier som utspelar sig. Första episoden består av ett gäng (snygga) häxor som ska återuppliva sin förstenade gudinna genom bröllopssvitens badkar. Jag vet, det låter helweird och det var det också. Klockrent.


I andra sekvensen så förväxlas Ted (portiern, huvudpersonen) med någon annan Ted och han får leva ut ett gisslandrama där en man tagit sin kvinna som gisslan (mannen spelas av David Proval, känd från The Sopranos).

Problem? I haven't got a problem. I've got fucking problems. Plural. want to ear?

Well, most recently, there's room 309, there's this scary Mexican gangster dude poking his finger in my chest. There's his hooligan kids snapping their fingers at me. There's a putrid, rotting corpse of a dead whore stuck in the springs of the bed. There's rooms blazing afire. There's a big fat needle from God knows where, stuck in my leg, infecting me with God knows what. And finally there's me, walking out the door, right fucking now. Buenas noches.

- Ted, the bellhop.

I det tredje avsnittet så skall Ted sitta barnvakt åt två små kids. Se bilden nedan. Antonio Banderas spelar pappan. Självklart händer allt möjligt crazy när föräldrarna är borta. Man märker här hur Ted smått börjar förlora sitt fina humör och tålamod. Fjärde och sista avsnittet gästas av herr Tarantino själv. Där bjuds Ted in på en fest med en massa Hollywood-kändisar. Väl på festen tvingas han göra ett svårt val, som beblandar en hel del pengar.


Hela filmen är ganska sjuk, och Tim Roth är lysande i huvudrollen. Han spelar över väldigt mycket. Vilket är klockrent. Det är precis det som gör filmen så bra. Utan hans nervösa ryckningar lite här och där och de ganska spartanska (roliga) specialeffekterna hade filmen kanske inte varit så mycket att ha. Det är inte speciellt mycket action, däremot en hel del humor.


I första avsnittet bjuds det på en hel del naket. Snygga nakna tjejer. Madonna är även med här, och hon går klädd i en tight latexdräkt. Kinky shit. I näst sista avsnittet bjuds det även på lite erotisk dans, på TV, starring Salma Hayek. Inte illa!


En annan liten trait som filmen har är ju alla kändisar. Förutom de redan listade så har vi även Valeria Golino (spelar tjejen i Hot Shots). Hela ensemblen med Madonna, Tarantino, Roth, Banderas, Hayek m.fl. gör det här till en stjärnkavalkad man måste se. Just det, Bruce Willis spelar en liten (uncredited) roll i sista sketchen också. Det var en överraskning att se.

Allt som allt så är det en riktigt bra film. Hade inte väntat mig mindre heller från så pass stora regissörer och skådespelare. Det är konstigt att jag inte har sett den tidigare. Helt klart värd att se! Den ger mycket underhållning. Väldigt mycket underhållning. Se den!

Efter lång väntan kom jag äntligen till skott och såg filmen. Hur var den då? Ruskigt bra. Jag har länge längtat efter att se en sådan här film. En riktigt skön hämnd-rulle.

Denzel spelar en förlegad CIA-agent (vid namn Creasy - analogi med crazy, någon?) med en jäkla massa människors liv på sitt samvete. En first class killer, med andra ord. Han tar jobbet som livvakt åt en skapligt rik familj i Mexico City. Hans jobb är att skydda dottern i familjen, Pita. En begåvad liten snorunge spelad av Dakota Fanning. Radha Mitchell (Silent Hill!) spelar modern och Marc Anthony (!) spelar fadern. Jag visste inte att han kunde göra film. Jag trodde bara han sjöng smöriga sånger. Tydligen så skådespelade han också. Och över förväntan, om jag får säga det själv.


Hursomhelst. Filmen börjar lite lugnt, man får följa Creasys anpassning till den här familjen han skall beskydda etc. och bla bla bla. Till slut händer det något, såklart. Ett kidnappnindsförsök av dottern sker och Creasy skjuter ihjäl ett par korrupta snutar, men tar själv ett par kulor och blir inlagd på sjukhus ett par veckor. De korrupta snutarna är efter honom, och dessa snutar har ett stort kriminellt gäng bakom sig, "La Hermandad". Tänk dig mexikanska maffian.


Creasy blir såklart förbannad för att de sköt honom och för att de tog dottern, den som hade "gett honom livsgnistan tillbaka". Eller nåt sånt. Skitsamma, det viktiga i det hela är att han blir asförbannad och ger sig på att starta ett krig med La Hermandad. Och det gör han. Han sätter som mål att döda varenda jävel som har med kidnappningen att göra, eller som på något sätt tjänat på kidnappningen. Hans korståg drar igång, och det är väl ungefär här som filmen egentligen börjar.

