
Denna titel har många namn. En snabb koll på IMDB visade att den även var känd som
Antefatto, Before the Fact-Ecology of a Crime, Bloodbath, Bloodbath Bay of Blood, Bloodbath Bay of Death, Carnage, Chain Reaction, Ecologia del delitto, Last House on the Left Part II, New House on the Left, The Ecology of a Crime, Twitch of the Death Nerve. Kärt barn har många namn, brukar man ju säga. Fast det här är inget kärt barn. Det här är
SKRÄP. Ett missfoster till barn som man undrar hur i helvete det kom till världen egentligen.
Filmen utspelar sig mestadels vid ett par stugor vid en sjö (någon som får Friday 13:th vibbar?) med en liten bukt med ett par bryggor som det bråkas lite om. Naturfreaks som bor vid bukten vill låta naturen frodas. Storstadsbo kommer och vill köpa den. Naturfreaksen vägrar. Storstadsfuckfacen blir sura och är typ redo att döda för att få den. Mycket att bråka om då - ett par små jävla bryggor mitt ute i ingenstans som ingen ändå bryr sig om. Big deal of a story, eller hur? Men vad väntar vi oss från en splatter egentligen. Det är ju inte för storyn man ser en sådan film. Gör man det har man ett allvarligt fel i skallen.
Filmen inleds ganska schysst dock med en gammal tant i rullstol som blir hängd. Kort därefter knivhuggs mannen som hängde henne. Det börjar bra, liksom. Se bilden nedan på den hängda tanten. Tur att hon dör ganska tidigt, hon verkade jobbig.

Som tur är filmen ganska kort, ca 1:20 lång. Det är dock ändå 80 minuter av ditt liv du kan göra något bättre med. Dialogerna är varken välskrivna eller väl framförda, allting känns ganska corny och krystat. Vad sägs om det här:
"But if you kill for the killing, you'll become a monster."
No shit Sherlock, Master och the Obvious. Såna där corny remarks hade man ju kanske klarat sig utan. Men men, det är Italienare, vad ska man göra åt det?
Fast egentligen, vem bryr sig om dialogerna när det är blod och naket man vill se? Dessa två saker bjuds på ganska väl, faktiskt. Det ska jag ge creds för.
Självklart är kåta tonåringar med i bilden, precis som det brukar vara i splatters. De dansar konstigt på ännu konstigare ställen och helt utan anledning. Man undrar vad fan de håller på med egentligen. Är det fest? Yeah right, de är 4 personer, det är mitt på dagen, och musiken - what the hell?
Det är som sagt en hel del naket, bland annat en nakenbadsscen. Det hade varit ännu bättre om bruden som är naken faktiskt skulle varit snygg. Nu ser hon mest ut som en plastic-bagger. Kolla själv på bilden nedan. Hon ser ju lite smått retarded ut. Fast man får väl hålla tillgodo med vad som bjuds.

Skådespelartalangerna i denna film är en paradox. Skådespelarna, (är det rätt att kalla dem det? Fuckfaces kanske är en bättre benämning) speciellt de kvinnliga, saknar talang. Inte helt ut, men nästan. Man skäms nästan så pinsamt det är.
Hursomhelst. För att återanknyta till det som var bra med filmen; Det är en hel del schyssta gore-scenes (den enda anlendingen till att se splatterfilmer. Förutom nakenheten hos snygga tjejer). Exempel på en scen där en kille och en tjej som utövar lite intimare stunder får ett spjut kört igenom dem. Se bilden nedan.

Mer gore-scener innehåller bland annat en brud som får halsen avskuren, en snubbe som får ansiktet delat i två bitar, och en annan tjej som blir halshuggen med kanske filmvärldens minsta yxa.
Filmen är allt som allt ganska rörig och ger ingen större behållning. Delvis schyssta gorescenes, men jag har sett mycket bättre i filmer som, as you could've guessed, Friday the 13:th. Det bjuds på en del naket, men det är inget speciellt vackert som visas heller. Slutet är väl något överraskande, men det känns som det bara är ditslängt "för att vara speciellt".
Se inte den här skiten. Det finns mycket mer intressanta saker du kan göra med 80 minuter av ditt liv. Som att spela Ace Combat Zero eller vika pizzakartonger.
Crusader: No Remorse är, för er som inte vet, ett av de bästa spel som gjorts till PC. Efter Fallout och Fallout 2 så kommer nog detta spel. (till PC alltså. Till PS2 har det gjorts ett par bättre spel). Hursomhelst. Det slog mig häromdagen att huvudpersonen i spelet påminner mig grymt mycket om någon jag kände igen. Och inte var det min dåvarande flickvän eller min pappa. Nej, det var ingen mindre än Star Wars legenden herr Bobba Fett själv!
Vi vet ju att Bobba Fett är lite pissed off för att hans far Jango Fett blev dödat av nån jedi (kommer någon förutom George Lucas ihåg vem? Nej.). På tal om det, roligt efternamn den familjen har. Jag undrar om han hade blivit mobbad om han gått grundskolan i Sverige:
"Höhö, titta på fettknoppen Fett. Han är fet!" (även fast han kanske inte är det).
Eller nåt sånt. Hursomhelst. Han måste nog ha bearbetat sin sorg av sin förlorade fader genom att försöka ge sig in i spelbranschen och extraknäcka som huvudrollsinnehavare i Crusader. Det kom en uppföljare lite senare också;
Crusader: No Regret tror jag det spelet hette. Har dock inte spelat det.
Se bilderna nedan. Den första bilden föreställer 'hjälten' (protagonisten) i Crusader: No Remorse. Den andra bilden under föreställer Bobba Fett från Star Wars. Dra era egna slutsatser.

Okej, det här var kanske den sämsta valborgsmässoafton jag varit med om sedan... ja, så långt jag kan minnas. Allting sög. Nästan. Det började bra med schysst förfest hemma hos Victor och Tim. Hjälpa till att flytta lite möbler, dricka lite öl, spela lite Soul Calibur II (väldigt bra spel förresten), prata med lite tjejer och alla som vistades där.
Jättetrevligt folk och förfesten var riktigt hemtrevlig också. Trivdes verkligen i sällskapet. Sen blev det dags för utgång. Så vi ringde och försökte få tag på en taxi. Efter att ha försökt i cirkus en alldeles-för-lång-tid så fick vi äntligen tag på någon stackare som skulle skicka en taxi till var vi var. Väl beställt (skulle ta 5 minuter), så gick vi ned och väntade. Efter 20 minuter gav vi upp och började knalla ner mot palace istället.
Framme vid palace överraskades (?) vi av kanske den längsta kön jag sett på evigheter. och den rörde sig inte. Jag och Andree skickade iväg Stoffe för att titta till kön på Otten. Det visade sig att den var typ lika lång. Om inte längre. Träffade Henka där också, kul att träffa någon man känner i alla fall, så trippen dit gav någonting.
Hursomhelst. Jag och Andree gav upp och mötte upp Stoffe, som bestämde sig för att gå in ändå (han stod på VIP-listan tillsammans med sin bror. Alla stod typ på VIP-listan. Utom jag och Andree). Så Andree och jag vandrade upp på drottninggatan och beställde var sin kebabrulle som vi käkade på väg hem till honom. Väl där beställde jag en taxi (ett annat taxibolag denna gång). De sade att det skulle ta ca 5 minuter. Efter en kvart ringde jag och frågade vad fan de höll på med. Då hade de tydligen "hört fel" och trott att jag stod på adress 28 och inte 128 som jag nämnde (klart och tydligt) i telefon.
Hursomhelst, taxin kom lite senare, och de bad om ursäkt för missförståndet och allt. Creds för det. Nu är jag hemma, och ska typ sova.
Hade allt slutet med förfesten så hade denna valborg varit riktigt bra. Nu blev den mest...som Azumi I fast tvärtom: Började bra och slutade kasst.
Imorgon borde man ju gå och kolla på alla rödingar som går och viftar förvirrat sina flaggor (vad fan ska de protestera mot egentligen? Det är ju de som har makten. Håll käften istället och se vad ni har ställt till med i samhället. Det är er röra som ni själva protesterar mot. Wiseasses.), men jag orkar inte. Jag ska nog ligga och sova och sedan vakna och spela tv-spel. Ja, det tycker jag låter som en bra idé. Det gör du också.

Filmen är en direkt fortsättning på den första. Man får följa Azumi när hon jagas av diverse slödder genom skogar med mera. Azumi själv lever endast för att slutföra sitt sista uppdrag: Det är en krigsherre kvar att döda efter första filmen.
Hursomhelst. Det finns inte speciellt mycket att nämna om storyn. Det är lite mer av samma som i ettan, men lite mer koncentration på Azumi och ett litet mindre team av andra lönnmördare.
Jag anser att denna film är mycket bättre än sitt original. Det är ett högre tempo i filmen redan från början, och det är mycket skönare karaktärer med här. Dels har vi en krigare som ska likna någon typ av spindel (som till slut blir slicad i bitar av sina egna metalltrådar á la Resident Evil style), dels har vi en stor björnaktig krigare med ett mastodontvapen som slicar allt motstånd på mitten. Se bilden nedan. Han är riktigt häftig, och det dubbeleggade vapnet han håller i är riktigt dödligt och bidrar till en hel del gore. Sånt gillas!

Den där badass mofo'n skulle kunna göra shish kebab av halva Sverige på en pisskvart. Jag lovar. Han är riktigt brutal. Till och med hans namn är brutalt: Rokpa. Synd att han sprängs i småbitar bara.
Överlag så är tvåan mycket bätte än ettan. Det är bättre musik, det är bättre skådisar (eller kanske inte skådisarna i sig - karaktärerna som är med i tvåan är mycket häftigare och mer intressanta). Svärdfighterna är bättre gjorda och blodmängden är större - fakecuts är inte lika genomskinliga i tvåan. Visst finns de, men de är långt ifrån lika många som i ettan. Specialeffekterna är mycket bättre också. Till exempel vid ett tillfälle när Azumi blir förgiftad och fightingscenen går lite halvt i slowmotion och hennes motståndare blir suddig - dock inte hon själv. Fräna grejer! Dessutom är Azumi lika het som hon var i ettan. Kolla bilden nedan bara. (Hon är tjejen i mitten om du inte kunde lista ut det. Förresten, om du inte kunde lista ut det så har du inget här att göra. Försvinn.).

