Keiko, späckhuggaren som var med i de tre ”rädda Willy” filmerna släpptes ut i det fria, men dog ganska snart efteråt. HSUS (Humane Society of the United States) tvingade honom att bli fri. De påstod att de visste vad som var bäst för valen utan att ha några bevis som visade på att han ville bli fri.

Processen att skicka ut Keiko i det vilda misslyckades flera gånger. Under första försöket så hittades han i en hamn där han utförde en massa tricks. Om inte detta var ett uppenbart tecken att han ville ha sitt gamla liv tillbaka, så vet jag inte vad som skulle vara det. Dessa ”experter” är så trångsynta med deras mål i sikte så att om Keiko hade skaffat ben och knackade på Sea World’s dörr med en jobbansökan, så skulle dessa aktivister (dipshits) fortfarande tro att han ville leva i det vilda. Det är så illa. Faktiskt.

En konversation med personalchefen och Keiko hade kunnat se ut såhär:
Chef: So, Mr. Keiko, why do you wish to be an employee of Sea World?
Keiko: A while ago I was freed and it just wasn’t my thing. I hate living in the ocean because I was raised in captivity and never learned how to survive on my own.
Chef: You flop around, do backflips, and accept payments in harring?
Keiko: Yes
Chef: That’s very impressive. Unfortunately, us humans are experts on your species and know what’s best for you. Back to the wild you go.
Keiko: Damn.

2 år senare, Keiko är död:
Chef: Oops, I guess we were wrong... I hope you guys like seafood.

Keiko borde aldrig ha befriats. Argumentet om att ”djur hör inte hemma i fångenskap” som aktivister försöker dra fungerar bara när ett djur från början har fångats. Väl i fångenskap under 20 år, så skickar du inte en val tillbaka till dess naturliga levnadsplats. Det är absurt. Det skulle vara som att köpa en kattunge, uppfostra den hemma i lägenheten, för att sedan dumpa den i skogen när den är femton.

Historien slutar med att Keiko får ett desperat behov av mänsklig gemenskap, strandar på en strand, och till slut dör av en sjukdom. Bra jobbat, ”Humane” Society, ni spenderade just 20 000 000 dollar för att befria en fisk och till slut döda den.

Jag har en idé: Om du vill spendera 20 miljoner dollar på att befria ett djur, välj mig. Jag är en mycket bättre kandidat än Keiko eftersom till skillnad från honom, så vill jag faktiskt bli befriad från min naturliga levnadsplats.

Jag är en människa, och människor är djur, och jag vill befrias från min dystra hemstad och skittråkiga pluggande. Jag hatar alla och vill dra härifrån. Gör mig en tjänst. Helvete, jag behöver inte ens 20 miljoner dollar, jag tar 2 eller 19 om ni har det. Jag springer ut i havet med ett språng, antagligen till någon tropisk ö vid Hawaii. Hursomhelst, så anser jag att jag är ett beundransvärt djur att rädda. Plus, jag är en teknolog, och vi är extremt utrotningshotade.
Så, om du har något att säga till om i en ideell djurrättsorganisation, gör det rätta och hooka upp detta djur. Sade jag att mitt efternamn är Savage? Jepp, precis. Jag är en herrejävlars best, så ge mig pengarna nu så att jag kan bli befriad från min hemska, förskräckliga och kalla levnadsplats kallad Norrköping.

Varför är folk så besatta av att göra om deras bilar så att de ser ut att gå mycket snabbare än vad de egentligen gör? Det är inte bara Civic-förare, det är folk med Neons och Hyundais också. De går alla ut och köper nya fälgar, tonar deras rutor, lägger till fenor, målar färgstripes på deras bilar... varför? Den är gammal. Du kör en skitdålig bil, handskas med det. Mitsubishi Eclipse ägare är några av de värsta förbrytarna. Vad är det för poäng med att slösa alla dessa pengar på modifikationer när det inte märkvärt ändrar bilens prestanda?