Det är inte så mycket naket eller liknande med i filmen. Men man klarar sig utan det. Man ser inte Man on Fire för att se snygga nakna tjejer. Man ser Man on Fire för att se grym jävla action. Som bilden nedan. Killen som står halvnaken lutad över motorhuven har precis fått en probe med C4 uppkörd i röven som kommer detonera när som. I en annan scen skär han av fingrarna av en kille när han vägrar avslöja detaljer om kidnappningen. I den stilen fortsätter det. Det är effektiva, grymma (men helt berättigade med tanke på vilka svin karaktärerna är) metoder som används, och det väcker både obehag och en känsla av sweet revenge.

Titta här. Eller längre ned. In-fucking-credible. Kanske världens bästa styrelse. Kom hem nyligen från ett lite långt möte. Imorgon gäller det med tenta och sedan härja lite med nollorna. Som kommer att fortsätta resten av veckan också. Hursomhelst. Jag är skittrött. Kanske dags att lägga sig så att man orkar komma upp imorn. Det kommer bli svårt. Fuck.

Förresten, en bra show som är helt klart sevärd: Penn & Teller - Bullshit. Går på 6:an tror jag. Ett måste-se, faktiskt. De tar upp väldigt bra saker som är... just det, bullshit. Äntligen ett par som ställer lurendrejare mot väggen. Tänk dig som SVT's Plus fast med en skitlång kille och en kille som inte pratar. Och med humor. Och med liberala åsikter. Och mycket svordomar. Se det!

Den har nog aldrig gått så obemärkt förbi mig som det här året. Vad gjorde jag egentligen? Självklart gjordes ett par svängar ner på stan för att kolla människorna och träffa folk man känner. Och det var ju en del. Börjar dock känna mig aningen gammal - det var ju majoritet 14-åringar på stan. De fanns överallt! Gaaah!

Enda utgången blev till Otten (av alla ställen...). Mest för att Stoffes brorsa var med så att han skulle kunna följa med någonstans. Vårt lilla gäng bestod av mig, Stoffe, Marcus, Cem och Andree. Kul hade jag i alla fall och fick i mig en hel del öl. På tal om Andree, den lilla rackarn stack till Kroatien igår med sin tjej. Jag vill också ut och resa! Synd att det inte blev något resande i sommar. Förutom Tyskland. Men det räknas inte.

Nu närmar sig nolle-p med stormsteg och det är en del att pyssla med. Får hoppas allting kommer rinna på smidigt. Tentor på gång också, och jag känner mig allt annat än förberedd. Varför sitter jag och skriver det här egentligen? Jag borde plugga. Motivationen saknas dock ganska mycket. Det är inga direkt roliga kurser. Ser mer fram mot de nya jag kommer börja läsa på terminen istället. Men det är väl inte så mycket att klaga om, bara ta sig i kragen och se till att fixa de här tentorna. Önskar René lycka till i Stockholm på KTH nu också. Hoppas du kommer trivas, amigo!

På tal om ingenting. Man on Fire var en riktigt bra film. Kommer en recension snart.

Den kommande veckan kommer att bli körig. I know it.

Okej, let's cut the crap direkt. Det var en och endast en sak som var bra med den här filmen. Den stavas Jessica Alba. Jag menar, titta på henne. T-i-t-t-a på henne. Det spelar ingen roll om hon är en bra skådespelerska eller inte. När man är så snygg så spelar ens talang mindre roll. Nu var hennes talang ju ganska bra i och för sig, men det är som sagt betydelselöst ändå. Såg även lite bakom kulisserna som fanns med på DVD'n. Hon var ju skitsnygg även utan smink. Det är fasen inte många som är. De flesta tjejer man ser är grymt snygga när de gjort sig i ordning under en sådär 4 h med sminkande, men ser aningen groteska ut utan. Jessica Alba och min kära flickvän Erika är två tjejer som alltid ser bra ut, oavsett om de är sminkade eller ej. (Phew, snygg räddning!)


Det som är lite tråkigt är vad filmen fokuserar på. Istället för att få följa fantastiska fyran när de bekämpar massa elaka skurkar så berättar filmen istället om deras "kamp" att bli normala igen. Sure, man hade väl inte kunnat göra så mycket mer med en filmatisering av serien. Det är som upplagt för en uppföljare. Jag hoppas det kommer en. Så man har någonting att skratta åt, för uppföljare brukar ärligt talat suga stenhårt.

Det är mer humor än spänning i filmen, så barntillåten är den absolut. Vilket även betyder att det inte är något naket med. Alba klär som mest av sig till sina underkläder (vilket är ganska hett i och för sig, men man får ju inte så mycket mer). Vilken ironi att just Alba fick rollen som osynliga kvinnan...