Det finns egentligen ingen anledning att inte se den här filmen. Även om man inte har sett ettan (eller konstaterat efter första timmen att den inte var så bra), så borde man se den här. Man serveras så mycket häftiga fighter att det är bara gapa och svälja utan några konstigheter.
Jag vill nog säga att det här är en av de bättre actionfilmer jag har sett. Givetvis slår den inte Equilibrium (jag lovar att äta upp mina gamla skor den dag det kommer en actionfilm som är bättre än Equilibrium). Den enda nackdelen med filmen är att man inte får se Azumi naken någon gång. Eller ens i närheten i någon het scen. Man vill väl inte rucka på hennes hårda image. Fast vadå, jag vill ju se naket.
Sammanfattningsvis så finns det bara en sak att säga: Se filmen och njut av allt våld. Den här har allt bra som ettan hade - förstärkt ett par tiotals gånger - och bortfiltrerat är de dåliga delarna av ettan. Den måste ses!
Fick mina resultat idag från tentan i Avancerad Programmering i C++ . Underkänt. 13 poäng, och man behövde 16 för godkänt. Inte ens i närheten. Fy fan, ännu en tenta att försöka sätta i sommar. Varför var det tvunget att gå så illa? Jag tycker jag har tillräckligt att göra ändå. Men men, det är bara att ta nya krafttag och försöka sätta den nästa gång. Eller gången efter det.
Har lite goda nyheter att berätta också. Vår intelligenta dammsugarrobot fungerar äntligen som den ska. Nu hittar den all smuts i rummet och återvänder hem när den är klar och stänger av sig själv. Bara labassistenten godkänner vår lösning nu :).
Hursomhelst, har en hel jäkla del att läsa nu, och så ska jag upp tidigt imorn (tidiga mornar suger), så ska väl försöka sätta igång istället för att sitta här och skri va.
Recension på Azumi 2 kommer strax.

Fick tips om att se denna film av Thore, en old-school friend of mine. Tack, Thore! Azumi börjar riktigt lovande. En liten flicka ensam i ödemarken, hennes mor ligger död på marken framför henne. En äldre sensei med sina små lärlingar går förbi, och de adopterar henne in i klanen. Snabbspolning fram ett par år. Svärdfighting i skogen mellan den lilla flickan och hennes "bröder". Jag blev lite halvt imponerad av farten i fightandet. Inte ofta man får se så mycket i filmer direkt, och med svärd och grejer också - med stil!
Hursomhelst. Storyn är i stil med att "ni-är-tränade-lönnmördare-och- ska-ge-er-ut-på-uppdrag-och-fightas-som-fan". Det är tre krigsherrar som hotar att göra uppror under Tokugawa-shogunatet som dessa lönnmördare sänds ut för att döda. De har tränats hela sina liv för detta uppdrag, så det är deras enda existensberättigande. Typ. Schysst upplägg liksom. Tyvärr så håller det inte måttet. Hela första timmen av filmen är rent ut sagt
boring. Man undrar när de ska sluta prata och jönsa runt och börja slåss på riktigt. Svärdfighterna är heller inte speciellt kul att titta på heller när filmen progresserar: Inte alls mycket blod och ibland är frånvaron av fullkontakt mellan kombatanterna så uppenbar att det inte är roligt alls. Jag menar, när en snubbe blir skuren över hela sin framsida och börjar kräkas massa blod - utan att ha en skråma på kläderna där han nyss blev huggen - ja, det säger väl det mesta. Teamet av lönnmördare som hänger med Azumi (och henne själv) kan du se på bilden nedan.

Den andra delen av filmen är dock mycket bättre. Där höjs tempot rejält, och intressanta karaktärer presenteras. Till exempel en helt krigsskadad geisha-liknande samuraj som har en thing för rosor. Snabb, dödlig och vitklädd. Hur mer superboss kan det bli? Han dör (givetvis) i slutet genom att få huvudet avhugget (eller snarare avexploderat) av Azumi. Fighten mellan dem är bland de bästa jag har sett i filmväg. Den slår inte slutfighten i Equilibrium, men den är god damn nära.
För övrigt håller den en ganska standard-japansk-film-klass. Vackra miljöer, något corny dialoger, fräna kläder, coola fightingscener på slutet och en hel del samurajer och ninjas.

Det bästa med filmen är som sagt våldet på slutet, plus att Aya Ueto (Azumi) är ganska het. Se bilden ovan. Okej att det inte är så sexigt med blod över halva ansiktet, men vadå, hon ser ju hård ut på bilden. Och hon är hård. Hon dödar ett ansenligt tal människor under hela filmen, och lyckas undvika att få spö.
Det finns lite roliga referenser i filmen, till exempel till prästen Tenkai, som enligt sägen var någon annan mer känd samurajkrigare. Hideo Kojima (skapare av Metal Gear-serien, om du inte visste det) ska tydligen finnas med som statist någon gång på slutet. Jag lyckades dock inte se vem det var. Det var väl mest därför jag ville se filmen från första början. Plus att postern gave it off ganska mycket - jag är lite svag för filmer där de fightas med svärd. Som Highlander, typ.
Sammanfattningen då. Man skulle kunna nöja sig med att spola förbi första timmen i filmen och endast se andra, och antagligen ha en lika stor behållning ändå. Storyen är inte så överraskande utan är väldigt mycket straight-forward, så luta dig tillbaka och njut av andra halvans fightingscener - det är de som gjorde filmen. Plus att huvudperonen är het.
Uppföljaren Azumi II ligger på lur och skall ses snart. Återkommer med recension på den. Tills vidare, se denna om du verkligen är inne med svärdfighting i japansk stil. Den var helt okej. Om du blundar första timmen.
Igår skrev jag tentan. Den var fan skitsvår, men ganska rolig. Datortentamen, och det kunde väl ha gått bättre. I och för sig var det ganska mycket som man borde ha kunnat som man faktiskt inte kunde. Det hade hjälpt om jag kanske hade programmerat lite mer innan tentan istället för att bara läsa igenom styckena, men i brist på tid - vad ska man göra?
Hursomhelst, vi får väl se hur det gick när resultaten dimpar ner i brevlådan. Det ska mycket till för att jag ska bli godkänd.
Har börjat fila lite på projektarbetet till databastekniken nu också, och kommit igång lite med den artificiella intelligensen och vår "intelligenta dammsugare". Den kommer äga hårt. Den ser ut som pacman.
Har sett klart Victory Gundam nu också. Inte så bra direkt. Det finns dock sämre Gundam-serier än den, så den var väl inte helt värdelös. G Gundam verkar bättre dock. Men man kanske skulle försöka ägna lite mer tid åt sina studier än att titta på sånt? Äsch.
Nu är det fint väder ute också och (relativt) varmt. Blir nog att ta en tur på blades lite senare idag. Nån som är upp för det?
Jag undrar om det blir lite party ikväll? Jag vill, och jag är svinhungrig nu. Dags att fixa käk. Och ni, skriv lite mer kommentarer till mig, det är inte överflöd på dem direkt...
Snart kommer recension på Azumi.

"During the film you are about to see,
you will be subject to subliminal
messages and mild hypnosis.
This will cause you no physical harm or
lasting effect, but if for any reason
you lose control or feel that your
mind is leaving your body - leave the
auditorium immediately."
Jag menar, kan en film ha en schysstare inledning? Det enda jag tyckte egentligen var tråkigt med filmen var att jag inte hade sett den på bio. Jag återkommer med anledningen (-arna) varför nedan.
Filmen handlar om en vuxen optiker som bor hemma hos sin mamma, och han har en egendomlig hobby - han samlar på ögon. Som han tar från levande människor. Ja precis, han skär ut deras ögon, ibland dödar han dem först. Jag förstod aldrig varför just ögonen, men det är ju creepy att se sånt, så varför inte liksom.
Han har en fågel som heter Tommy. Han har flera fåglar egentligen, men huvudrollsfågeln heter Tommy. Den är dock inte med så mycket i filmen. Synd, på ett sånt häftigt namn. Det är massa sniglar i huset de har också. I vardagsrummet typ. What the hell?
Det är ganska många schyssta våldsscener. Bland annat får man se en nål cuttas in i ett öga, och som jag skrev ovan då han skär ut ögonen från folk. Det är inte så awkward som det kanske låter. Scenen i "
En andalusisk hund" där han skär sönder ett öga med ett rakblad (tycker jag) är värre rent gore-mässigt sett.
Den hemmaboende optikern och hans mor har något typ av psykiskt band. Hon hör allting han hör och vice versa. Hans mamma ger honom krafter på något sätt. Mamman är helcreepy. Hon påminner om en blandning av dvärgen från Twin Peaks och psykobruden från Stephen Kings
Lida. Plus att hon pratar jättelustigt och väsande. Hon är säkert superhuman.
Michael Lerner är cool som skådis. Isabel Garcia Lorca (Caroline) är en skitkass skådis. Men du ska se brillorna hon har på sig i början av filmen. HAH! De skiner verkligen 80-tal om dem, de är typ trehundra gånger så stora som henne. Men hon dör ganska så snabbt, hon får halsen avskuren. Tur det, hade hon varit med mer i filmen hade jag haft svårt att stå ut.
Tjugo minuter in i filmen serveras du en rejäl överraskning. Tänker inte avslöja mer. Se den istället. Aningen originellt. Det blir lite som en grej i en grej i en grej i en grej. Riktigt häftigt, faktiskt. Trots att den har några år på nacken så görs det riktigt bra.
Så till ljudet! Riktigt bra gjort, de utnyttjar alla ljudkanaler ordentligt, och den bör ses i 5.1 format. Det är mycket ljudet som gör filmen. Dialogerna är inte på något sätt bra eller ens genomtänkta. Sättet som de presenteras genom olika audiovisuella tekniker får den bristande kvaliteten på dialogerna att gömmas undan.
Filmen flippar dock ut framåt slutet och blir helweird. Vilket påminner mig om att filmen inte är så jävla bra faktiskt. Den är ganska konstig och jobbig. Och dålig. Annorlunda, inte som alla andra skräckisar, men bra?
Nej. Eller jag vet inte. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. För slut-slut-slutet är dock riktigt schysst. Det här är en sån här film som man antingen älskar eller hatar.
Mig tilltalade den extra mycket, tack vare sina (då) nyskapande idéer. Den var grymt långt före sin tid. Den innehåller även det bästa credits-roll i slutet som jag har sett också. Även det är nyskapande. Se filmen, även om den rent innehållsmässigt inte ger så mycket, så är själva filmstilen och cinemagrofin riktigt häftig. Plus att det är mycket blod.

Jag kommer ihåg när filmen först kom år 2003 och alla pratade så mycket om den. Jag ville verkligen se den, men kom aldrig till skott. Jag menar, vampyrer som slåss mot varulvar, det kan ju inte bli mer häftigt än så (nästan). Mina förväntningar på filmen var på topp med andra ord, nu när jag äntligen skulle få se den efterlängtade filmen.
Fy fan vilken jävla sörja. Det var en enda sak som räddade filmen, och det var allt blod och våld som de lyckades få med. För det första har jag lite svårt för gothmänniskor. Varför ska vampyrer nödvändigtvis gå klädda i mörka latexkläder och vara så otroligt goth för? Varför kan de inte vara häftiga och klä sig som...jag vet inte, Peter Siepen? Jag är så trött på den där viktorianska goth-stilen som ska pryda allt och alla som bara har någonting med vampyr att göra. Och sluta säg att det ska vara "true to the art". Hur mycket goth var greven i 1800-talets Transylvanien, tror du? Inte ett jävla skit ska jag säga dig. Inte ens den riktiga förebilden Vlad Tepes (se bilden nedan) var speciellt mycket goth. De som påstår att vampyrer är/ska vara goth vet inte vad de pratar om och borde skjutas. Vlad III Tepes is the shit! Världen behöver fler som honom.

