Filmen baseras på en av Philip K. Dicks personliga drogupplevelser. Man skulle kunna säga att det är en stiliserad Fear & Loathing in Las Vegas. Den är faktiskt (nästan) lika bra också.

Det är ingen idé att snacka om storyn direkt, för den är så urflippad att det är svårt att hänga med. Någonting om någon drog "substance D" som käkar upp hjärnan på människor, och intensiva polisiära insatser görs för att sätta dit (miss)brukarna. Den urflippade storyn gör dock inget. Precis som i Fear & Loathing så är det skådespelarna och dialogerna som gör filmen. Tillsammans med de skeva droger de tar i filmen så byggs det ihop till en helhet som är riktigt sevärd.

Att de dessutom har gjort live-acting till celshading-grafik gör ju inte filmen mindre häftig. Hela filmen är uppbyggd med denna grafiska profil. Se bilderna nedan så förstår ni vad jag menar.


Det som överraskar (eller överraskar och överraskar - det som utmärker sig snarare) är de otroligt bra insatser skådespelarna gör. Speciellt Robert Downey Jr. Och Rory Cochrane. Man skulle nästan kunna tro att de handplockades från Fear & Loathing. Som jag tidigare nämnde är det dialogerna som gör filmen. Det ska i ärlighetens namn sägas att det inte händer speciellt mycket i filmen. Men det är okej. Dialogerna makes up for it. Och den något originella stilen på grafiken.

Se den här filmen. Den kommer nog så småningom att bli en klassiker. Om du inte är övertygad ännu så se bilderna här nedan. Och bestäm dig sedan för att se den.

Ils ("Them") visar att jag kanske inte har haft helt rätt om fransmännen. De kan faktiskt lite. Trots att språket är weird och låter mest som flytande stekolja när de pratar, så kan de trots detta producera bra filmer. Eller, vi ska väl inte ta i för mycket nu. Den här filmen var i alla fall bra.

Filmen utspelar sig i Rumänien, och centreras runt två fransoser som bosatt sig där. Mannen är författare, frun är lärarinna i franska på någon skola där. De bor en bit utanför staden i en stor villa. En natt så hörs konstiga ljud, varvid de blir jagade av "them" i sitt eget hem. Det dröjer länge innan man får se vilka "them" egentligen är. Faktiskt ända till slutet nästan, så jag tänker inte avslöja för mycket.

Filmen ger en blair witch-feeling. Inte själva grejen med skakig handkamera, men atmosfären av att vara jagad av någonting okänt.

Skådespelandet är väldigt bra, trots att de pratar franska. Filmen erbjuder spänning nästan rakt igenom (nåja, något seg start kan tänkas, men den är inte speciellt långvarig). Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren är ett fine piece of ass, dessutom. Kanske inte framgår så väl på bilden nedan, men ändå.


Filmen är ganska kort - endast dryga timmen. Det är ingen nackdel. Det räcker precis. Hade den varit längre skulle jag nog oroat mig lite för att saker och ting blir lite för utdragna och tappar sitt momentum. Slutet på filmen är bra. Det överraskar kanske inte direkt, men lämnar en något grym eftersmak. Sådant gillas. Att man dessutom valt att endast koncentrera sig på två skådespelare (och "them") känns skönt. Inga jobbiga bikaraktärer som man vet kommer dö efter den första halvtimmen. Här har vi mannen och frun, inga fler.

Det är inte ofta en film lyckas fånga mig på samma sätt som den här. Medan väldigt mycket av det (crap) jag sett på senaste tiden alltid har misslyckats med att fånga mitt engagemang och intresse, så lyckas Ils oerhört bra med den uppgiften. Kan väl inte direkt påstå att den är väldigt skrämmande direkt, men den är fängslande.

Ils är absolut värd en timme och tretton minuter av ditt liv. Du bör inte missa den här. Ge fransmännen en chans - här har de faktiskt lyckats producera någonting sevärt.