Det är ironiskt att med alla dessa pengar som dessa idioter slänger bort på modifikationer, så kunde de lika gärna ha sparat och köpt en riktig sportbil inom några år istället för att låtsas att de kör en sådan nu. Det spelar ingen roll hur stora fenor du har, det spelar ingen roll hur tuffa dina fälgar ser ut, det spelar ingen roll hur mycket oljud din ljuddämpare åstadkommer. Du kör fortfarande en skitdålig bil. Punkt slut. End of story.

För ett par dagar sedan när jag ute och körde så körde jag upp jämsides med en dipshit i en korsning. Han började varva sin motor och rulla framåt och bakåt. Jag vände huvudet mot honom, tittade på hans bil, tittade på honom, rullade med ögonen och började titta på vägen igen. Detta gjorde föraren asförbannad och så snart som ljuset slog över till grönt, så for han iväg. Way to go jackass. Så, vad är det han bevisar?

1. Att hans bil är så snabb och kraftig, att han även kan vinna över folk som inte tävlar mot honom
2. Att han är en klok investerare för att köpa de där fälgarna, eftersom de som han hade inte höll måttet
3. De där ränderna på bilen ser skarpa ut och döljer det faktum att han fortfarande faktiskt bara kör en Civic eller
4. Att han är en dipshit.

Varför jag inte tävlade mot honom? Eftersom jag inte kör en sportbil och jag vet det. Jag skulle kunna låtsas som om jag gjorde det, precis som vem som helst. Jag skulle kunna sätta fast gigantiska fenor eller vingar på min bil och låtsas att det är ett jetplan eller vad fan som helst som de tror att sätta vingar på en bil åstadkommer. Eller så skulle jag kunna sluta låtsas och bara köra min förbannade bil till jobbet/skolan och anta att tävlingen är där, men det är anti-klimaktiskt, som att se två gamlingar spela golf. Det är ett race, där även fast du vinner, så förlorar du.

Vad är meningen med att ha en snabb bil över huvud taget? Finns det någon laglig hastighet som de försöker uppnå som de inte verkar kunna göra med normala bilar? Även om din bil klarar av att göra mer än 320 km/h, så måste du bryta mot lagen (mer ofta än sällan) för att göra det. Way to go, shitface, du har spenderat ditt livs besparingar på något du inte kan använda. Värdelöst.

Det är något som jag alltid har velat göra. Jag tycker att det är en utmärkt idé, och regeringen kommer att stödja mig eftersom det kommer att vara skoj. Ingen mer Mr. Bigshot man-in-the-moon. Alltid som kör med oss med tidvattnet och förvandlar folk till varulvar.

Fast, sen har vi ju de negativa effekterna; himlen skulle bli ganska tråkig att titta på om vi sprängde månen. Det är därför vi ska bygga ett gigantiskt ap-robothuvud i skyn som har glänsande ögon som alltid stirrar på dig (som mannen på månen gör när du kör hemåt ensam på natten).

Det enda problemet med den här idén är att folk skulle antagligen fightas över vad roboten skulle kallas. Jag säger att Fojar skulle vara ett tufft namn, men de flesta föredrar Monkor. Jag tror inte att de människorna vet vad de pratar om.

Folk som gillar David Lynch’s filmer är idioter. Varje gång jag hör någon prata om en David Lynch-film, så säger de alltid:

”det var en ganska bra film, men jag förstod den inte”.

Återupprepa den meningen högt för att låta det sjunka in. De gillade filmen, men de förstod inte något av den. Så, vad de egentligen säger är att de gillar att se rörliga bilder. Jag kan bara föreställa mig de dreglande idioterna titta på Mulholland Drive: ”wow.. det här är en underbar film....jag undrar om jag kan hitta några kritor att tugga på”- Sen, efter att filmen är slut, så flockas de på något café för att få en 100-kronors kopp med te så de kan ha en tilfredsställande intellektuell konversation om filmen som de inte förstod. Om det inte är caféet, så är det i skolan eller på jobbet. De står där med deras dumbass vänner och försöker avkoda filmen som om det fanns en djupare mening eller gömt meddelande bakom den. Nyhetsflash: Det finns ingen djupare mening eller gömt budskap, EFTERSOM DAVID LYNCH ÄR GALEN.
Jag hade otur att bli indragen i att se Mulholland Drive för länge sedan, och jag vaknade up i morse och kom ihåg hur mycket den filmen gjorde mig förbannad. När jag var ca 10 år gammal, så kommer jag ihåg att jag cyklade på min mountainbike upp för ett stort hopp nära mitt hus, flög i luften, gled av sätet och slog mig i pungen på ramen. Till denna dag vet jag inte vad som är mest smärtsamt: Se Mulholland Drive eller landa på mina bollar från 2 meters höjd.

