I Babel spelar Brad Pitt nån lirare i Afrika tillsammans med sin bitch (Cate Blanchett). Deras två barn stannar hemma och passas av en latinocore barnpasserska. Två arabkids vallar får och skjuter som idioter på allt de ser ungefär bara för att de fått ett nytt gevär. En dövstum japansk tjej som spelar i ett volleybollag för dövstumma får vi följa i Japan. Och så var det något mer som jag inte riktigt kommer ihåg. Det var ett tag sedan jag såg filmen.

Hursomhelst, meningen var väl lite av att alla dessa människors öden på något sätt skulle beröra varandra - och det gör dem också. Jag tycker det är kul när sådana idéer filmatiseras. Samma sak med Pulp Fiction, som har separata historier som knyts samman mot slutet.

Jag kan väl inte säga att Babel är den bästa film jag sett, ty den innehåller väldigt lite zombies och blod. Det är ett drama, det ska man ha klart för sig. Men för att vara drama är den bra! Filmen tillhör en kategori av filmer jag normalt inte tycker om, men Babel tilltalade mig ändå. Kanske är det lite för att man får se ganska mycket av Japan (och jag är Japankär, som de flesta vet).

Vad tyckte jag om filmen egentgligen? Har för mig när jag såg den att jag skulle skriva att den var bra och att ni skulle se den. Eller så hatade jag den. Nej, jag gillade den. Tror jag. Äh, whatever. Du kommer ändå inte se den. Fast skulle du göra det så ge den ett försök i alla fall.