Jag börjar bli jävligt trött på det här. Förbannat jävla trött. Det är för det mesta bad news hela tiden. Och vissa människor gör det inte direkt lättare eller roligare.

På senaste tiden har jag blivit riktigt fucking furious, flera gånger. Det brukar aldrig hända. Och jag brukar inte svära såhär mycket. Men jag kan inte hjälpa det. Ilska. Frustration. Hat.

Det enda som jag känner riktig glädje över är musiken. Core är kärlek. Det finns ingen annan. Jo, jag har några få utvalda - riktiga vänner & familj - där ute som faktiskt bryr sig. Till skillnad från de som låtsas bry sig så är det väldigt uppskattat. Falska människor går mig på nerverna, och nu har jag fått nog.

Jag var oförstörbar. Stenhård. Jag känner mig inte så längre. Sluta såra mig - det börjar göra ont på riktigt.

(På tal om core: Snart, när jag får tid, kommer jag lägga upp lite bilder och filmer från fredagskvällen).