Blev underkänd på elektromagnetismen. Skrapade ihop 7 poäng. Godkäntgränsen var 8. Wow wa we wa!


....fuck.

Jag kan fan inte släppa det. Borat är så rolig. Titta bara på honom. Det räcker för att skratta (nästan).

Imorgon drar skolan igång. Det blir sovmorgon, börjar inte förrän 13 ungefär, så det är ju ganska skönt. Det som är mindre skönt är att det är massa kurser som drar igång, plus att jag inte är helt klar med laborationerna från operativsystemskursen än. Helvete också, hatar den där jävla Nachos. Well, nachos är gott, men nachoslabbar lämnar en sur eftersmak...

Håller på och rensar igenom mitt något stora musikarkiv nu. Herrejävlar vilken tid det tar. Och så mycket skräp jag legat och samlat på inser jag nu. Slänger typ en fjärdedel av allt jag lyssnat på eftersom det varit så kasst. Jag förstår inte hur jag någonsin har kunnat lyssna på det jag hade.

Hursomhelst. Jag vill inte börja skolan igen. Det är så himla skönt att vara ledig. Jag önskar jag var ledig hela tiden och kunde göra precis som jag ville. På tal om det, snart ska jag ta över världen. Bara så ni är lite smått beredda på det.

Jag undrar hur pass mycket tid skolan kommer sluka egentligen. Och jag undrar när jag ska ha tid att lägga upp mina planer på att ta över världen. Jag skulle vara skithäftig som enväldig diktator i världen. Tycker ni inte det? Klart ni tycker det.

Hursomhelst. Egentligen borde jag lägga mig tidigt ikväll, men jag orkar bara inte. Så tråkigt att sova. Fast jag kommer vara ordentligt trött imorgon. Ja just det, jag har blivit mattementor igen. Åt två stycken, till och med. Matte D/E och Matte B ska läras ut. Hmmmmmm, vilken utmaning.... :). Kul dock! Jag gillar att försöka lära folk förstå saker som jag själv kan (vilket är ganska mycket, ehum..).

(jag vet inte vad jag ska skriva mer. Så skriv till mig istället! Yes! I like to you!)

Helgen var händelserik. I fredags var det utgång och Tommie blev ganska så väldigt onykter. Kul, det var länge sedan. Mådde väl inte så bra på lördagen (sov till typ klockan tre på eftermiddagen), men vad fasen, någon gång måste man jufå svina. Hursomhelst så var kvällen ganska lyckad, jag hade hyfsat roligt i alla fall. Träffade ju en del roliga personer också.

Lördagen blev utgång också till slut, kom iväg något sent dock, men ändå. Hade ju tänkt att försöka ta mig till Linköping och gå ut med dreamteam, men det blev inte så av vissa orsaker.
Det blev att gå ut med några gamla vänner från muf och Erika. Det var riktigt trevligt faktiskt, kul att se alla dem igen - det var ju ett tag sedan. Palace blev det till slut i alla fall, och jag vill inte riktigt tänka på hur mycket pengar jag har gjort av med på det där stället. Svindyrt är det i alla fall, och lördagen höll jag mig nykter. Tur var väl det, annars hade jag nog varit utfattig vid det här laget.