Hursomhelst. Även om man bortser från det så hade filmen inte speciellt mycket att erbjuda. Storyn går såhär: Det är krig mellan vampyrer och Lycans (nån typ av pussy-ass varulvar), och det är lite korruption inom vampyrklanen. Typ. Och alla skjuter varandra och hoppar runt i (såklart goth-lika) städer och tunnlar. Storyn är otroligt tunn, och även fast den faktiskt
håller, så känns den... otillräcklig.
Visst, actionscenerna är till viss del riktigt bra gjorda, och CG-effekterna är helt klart godkända. Inte för att de är speciellt spektakulära, men de är okej. Vad gäller karaktärerna så finns det ingen man riktigt fäster sig vid. Okej, ledarvampyren Viktor är ganska häftig. Han är stark som ett as och en mean killing machine. Synd att han dör på slutet (oj, förstörde jag filmen för dig nu? Hade du inte kunnat räkna ut det själv ändå så förtjänar du att få filmen förstörd såhär. Den är så förutsägbar. Med allt.).
Varulvarna då? Är inte de typ...asfräna? Nej. Se bilden nedan. De ser mer ut som svartmålade cro magnon än grymma killing machines. Det enda häftiga med dessa varelser i filmen är att se förvandlingsprocessen från människa till varulv (Lycan). Som jag tidigare nämnde så är CG-effekterna ganska välgjorda.

Så, är filmen värd att se? Tja, i brist på annat så är den väl okej. Men då menar jag verkligen i brist på annat. Jag skulle mycket hellre se Blade än den här, om jag vill se en schysst vampyr-action-rulle. Det har kommit en uppföljare nu till Underworld, och den ska jag väl ta och titta på någon gång snart också. Återkommer med recension på den. Jag hoppas verkligen de droppar gothstilen till den, och visar lite fler vampyrer med
klass.
Eller nej, jag tar tillbaka vad jag skrev i början i stycket ovan. Den är inte värd att se. Den var fan kass. Eftersom det enda vettiga med filmen var de schyssta actionscenerna, så kan man hellre se Equilibrium (som för övrigt är typ världens bästa film). Undvik den här om du kan.

Fick tips av en kompis att se denna film. Den verkade bra, sa han. Och det tyckte jag också när jag läste lite om den. Förväntade mig något i stil med Shrek eller liknande filmer.
Filmen handlar om, inte helt otippat, lilla rödluvan, hennes farmor (borde det inte vara mormor?), vargen, Paul Bunyan (ja, vad fan gör han i filmen egentligen? Kanadensiska skogshuggare och lilla rödluvan - är det bara jag som missat kopplingen?) och ett äventyr de tillsammans halkar in på.
Hursomhelst. Filmens upplägg är lite annorlunda. Det börjar med en incident hos mormodern (den vanliga lilla-rödluvan-grejen med vargen som klätt ut sig till mormor osv). Det blir en mindre form av kaos inne i huset, polisen kallas dit och sedan får var och en berätta sin version av vad som hände. För varje person som berättar så blir saker mer och mer tydliga. Någon har snott en massa recept från befolkningen i skogen, och dels så vill polisen reda ut vad som hände i huset, dels ta fast denna 'recept-tjuv'. You get the picture.
Filmen är stundvis rolig. Precis som i Ice Age finns det en (bokstavligen) liten ettrig karaktär som skänker en hel del humor åt filmen.

Första halvan av filmen imponerade inte. Det hängde ganska mycket B-produktion över det hela. Skämten var lite halvt krystade, och det kändes som om det saknades ett visst flyt i berättandet av historien. Det började dock bli bättre framåt andra halvan, då filmen visade upp nya kvaliteter och faktiskt lyckades med sina små skämt.
Det är långt ifrån en av de bättre filmer jag sett, men den var inte direkt värdelös heller. Den hamnar någonstans på en femma av tio. Den är sevärd, om man inte har något bättre för sig (vilket jag egentligen hade - varför slösade jag tid med att se filmen egentligen? Herregud.) Ice Age 2 var mycket roligare än den här. Hoodwinked har dock sina små poänger som gör att det är inte helt bortkastad tid att se den. En hel del sköna karaktärer bidrar ganska mycket till pluspoäng. Allt som allt en väldigt medioker film som efter en tvivelaktig start till slut faktiskt håller måttet.

Så har jag sett uppföljaren nu också. Lite mer av samma sak, fast enligt mig inte lika bra som ettan. Det blev lite väl mycket Lassie-stuk framåt slutet, då hunden typ lyckades nästan manövrera bort de flesta av de elaka kannibalerna. Sånt hade jag gärna klarat mig utan.
Filmen var dock underhållande i sin helhet. Bobby som överlevde första filmen, och den där konstiga tjejen (vad fan hette hon? Kommer inte ihåg, och orkar inte kolla upp det) är med även i uppföljaren. Den här gången är de ett ungdomsgäng som ska ge sig ut i öknen och tävla på sina hojar i något race. Jag förstår inte själva grejen riktigt, för några motståndare i den påstådda tävlingen ser man aldrig.
Hursomhelst, självklart får de soppatorsk ute i öknen (no shit Sherlock; Master of the Obvious), och så börjar det hända lite saker med att en försvinner följt av att en annan försvinner och så vidare och så vidare bla bla bla i vanligt splatter-teenage-skräckis-stuk. Man skulle ju kunna tycka att det är kasst, fast filmen har ett visst underhållningsvärde. I och med att kannibalerna har mer personlighet ensamma än alla ungdomar tillsammans så sitter man och hoppas på att de ska få nästa offer riktigt snart, så det blir lite gore i filmen. Det blir det också. En snubbe får ett fett spjut rakt i bröstkorgen. En annan blir krossad under ett typ halvt berg som kommer flygande rakt i ansiktet på honom. En blir sprängd i flera bitar framåt slutet. En får en yxa rakt i svålen. Lägg till lite bett från en hund, sparkar och slag, och uppskuren halspulsåder med en machete så har du tillräckligt mycket gore så det räcker. Det blir dock aldrig osmakligt som Hostel, det hålls på en lagom nivå och det sköts med finess.
What the hell, se filmen! Det är inte världens bästa film, men den är absolut värd tiden det tar att se den. Du har de obligatoriska döda-tonåringar-delarna, du har psykopatiska kannibaler, du har ett landskap som heter duga, och du har en rulle som kommer skänka dig en och en halv timme (nästan) ren underhållning.
Det finns ingen anledning att inte se den. Om man inte har missat att se första filmen såklart. De här två förtjänas att ses i rätt ordning. Don't be a fuckface, se den!

Såhär i dagarna när alla gör remakes på gamla filmer, så blir man ju lite sugen att se vilka filmer de baserar sina remakes på. Så jag såg Wes Craven's
The Hills Have Eyes från 1977. Till skillnad från Violent Shit 1 (typ världens sämsta film som jag skrev om igår - ja, den är värre än Repmånad till och med) så var faktiskt den här filmen bra.
Handlingen är som följer: En familj som ska semestra i Californien tar en liten avstickare genom öknen någonstans i centrala USA. De kör vilse, såklart, och blir strandsatta vid sidan om vägen. Otur bara att det lever kannibaler i bergen. Dessa människor är lite som de efterblivna människorna från
Wrong Turn, fast smått intelligentare och kan faktiskt prata (om än något lustigt).
Familjen splittras upp och ett par stannar kvar vid bilen för att vänta på de andra medlemmarna i familjen som gett sig taskandes iväg för att skaffa hjälp. Well, you do the math sen om vad som kommer att hända.

Filmen är baserad på en verklig historisk händelse, den om Alexander "Sawney" Bean - fast i en amerikansk modern setting istället. Det är lite grymt. Kannibaler is the shit liksom. Fast egentligen är de bara äckliga.
Skådespelarinsatserna i filmen är helt okej. De gör sina karaktärer helt okej, det finns inget att klaga på där. Själva settingen ute i amerikanska öknen är också ganska bra. Old-school-b-skräckisar; det finns nästan inget bättre.

Filmen håller samma kvalitet som hans andra filmer, typ
Nightmare on Elm Street. Det finns egentligen inte så mycket att klaga på, nästan ingenting. Förutom att tjejens skrik är jäävligt högt och skärande i öronen. Riktigt irriterande, man vill bara säga till henne: "
Shut the hell up, bitch. You're hurting my ears. Go to hell. I hope you die first of all." Tyvärr så gör hon inte det.
Se filmen! Jag har inte sett uppföljaren till den här (kom 1985, året efter det bästa året någonsin), och jag har heller inte sett remaken. Jag planerar att se den snart dock, återkommer med mina åsikter om dem sen, om de var något att ha eller inte.
Okej, jag har nog sett Tysklands sämsta film någonsin. Eller nej, ändra det där. VÄRLDENS sämsta film någonsin. Violent Shit 1 heter den. Jag menar, titeln verkar ju lovande. Okej, jag hade inte förväntat mig någon toppenfilm, men såhär kass borde det vara förbjudet att vara.
Hela filmen går ut på att en snubbe springer runt i skogen och hackar upp en massa människor. Och scenerna där han dödar folk är filmade i skitkass kvalitet (avsiktligen). Antagligen för att skapa någon häftig effekt, men det blir bara dåligt. Vad kan tyskar om specialeffekter egentligen? Ingenting. De använder samma effekter genom hela filmen också. Filmen saknar dialog, förresten. Nästan. De pratar lite ibland på tyska, men de säger ingenting vettigt, och skådespelarna är helt värdelösa. Jag tror att de velat göra något i stil med Peter Jackson's Bad Taste, men de misslyckas fatalt. Medan Bad Taste var riktigt underhållande att titta på, fylld av lustig humor, var den här bara...äcklig. Ungefär som Hostel, fast lite värre.
För att inte tala om soundtracket. Det är SAMMA JÄVLA LÅTSLINGA PÅ 15 SEKUNDER SOM LOOPAS HELA TIDEN. Herregud. Vi vet att tyskar har dålig musiksmak, men det här tog fan priset.
Jag läste att det skulle tydligen finnas två uppföljare. Denna film tillverkades 1987, och de två uppföljarna i trilogin tillkom 1992 och 1999. Jag vill inte se dem. De kommer säkert vara lika kassa. Vad mig anbelangar så suger regissören Andreas Schnaas väldigt mycket schnabel.
Se inte den här sörjan. Gör något mer värdefullt med din tid, som att stirra in i en vägg. En tom vägg.

Den är rolig. Den är sevärd. Den håller samma klass som första filmen. Frågan är om den här inte var bättre än första filmen egentligen. Jag skrattade ganska mycket när jag såg den. För det mesta var det Scrat som gav upphov till skratten. Nästan alla, i princip. Och Sid, till viss del.
Det är en ganska stor skillnad i kvalitet på narratologi och filmen i övrigt vad gäller den här filmen kontra skräpet Chicken Little jag såg för ett par veckor sedan. Den var waaaay to serious framåt slutet och byggde upp en lite för allvarlig stämning. Vem vill ha allvar när man ser en animerad komedi? På riktigt alltså, folk måste släppa loss lite mer och inte ta så allvarligt på allt här i världen. Förutom det så måste folk lära sig att inte hata så mycket också. Det finns alldeles för mycket hat idag.
Hursomhelst. Handlingen i filmen är ganska straightforward. Isen håller på att smälta, så alla djur ska vandra skitlångt för att hinna undan syndafloden som kommer uppstå som konsekvens av all is som ska byta aggregationstillstånd. Parallellt med huvudhandlingen så speglas Mannys kris i tron om att han är den sista mammuten på planeten, då han hittar en till mammut som tror hon är en pungråtta. Ja, det är på riktigt. Lite småkul, faktiskt.
(Ja jag vet att det är rörigt, och nej, jag vet knappt vad jag skriver om själv. Klockan är 01:15 och jag är svintrött. Vad begär du av mig egentligen?)