Specialeffekterna är stundtals bra och stundtals riktigt dåliga. Det blir ingen balans riktigt. Vissa tillfällen i början tänkte jag på hur pass bra gjort allting var (effektmässigt sett). Sedan kommer vissa lågvattenmärken där man så tydligt ser att det är datoranimerat. Kvaliteten varierar, med andra ord, vilket är lite störande. Antingen kunde man ha gjort allting bra eller skippat det och låtit det vara en lågbudgetproduktion. Men, i det stora hela så är det ändå godkänt.

Som sagt så är det mer humor än spänning/action i filmen, vilket betyder inte så feta fightingscener direkt. Visst finns de, speciellt i slutet när alla använder sina specialkrafter för att besegra Dr Doom, men de blir aldrig sådär blodiga och illvilliga direkt. Lite tråkigt.

Allt som allt så var det en helt okej film. Hade inte så stora förväntningar på filmen, och den gav mig 1 timme och 40 minuters underhållning. Och Jessica Alba. Jag är nöjd. Man kan inte kräva så mycker mer av en sådan här film. Se den!

Så har Centrum Mot Rasism varit framme igen och öppnat sina trutar för att ännu en gång påvisa vakuum-beståndet inom deras pannben. Förra gången de var i farten fick GB massa skit för de hade lanserat "Nogger Black". Oh my GOD så rasistiskt det är. Man kan ju få det till Nigger Black. Så det blev hus i helvete och värsta mediauppbådet. För en sådan liten sak. Ingen hade ens tänkt tanken på att göra referens till något rasistiskt om glassen om inte CMR hade påpekat detta. Bra jobbat, dipshits. Är det det här vi betalar skattepengar för? Den grymma verkligheten är tyvärr sån.

Well, nu var det ju så dags igen att göra bort sig ännu en gång. Den här gången anklagades Kolmårdens Djurpark. Varför? Jo, lyssna på det här. Hur rasistiskt är inte detta? De har ett samarbete med en djurpark i Kenya, där ett gäng massajer var hitbjudna från. De fick promota sitt land och sin kultur genom att sälja nyckelringar, visa upp sin folkdans och folkdräkter m.m. Självklart är CMR där och genast börjar gapa om att det är rasistiskt att ha afrikaner arbetandes på djurparken.

...!

Det var precis min reaktion. Vad i helvete tänker de med? De tänker inte alls. Hur i helvete kan det vara rasistiskt? Det vore väl rasistiskt om man inte lät de komma till djurparken och promota sitt land. "Nej, ni får inte komma för ni är svarta. Tyvärr.". Herrejävlar.

CMR menar att det frambringar kolonialistiskt tänkande, eftersom svarta människor förut ställdes ut på djurparker och cirkusar. Det CMR har missat (ganska uppenbart eftersom de inte ens bemödade sig om att besöka djurparken) var väl att massajerna inte var en utställning. De var där för att utföra ett ambassadörsarbete. Jag undrar vem det är egentligen som går med de rasistiska tankarna? CMR (Centrum Mot Rasism) borde egentligen genomföra ett namnbyte. De borde döpas om till CFR (Centrum För Rasism) - ett namn som påvisar lite mer vad de egentligen håller på med.

Den effekt CMR har när de gör dessa uttalanden är inte att dra upp vardagsrasismen till ytan - de undergräver den seriösa debatten om rasism som faktiskt är problem i samhället. Genom dessa löjeväckande uttalanden (rent av absurda) så tappar debatten om rasism trovärdighet. Problem med rasism tas då inte längre på allvar, och det blir omöjligt att hålla en seriös debatt. Tack CMR, jag tror nog aldrig (aldrig) att jag har stött på en organisation som har motarbetat sitt eget syfte så effektivt som ni har. Jag får ta och gratulera!

CMR borde läggas ned helt. Jag vill inte vara med att betala de 20 miljoner kronor (obekräftad källa dock - men det skulle inte förvåna mig om siffran stämmer) som vi betalar för detta. Visst, humor i vardagen är ju inte fel, men det här är bara - absurdt.

Till och med massajerna själva såg inget rasistiskt i det hela. De förstod inte mediauppståendelsen som blivit. De kommer hit till Sverige för att genomföra ett seriöst jobb för att promota sitt land och sin kultur - och möts av massa svenskar som är uppenbart glada att se dem. De möts även av en mediacirkus utan dess like och blir beskyllda av CMR för att vara djurparksattraktioner. Way to go, CMR. Deras uppfattning efter CMR's utspel var att deras arbete inte togs på allvar. Tror jag det, jag hade tyckt samma sak om jag varit i deras kläder. De kan tacka CMR för att de undergräver deras trovärdighet.

