Vilken upplevelse. Vilken jäkla grym upplevelse! Sensation Black 2007 var det första stora eventet som jag åkt på, och jag är väldigt glad över att jag åkte. Kanske gör jag det hela så mycket större än vad det är eftersom det är första eventet, men känslan jag hade då och känslan jag har nu kan inte ljuga. Det var hur grymt som helst! Sällskapet var toppen, resan gick bra, själva eventet var det bästa jag varit med om i hela mitt liv, och ja... det finns bara ett ord för det. Wow! Mina förväntningar på evenemanget var riktigt höga, och de blev mer än väl uppfyllda. Mycket tack vare det trevliga sällskapet, men självklart var det storleken, ljudet, ljusen och stämningen som var hela grejen med Sensation Black. Och jag älskade det. (Är du ute efter att se bilder och filmer och skiter i vad jag har att berätta? Scrolla till slutet av inlägget!)


Jag reste tillsammans med Arvan och Carlos, och på vägen hookade vi upp med en ny bekantskap, Claudio. Bussen startade i Stockholm, så en del människor var redan på bussen när vi klev på i Norrköping. En del stopp gjordes på vägen, bland annat Linköping, Jönköping, Ljungby, Helsingborg, m.m. Avgång skedde från Norrköping ca klockan 20 på fredagskvällen, och vi var framme vid arenan ca klockan 13 på lördagsdagen. Då hade vi hunnit stanna vid ett ställe i Tyskland (kommer inte ihåg exakt var det var) och käkat frukost.



Väl framme vid arenan så tog vi metron in till centralstationen i Amsterdam. Det hela började bra med bråk ombord på vagnen. Två av TC-killarna som åkte med våra bussar ned pratade med varandra kanske lite högljutt. Då kommer en stor svart kille och börjar hetsa som fan på den ena av dem, varefter några knuffar och gruffar ges. Det blir inget allvarligt, men hade kunnat sluta riktigt illa. Ribban sattes där, liksom.



Nåväl, väl framme på stationen så började vi knalla ner mot de centrala gatorna. Det var varmt och skönt till skillnad från hur vädret var i Sverige då (och fortfarande är!). När vi kommit en bit på vägen så stöter vi ihop med ett TV-team som vill intervjua oss angående Sensation. Helgen innan, då Sensation White hölls, hade det nämligen skett ett dödsfall (en tjej som OD'ade, om jag inte minns helt galet). Därav så var kontrollen vid ingången till eventet mycket hårdare nu för Sensation Black, så de frågade oss lite om vad vi ansåg om det hela etc. Ganska kul att komma med i Holländsk TV.


Målet var nu att skaffa lite krubb i kistan, vilket vi lyckades med efter ett tags strosande. Revbensspjäll och pommes blev det för oss alla fyra. Gott var det, och inte allt för dyrt. Med bara ett par timmar kvar att spendera på stan innan förfesten skulle dra igång på Café Zottekop med Albin som DJ så gav vi oss på jakt efter rödljusdistrikten i staden. Vi hittade dem efter inte allt för länge. Där fanns ju allt. Porrbutiker, cofféeshops, drugstores där de säljer både frön, gräs, och tillbehör, luder i skyltfönster och dealers var tionde meter. Med andra ord himmelriket.


Några bärs förtärdes på en uteservering vid kanalen, varefter vi stack till Café Zottekop där förfesten var. Anlände dit runt 19-tiden, och drack öl och festade loss till hardstyle och hardcore tills klockan 21 ungefär, då vi tog spårvagnen och sedan metron in till arenan.


Kön verkade vara väldigt lång när vi kom dit, men det visade sig att det inte var den ingången vi skulle gå in på. När vi nådde vår ingång så var kön inte alls så mäktig, så vi kom in relativt snabbt. Det första vi gjorde (efter att vi blivit noga muddrade av vakterna) var att köpa linnen och lite annat skoj från ett utav båsen de hade. När vi väl kom in på själva arenan - wow vilken syn! Så stort, så mäktigt. Jag tror showen drog igång någonting mellan 22.30-23.00, då Scot Project gick på som första DJ. Vi hade lyckats mosa oss längst fram då och såg allting på nära håll. Väldigt mäktigt - allt ljud, ljus, alla människor, att känna basen trycka en i bröstet och se alla shaka loss till musiken var helt enkelt häftigt.