Klockrena karaktärer är med i filmen, och röstskådespelarna gör ett bra jobb. Ja, jag såg den engelska versionen givetvis. Tycker inte om att se filmer som dubbas till andra språk (läs: svenska). Oftast så missar man många poänger, och dialogerna brukar kännas lite mer uppstyltade. Kan verkligen rekommendera att se filmen, den är absolut sevärd. Det ryms en hel del skratt i den, och den är väldigt 'lätt'. Den är inte så lång heller, så man behöver inte offra halva dagen för filmens skull. Okej att den saknade nakna tjejer, biljakter, zombies, och blod - men hey, man kan inte begära att varje film ska uppfylla dessa kriterier, plus att lite humor skadar ju aldrig.
Se den, och gör sedan världen till ett bättre ställe att leva på!
Oh my god vad jag är trött på att köra bil. Efter en heldags körande igår (från 10 på morgonen till 2 på natten) så är jag aaaningen trött på att köra. Fast det var kul att köra en så pass stor bil. Lite annorlunda, liksom. Och så att man så högt upp. Det ägde :).
Jag var anställd som chaufför åt en förening som min far sitter i styrelsen för. Fick köra runt människor hela dagen i princip, och på kvällen vara lite av en fyllechaffis. Var på teater också och fick mig (faktiskt) lite kultur. Var väl .... annorlunda.
Runt 12-tiden på natten satt jag och en kompis i bilen och stod parkerade vid gamla resecentrum. När vi satt där såg vi hur en annan stor vit buss-bil kom körandes och plötsligt stannade. Ut från bussen hoppade en kille och började springa efter en annan snubbe som stod vid gatan. Han som stod vid gatan började kuta bort mot järnvägsstationen och killen från bilen satte efter. Jag såg aldrig om han fick tag på honom, men efter ett tag kom han tillbaka och satte sig i den där vita buss-bilen igen, och de körde iväg. Ett tag efter den incidenten körde vi iväg en sväng. Vi hann inte långt. Vid norra promenaden så såg jag att en polisbil låg och kröp väldigt nära bakom oss. När vi körde vid rondellen som ligger där norra promenaden avviker mot drottninggatan såg jag att en annan polibil tvärnitade vid sidan om oss. Jag förstod var det här skulle leda. Nu låg två polisbilar bakom oss och kröp. Det dröjde inte länge förrän de satte på sirenerna och en körde framför oss och blockerade vägen.
En utav poliserna i den främre bilen kom fram och frågade om körkort, som han fick. Det var lite roligt, man hörde från deras radio:
"Åttiofyratiotrettio, tjugofemton, Tommie Nils Haag. Han är helt ren"
Så började de ställa en massa frågor om vad jag gjorde, om jag hade haft några fler i bilen under kvällen, om jag hade några uppgifter på dem (!), och allt möjligt. Jag frågade vad som var på gång, men fick svaret "
det vet vi inte än". Yeah right, min bullshitdetektor gick av direkt. Så jag berättade för honom att jag visst visste vad som pågick, för jag hade sett den där snubben springa ut från bilen tidigare och försökt puckla på nån annan stackare. Du skulle sett hans min när jag sa det. Mer förvånad blick får man leta efter.
Hursomhelst, vi stod där säkerligen en 20 minuter någonting innan vi fick åka därifrån, och de önskade oss en trevlig kväll.
Om att bli stoppad av polisen är det enda intressanta jag har att skriva om, och det var typ kvällens höjdpunkt, förstår ni ungefär hur roligt jag hade det under hela lördagen....
En stund senare stötte vi på en kille som däckat vid en busshållplats. Med en cykel. Som var låst. Som svar på frågan "är det din cykel?" svarade han nej. No shit, slanglåset var fortfarande låst om bakdäcket. Jonte stötte vi på i samma veva, med sin flickvän. Vi hjälpte honom upp så han fick sitta på bänken på busshållplatsen, men han vandrade ganska snabbt iväg igen.
Det blir mer körande i eftermiddag, och det ska bli såååå kul. Eller inte. Men vad gör man inte för lite pengar? (Rätt svar på frågan: Amputerar en kroppsdel)
Äntligen!
Äntligen så kom hon hem. Hon ringde nyss och det var skitkul att få höra hennes röst igen. Ska bli riktigt spännande att få träffa henne (nu för första gången efter typ ett halvår - att det har gått så lång tid!) och höra allt hon har att berätta :). Plus att jag ska ställa upp som flytthjälp också - hon har ju kirrat egen lägenhet. Före mig och allt!
Nu har jag valt vilka kurser jag ska läsa också:
- TDDC02 - Programvaruprojekt i ett helhetsperspektiv
Kommer nog bli en maffig kurs, verkar ta mycket tid. Jag hoppas på att jag får en intressant roll i projektet.
En kurs på endast en poäng. Ingen tenta, utan endast labbar som ska lämnas in. Kommer nog klaras av ganska enkelt. Behöver inte läsa den egentligen, men det kan ju aldrig skada...
Aningen mer komplext, men nog en kurs som är bra att ha i bagaget. Jag gissar på att jag kommer ägna ganska mycket tid åt den här kursens laborationer....
Kan inte skada att ha en sådan kurs i bagaget när jag nu siktar på att ta över världen någon dag snart. Verkar inte vara så arbetskrävande. Lite seminarier och sånt, och förmåga att analysera situationer och liknande - piece of kaka - hoppas jag :). (kommer väl slå fel som alltid)
På ytan verkar kursen lätt, men den är säkert svårare än vad den ser ut. Kommer nog greja den. Problemet är att den ligger i samma block som Ledarskapskursen, så kommer få läsa datasäkerheten lite vid-sidan-om, typ. Men jag ska nog sätta den!
- TDDA41 - Logikprogrammering
Varför valde jag den här egentligen? Jag vet inte. Kursen i Artificiell Intelligens har gjort mig nyfiken på logikprogrammering. Verkar dock svårt. Men ärligt talat så fanns det inte så mycket mer att välja mellan som var intressant. Det fick bli den här för att jag skulle ha chans att nå upp till mina 20 poäng för terminen.
Allt som allt kommer jag läsa 21 poäng, och poängfördelningen är (tyvärr) lite skev. Med antagandet att TDDC02 liggeer fördelad 50/50 över HT1 och HT2 så kommer jag i stora drag att läsa 7 poäng HT1 och 14 poäng HT2.... Shit, kommer bli hårt!
That's it, bye for now.
Jag får tillbaka ~4000 på skatten. Det är skitbra! De pengarna kommer gå åt när jag ska köpa en PlayStation3. Fast vänta nu, det är ju lång tid kvar tills releasen. De pengarna kommer säkert hinna ta slut lång tid innan det är dags att införskaffa den.
På tal om det förresten, jag kom på lite fler spel som jag varvat:
- Rush 'n Attack (NES)
- Fallout (PC)
- Fallout 2 (PC)
- Turtles II (NES)
- Turtles IV (SNES)
- Mortal Kombat II (SNES)
- Street Fighter II (SNES)
- Tekken Tag Tournament (PS2)
- Metal Gear Solid (PS)
- Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty (PS2)
- Metal Gear Solid 3: Snake Eater (PS2)
- Rush'n Attack (NES)
- Shadow of the colossus (PS2)
- ICO (PS2)
- Snake's Revenge (NES)
Varför ska det vara så svårt att tänka tillbaka på de titlar som man kickat ass med? Hursomhelst. Jag börjar bli lite trött på skolan nu, det är liiite för mycket att göra just nu. Så varför tar jag aldrig tag i det? För att det är T R Å K I G T. Det mesta, i alla fall. Och svårt. Men fo'real, jag har inte tid att skriva det här. Tänkte vara hurtig idag också och gå ut och springa. Satsar på 5.5 km. Kommer nog landa på ~5.5 meter (ut från lägenheten, ut i trappen, sen vända tillbaka).