Träffade även lite roligt folk under lördagskvällen där inne. Fick reda på en hel del saker som var...intressanta. En grej jag fick reda på berörde mig ganska djupt. På ett positivt sätt. Erika sa ett par väl valda ord nån gång under kvällen, som fick mig att inse lite saker. Positiva saker, that is. Jag menar, skulle inte du bli glad om du fick höra: "Jag har tänkt på en sak. Jag kommer aldrig få ett så bra förhållande som vi hade. Det var perfekt. Det är omöjligt att överträffa det vi hade". You're damn right att du skulle bli glad av att höra något sånt. Inte så mycket för 'skadeglädjen' över att det känns tragiskt för ex-partnern att hon aldrig kommer att träffa en sån stud som mig, utan mer för att det är en otroligt fin komplimang. En värdefull sådan. Egentligen så sades det mycket intressanta saker under kvällen (det var väldigt givande), men ser ingen anledning till att rada upp allting här. Eller analysera för djupt heller, för den delen.

Hursomhelst, jag fick agera taxidriver i slutet av kvällen. Körde hem Erika och blev bjuden på mat o grejer (riktigt snällt) fast jag tackade nej. Blev kvar där ett tag och pratade lite med hennes far och bror. Åkte lite senare tillbaka in till stan då resten av gänget ringde och bad om skjuts hem. Allt som allt blev jag klar runt halv fem på morgonen. Är något trött idag, men det ska nog fixa upp sig till slut.

Jag vill inte börja skolan igen. Det har varit så skönt att vara ledig, och jag vill bara inte sätta igång med all stress igen. Den klarar jag mig utan, faktiskt.

Var lite sugen på att börja Kung Fu också här i Norrköping, men tiderna krockade ju (självklart) med Iaidon. Kan man ha mer otur? Iaidon har lagt om träningarna från onsdagar till måndagar och torsdagar. Det är jättebra att ha två träningspass i veckan. Kung Fu'n hade givetvis också sina träningspass på måndagar och torsdagar. What the hell är det om, liksom? Så jag letade efter lite andra klubbar, och hittade en till här i stan. Den har sina träningar på måndagar. Varför ska allt krocka? Jag hatar det. Fast frågan är väl om jag hade haft tid att träna båda kampsporterna. Det kommer bli riktigt körigt med tid nu när skolan drar igång. Ska smacka in 13 poäng på en 10-poängsperiod. Det kommer bli kul, typ.

Dags för frukost nu snart kanske? Måste ringa lite samtal också.

Till er som tillhör den lilla skaran som faktiskt läser min blog: Jag skulle uppskatta lite kommentarer. Var inte blyga, skriv en rad eller två. Det dör ni inte av. Och det tar inte speciellt lång tid heller. Gör mig glad!

Borat är nog världens skönaste karaktär. Om folk frågade mig vem jag har som idol, så skulle jag säga Borat. Hans show är hysteriskt rolig. DÄR pratar vi humor i högsta klass.

Just det. Jag satte en fyra på operativsystemtentan. Varför det är lustigt? För att jag var grymt osäker på 80% av svaren jag hade skrivit. Kul att det blir en så pass bra utdelning ändå. Idag skrev jag även elektromagnetismen. Det var piss-svårt. Får väl se vad resultatet blir sen, ser inte lovande ut...

Hursomhelst. Nu är jag ledig fram till den 18:e, så ska passa på att göra så mycket.. eller vänta lite, stryk det. ...så lite som möjligt.

Ledighet äger!

Well, först och främst så är elektromagnetism oerhört jäkla svårt och tråkigt att plugga. Jag avskyr det verkligen. Men vad fan, någon gång måste man ju tenta av skräpet.
För det andra är det inte kul att farmor ligger inne på sjukhuset - fortfarande.
För det tredje så tänkte jag vara sådär oldschool och lista mina nuvarande studieresultat här (vem bryr sig om att titta på dem? Typ ingen. Det skiter jag i, jag listar dem ändå. Kursnamn och mitt betyg i respektive kurs):

• Konstruktion med mikrodatorer, projektkurs G
• Matematisk statistik 5
• Webbprogrammering och databaser VG
• Numeriska algoritmer D 5
• Datorteknik 5
• Digital konstruktion G
• Mekanik 3
• Analys B, flera variabler och serier 4
• Digitalteknik 3
• Algoritmer och optimering 4
• Introduktion till användbara system 4
• Objektorienterad programmering G
• Elektronik 4
• Programmering 4
• Logik 4
• Introduktionskurs i Matlab G
• Diskret matematik 4
• Perspektiv på datateknik G
• Analys A 3
• Linjär algebra 5
• Matematisk grundkurs 4
• Signaler och system 5(?)