Det här är den första thailändska film jag faktiskt har sett. Och vilken film sedan. Ong-Bak levererar ass-kicking från början till slut.

Filmen startar i en liten by på landsbygden i Thailand där huvudet på Ong-Bak (en staty) blir stulet. Ting får jobbet att resa från byn för att leta reda på huvudet och ta tillbaka det till byn. Självklart är Ting kanske världens grymmaste fighter. Filmen fortsätter sedan där vi får se Tings kamp för att ta tillbaka detta statyhuvud. Han hamnar på en fight club där han slåss mot diverse freaks, gatufighter, fighter i grottor, med mera.

Den här filmen existerar bara tack vare sina fightingscener. Och de håller klass. Bland annat spräcker han skallen på en kille med sin armbåge. I en annan scen fattar hans byxor eld och han levererar ett par riktiga eldsparkar. Hur coolt som helst.


Skådespelet är ganska schysst, och även en del humor är inbakat. Storyn är väl ganska typisk egentligen, den överraskar inte på någon punkt direkt. Däremot är, som tidigare nämnt, fightingscenerna otroligt välgjorda. De är nästan lika bra som i Fearless.

Är du såld på fightingfilmer så är det här ett måste. Jag vet inte riktigt hur den ställer sig mot andra thailändska filmer eftersom jag inte sett några, men en sak vet jag - mer asskicking för pengarna är svårt att få. Det finns egentligen inte mycket mer att säga om filmen, den talar mest för sig själv.


Se den.

Gäsp, snark, suck. Vilken tråkig jävla film. Att titta på ett par lama människor försöka springa maraton är mer underhållande än den här filmen.Det mesta utav filmen är som en lång LSD-tripp. Fast tråkig. Enda anledningen till att den gjordes måste vara den "raffinerade tekniken" (high-tech på början av 80-talet) som de överanvänder när de ska försöka visa omvärlden från monstrets ögon. Vilket med andra ord betyder att de har lagt på ett ljud- och ett färgfilter. W-o-w!

Storyn: Nånting med indianer och vargar (wolfen, inte wolves, typ) och en del människor som blir dödade. Jag vet inte riktigt för filmen var så jävla tråkig att jag slutade titta på den aktivt efter en sådär 10 minuter.

Tydligen av många ansedd som något av det bättre från 80-talet. Dessa människor kan inte vara mentalt friska, eller så har de blandat ihop filmen med något annat. Som Michael Jackson, till exempel. Han är också en produkt från 80-talet. Och är lite lik en varg. Åh, var var jag någonstans?

Just det. Jesus fucking christ save me from this pain. Jag kom på mig själv med att sitta och läsa logikprogrammeringsboken samtidigt som jag såg filmen. Det borde säga hur pass intressant den var. För att täcka de vanliga detaljerna: Nej, gore är inte välgjort. Nej, mycket naket finns inte. Ja, skådisarna är tråkiga. Ja, dialogerna är skit. Bara för att man har med lite vargar som morrar blir inte filmen bra. Och James Horner som skrivit musiken är ett plus, men det förändrar ändå inte på faktumet att filmen bara duger till en enda sak: Att torka sig i röven med. Om det går? Ja, för den här reliken lär du bara hitta på VHS.

De försöker vara roliga också. Titta bara på det här:

- He was a red apple.
- What?
- A conservative indian - red on the outside, white on the inside.

Oh my freakin God så roligt. Jag tror jag dör av skratt. Tydligen så ska det vara något budskap med filmen också som miljörörelsen har sugit av regissören för att få med. Lite som om Steven Seagal har varit med på ett hörn där. Fast det har han inte. För då hade vi sett en macho huvudperson med hästsvans som bryter armar på allt och alla. Även på vargarna. Vad djup filmen blir helt plötsligt. Eller inte.

Skärpning för helvete, vad är det här för crap som producerats? Se inte den här. Bespara er mödan och gör något vettigt istället. Som att hjälpa mig fixa julklappar. Och plugga till mina tentor. För det borde jag sätta igång med ganska omedelbart.