Nej, inte Baywatch. Daywatch. Dnevnoy dozor. Uppföljaren till Nightwatch som jag recenserade för ett tag sedan här på bloggen. Såg den igår, och den var väl... helt okej. Schyssta actionscener (speciellt i början) med massa blod och strider. Också väldigt grymma biljaktsscener lite längre framåt slutet av filmen. Har man inte sett föregångaren (Nightwatch), så är det ingen idé att se den här filmen. Du kommer inte förstå någonting. Till och med om man har sett Nightwatch innan så kan det ibland vara svårt att följa med i vad som händer egentligen. Hursomhelst så är det en bra actionrulle, i stil med typ... Blade. Fast lite mer kvalitét. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om filmen som inte redan har sagts i recensionen av Nightwatch. Det är mer av samma vara, helt enkelt. Se den.
(phew. Det här var nog den kortaste recension jag har skrivit. Eller nej, recensionen av 'Repmånad' var nog kortare. Den sammanfattade jag med ett par ord: "Värdelös jävla sörja".)
"[...] Jag vaknar varje morgon och önskar att jag vore kär i Tommie.
Jag älskar dig men är inte kär i dig."
Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så förbannad och irriterad som igår. Ingenting gick vägen. Till att börja med så hade jag heldag i skolan, från 8-19. Hur kasst är inte det till att börja med? Plus att schemat var helspäckat. Och en hel del laborationer på eftermiddagen. I LISP. Det programspråk jag avskyr mest utav allt, typ. Så vi kom en liten bit på projektet, men det var fan inte långt. Plus att jag var vrålhungrig och trött när jag åkte hem. Så jag tänkte att jag kopplar av med lite tv-spel när jag väl var hemma.
Onimusha: Dawn of dreams tänkte jag att jag skulle spela vidare lite på. Såklart möter jag en boss som är piss-svår och jag har typ ingen som helst chans att mörda honom (idag ska jag fan klara det). Det var ytterligare en mood-downer. Så jag tänkte "Fuck the world" och gick och lade mig istället. Blev väckt mitt i natten av ett samtal och hade grava problem med att somna om igen efter det. Skakande! Låg nog vaken till 4-5 nåt innan jag slumrade in för att sedan väckas idag av väckarklockan vid 6. Livet suger ibland.
Och vad väntar på mig idag? Mer skolarbete och mer skolarbete. Ska försöka hinna åka iväg och träna lite också. Och jag är jättehungrig. Jag behöver mat.
Jag har 4 stora frågor jag vill ha svar på. Den första av dem är: existerar omnipotens? Drop a line med argument och bevis! De resterande tre frågorna är av lite mer personspecifik karaktär.
To be continued... (eller inte).
Mina vänner hatar mig eftersom jag är korkad. De måste alltid påpeka hur smarta de är, men istället för att få mig att tro att de är smarta, så får de mig bara att känna mig ännu dummare. De använder stora ord och hittar på svar som de tänkt på alldeles för länge för allting jag säger. Jag mumlar ”Helvete vad kallt det är ute”. De tjattrar tillbaka ”Faktum är, att enligt termodynamikens lagar, så är rymdtid fluktuent relativt till magnituden av värmestrålning, därför är det faktiskt inte kallt.”. Seriöst, vem i helvete bryr sig? Att kunna fysiklagarna av whatever-the-hell-I-said kommer inte ge tillbaka känseln i mina fingrar.
Jag är lätt den dummaste ungen bland alla mina jämlikar. Vi var på en restaurang en gång och medan de babblade på om något galet filosofiskt nonsens, så snöt jag mig i en servett och lekte med mig själv under bordet. Lite då och då så sade jag något bara för att jag var så uttråkad, men de var snabba med att påpeka hur dum jag var och att jag borde hålla käften. Jag förstod aldrig varför människor vill vara smarta. Allt jag behöver få ut av livet är sex, droger, kebab och Simpsons. Som tur är för mig, så kräver inget av dessa någon intelligens. Istället för att ge en massa bullshit med textböcker och studerande, så kan jag slappna av vid min dator och fortsätta att vara ignorant utan att bry mig om omvärlden. En hel del människor säger att jag borde vara motiverad att lära mig någonting. Åt helvete med det.
Jag tänker inte ljuga, jag är ganska intresserad av vetenskap. Till exempel, jag gjorde ett experiment ett år under skolans vetenskapsutflykt. Som project, så studerade jag de psykologiska effekterna av botanik på det optiska nersystemet och dess influens på perspektiv. Resultatet? Kycklingar ser helt wacko ut på svamp.
Det var slutsatsen. Resten av projektet bestod av information och statistik, vilket jag måste erkänna, var väldigt roligt att samla in. Olyckligtvis, efter allt mitt hårda arbete, så uppskattade inte min lärare mitt experiment över huvud taget. Det gjorde inte rektorn heller. Åtminstone så gjorde bildläraren det, när jag ritade det jag hade sett.
För ett vra tag sedan var det 30 minusgrader här i min hemstad och jag var tvungen att gå till jobbet. Jag var inte på humör att försöka få ut min cykel ur en igloo, så jag gick hela vägen till jobbet. Det första jag gjorde var att borsta av min jacka med snö i en kunds ansikte. Han låtsades om som om ingenting hade hänt, vilket var tur - för honom. Mina läppar var blåa och livlösa så jag smackade min kind mot väggen några gånger tills jag fick tillräckligt med känsel tillbaka i läpparna så jag kunde smörja in grillen med en stor fet loska jag hade sparat på väg till jobbet. Chefen började bitcha eftersom jag var sen. Jag skrek, ”Hörredu, fröken, du ringer mig klockan 5 på eftermiddagen och ber mig att jobba 5 på eftermiddagen. Hur i helvete kan du klaga över att jag inte är i tid? Vad i helvete är det för fel med dig?” Hon blev ännu ilsknare men jag gav henne lite spott också, så det blev lugnt mellan oss då.
Senare, så kom en dipshit-turist in och beställde en måltid. Han pratade med en snorkig röst och fejkad sofistikation och försökte att imponera på mig med sin kunskap om konsten på väggarna. Allt det gjorde var att jag kände mig dum. Jag gick fram till honom med mitt finger under hans omelett och då grinade han mot mig: ”Vad gör ditt finger under min mat?” Jag sade:”Jag håller det där. Du vill väl inte att den ska ramla ner på golvet igen, va?”. Näsvisa kunder. Jag förstår inte ens varför de bryr sig. Såhär ligger det till, om du kommer till den restaurangen jag jobbade på, så garanterar jag att bakterierna på mina händer är det sista du behöver oroa dig för.
Varje dag så stöter jag på åtminstone 10 idioter som försöker imponera på mig med hur smarta de är. De tar sig inte ens tid för att inse att jag är ett dumhuvud och inte kan skilja en smart människa från en som är helt efterbliven. Istället för att ha en normal konversation, så måste de upplysa mig med idiotiska fraser med värdelös kunskap och stora ord som jag aldrig har kunnat eller kommer att kunna. Jag rökte fet med en kille en gång, och varje gång det var hans tur, så satt han och höll i spliffen medan han konstaterade idiotiska faktaspektakel som ”Visste du att THC står för tetra hydro cannabinol?” Jag ryckte bara på axlarna och försökte att ignorera det men killen fortsatte ”Ja, och gräs är egentligen lagligt i vissa stater i USA som läkemedel, och visste du att det aldrig skett ett dödsfall till följd av cannabis?” Till slut så tryckte jag upp tändaren i hans ansikte och sa ”Hör nu på, smartass, om du inte håller käften och drar ett bloss, så kommer jag gröpa ur ditt huvud och göra en bong av den.”
Det vore skitcool att röka gräs ur ett mänskligt skeletthuvud. Jag slår vad om att galna voodoo-jävlar redan gör detta på Haiti. Jag vet att en teknolog inte skulle acceptera något sämre. Tänk på det - om idén någonsin skulle försvenskas, så skulle skeletthuvud-bongs ge en helt ny mening till ordet ”head shop”.
Om jag mötte någon som rökte gräs från en skalle, så skulle jag bli jävligt mycket mer imponerad än om han kunde en hel encyklopedi om värdelösa fakta om gräs. Riktiga badasses skulle hälla mänskligt blod i det istället för vatten. Åh man, jag är nästan så cool. Plus, när skålen skulle vara körd, så skulle man kunna säga ”titta! Den har ett svart öga”. Jag vill så gärna ha en. Om någon är villig att offra sitt liv så att jag kan röka gräs från deras ansikte, skicka då ett mail så kan vi arrangera tid, plats och hyrning av giljotin.
Jag tappar hela tiden bort mig från ämnet. Så här ligger det till - om du måste spendera all din tid och energi på att övertyga folk om att du är smart, så är du inte det. De riktigt intelligenta människorna är de som inte ger ett skit om vad andra människor tycker och tänker. De sitter inte på sina arslen hela dagar långa och skryter om vad de vet och vad du inte vet. Istället, så lever de livet och har roligt utan att ägna en tanke åt deras meningslösa IQ eller hur mycket de fick på högskoleprovet.
En gammal sketen hippie gav mig en gång en lång föreläsning om hur han hade en högre IQ än de flesta av de straightedgekillar med bra betyg. Först så dömde jag honom inte som en fullständig bullshitter eftersom jag gillade idén med ett underbarn som är så långt före alla andra att han tog sin tillflykt till droger. När han slutade prata, så frågade jag ”Så, vad ligger din IQ på?” Han svarade ”Enligt det senaste testet jag tog, så låg det på ca 180.” Yeah right, vad du nu än säger, Bohr. Jag tror att min skitsnacksdetektor brände en säkring där. Vid den tidpunkten under konversationen, så vände jag mig 180 grader och gick iväg.
Det finns en del människor som vet att de inte lurar någon med sina lögner, så istället för att boosta sitt eget ego, så bladdrar de på med bedrifter som deras vänner och familj har gjort. De säger till mig ”Min kompis pappas farbror brukar hänga med huvudsångaren i Tool!”. Yeah, so what? Mina vänner får umgås med författaren av min blog. Du har ingenting.
Lögnare är så fulla av skit att de inte inser att alla andra ser rakt igenom dem. Acceptera bara att alla är dumma, bara det att några är mindre dumma än andra. I slutändan, så vet vi alla ingenting och kommer aldrig att göra det heller. Jag förstår inte nyttan att lära mig något förutom att ha kul. Kanske kommer det ändras när jag blir äldre, men vadå, jag är inte äldre än, så alla ni ”smarta” fuckers kan backa åt helvete undan.
Pseudointellektuella is not the shit.
Lathet är nyckeln till framgång. Här är reglerna för att vara lat:
- Gör aldrig någonting. Om du väntar tillräckligt länge, så kommer någon annan att göra det.
- Rör dig inte. Att röra sig är överskattat.
- Spring aldrig. Att springa är det värsta du kan göra. Jag behövde springa en gång... stort misstag.
- Om någonting inte är inom ditt räckhåll, så behöver du det inte. Innan du går upp för att hämta någonting på andra sidna rummet nästa gång, så tänk. Vill du verkligen gå upp och gå hela vägen dit och hela vägen tillbaka bara för att ta den? Yeah, I know. Jag kände mig dum när jag rörde mig alla dessa gånger.
- Ha inte någon åsikt. Åsikter är tankar, och tankar är arbete.
- Arbeta inte. Att arbeta är för dipshits. Bli VD om du kan, de gör aldrig någonting.
- Om du måste röra dig, jiddra om det. Gör det väl känt att du är asförbannad eftersom du måste röra dig. Sucka mycket. Dra dina fötter efter dig och luta din rygg 60 grader (dålig hållning hjälper dig att anpassas till formen av soffor när du sitter, och det gör att du ser trött ut).
- Sov så mycket du kan. I motsättning till sunt förnuft och populärtroende, så är sömn väldigt produktivt.
- Prata inte. Att prata kräver att du rör käken... alldeles för mycket arbete.
- Om du måste arbeta, gör det bara halvdant. Exempel: Om du måste kratta löv, knuffa dem ut på vägen eller till din grannes bakgård. Om du har en gräsklippare som du kan köra, så kör över dem ett par gånger tills bitarna är små nog att gömma mellan grässtråna.
Jag har fler regler, men det här tar mer kraft än jag trodde. Jag kanske bygger på det senare... om jag inte är för trött.
Imorse kom resultaten från reglertekniken. Jag klarade av att sätta femman. 45 poäng av 50, och gränsen var 43 för femma. Så jag hade lite marginal! Ytterligare ett bevis på att jag är the shit
Hursomhelst, skönt att ha det avklarat. Att kunna lägga det bakom mig. Nu är det bara artificiell intelligens, databasteknik, industriell företagsekonomi, avancerad programmering i c++, och elektromagnetismen som ska klaras av. Och sista laborationen i processprogrammering. Inte så mycket... hrm.
Just det, hämtade ut boken till AI-kursen idag. Fet som alla andra amerikanska kursböcker jag har nu. Jag hatar det verkligen. Det är så mycket bullshit som står i dem. Fy fan. Men den här boken kanske är intressant. Vi har en bra föreläsare i alla fall som gör ämnet lite småroligt i alla fall.
Kanske ska ta tag i det nu och läsa ikapp de ca 2000 sidor jag ligger efter med....Ingen som vill göra det åt mig?

Äntligen fick man arslet ur vagnen och såg filmen. Det tog sin lilla stund. Och jag som hade tänkt att se den på bio först. Icke. Hursomhelst. Seriefiguren Batman är ju jävligt häftig egentligen. Han behöver inte tönta runt med massa övernaturliga superkrafter, utan han är bara ninjahäftig och kickar skurkars ass dagarna i ända (sic!). Inte som den där fjanten spindelmannen till exempel som har fått massa krafter från en spindel, det är ju lite fusk faktiskt. Plus att han är lite mesig. Batman förespråkar brutalt våld för att lösa problem, och det gillar jag. Det är så de lär sig liksom! Bryt ett näsben eller fem och de kommer inte försöka råna den gamla tanten igen. Lobo är häftig också. Och han har heller inga övernaturliga krafter, förutom att han är från en annan planet och född superstark och superelak. Och ingen har väl det minsta tvivel om att LOBO is the shit?