Totalt har jag samlat ihop 92.5 poäng. Så jag är över hälften om jag bara ska läsa till vanlig civilingenjör. Fast jag vill ha en riktig master of science, så det är 7.5 poäng kvar till hälften. Snart så, då jäklar...!

(Jag borde gå och lägga mig typ nu).

Well, så var den kvällen över. Jag vaknade runt 16-tiden idag, helt slut efter gårdagens festade. Det som verkade så lovande blev inte så kul trots allt, och mycket har hänt.

Kvällen började med mat på China. Gott, och riktigt tur att vi lyckades få ett bord utan att ha reserverat i förväg - det var smockat! 6 små rätter var verkligen små, men satan så gott. Farligt gott.

Sedan blev det lite förkrök hos Andree och Joanna. Riktigt trevligt, sådär lagom städat och lugnt. Framåt tolvslaget blev det att smälla lite raketer och träffa massa folk ute. Den raket som såg häftigast ut var minst häftigast av alla. Fuck alltså. Vi som hade sparat den till finalen, och så var den crap.

Hursomhelst. Efter det bar det vidare till Beirut, som släkten hade stängt för allmänheten och ockuperat själva för att fira nyåret. Det hände lite saker där som sänkte partystämningen avsevärt.

1) Farmor tappade känslan i hela sin högra sida. Antagligen stroke eller något sånt. Ambulansen fick komma, och hon ligger inne på lasarettet nu. Läget var stabilt, senast jag hörde någonting.

2) Några idiotjävlar till neo-nazis hade mage att starta bråk utanför. Jag vet inte riktigt hur det hela började, men när jag kom ner till entrén (efter att ha hört en massa liv) så såg jag majoriteten av min släkt stå och tjafsa med en hel del skinheads, som bara stod och gapade "jävla svartskallar" till oss. Moget värre. Polisen kom ganska snabbt, så det hann inte bli speciellt våldsamt innan det hela bröts upp, som tur var. Ett par av mina kusiner var verkligen på krigsstigen, och de där idioterna till efterblivna hobby-rasbiologer hade fan förtjänat att få sina små tomma (vakuum-fyllda?) huvuden mosade. Flera gånger om.

Det värsta av allt var när min far stod och pratade med poliserna för att avlägga en redogörelse om vad som hänt. Då kommer en liten omogen, illaluktande, ful, hysterisk nazi-tjej på 17 bast någonting och skriker åt min far "...du har inget med det att göra, håll käften jävla svartskalle, far åt helvete fattar du det". WHAT THE HELL, tänker jag, vad fan säger hon åt min far? Ska jag verkligen behöva möblera om ansiktet på henne och sparka upp min sko så långt upp i hennes röv att den transporteras igenom hela hennes tarmsystem? Nej för fan, det går säkert att prata med henne civiliserat.

Så jag börjar prata med henne lugnt och sansat, och säger att "Det där var jävligt onödigt. Det är min far du pratar om. Om du lugnar ner dig lite så får du säga ditt sen när han är klar". Och hon lugnade ned sig. Hah, trodde du ja. To hell with that. Då började bitchen skrika åt mig istället. Helt fucking crazy var hon, och hade inte polisen stått 0.5 meter ifrån så hade jag utan problem dropkickat henne genom väggen rill McDonalds. Fucking moron. Vem i helvete tror hon att hon är?

