Så var ICO avklarat. Det tog mig en ca 4-5 timmar någonting. Ett par riktigt underhållande och medryckande timmar. Precis som i Shadow of the Colossus är kameran ett riktigt störigt moment, som gör att man inte alltid ser det man vill se av banan. Lite oprecision i kontrollen gör också att Ico inte alltid hoppar dit han vill och så vidare, men det är mer undantag än regel. I stort så flöt spelet på riktigt bra, och för att ligga på en vanlig CD-skiva har de lyckats att skapa oerhört vackra miljöer. Bara omslaget visar på den stora artistiska förmågan (se nedan). Precis som i Shadow of the Colossus känns det som om man spelar igenom någonting stort, vilket inte kräver några invecklade storys eller ens avancerad dialog för att förstå sig på. Man rycks med ändå. Även här finns det inget "riktigt" språk. De två huvudpersonerna (Ico och Yorda) talar till och med olika språk, och förstår inte vad respektive person säger. Handlingarna säger allt. Man behöver inte ord.

Spelet börjar med att du som hornhövdad pojke skall offras av byborna i ett stort slott, eftersom hornhövdade pojkar är dåliga för skörden ellet nåt annat sånt crap. Hursomhelst så lyckas du fly från din fångenskap, och inte snart därefter stöter du på Yorda. En tjej, typ albino och väldigt 'pure', fångad i en bur. Du lyckas (om du inte är helt kass) släppa lös henne ur buren, och där börjar det riktigt äventyret. Spelet går ut på att du ska hitta en väg för dig själv och henne att hitta ut från slottet. Slottet är fullt med plattformshoppande moment och onda svarta spirits som försöker kidnappa Yorda genom svarta hål som uppstår i marken. Du kan själv aldrig dö av dessa svarta andar, men de kan knocka omkull dig och sinka dig medan de kidnappar Yorda. Lyckas de fånga henne helt är det game over. Du hittar lite olika vapen genom spelet som du kan banka skiten ur dessa stollar med. Enda sättet för dig att dö är att falla från en för hög höjd. Faktiskt.

Hursomhelst. Spelets huvudmoment är pussellösande, och där har Fumito Ueda lyckats galant. Även om de flesta pussel är ganska enkla att lösa, så finns det ett par som är lite mer utmanande och kräver lite mer intelligens av spelaren. Såna spel gillar jag. Som kräver intelligens för att klara av. Dock finns det inga omöjliga problemlösningspussel här, som i Monkey Island som ibland saknade all form av naturlig logik, utan endast hade någon form av .... ja , muterad logik? Whatever.

Hela spelet tog 4-5 timmar för mig att klara av, och har man väl spelat det en gång (precis som i Shadow of the Colossus) så finns det inte så stora anledningar att spela om det igen. Men hey, vad kan spelet kosta? Ett par hundra? Det är ingenting för den upplevelse det erbjuder. Absolut värt att ha i samlingen!

Jag förstod inte riktigt varför alla kritiker höjde spelet till skyarna först. Jag menar, vad är nytt med en snubbe som hoppar runt och trixar i ett slott? Nu förstår jag vad de menade.

ICO är något som måste upplevas. Se till att göra det.