Okej, Scot Project var väl kanske inte min favorit direkt. Duktig DJ, men lite för mjuk musik för min smak. Därför var det jäkligt schysst att höra Luna gå på efteråt. Har alltid velat se honom spela live, och blev inte besviken. Han levererade en hel del bra låtar och mixade bra, men Dana som gick på efteråt var nog snäppet bättre. Eller jag vet att jag gillade hennes set bättre.


Därefter var det dags att ta en liten break, men då var det ju tid för Black Identity att röja sig själv. Vilket han inte gjorde. MC Ruffian presenterade Black Identity som "alla ni som är här". Så Black Identity var ingen speciell. Fast det måste det ju ha varit, men ändå inte. Nåja. Setet som levererades varade bara i en halvtimma, men oh my god så bra! Hit efter hit efter hit levererades, och det kändes som det bara var 10-poängare rakt igenom! Tror nog ganska säkert att jag hade som mest roligt under Black Identity's set. Det är synd att det inte varade längre dock.


Zany stod på tur efter Black Identity. Jag kommer inte riktigt ihåg hur pass länge under det setet som vi var nere och stampade loss, men vi passade på att vila fötterna ett tag där någonstans (vilket verkligen behövdes!). Zany såg jag ju sist på kryssen, och det var typ lika bra här fast hundra gånger bättre i och med att ljudet, ljuset, och mängden människor var så mycket bättre/fler!


I och med att Zanys set var över så var även hardstylen över för kvällen och lämnade istället plats för hardcore, vilket inleddes av Vince. Vince är grymt duktig med vinylerna, och det märktes. Det kändes som han lekte igenom sitt set och experimenterade utav bara helvete. Därmed blev setet lite "konstigt" men fortfarande väldigt njutningsbart! Då Outblast och Promo gick på efter Vince så hade dagsljuset börjat bryta sig in till arenan. Trots att klockan hade hunnit att bli lite över 5 på morgonen var det fortfarande fullt av aktivitet därinne. Folk hoppade och stampade som galningar, både nere på golvet och på läktarna.


När det var en halvtimme kvar av eventet (klockan var då 0630) så var det Angerfists' tur att köra sitt set. Musiken som levererades var ruskigt bra, men MC'n de hade var inte speciellt mycket att hänga i julgran. Han brände sig på pyrotekniken, saknade väldigt mycket av den timing och närvaro som exempelvis MC Ruffian har. Han kändes mest som det tredje hjulet som akten skulle ha klarat sig mycket bättre utan.

När showen var slut (klockan 7 på morgonen) så samlades vi ihop och knallade ut från arenan, för att åka med bussen hem. Den skulle gå runt 8, men var försenad så vi fick stå där utanför och frysa ett bra tag innan den kom. Resan hem gick lugnt till, lite film och mest sova med ett par stopp (bland annat i Puttgarden för att köpa alkohol och äta lite mat). I Norrköping var vi igen runt klockan 0345. Min kära mor var så snäll så hon kom och hämtade oss. Tyvärr så lyckades några glömma kvar sin väska och sin platta öl på station i stan (bussen åkte, och kvar stod väskan och plattan på marken...), så jag tog hand om dem och kommer lämna tillbaka dem så fort möjligheten ges. Väl hemma så var det otroligt skönt att komma hem till sin egen säng och lägga sig för att få sova ut och vila kroppen.


Allt som allt är jag grymt nöjd över hela eventet. Att jag ska dit nästa år igen är det ingen som helst tvekan om! Fast då blir det nog kanske flyg ner istället. Tills dess är det Q-base i september samt Qlimax (länken går till gamla siten dock...) i november som gäller. Jag vill iväg till båda, men får se vad möjligheterna är. Kan nog säga att Black Identity, Outblast & Promo samt Zany var de bästa hela kvällen. De andra var givetvis bra de med, men dessa levererade (enligt mig) helt klart bäst. Och Carlos, det finns bara ett ord för eventet: diskoteeeek! (Internskämt som jag inte förväntar mig att andra ska förstå. Så fråga mig inte, är du snäll.).