Okej, jag tänker lägga fram korten på bordet direkt. Den här filmen sög. Den var skitkass, och alldeles för lång (2 timmar fylld av skräp). Så om du bara läser recensionen för att få veta om du skall se filmen eller ej så kan du sluta läsa redan nu och få konstaterat för dig att du hellre kan roa dig med att läsa flervariabelsanalys - det skulle nog ge dig mer behållning.

För er som fortfarande har intresset kvar att läsa så har jag ett par punkter i filmen som jag vill ta upp. Håll till godo.

Den största meriten som filmen skryter med är att David Bowie sjunger ledmotivet till filmen. Inte för att jag anser att det är så mycket att skryta om (sen när var David Bowie två ord du kunde säga i ett positivt sammanhang?), men ändå. Bara det sätter ju ribban.

I korta drag så handlar filmen om en typ av "kattmänniskor" som kan förvandlar sig till kattdjur (bara panthers vad karaktärerna i filmen anbelangar). Och hur töntigt är inte det till att börja med? Varulvar är ganska häftiga, men kattmänniskor? Vad tänkte de med? Ska de spinna ihjäl motståndarna? Eller kanske kräkas hårbollar på dem? Get real. Katter har aldrig varit farliga. Vargar däremot har lite mer mystik kring sig och innehar lite mer naturlig respekt. Ja just det, en panther är en sånhär:
Kort sammanfattat: Incestutövande kattmänniskor som "måste döda för att bli mänskliga igen". Det ges ingen förklaring till varför de måste döda, och det finns ingen som helst logik i det heller, men tydligen så var de tvungna att göra det. Allt för att lägga till lite spänning. Men att lägga till spänning till en story som från början är helt död och värdelös ger ingen större värdeförädling.

Filmen inleds med en del människor ute i någon typ av öken med ett ensamt träd. Jag fick lite Conan the Barbarian vibbar av det hela (var fan var Arnold med sina flexmuskler?). Det snabbspolas ganska tidigt dock till nutid och vi får följa en kvinna på en flygplats som skall möta upp sin presumptiva bror. Såklart är denna kvinna och brodern två av dessa kattmänniskor.

Hon möter upp honom, och det visar sig att han bor med en kvinna importerad från Jamaica. Var de fått tag på den skådisen som spelar den jamaicanska kvinnan vet jag inte, för det är nog den sämsta imitationen av jamaicansk dialekt som jag hört i hela mitt liv. En stum människa hade gjort ett bättre jobb. Där rök den inlevelsen direkt.

En sak som överraskar är att John Heard spelar en av huvudrollerna. Han är ju trots allt en hyfsat bra skådespelare, så förväntningarna byggdes upp lite mer när jag upptäckte detta. Till min förtvivlan, ska jag väl också nämna.

Paul Schrader som regisserade filmen gillade nog katter lite för mycket. Eller kanske DeWitt Bodeen som gjorde det - det var han (hon?) som skrev storyn. Hur fan ska man veta vilket kön människan tillhör om man heter DeWitt i förnamn? För i helvete, skaffa er vettiga namn!

Typ först efter en 40 minuter in i filmen händer första grymma saken - en djurskötare får armen avsliten av den här panthern och blodet forsar ut över golvet. Lite senare har panthermannen sex med en blond brud som han sedan (presumptivt) dödar och man får se hennes sönderslitna lik liggandes på golvet. Se bilderna nedan.Pantherman och dum blondin innan pantherman blivit panther och slitit sönder dum blondin i flera stycken.Dum blondin efter att dum blondin haft sex med pantherman och blivit söndersliten i flera stycken av panther som var pantherman.

Första delen av filmen var helt händelselös. OM du mot all förmodan skulle se filmen, så kan du med lätthet spola förbi de första 40 minutrarna. Dessutom är musiken helt kass genom hela filmen. Och det beror inte bara på David Bowie, utan även den orkestrala biten (ni vet, den typiska Hollywood-orkestern som ska spela stämningsfull musik) är värdelös. Stäng gärna av ljudet och ha på text istället. Det besparar dig en del huvudvärk. På tal om huvudvärk så har jag det nu, och det är nog eftersom jag minns hur jävla kass den här filmen var.

En poäng som filmen har är att det är mycket naket. Och då menar jag mycket. Och en hel del sex. Mycket snusk är det i filmen, och det är väl positivt. Inte för att det är några tiopoängare direkt (men kom igen, om vi tittar tillbaka till 80-talet: hur många puddingar fanns det då? Med de frisyerna, de kläderna, de glasögonen....sheeesh).

Förvandlingsprocessen från mäniska till panther får man aldrig se i filmen heller. Förutom i typ de sista minutrarna. Och då var det en riktig jävla besvikelse också. Så ohäftig att till och med knypplande verkar mer intressant än att förvandlas till ett djur. Hur lyckas man?

Se inte den här skiten. Hur i helvete lyckades jag skriva så mycket om en så kass film? Jag hade från början tänkt att bara skriva "Se den inte. Fuck that shit". Och det sammanfattar ganska väl det jag ville ha sagt.