Något mer efterblivet får man ta och leta efter. Vad tänker folket med egentligen? Vad trodde de att de skulle åstadkomma? De hade sån förbannad tur att det inte blev värre än det blev, och att de flesta i släkten var tillräckligt nyktra för att hindra de andra i släkten som ville försvara sig från förtryckande nazi-fuckers.

Hursomhelst. Festen fortsatte där inne, och polisen tog hand om Hitlers små hantlangare. Jag, mina kusiner, Andree och Joanna planerade att dra vidare till Otten sen. Lite mer krökande hemma hos Andree, sen bar det av. När vi insåg att vi bara skulle få en 30 minuter där inne (eftersom klockan hade blivit över 2 på natten vid det här laget) så sket vi i att gå till Otten. Istället satte vi oss på Drottninggrillen och käkade kebab. Gott! Efter kebaben så var alla andra utom Erik och jag pussies - de ville gå hem och sova. Eller ha sex med sina flickvänner. Så Erik och jag gick tillbaka till Beirut och fortsatte festa där. Tills klockan blev 5 på morgonen. Då tog jag mig hem med far och farbror och ett par kusiner.

På tal om flickvänner och sex ja. För det första: Ge mig en flickvän som jag kan ha sex med. För det andra (det jag egentligen tänkte skriva om): What's up with alla som skiter i att gå ut på nyår och grejer för att sitta hemma och toffla ensamma? Verkar ju bli mer och mer sånt för varje år. Det är fan illa. Alla har blivit så himla vuxna och ansvarsfulla. Fuck vuxna och ansvarsfulla. Släpp loss lite och ha kul istället. Nyår är bara en gång om året. Eller två kanske, om man räknar före tolv och efter tolv som två olika gånger. Det är kanske lättare så. Hur börjar man annars? Då det inte fanns något år innan? Då firade man ju inget nyår. Arrrgh, det messar upp min hjärna att tänka på sådana här grejer.

Hursomhelst. Folk borde dricka mer alkohol och röka mer weed. Och toffla mindre. Och tjejer borde ge mig mer sex.

Fatta så jävla häftigt. Jag är häftig. Jag är megaman. Och jag har blå kalsonger på mig!

Nu är det nog dags att sova snart tror jag...

Häromdagen satt jag och funderade på vilka spel jag faktiskt har varvat. Det är hiskeligt många som jag vet att jag har varvat, fast hade riktigt svårt att komma på alla namn. Här är de jag kom på:

• Super Mario Bros 1 (NES)
• Super Mario Bros 2 (NES)
• Super Mario Bros 3 (NES)
• Bucky O'hare (NES)
• We love Katamari (PS2)
• Super Probotector / CONTRA III (SNES)
• Streets of rage II (plattform?)
• Final Fight (SNES)
• Final Fight II (SNES)
• Final Fight III (SNES)
• Doom I (PC)
• Doom II (PC)
• Final Fantasy X (PS2)
• God of War (PS2)
• Devil May Cry (PS2)
• Forgotten worlds (CPS)
• XIII (PC)
• Medal of Honor - Frontline (PS2)
• Destroy all humans! (PS2)

Vilka är det jag glömmer som jag har varvat? Hjälp mig.

Just det. Snart är det nyår ja. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vet väl ungefär vilka jag kommer sluta upp att hänga med, men mer än så vet jag inte. Förslag, någon ? :)

Ibland sägs det saker över telefon som inte är meningen att de ska sägas. Folk försäger sig. Saker som de har på hjärnan, som det inte är meningen att de ska säga till personen de pratar med, sägs ändå. Vad får det för konsekvenser? Hur allvarligt är det egentligen? Är det allvarligt? Jag vet inte svaret på frågorna, men ställdes inför en sån situation nyligen. Pratade med min (nyligen blivna) exflickvän på telefon nyss. Trevligt samtal, trots den något awkwarda situationen mellan oss. Ända tills jag hör "...och du får sova så gott sen, älskling". (Älskling? Är det inte över?). Detta följs av en lång radda 'förlåt' och 'det var inte meningen, det bara kom' från henne. Var det så allvarligt? Självklart reagerade jag, och ju mer jag tänkte på det, desto värre kändes det.