Imorse möttes jag av ett meddelande om att mina hemligheter hade blivit avslöjade. Så illvilligt att det bara inte fick vara sant. Därför har jag kommit på att yttrande- och tryckfriheten är en samhällsfara som måste stoppas. Den här artikeln försöker påvisa bakomliggande motiv i mina skrivelser och handlingar.

Jag förnekar allt.

Kära Paul W.S. Anderson.

Jag är ett stort fan av Alien-filmerna. Jag är ett ännu större fan av Predator-filmerna. Nåja, den första av dem åtminstone. "Contaaact!!!"-scenen är oförglömlig. Så det var med stor förväntan som jag satte mig ned och började titta på din film, som är en sammanslagning av det bästa från två världar. Vad skulle kunna gå fel, undrade jag?

Jo, Paul, någonting gick avsevärt mycket fel. Och det var inte att min kebab innehöll konstig sås eller för lite kött. Det som gick fel var din film.

Det var länge sedan jag fylldes med en sådan stor besvikelse. Din film, herr Anderson, är en utav de filmer jag länge har sett fram mot att se men aldrig kommit till skott. I och med att jag, som tidigare nämnt, är ett stort fan av både Alien och Predator så var förväntningarna på filmen skyhöga. Jag borde kanske lärt mig från misstaget Freddy vs. Jason, som var en totalflopp. När jag nu äntligen fick se filmen, kan jag inte göra annat än att beklaga mig.

Vad var det du tänkte på egentligen? Hur kunde du göra såhär mot två av världens genom tiderna häftigaste karaktärer på vita duken? Filmen var inget annat än en timme och fyrtio minuters mardröm. Det var usla skådespelare, för det första. Varför hade du med dem? Varför hade du med människor över huvud taget? Om det var något som förstörde den här filmen så var det skådespelarna. Utan människor hade detta blivit en intressant film. Tänk dig en film där du bara har med Aliens och Predators. Det skulle vara något.

Sedan, herr Anderson, undrar jag vad du hade gjort med Predators egentligen? De slogs som kvinnor. Jag kommer ihåg dem som riktiga kickass killing-machines. Men i den här filmen framställdes de mer som trögsvingande fruntimmer. Det var ingen finess i deras one-on-one-fights. Förutom när de stoppade deras knivblad genom magarna på de stackars forskarna som befann sig på ytan. Rätt åt dem. Där gjorde du något bra i alla fall, Paul.

Jag oroar mig lite över din hälsa, Paul. För den där storyn som filmen hade kan bara ha kommit från någon feberyra du haft. Att blanda ihop forna mänskliga kulturer istället för att låta skådespelet ta plats på Predators hemplanet känns....weird. Men det har väl med ditt behov av att blanda in mänskliga karaktärer, som jag redan har påpekat förstörde filmen.

Nåja, allt var inte dåligt. Jag medger att du har lyckats med vissa actionscener och fått till templet de befinner sig i ganska bra. Det är även kul att man får se Lance Henriksen igen. Ett litet kul homeage till Aliens och Alien 3. Synd bara att han inte gestaltar Bishop. Fast det är kanske lite svårt att få det att gå ihop, jag vet. Även scenen med drottning-alien i slutet är lite småkul. Fast att du låter den fjantiga tjejen som har huvudrollen överleva till slutet och vinna fighten känns lite tråkigt. Varför, Paul, måste du falla tillbaka i Hollywood-manér? Varför kunde du inte låta filmen sluta annorlunda?

Jag måste dock ge dig en grej. Du har det upplagt för en uppföljare. Fast slutet motsäger all logik. Med Predators röntgensyn, varför upptäcker de inte embryot när de bär ombord sin skadade (döda?) kamrat på moderskeppet?