Hursomhelst. Christian Bale spelar huvudrollen. Eftersom han var jättebra i American Psycho (passade skitbra i rollen som Patrick Bateman) så hade jag ganska stora förväntningar på honom här. Och visst, filmen inleds med värsta gruppfighten där han kickar 6-7 bigass mofo's asses hårt, hårt som fan. Där får han visa vad han går för. Men vad i
HELVETE händer när han tag på sig Batmandräkten egentligen? Han lägger på någon konstig wannabe-mörk-pratande-röst för att låta hård eller nåt, men det låter bara riktigt jävla fjantigt och lustigt. Hade varit bättre om han hållt käften istället och nöjt sig med att sparka stjärt.
Åter till handlingen. Filmen är menad att berätta hur Batman kom till, bakgrundshistorien liksom innan historien med Jokern och Pinguin och Gåtan och alla möjliga superskurkar kom in i bilden. Det som egentligen händer i filmen är att man får se en hel del asskicking, skjutande, blod(?) , skurkar, snygga brudar och biljakter. Det enda som behövs för att göra filmen bra liksom. Dessutom, det som är BÄST utav ALLT är att det är en massa NINJOR med. När han är uppe på ett berg för att lära sig slåss som en man så får han gå med i en klan av massa ninjor, men precis sådär häftiga dräkter som Ryu Hayabusa har (typ). Det var kanske den bästa delen i hela filmen. Filmen kunde ha slutat där, det var tillräckligt för att sälja den till mig. De slåss med svärd och grejer också, fränare än så blir det liksom inte.

Det är ju en no-brainer att lista ut vad filmen i övrigt sedan går ut på. Dubbellivet Bruce Wayne kontra Batman, en superskurk som använder någon typ av panikgas för att göra motståndarna galna (han spelas för övrigt av Cillian Murphy, huvudrollsinnehavaren i
28 dagar senare som är den bästa zombierullen genom riderna. Eller på delad första plats med Evil Dead, åtminstone. Se den!), och massa biljakter och häftig batman-gear. No shit, sherlock, master of the obvious.
Var filmen bra då? Tja. Den gav det jag trodde den skulle ge, inte så mycket mer. Schysst action, häftiga fightingscener (ibland), och kanske lite väl utdragna dialoger ibland. Jag kan ändå inte släppa att Christian Bale är en kickass skådis som gjorde ett skitbra jobb. Creds för det. Alltså ingen toppenfilm direkt, men den gav vad jag väntade mig. Se den, det skadar liksom inte. Speciellt om du är ett Batman freak. Vilket inte jag är, men jag uppskattade den ändå.
Se filmen, ät lite godis och var glad! Det är bra ninja-action i början av filmen som motiverar dig att se klart resten. Plus att hans bil den här gången är typ hundra gånger häftigare än batmobilen han har i de gamla filmerna. Bara det säger ju allt.
Reglertekniken är över nu. Har skrivit tentan, och jag blir nog åtminstone godkänd. Det vill mycket till om jag inte klarar den gränsen.
Så kass kan jag bara inte vara. Med den över är det bara att tenta av Avancerad programmering i C++ kvar och andra halvan av Industriell Företagsekonomi (och just det, att göra klart labbarna i processprogrammeringen och att skriva omtentan i elektromagnetism. Men det är bisaker :) ).
Och så har man köpt kursböcker för de nya kurserna som drar igång nu. Runt 2000 pix blev det. Inte billigt, direkt. De nya kurserna som dragit igång är:
Verkar lite smårolig faktiskt. En hel del teori som togs upp första föreläsningen kunde jag sedan tidigare (sommarkursen i webbprogrammering och databaser). Boken var riktigt fet, och på engelska. Det är coolt, men jobbigt att läsa. Faktiskt. Fast det ska nog gå. En skriftlig tenta och lite labbar. Piece of cake, eller inte.
- Artificiell Intelligens, TDDC17
Jepp, lite AI att studera här. LISP-kunskaperna får man gräva fram igen och se om man kan göra något nyttigt av dem. Tenta och labbar. Bra föreläsare, kursen är helt på engelska. Verkar lovande! Första föreläsningen var faktiskt väldigt intressant. Jag tror dock att det kommer bli väldigt svårt väldigt snabbt...
- Programutvecklingsmetodiksteori, TDDC01
Rolig föreläsare. Verkar lite flum-flum med inga direkta mål uppsatta eller spikad kurslitteratur. Svårt att veta vad som definierar kursen riktigt, men kan väl vara intressant. Köpte en av de rekommenderade böckerna i alla fall, och ska försöka läsa lite i den imorn. Kan bli intressant. Jag hoppas det, för det är ju som ett litet 'intro' till projektkursen i programutvecklingsmetodik vi ska sedan efter sommaren...
Jag borde gå och sova snart. Och det ska jag också. Upp vid 0600 imorn bitti. Det suger stenhårt.
Dagens citat:
Det kan ju inte bara vara jag som e dum liksom, för jag är ju smart
-Tove
Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Så var Guy Ritchie framme igen och gjorde en awesome kickass movie. Trodde jag. Jag menar, Lock, Stock 'n two smoking barrels var ju superbra. Och det var ju Snatch också. Kanske bland världens bästa filmer, någonsin. De filmerna hade liksom
allt. So what about Revolver då? Borde den inte hålla samma klass? Det gör den - nästan. Det är fortfarande Ritchies unika cinematiska stil - med svepande kameravinklar och lustiga dialoger och monologer. Den typiska brittiska accenten och brittiska gangsters. Fast inte bara britter den här gången. Big Pussy från Sopranos är bland annat med och spelar storsvindlare. Riktigt bra faktiskt. Filmen handlar om schack, gangsters, bedragare och gamblers.
Var revolvern (titeln, jackass) kommer in i bilden förstår jag inte riktig. Det skjuts ganska friskt i filmen, men någon speciell revolver är det inte tal om. Jag kanske var lite för trött när jag såg filmen. Eller så försöker Ritchie vara lite pseudointellektuell och lägga något dolt budskap i alla vapen som är med i filmen. Newsflash: Det finns inget dolt budskap i vapen. Speciellt inte i en revolver. Revolvern spottar ut dödliga projektiler som kan slita bort din ballsack om du inte passar dig. Det är det möjliga budskapet som dolts. Du kan bli steril om du går in i ett chickenrace mot en pistol.

Hursomhelst. Filmen flippar ut ibland och det växlar om till lite Gorillaz-style animerade sekvenser. Jag undrade om någon har flippat i lite mushisar i min dricka när jag såg det. Men det skulle tydligen vara så. Skumt, fast lite småhäftigt.
Vad handlar den om då? Man får följa Mr. Green som nyligen har släppts från fängelset. Han är stadens bästa och största gambler och bedragare. Det är en del han vill utkräva hämnd ifrån. Och vice versa. Eller nåt sånt, jag kommer inte ihåg. Vem bryr sig egentligen, han är tuff som fan och sticker ut från fängelset. Det dröjer inte länge förrän han får problem i sitt nya fria liv och erbjuds skydd från två lånehajar. Det visar sig vara mer med dessa lånehajar varefter filmen flyter på än vad man kan tro i början. Man får sedan följa protagonistens försök att få reda på vad som försigår och vem som är ute efter honom. Det är inte så lätt som det verkar, en massa gåtor kastas hit och dit, och man vet till slut inte vem som är vem. Schizofreni är inblandat i bilden också. Den är lite....weird. Det är därför det är så svårt att förklara handlingen. Men det är mycket blod och skjutande! Det är bra!
Så musiken då. Soundtracket till filmen är helt underbart. Stämningsfull musik i nästan varenda scen som är värd att nämnas. Det är inte ofta jag brukar tänka på musiken till filmer - eftersom den är så intetsägande (förutom vissa mästerverk, ni vet vilka det är. Tänk efter.) - men i denna film blev det riktigt bra komponerat tillsammans med de visuella scener som utspelar sig på skärmen/TV'n/bioduken.

Dessutom var skådespelarna riktigt bra. De passade som handen i handsken. Riktigt lyckat. Okej, hittils har det låtit som jag har höjt filmen till skyarna och att det är min nya favoritfilm eller så. No such thing. Filmen är bra och sevärd, men det är inget mästerverk. Den är långt ifrån lika bra som Snatch, men den skulle vara en bra aspirant till att nästan få spela i samma liga.
Jag har inte tid med det här egentligen, jag har en massa plugg att göra. Se filmen om du gillade Snatch och Lock, Stock.... Vänta dig dock inget actionspäckat fartfyllt gangsta-äventyr i stil med de filmerna. Den här var mycket lugnare, och det hände inte alls lika mycket som i de tidigare två. Det var dock väl spenderade ~100 minuter.

(eller Night Watch, eng. titel). Jag är bakfull idag, så recensionen kommer nog suga. Hursomhelst. Grym film. Väldigt hypad, det sägs att den sålde bättre i Ryssland än Sagan om Ringen-trilogin när den hade premiär. Ja, det är en rysk film. De pratar ryska. Det är lite fränt. Fast filmen var inte alls vad jag hade väntat mig.
Folk pratade om att den var så creepy och att den var scary och allt möjligt bullshit. Det var den inte. Väntar du dig en skräckis i stil med ringu eller ju-on lär du bli grymt besviken. Tänk dig snarare Ghostbusters möter Blade. Där har du den. Lite vampyrer, en supersnabb turbo-gangstabil, kamp mellan gott och ont, och så vidare. Det är riktigt schyssta specialeffekter i filmen. Den är lite svår att följa ibland, så den sätter intelligensen på prov vid vissa stunder. I slutet klarnar det mesta dock, som det brukar vara i filmer. Vad handlar den om då?
Det börjar någon gång på 1300-talet, där du har ljusets armé och mörkrets armé som går i klinch med varandra. De fightas och fightas, tills de inser att ingen kommer vinna för att de är lika starka. Då sluter de ett avtal som går typ ut på att ingen av respektive sida får göra någonting utan den andres medhållande eller nåt sånt crap. Därför sätter de ut nattens väktare (därav namnet på filmen) som ska hålla koll på mörkrets styrkor, och ljusets väktare (uppföljaren heter Day Watch. No shit...) som ska hålla koll på den ljusa sidans styrkor. Easy as Dell (eller vad det hell? Nej, reklam har ingen påverkan på människor.).