Det rev upp saker igen. Det gjorde mig påmind om hur tiden med henne var (for the record: den var förbannat bra. Bäst hittils.). Och sekunden efter blir man påmind om att "hey, vänta lite, det
är ju inte hon-och-jag längre. What the fuck, varför? Det som var så fucking bra". Känns....fucked up. Helt.
Små sidotankespår som "awww hon kanske har lite känslor kvar trots allt" blåses bort lika snabbt av tankespår som "vad fan tror du? Det var ju bara av gammal vana hon sa det. Varför skulle hon bry sig ett skit om dig, dipshit? Vem tror du att du är? Motherfucking Fabio?"

Jag hamnar i ett förvirrat stadium där jag inte vet vad som är rätt längre. Vad som gäller på kärlekens spelplan. När man börjar släppa taget, så blir man påmind om det och nedslängd i abyssen igen. Samtidigt som jag gillar det. Jag gillade att hon kallade mig det. Det påminde mig om "the good old times". Så länge jag inte blir påmind om nuet, så är det en perfekt illusion att mata hjärnan med - som ett lyckorus, nästan. Fast avtändningen är hemsk. Ungefär som att gå ned efter att ha knarkat en massa ecstacy 5 dagar i sträck. Om man bara håller illusionen uppe, så mår man bra. Men vad är det för fantasivärld att leva i egentligen? Det funkar inte så. Fuck it. Samtidigt som jag vill gå vidare och bara lägga det där kapitlet bakom mig och finna en annan hona, så går det inte att komma ifrån att jag på något sätt vill att hon ska ha känslor kvar för mig (fast ändå inte). Jag vill ha henne igen, men ändå inte. Mer schizo än såhär blir man inte. Jag slår Dr. Jekyll och Mr. Hyde med hästlängder. Ha!

So, var ska man ställa sig egentligen? Behöver jag ens fundera på saken nåt mer? Det är väl inte så jävla allvarligt egentligen. Ingen big deal. Fast det är det. ARRRRGGHHH...! Jag vet inte.

Nu är det julafton i alla fall, och det jag önskar mig i julklapp är en flickvän. Som jag trivs med. (Behöver inte vara inslagen, går bra ändå).

Jag hatar att sitta i den sits jag är i nu. Hjälp.

Säsong 5, episod 5:

Ni kommer väl alla ihåg att Ashlee Simpson gjorde bort sig helt på ett framträdande i TV, där det avslöjades att hon använde singback? Hon sjöng inte, men ändå hördes sången. I detta avsnitt av Family Guy körde de samma grej, när de skulle motivera att "alla fuskar någon gång".

Freakin' hilarious.

Varför jag kände för att skriva om det i min blog? I dunno. Fuck it.

Som alla vet så är Family Guy världens bästa komediserie. Såg avsnitt fyra i säsong fem för ett tag sedan. Det hade världens bästa intro. Dels så är Stewie med i hela introt (han är häftigast av alla), dels så är det en parodi på Usama när han spelar in en av sina videos. Det bästa av allt är dock att Homer är med och gästspelar i introt. Hur häftigt är inte det då? Jo, jävligt häftigt.

What the fuck, måste fixa de sista julklapparna idag.

Signaler och System, tidsdiskret del skrevs klart idag. Kirrar jag ihop 14 poäng (av maximalt 25) så sätter jag en femma på hela kursen, tack vare tidigare bonuspoäng m.m. som jag ackumulerat under kursens gång. Jag hoppas verkligen att jag sätter femman. Det vore en fin julklapp.

På tal om julklapp. Snart måste man ta sig ner till stan och köpa lite julklappar också till nära och kära. Jobbigt, jag vet ju inte ens vad jag ska köpa. Kan vi inte göra såhär istället att alla köper julklappar till mig, och jag köper julklappar till....mig ? Det hade varit mycket enklare så! Och tänk så glad Tommie hade blivit. Det hade varit wonderful! ...typ.