Jag vill önska dig lycka till med uppföljaren, för den måste du göra. Du har, som sagt, lagt upp det helt perfekt. Och den här gången är det som upplagt för en fight mellan Alien och Predator på Predators hemplanet - utan inblandning av människor.

Till slut så hoppas jag att du tar till dig mina tips och min kritik. Det var ett bra försök och en bra filmidé, men tyvärr herr Anderson så sumpade du den totalt.

Med vänliga hälsningar,



din vän Tommie

Mycket är på gång och mycket mer blir det. För det första så borde man kanske ta tag i julklappshandlandet. Jag har inte ägnat det en tanke i år, förrän igår. Och jag hatar det. Alltid samma stress att försöka komma på något vettigt att köpa i julklapp till släkten och till sin respektive. Släkten är inte svår, eftersom majoriteten där brukar önska sig någorlunda konkreta praktiska saker som inte är så dyra. Och någon kvinna har jag inte heller, så (det faktiskt stora) problemet att tänka ut någon vettig julklapp till sin partner slipper jag. Otroligt skönt, måste jag säga. Det har sina fördelar med att vara singel. Speciellt när det gäller julklappar. Fast å andra sidan får man ju ingenting från sin andra hälft heller (som inte existerar).

Hursomhelst. Förutom att julen närmar sig med stormsteg så är det även mycket på gång i skolan. Först och främst så har vi ju PUMen. Vårt projekt har faktiskt gått jättebra, men nu börjar det krisa lite med kalendertid. Jag hoppas vi lyckas få ihop det mesta till testrapporten som ska lämnas in nu på tisdag.

Sedan har vi datasäkerheten. Laborationerna i den kursen var otroligt lätta. Det är på den nivån man gärna vill ha labbarna. De ska motsvara den poäng de ger. Det här var kanske i det lättaste laget, men de tog i alla fall fram de aspekter som var viktiga att tänka på. Labbarna handlade om dels brandväggar, dels verifiering av användare genom digitala handskrivna signaturer. Ganska kul. Nu gäller det bara att råplugga lite teori så man sätter tentan.

Logikprogrammeringen måste jag ta tag i också. Som det är nu har Mange tagit hand om det mesta där, medan jag har suttit och skrivit på ledarskapsrapporten. Måste sätta mig in lite mer i hur Prolog fungerar så det sitter till tentan. Ledarskapsrapproten däremot har gått väldigt bra. Vi skriver om "dåligt ledarskap", och har lyckats knåpa ihop en 20-30 sidor med teori, empiri, analys, diskussion och slutsatser. Den kommer nog bli bra i slutändan, tror jag.

Så nu är det tre stycken tentor att se fram emot; Ledarskap, Datasäkerhet och Logikprogrammering. De är den 18:e, 19:e och den 20:e. Kul att ha tre tentor i rad. Det kommer nog gå åt helvete. Vi får väl se, helt enkelt. Dessutom ska efterstudien i PUM-kursen skrivas också. Måste börja plugga ganska omgående i alla fall så det sitter.

Morfar börjar må lite bättre nu också. Eller bättre och bättre är väl kanske lite fel att säga. "Mindre dåligt" kanske man hellre ska uttrycka det som. Jag hoppas verkligen att han kan någorlunda återställd till sitt vanliga jag. Som det är nu gör det riktigt ont att se hur han har försämrats sedan operationen. Jag håller tummarna.

Ikväll blir det nog utgång tror jag. Då får man passa på att svina till det rejält. Dags att göra lite nytta nu istället. Ciao!

Okej, den här filmen är skit. Du kan egentligen sluta läsa här, för jag tänker inte berätta så mycket om filmen. Det finns inte mycket att berätta. Den suger.

Det är en direkt fortsättning på fyran. Huvudpersonen överlever ju, och även hans elaka farbror som var på väg att döda honom (och som redan hade dödat hans föräldrar). I början på denna film dör farbrorn, och den ökända tunnan kommer i huvudkaraktärens händer. No shit, liksom. Och på något konstigt sätt är han dessutom ledsen över att farbrorn dog. Har han drabbats av minnesförlust och har glömt att farbrorn typ....försökte DÖDA honom i förra filmen?