Hursomhelst. Spola fram till nutid. Det sades att det skulle komma "the one" typ som ska välja sida (mörka eller ljusa) och avgöra ödet av striden typ. Så i filmen får man följa jakten på denna utvalda person och lite om kampen mellan mörkret och ljuset. Flera historier löper parallellt, och det är ganska skickligt gjort. Hursomhelst, vem bryr sig om storyn egentligen?
Det viktiga i sammanhanget är att det är en hel del blod, många fighter, vampyrer, en del heta brudar (fast de flesta såg ganska skabbiga ut om jag ska vara ärlig. Var mycket fräschare brudar i Hostel, trots att det var en skitfilm), och en del snygga bilar och så vidare. Plus grymma specialeffekter. Bara på grund av det så är den värd att se.
Jag har bara en fråga egentligen. VAR ÄR ALLA NINJOR? Det var inte
en enda ninja i hela filmen. Inte ens någon som kunde liknas vid en ninja. Det fanns inte ens en ninja-referens i filmen. Det är det riktigt negativa med rullen. Annars hade den nog fått ett toppomdöme. Men jag kom på det nu, i och för sig. Det finns inga ninjor kvar i Ryssland. Det är nog därför. Jag eliminerade min konkurrens i det landet för länge sedan som ett första steg att ta över världen. De hade inte en chans, de stackarna.
Suckers!Alltså, väntar du dig en skräckis så behöver du inte bry dig om att se filmen. Om du däremot vill se en schysst actionrulle så slå på denna och ge ryssarna en chans! De är inte så tokiga trots allt.
Ja, det är en jävligt bra låt. Och jag är förbannat full. Jag ska gå och lägga mig snart.
Fuck the world!
Vad i helvete? Jag har laddat upp tre bilder på senaste tiden till istheshit.net. Alla har de tagit bort. Varför i helvete då? Duger inte mina bilder? Fuckfaces. Jag hatar dem. De kan fara åt helvete. Mina bilder äger. Mina bilder IS the shit. De blev väl för avundsjuka för att de själva inte kom på dem. Nåja, här är smartarab-grejen:

Tenta om ca 4 timmar. Jättekul. Önska mig lycka till! Jag måste sätta en femma på den här kursen. Jag vill verkligen det. Ska gå och fixa lite krubb nu. Och snart kommer recension på Night Watch också, så håll utkik!
På gymnasiet så upptäckte mina klasskompisar att jag kunde klassificeras som en smart arab. Tyvärr så är ju "smart arab" ett palindrom för "bara trams". Jag tyckte det kickade så jävla mycket ass den grejen, så jag lade upp den
här . Bara för att ingen annan ska sno den.
I AM the shit.
Hårdporr är skiten.(Jag ska nog göra en top ten istheshit, tror jag).
Och förresten. En andalusisk hund (Un chien andalou). Vad fan är det för skräp egentligen? Herregud. Filmen var en kvart lång, och bestod av osammanhängande...skit. Okej med surrealism, det kan vara fränt - som i Jacobs ladder och som i Silent Hill. Men for fuck sake Luis och Salvador - vad i helvete hade ni rökt när ni knåpade ihop det där montaget av värdelös sörja?
En sak lärde jag mig i alla fall. Folk i filmer på 20-30-talet såg läskiga ut utan att ens försöka. scary shit, homeboy!

Okey. Hostel. "Quentin Tarantino presents". Redan där sätter man ju ribban något otroligt högt. Inte för att han varken regisserat eller skrivit manus, utan för att liksom Quentin Tarantino is the shit, och står hans namn bakom filmen så måste den ju vara bra. Dessutom är det ju Eli Roth som skrivit och regisserat. Och Eli Roth gjorde ju Cabin Fever. En film som jag tyckte var ruskigt bra. Min dåvarande flickvän som jag såg den tillsammans med tyckte också det. Ingen jag känner som sett Cabin Fever har sagt något negativt om den. Den var helt enkelt... bra. Borde det inte då betyda att Hostel också är bra?
Nej. Det räcker så. Den är inte bra någonstans. Filmen består av 1 timme och 40 minuter tortyr. Inte tortyr i den meningen att de torterar folk. Det gör de bara konstant i den andra delen av filmen. Tortyr i den meningen att den verkligen inte har någonting som helst att ge. Den är bara skräp. Det finns dock ett par bra saker med filmen:
1) Weed.
De killar som åkt till Amsterdam på semester för att softa röker en jävla massa gräs. Det är fränt. Det är pluspoäng. Men det gör de bara i början. Sen spårar allting ur. Så det blir väldigt små pluspoäng.
2) Nakna brudar och sex.
Filmen bokstavligen kryllar av ganska läckra tjejer och sex. De är dessutom nakna. Det här gäller som punkt nummer 1) också bara i första delen av filmen. Det är till en sådan grad att jag undrade om jag inte snubblat över en mjukporris istället för en skräckis. Inte mig emot, eftersom tjejerna såg ju bra ut (nakna).
Sedan spårar det bara ur. Först försvinner den ena killen, sen försvinner den andra killen, och till slut så får vi följa den tredje killen. Alla har råkat ut för samma öde, givetvis. Där rika personer får betala pengar för att operera levande (vakna) personer, med diverse medel. Hur låter en borr genom låret? Skärbrännare i ansiktet? Skära av hälsenorna med skalpell? Knipsa av två fingrar och en bit av handen med en motorsåg? Det är såna här sjuka grejer som händer.
Visst, jag vet, jag gillar våld i filmer, och filmen uppfyller två av mina kriterier för att vara en bra film (3 faktiskt: Nakna snygga brudar, biljakter, och sist men inte minst en massa våld och blod). Så den borde ju faktiskt vara bra. Men jag måste nog omvärdera det där lite. Det är ett nödvändigt villkor fast _inte tillräckligt_ (mina kriterier, that is). För den här filmen var kass, trots att den uppfyllde 75% av alla kriterier för att vara en bra film.
Är du våldsfetischist så se filmen. Du kommer njuta. Och jag kommer konstatera att du är en väldigt, väldigt vrickad, konstig och sjuk människa med fel i huvudet någonstans. Bespara dig annars denna skit och gör något vettigare av 1h 40min av ditt liv. Som att titta på Harvey Birdman. Eller spela Final Fight - streetwise (vilket jag återkommer med recension på snart! Jag har bara sista bossen kvar, som är en riktig jävla pain in the ass.).

Så var ICO avklarat. Det tog mig en ca 4-5 timmar någonting. Ett par riktigt underhållande och medryckande timmar. Precis som i Shadow of the Colossus är kameran ett riktigt störigt moment, som gör att man inte alltid ser det man vill se av banan. Lite oprecision i kontrollen gör också att Ico inte alltid hoppar dit han vill och så vidare, men det är mer undantag än regel. I stort så flöt spelet på riktigt bra, och för att ligga på en vanlig CD-skiva har de lyckats att skapa oerhört vackra miljöer. Bara omslaget visar på den stora artistiska förmågan (se nedan). Precis som i Shadow of the Colossus känns det som om man spelar igenom någonting stort, vilket inte kräver några invecklade storys eller ens avancerad dialog för att förstå sig på. Man rycks med ändå. Även här finns det inget "riktigt" språk. De två huvudpersonerna (Ico och Yorda) talar till och med olika språk, och förstår inte vad respektive person säger. Handlingarna säger allt. Man behöver inte ord.

Spelet börjar med att du som hornhövdad pojke skall offras av byborna i ett stort slott, eftersom hornhövdade pojkar är dåliga för skörden ellet nåt annat sånt crap. Hursomhelst så lyckas du fly från din fångenskap, och inte snart därefter stöter du på Yorda. En tjej, typ albino och väldigt 'pure', fångad i en bur. Du lyckas (om du inte är helt kass) släppa lös henne ur buren, och där börjar det riktigt äventyret. Spelet går ut på att du ska hitta en väg för dig själv och henne att hitta ut från slottet. Slottet är fullt med plattformshoppande moment och onda svarta spirits som försöker kidnappa Yorda genom svarta hål som uppstår i marken. Du kan själv aldrig dö av dessa svarta andar, men de kan knocka omkull dig och sinka dig medan de kidnappar Yorda. Lyckas de fånga henne helt är det game over. Du hittar lite olika vapen genom spelet som du kan banka skiten ur dessa stollar med. Enda sättet för dig att dö är att falla från en för hög höjd. Faktiskt.
Hursomhelst. Spelets huvudmoment är pussellösande, och där har Fumito Ueda lyckats galant. Även om de flesta pussel är ganska enkla att lösa, så finns det ett par som är lite mer utmanande och kräver lite mer intelligens av spelaren. Såna spel gillar jag. Som kräver intelligens för att klara av. Dock finns det inga omöjliga problemlösningspussel här, som i Monkey Island som ibland saknade all form av naturlig logik, utan endast hade någon form av .... ja , muterad logik? Whatever.
Hela spelet tog 4-5 timmar för mig att klara av, och har man väl spelat det en gång (precis som i Shadow of the Colossus) så finns det inte så stora anledningar att spela om det igen. Men hey, vad kan spelet kosta? Ett par hundra? Det är ingenting för den upplevelse det erbjuder. Absolut värt att ha i samlingen!
Jag förstod inte riktigt varför alla kritiker höjde spelet till skyarna först. Jag menar, vad är nytt med en snubbe som hoppar runt och trixar i ett slott? Nu förstår jag vad de menade.
ICO är något som måste upplevas. Se till att göra det.

Så vann jag över den 16:e och sista kolossen. Vilken bjässe! Det var som att bestiga mount Everest för att kunna ta sig upp till hans huvud. Herrejesus, I touched the clouds typ. Hur var spelet då? Var det roligt? Jag vet inte riktigt. Det var .... annorlunda, kan jag i alla fall konstatera. Spelet består i att "endast" besegra 16 kolosser. Det finns inga små minifiender på vägen eller andra såna konstigheter, utan du ska rätt och slätt ha ihjäl 16 kolosser som finns utspridda i ett öde landskap. De har till och med hittat på ett eget språk som pratas i spelet. Creds för det.
Varje gång man stöter på en koloss så infinner sig en typ av awe-känsla. De är så stora, så magnifika, så respektingivande. Den svåra biten i spelet (förutom att behärska kamerakontrollen, kameran har sitt eget liv ibland och gör inte saker och ting så mycket lättare) är att försöka klura ut hur man ska besegra dessa giganter. Titta på bilden här bara hur stora de är jämfört med dig själv (längst ned i vänstra hörnet, den där lilla skiten som står där). Vissa är ganska lätta att lista ut hur man ska besegra. Andra kräver att man verkligen tänker till och använder omgivningen för att vinna. Det blir lite som David vs. Goliath, där du är en miniatyrversion av David och kolosserna är muterade versioner av Goliath.
Till hjälp har du din häst Agro som du kan rida på för att ta dig till olika platser lite snabbare än med apostlahästarna (hoho!). Det är inte det lättaste alltid att få Agro att göra som du vill, men det fungerar överkomligt.
Hursomhelst. Svårighetsgraden på spelet är inte så värst hög. Den är duglig, man tar sig igenom spelet på ett par timmar. Jag tror det tog mig ca 6-7 timmar att klara spelet. Då den mesta av tiden går åt till att tänka ut en strategi för att klara av att besegra dessa giganter så är det summa summarum inte så väldans mycket tid som det händer någonting i.