Tenta på måndag, så denna extra roliga lördagkväll blir det att spendera med att läsa till den tentan. "Operativsystem, realtidsoperativsystem och processprogrammering". Känn på den, du!
Om jag hellre hade varit ute ikväll och supit mig karatefull istället för att uggla hemma och läsa om multiprogrammering och synkroniseringsprimitiver...? Nejdå, inte alls...

Äntligen, graderingen gick jättebra - och nu har jag avancerat till 4:e kyu i Iaido.
Nervöst var det, men riktigt roligt. Budopasset fick jag också.
Så, säg grattis till mig!

Nej jag skiter i rubrik. Vår robot vann inte tävlingen. Den ballade ur helt. Därför sparkade vi den sönder och samman, och lämnade sedan tillbaka skrotet som blev över. Så kan det gå.

Imorn är det gradering på Iaidon. Hoppas det kommer gå bra. Det måste gå bra. Och mer tentaplugg är det som gäller.

Igår vad jag ute på luciavaka typ. På studenpuben här i stan. Det var typ...40 pers ute. Jättekul, jättelivat, verkligen! ...eller så.

Jag fattar inte hur jag ska hinna med så mycket jobb som är inplanerat på sån liten tid. Det får lösa sig på något sätt.

"People who link crime to videogames are looking for convenient scapegoats. It's really kind of laughable. People opt to be responsible for their conduct. [...] Also in almost every one of these cases the crimes are committed with what? Guns. Okey? You couldn't kill anybody with a videogame control."

-Douglas Lowenstein
Entertainment Software Association

Det finns ett par goda nyheter att rapportera:

• Roboten fungerar.

Äntligen så fungerar roboten. Efter allt slit vi har lagt ner på den här jäveln, så funkar den ÄNTLIGEN. Film på roboten finns att tillgå. Härja lite på mig så kanske du har tur och får se den in action. Imorgon är det muntlig presentation och tävling. Vem som kommer vinna? Vi såklart. Det finns inget alternativ. Det mer intressanta är kanske hur vi kommer att vinna. Jag tippar på att våra motståndare tar sitt förnuft till fånga och lämnar över segern till oss på walk over. De har ju ändå ingen chans. Vem kan slå DreamTeam? Ingen.

• Jag har varvat God of War

Ja, nu har jag äntligen spelat klart spelet. Det har legat och dammat alldeles för länge, utan att jag spelat klart det. God mode som man låser upp är sjuuuukt svårt. Just nu är det Onimusha 3 som gäller dock. Skitkul spel!

• Jag har blivit ännu större

Ni trodde det var omöjligt. Och det trodde jag med (jag menar, jag är ju redan störst, bäst och vackrast. Hur kan man förbättra det?). Det var inte omöjligt. Vad jag snackar om? Det vet jag inte.

• (inget mer. typ.)

Om vår robot hade varit häftig och skött sig bra (det vill säga fungerat) så hade jag döpt den till Bender. För Bender är häftig. Vår robot sköter sig inte bra. Därför får den inte heta Bender. Igår var jag kvar i skolan ända tills klockan 01.00 på natten. Ja, 01.00. Ändå så fungerar inte skiten. Fixade om regleralgoritmen, men tydligen så hjälpte inte det mot de stora problem vi har. Snart kommer jag lägga en frispark i ansiktet på den där mekaniska och elektroniska skrothögen vi arbetar med. Kul att veta att ett glapp har orsakat ett fel som vi felsökt efter (ändrat i kod och joxat en jäkla massa) i flera dagar. Kul. Kul. Kul.

Plus att man nu måste göra muntlig presentation av realtidsprojektet som vi skrev. Wei, kan det bli mer krisigt med tid och mer att göra egentligen? Borde nog inte säga (skriva?) så. Det kommer väl bli så bara för att jag tror att det inte kan bli värre.

Måndag är deadline, och roboten fungerar fortfarande inte. Underhållande.

Nej, jag har faktiskt inget vettigt att komma med idag. Allt är för upp-och-ner just nu för att jag ska ha det. Återkommer senare. Kanske.