Nåja. Det hela går sedan ut på att de ska anordna något "rave" (ja, jag undrar också hur de kunde namnge den sketna festen de anordnade ett 'rave', men men). Såklart tar de tunnan och gör massa droger av den där zombie-skapande vätskan. Och rätt vad det är så har du en massa zombies som letar efter hjärna att äta, ser förjävliga ut och är helt värdelösa.

Filmen innehåller en jäkla massa missar. Dessutom är det kassa skådespelare. Och storyn suger. Slutet är ännu värre. Allt är egentligen skit med den här filmen. Jag tänker inte ens lägga in några bilder från den, så dålig den är. Postern är den enda ni får se.

Ibland kan filmer vara så dåliga så de blir bra. Som i Attack of the Killer Tomatoes till exempel. Den här filmen når inte ens upp dit.

Gör dig själv en tjänst och bespara dig lite lidande: se inte det här hemska miserabla missfallet till filmproduktion.

Attack of the killer tomatoes är en gammal klassiker som jag inte hade så stora förväntningar på. Det var kanske därför filmen blev så bra.

Handlingen är ganska skön. Det är genmanipulerade tomater som börjar löpa amok och siktar på att förinta mänskligheten, eller något sånt. Filmen är en parodi/komedi, inte en splatterfilm. Humorn är på topp. Den liknar väldigt mycket den humorstil som finns i till exempel Nakna pistolen-filmerna, eller serietidningen MAD. Det är inga speciella häftiga scener eller något sådant. Det filmen erbjuder är humor.

Humor i dialogerna (som är riktigt corny, men samtidigt otroligt genomtänkta), humor i handlingarna, och humor i själva konceptet. Jag menar, mördartomater? Hystieriskt roligt (nåja, i brist på annat åtminstone).

Redan vid introt lägger filmen ribban. En tjej står i köket och fixar lite, då en tomat börjar prata och röra på sig. Eller prata och prata, snarare säger den något i stil med "glubuleuheuebluehueuhblughue". Istället för att mosa tomathelvetet så får tjejen panik och ställer sig mot väggen och skriker. Därefter dödas hon av tomaten. Jag hade stampat sönder tomatfanskapet. Den var ju pytteliten. Introlåten som kommer vid rollistan i början präglar ännu mer den humor som genomsyrar hela filmen (låttexten hittar du längst ned i denna recension). Man drar på smilgroparna ofta. Mitt i rollistan upptäcker man text som "This space available. Call 714-474-5566" och "Based on the novel 'the tomatoes of wrath' ".


Egentligen är filmen ett jävla fuckjob. Jag skulle kunna ha gjort den här filmen om jag hade lite för lite att göra om dagarna. Och jag kan inte göra film. Hade jag haft lite för lite att göra om dagarna så skulle jag nog gjort en film i den här stilen. Själva grejen att använda ett pumphagelgevär för att skjuta "ihjäl" en tomat som är ca 8 cm i diameter är något som man bara måste ha med i en film.

Det här är en sån där film som skulle vara hysteriskt rolig om man var jävligt hög när man såg den. Jag är helt säker på att jag hade tyckt det. Det finns en japansk forskare med i filmen som de faktiskt dubbar. En hunds tankar gör de voiceover på också. Hur kul är inte det?

Det finns mängder med subtila poänger i filmen. Som att den japanska forskaren jag nyss nämnde under sin presentation av någonting råkar slå ner en tavla på U.S.S Arizona i ett akvarie. U.S.S Arizona var ett skepp som japanerna sänkte vid attacken på Pearl Harbor under andra världskriget. Såna småsaker är filmen full utav. Det är de här små detaljerna tillsammans med den kvalitetslösa (men väl genomtänkta) dialogen som gör filmen så bra.