Jag har blivit riktigt sugen på att spela ICO nu. Jag startade ett nytt ICO-spel för ett tag sedan, men fullföljde det aldrig. Det kanske är dags att göra det nu. Slutet på Shadow of the Colossus var...omskakande. Det blir en liten rolig twist där. Jag ska inte avslöja för mycket, ni får se för er själva när ni sparkat koloss-stjärt 16 gånger.
Miljöerna är väl värda att omnämnas också. Väldigt mycket tid och energi har lagts ned på att få miljöerna runtomkring att se så otroligt vackra ut. Och jag vill säga att de har lyckats. Spelet krämar ur det mesta ur min stackars PS2 som får jobba på högvarv för att klara av att presentera den otroliga miljön skaparna har gjort.
Tyvärr finns det väl inget riktigt återspelningsvärde i spelet. När man har klarat alla 16 kolosserna så låser man förvisso upp hard mode och det blir möjligt att köra time attack på valfri koloss. Men det är inte så mycket roligare än så. När man redan vet hur man ska spöa skiten ur dem, så är ju nöjet i att klura ut en strategi borta. Det gör dock inte så mycket. Jag hade inte förväntat mig något återspelningsvärde i spelet. Jag är nöjd med den upplevelsen jag fick av det, och speltiden var helt klart ej bortkastad tid.
Nu väntar jag på nästa storslagna spel från Fumito Udea. (Och på att ta tag i pluggandet inför tentan igen och kanske släpa sig iväg till gymet).
Missa inte detta spel.
Så var den här. Den internationella kvinnodagen. Vad är det för skit egentligen? Varför finns det ingen internationell mansdag? Eller en internationell kebabdag eller en internationell ninjadag? När jag tar makten ska jag införa de två senare på den här dagen och dagen efter (även kallad imorgon) och avskaffa kvinnodagen. Vad ska den vara bra för, egentligen?
Jag och en vän hade en diskussion idag om vilken utav mannen eller kvinnan som är bäst. Jag kom fram till en enkel och bra slutsats: Mannen. Det är helt trivialt uppenbart att det är mannen som är det överlägsna könet. Varför? Här kommer ett par anledningar:
1) Män begåvades med både bra psykiska och fysiska förutsättningar. Kvinnorna fick bara ett av dem.
Ja, det är sant. Män har för det första större fysisk kapacitet än kvinnor. Det är biologiskt betingat. Sedan finns det ingen större skillnad mellan könen vad gäller de psykiska förutsättningarna. Visserligen så sägs det att kvinnans hjärna överlag har en större massa än mannens, men det handlar inte om det, det handlar om hur man utnyttjar det man har innanför pannbenet. Och blicka tillbaks i historien. Hur många stora kvinnliga tänkare har vi haft? Jag kan komma på två stycken: Ada Lovelace och Ayn Rand. Sedan tar det stop. Manliga däremot kan jag fortsätta rabbla upp i en mindre evighet: Mozart, Beethoven, Einstein, Gauss, Adam Smith, McLaurin, Maxwell, Bach, Vivaldi....ja, listan kan pågå i en evighet. You get the point.
2) Män blöder inte kroniskt.
Behöver jag ens kommentera detta? Att kvinnor lider systemfel en period varje månad måste ju tyda på att systemet är felkonstruerat eller instabilt. Därav blir den andra utav skapelserna, mannen, mer komplett än kvinnan.
3) Bevisen runtomkring oss
Titta runt omkring er. Vilka är det som sitter på ledande maktpositioner idag? Just det. Män. Varför? För att män är överlägsna kvinnor. Här kan det argumenteras om att det är kulturellt betingat, och att männen har behandlat kvinnor illa genom historien och därför har inte kvinnor haft någon chans att hävda sig. Det är förvisso sant att männen rent ut sagt har tagit makten utan pardon. Men man måste gräva lite djupare i det där. Varför har kvinnor inte tagit makten? Om nu kvinnan redan från skapelsens Adam och Eva var överlägsen mannen, så borde ju enligt all typ av logik det vara kvinnan som idag har maktpositionerna. Så är dock inte fallet. Vilket leder till att satsen "kvinnan är bättre än mannen" är en kontradiktion, och eftersom "lika bra" är helt uteslutet medför detta att mannen är bättre än kvinnan. Tänk efter. Hade kvinnan från start, nätt och slätt alltså, utan någon typ av "kultur" eller liknande varit bättre än mannen, så hade hon ju lätt kunnat köra över mannen och tagit makten redan från början. Eller tagit övertaget i efterhand, whatever. Så är det inte nu, så allting talar ju helt enkelt för att mannen är överlägsen.
Så, summa summarum, varför firar vi internationella kvinnodagen? (I och för sig. Jag firar den inte. Jag visste inte ens att den var idag förräns en god bekant påpekade det för mig). Inte är det för att hylla ett överlägset väsen, that's for sure. Kanske är det för att visa medlidande för dessa stackars kvinnor som känner sig berövade av sin värdighet i kunskapen av att de är underlägsna mannen? Jag vet inte, men larvigt känns det. Och ni kvinnor som är såna där helfräna jämställdhetsfighters, varför slåss ni inte för att få en internationell mansdag? Det ska väl vara jämställt? Eller ohh nej, vänta, förlåt, jag glömde en sak - ni är ju hyckleriets mästare, dubbelmoralens moder, kvacksalvarnas existensberättigande. Klart ni inte kan komma och säga någonting som skulle vara vettigt. Helt otänkbart! Förlåt, jag tar tillbaka det jag sa. Fortsätt som ni gör. GO GO GO!
Missförstå mig inte nu. Jag gillar kvinnor. Nej, jag älskar kvinnor. De är underbara. De är vackra att titta på och oftast ett jäkligt trevligt sällskap. Både under och över täcket. Mina bästa stunder i mitt liv har haft med kvinnor att göra. Tror jag.
Så för att göra världen en stor tjänst så kommer detta att ske:
När jag dör, så kommer jag återfödas som en ond skelett-ninja (se artikel nedan). När jag väl återfötts så kommer jag sikta på att ta över världen, vilket jag kommer klara av inom en ganska kort tidsram. Ge mig en vecka, typ. När jag tagit över världen, så kommer jag att ta bort den internationella kvinnodagen till förmån för internationella ninjadagen. Den skall alla fira till förmån för de skithäftiga ninjorna som finns i världen (bara jag, alla andra är fejk-ninjor). Sedan skall dagen efter vara internationella kebabdagen, där alla ska äta kebab och fira att det är så gott. Och att man hade så kul på internationella ninjadagen som var dagen innan.
Jag kommer äga som skelett-ninja-diktator.
För några dagar sedan kom jag på en bekant med att se någon superhypad show om Titanic på Discovery Channel. Det handlade om något dykarlag som blåste bort all typ av tid och kraft på att göra en djuphavsdykningsrobot som kunde ta högupplösta bilder på Titanic. Booooring...vem fan bryr sig? Den här tog tio poäng på ming ”I-don’t-give-a-shit”-lista.
Showen hade verkligen uselt berättande, med nån snubbe som spydde skitsnack som t.ex. ”For the first time in 86 years, we’ll actually be able to see inside the Titanic and perhaps understand more about this epic mystery...” Vilket mysterium?!? Skeppet krockade med ett isberg. Hur mycket mer genomskinligt kan det bli?Den här showen var uppenbarligen ett försök att hoppa på Titanic-vågen som kom och tjäna pengar på idioterna som gick och såg filmen. Därför är det ännu mer obegripligt att det gick på TV nu. Alla har väl kommit till sina sinnes fulla bruk nu och insett att filmen inte var annat än...ja, skräp? På det sättet som Titanic var hypat, så kunde nån tro att det var det enda skeppet som någonsin sjunkit i historien. Fråga den genomsnittlige skitarslet som såg filmen om de kan nämna 3 andra skeppsvrak, och de kommer förmodligen ge dig en blank blick eller mumla något om Hindenburg (nära, förutom att det var ett luftskepp och hade inte något att göra med havet).
Gör vilken undersökning som helst på skeppsvrak, och du hittar bokstavligen tusentals inskrivningar. SS Truscania, TEV Wahine, Hispania, Andrea Doria etc. Men ger någon nåt shit om folket som dog på dessa skeppsvrak? Knappast. Inte jämfört med Titanic-hypen.
Summan pengar som slösats på filmer och böcker om Titanic kunde säkerligen ha bärgat rosthögen ut ur havet nu. Vem bryr sig om människorna som dog ombord RMS Titanic? Seriöst? Jag slår vad om att 99% av de som såg filmen och köpte böckerna och det horribla soundtracket (med den onda slampan Celine Dion på) och såg alla dokumentärer, är inte ens avlägset besläktade till någon som dog på skeppet. Varför ska de bry sig? Det hände nästan för 100 år sedan. Folk blir dödade varje dag runt om i världen för rättigheter vi i Sverige tar för givet, men ingen gör en 100 miljarderkronorsfilm om dem, än mindre med ett rekordsäljande soundtrack. Folk borde inte köpa in sig i hypen, och de borde inte bry sig om något så trivialt, men nej; miljoner stod i kö, angelägna att bli bestulna på 90 kronor för att pissa iväg tre timmar av deras liv för att se någon utomäktenskaplig hora flirta med en förlorare. Åh,
som en notering vid sidan om, om jag någonsin hör någon yttra frasen ”I’m the king of the world!” offentligt igen, så kommer jag förlora all självkontroll och slå dem sönder och samman till en pöl. Du är inte kung över världen, du är ingenting.
Om jag dog imorgon, så kommer det inte finnas en film om mig 70 år senare. Det kommer inte göras någon sång om mig av någon ond slampa som försöker vara emotionell. Är jag mindre viktig än folket som dog på Titanic? Hell no. Jag är mycket mer viktig, åt helvete med dem. Tror du också att du är viktigare än folket som dog på Titanic? Skicka ett mail med dina tankar.

Jag har kommit på en sak. Såhär lite sent på kvällskvisten då jag brukar komma på jättebra idéer. Jag vet jag vad ska bli i mitt nästa liv. I mitt nästa liv ska jag bli en ond skelett-Ninja som kommer ta över hela världen. Jag vet hur jag vill se ut också! Titta på bilden här till vänster. Så kommer jag se ut. Ser du hur mina ögon lyser sådär skithäftigt med massa grön...ondska? Det kommer ge fett med respekt hos alla jag möter. Som hinner se mig innan jag splittar dem i två delar med min skarpslipade katana. Ett utav dem, jag ska ha två sådana. Jag måste bara komma på ett häftigt namn jag ska ha. Jag menar, Tommie fungerar ju inte på en riktig Ninja som är ett skelett. Jag måste ha något coolt namn. Yoshimitsu ligger nära till hands, men jag har en feeling av att det redan är taget... hur kommer sig det ? Jag vet inte . skit samma.
Hursomhelst så närmar sig reglertekniktentan nu, och man kanske borde ta och läsa lite mer sånt istället för att skriva massa skumma artiklar här. Det är mycket man borde göra och mindre man faktiskt gör.
Back on track again. Jag skulle vara skitcool som en ninja. Jag skulle börja med att ta över världen. Sen skulle jag ta över universum. Vad jag skulle göra då kan ni läsa om i en tidigare artikel. Innan jag börjar skriva här hade jag massa idéer på vad jag skulle få ner. Nu när jag skrivit såhär mycket (lite?) så har alla försvunnit. Det har nog blivit lite kortslutning i hjärnkontoret. Så, jag återkommer lite till det här nån annan gång. Nu är det dags att sova.
Godnatt!