Men är man förvånad egentligen? Yvonne Ruwaida är det som är i spetsen för detta, och hon är miljöpartistisk riksdagsledamot. Sedan när kom miljöpartiet med något vettigt förslag? Det var inte länge sedan. Det var oändligt länge sedan. För de har aldrig kommit med något vettigt förslag.

Det CMR även har missat är att göra en inblick i verksamheten för Kolmårdens djurpark. Att bidra till förverkligandet av FN:s konvention om biologisk mångfald är ett av djurparkens viktigaste uppgifter. I den konventionen omnämns bland annat informationsutbyte av ursprings- och lokalbefolkningars traditionella kunskaper och förhållningssätt till naturen. Precis vad Kolmårdens djurpark gör. Men enligt CMR är det rasistiskt. Go figure. Vad är det för nollor som sitter med i CMR? Har de verkligen så lite att göra om dagarna att de måste komma med sådan här crap?

Ibland blir jag bara så förbannad på sådana här urbota idiotiska utspel. Och när man inser att man faktiskt betalar pengar (skatt) för detta, så blir jag inte bara förbannad. Jag blir mad fucking furious.

Nu skall Orback tydligen utreda CMR (tack gode Gud! Du finns, i alla fall!) och se om det förekommit något ekonomiskt fiffel och även granska deras effektivitet. Det ekonomiska fifflet ska väl inte vara så svårt att hitta - det finns överallt inom politiken. Effektiviteten däremot kan vara svår att undersöka - hur undersöker man något som inte existerar?

Lägg ner Centrun Mot Rasism!

Jag älskade Dark Water. Ringu skrämde skiten ur mig. The Grudge av mig sömnproblem. Så när jag fick nys om att dessa regissörer hade skapat en rulle med 5-minuters-skräck-kortisar så ville jag ju självklart se den omgående. Förväntningarna var höga, med sådana mästerverk i bagaget. Vad fick jag? En samling 5-minuters-kortisar. Utan skräck. Inte en enda av dem var på något sätt läskig. Jag vet inte varför, men det kändes inte som om de höll samma kvalitet. Jag önskade mig mer utav avsnitten. Inget av dem satte några speciella chills i ryggraden på mig. De flesta avsnitten är fristående från varandra förresten, finns bara 2 (eller var det 3?) avsnitt som hänger ihop. Totalt var det en 14 stycken eller nåt.

Well, det här är inget att lägga ut pengar för direkt, men skulle du råka stöta på filmen kan du ju alltid se den "bara för att". Den gav ju underhållning, men var inte läskig.

Förresten, det här är mitt 200:e inlägg.

Så kom då Erika hem igår, och jag åkte ut till henne och sov över där tills idag. Tänkte att det vore kul att äntligen få ses mer än ett par timmar i sträck - vi hade ju hela helgen på oss. Så jag hader förberett en hel del för firandet av hennes födelsedag. Men nej, då säger hon att hon ska till Borås. Och åker på fredag (idag). Yey. Jättekul för henne att hon kommer iväg och träffar lite folk, men jag fick ringa och ställa in ganska mycket som jag hade styrt upp. Bra om man hade fått veta lite tidigare. Det som känns mest jobbigt är att det här var sista chansen på hela sommaren att verkligen umgås. Sen börjar hon jobba och efter det så är det plugget som drar igång. Hur mycket kommer vi ses då? Typ ingenting. Åtminstone jag kommer nog ha sjukt mycket att göra. Hon verkade bli glad för presenterna i alla fall (de hon fick, jag var ju tvungen att ställa in en del annat). Alltid nåt. Och det var tur det, för de var inte billiga.

Men jag är inte förvånad. Som vanligt hamnar man jävligt långt ner på prioriteringslistan. Allt var dock jättebra den lilla stund vi faktiskt fick umgås med varandra innan hon drog. Riktigt mysigt. Kanske är egoistiskt att önska kvar henne över helgen, men hon är ju for fuck sake min flickvän. Som jag typ aldrig träffar. Jag kan inte rå för att det känns såhär. Så kalla mig ego om du vill, jag skiter i det helt. Det är min rätt.

Imorn blir det utgång. Siktet är nog ställt på Otten (faktiskt), får se vilka som hänger på. Kommer nog bli kul! Jag känner mig riktigt taggad för detta. Det jag känner mig mindre taggad inför är tentorna som är på g. Jag kommer nog kanske greja C++-tentan, men elektromagnetismen verkar vara dött lopp. Faktiskt.

Sinnesstämning: ledsen och riktigt besviken.