Den här filmen måste ses. Filmen är inte så rolig att man viker sig dubbel av skratt direkt, som man gjorde i Borat: CLoAfMBGNOK. Snarare sitter man och småler under hela filmen. Se den, det är synd om du skulle missa ett sån dålig film (som gör den så bra).


I brist på bilder så bjuder jag på sångtexten till introlåten i filmen:

Attack of the killer tomatoes!
Attack of the killer tomatoes!
They'll beat you, bash you,
Squish you, mash you,
Chew you up for brunch,
And finish you off, for dinner and lunch!

They're marching down the halls
They're crawling up the walls
They're gooey, gushy, squishy, mushy,
Rotten to the core
They're standing outside your door!

Remember Herman Farbage
While taking out his garbage
He turned around and he did see,
Tomatoes hiding in his tree,
Now he's just a memory

I know I'm going to miss her
A tomato ate my sister
Sacramento fell today,
They're marching in to San Jose
Tomatoes are on their way

The mayor is on vacation
The governers fled the nation
The police have gone on strike today,
The national guard has run away
Tomatoes will have their day!

Attack of the killer tomatoes!
Attack of the killer tomatoes!
They'll beat you, smash you,
Squish you, bash you,
Serve you up for brunch,
And finish you off, for dinner and lunch-lunch-lunch
Dinner or lunch-lunch-lunch
Dinner or luuuuuuuunch.

Den här filmen är inte lika rolig som Shaun of the Dead, men den är fasen inte långt ifrån. Även denna rulle är en bra parodirulle, som driver ganska friskt med zombiegenren. Den är, som bilden längst ned säger, en blandning mellan Shaun of the dead och Bad Taste. Anledningen till att jag har två posters med? För att båda är grymt häftiga och jag kunde inte bestämma mig för vilken jag skulle använda. Och att jag inte hittade så många bilder från filmen i övrigt, så för att fylla ut lite...

Nåväl. Filmen utspelar sig i Berkeley, Australien. En liten håla där alla känner alla. Du vet, inavel och hela paketet kan nästan garanteras. Filmen är ruskigt osammanhängande i början men jäkligt rolig. Filmen inleds med att Berkeley utsätts för ett stort meteoritfall, varav vi får se en gammal kärring bli mosad av en sådan där vacker rymdsten. Varefter hon blir en zombie. På tal om det så är det riktigt schyssta gore-scener, trots den lilla budgeten filmen hade. Jag återkommer till det senare i recensionen.

"Crazy has definitely come to this town for a visit".

Hela filmen bygger på och parodiserar 50-tals-horror-genren. Har ni sett War of the worlds (Nej, inte den nya skiten, originalet!) eller spelat "Destroy all humans!" vet ni vad jag menar. Det ger en fin komisk touch till all splatter som annars förekommer i filmen. Och på tal om splatter, ja. Det där mer gore; ett par exempel är en zombie som blir slicad på mitten med hjälp av ett rattlås (!). En annan får överkroppen bortskjuten av ett hagelgevär, så man får se benen fortsätta gå med en del av ryggraden stående upp ur midjan. Och detta är bara efter en kvart i filmen.


Vi har en hel del jobbiga karaktärer att dras med dock. De flesta önskar man livet ur ganska omedelbart. I princip alla utom en; Marion. Han är som en hardcorebonde. Med en grym hatt och ett coolt skägg, är han lika iskall som Clintan i sina spaghettiwesterns. Han har även en mörk häftig röst - som Clintan. Han är så hård att han till och med fistfightar fiskar, varefter han skjuter dem med pistol. På tal om pistoler, Marion har vapen gömda i varenda skrymsle av sina kläder. Det gör honom ännu häftigare.

Polisen som är med är en irriterande liten skit. Men han svär utav bara helvete. Han kan nog ärligt talat tävla med rollbesättningen i Scarface om flest yttrade "fuck" i en film. Polisen kläcker ett par sköna kommentarer, faktiskt. Han levererar även klichéer som "Nobody's gonna die, not on my watch!". Gånger två.

"When I was little, we fucking respected our parents. We didn't fucking eat them"
- polissnubben

Själva zombieserna var väldigt välgjorda. Fast det är ju inte zombies. De är utomjordingar. Fast de blir zombies när de kommer i kontakt med utomjordingarna. Eller hur var det? Whatever, egentligen. Mer exempel på gore, nu när jag kom att tänka på det; Vad sägs om att skaka en läsk, stoppa den i käften på en zombie, glida på såpa ett par meter för att fånga en kulspetspenna, kasta den på burken för att punktera den och samtidigt spränga huvudet på zombien/utomjordingen/whatever. Totally fucking awesome. Det finns fler smaskiga scener, men ska inte avslöja allting. Lite får ni roa er själva med när ni ser filmen.


För filmen ska ni se. Den är ruskigt bra, trots sin knappa budget som sagt. Slutet på filmen är även det riktigt schysst. Det här är ett måste-se. Om Shaun of the Dead var den roligaste parodin på en zombie-rulle någonsin, är nog den här absolut en god tvåa.

Se den.

Den här filmen har jag längtat länge efter att se, utan att riktigt komma till skott. Men häromdagen hände det, och jag tog mig äntligen tid (den lilla jag har) för att avnjuta det här mästerverket.

För ett mästerverk är det. En parodisk splatter-komedi som driver med otroligt mycket i zombie-genren. Storyn handlar om Shaun, en kille som inte har kommit så långt i sitt liv men ändå är hyfsat nöjd med sin tillvaro en dag vaknar upp och (nästan) alla runtomkring honom är zombies. Men det är inget som han märker till en början, utan han upptäcker det först en bit senare. Det hela utspelar sig i någon håla i England, så man får ju stå ut med den brittiska dialekten, men det funkar.

Filmen är hysteriskt rolig. Den har sina bra poänger, otroligt bra skådespelare och är otroligt välgjord. Jag har ingenting att klaga på. Den har humor. Den har zombies. Den har blod. Den har (väldigt lite, tyvärr) naket. Den har till och med biljakter. Med biljakt menar jag att en kör en bil och mejar zombies på vägen.
Filmen är både rå och rolig samtidigt. Gore-scener snålas det inte med direkt, utan man får det mesta serverat framför sig. Det här är en sån där rulle man bara måste älska.

En annan bra grej med filmen är att den presenterar en till badass motherfuck till skådis i en av de mindre rollerna; Bill Nighy. Se bilden nedan. Om ni inte känner igen honom är det för att ni inte har sett Underworld. Anledningen till att ni inte har sett den? För att den är skit och ni lydde mitt råd att undvika den. Om du nu har sett den trots att du läste min recension får du skylla dig själv. Hursomhelst, det enda bra med den filmen egentligen var Bill Nighy. Han gjorde rollen som ledarvampyren Viktor otroligt jäkla kickass. Så det var kul att se honom i den här filmen, även om han blev lite för mjuk för min smak. Nåja. Min poäng med detta? Det har jag glömt.


Shaun of the Dead ger dig precis det du vill ha. Den har allt. Den har coola vapen också. Vad sägs som att knocka zombies med en spade? Eller med ett kricket-rack? Eller med LP-skivor? Den sistnämnda metoden fungerade inte så bra, men ändå.
Det roliga är även att den är full av glimtar till kända zombie-rullar och även andra filmer/serier som skådespelarna har medverkat i. Shaun of the Dead är underhållning från början till slut. Du har inte råd att missa den här filmen. Den är bland de bästa zombierullar som någonsin har gjorts. Du är dum om du skiter i den. Se den. Annars kommer du sluta upp som ett zombieoffer. Mobben som kommer komma efter dig visas på bilden nedan. Alla där uppmanar dig att se filmen. Or else.

Vänner. Otroligt bra saker att ha. Och de flesta av mina vänner är riktigt underbara människor. Ni vet vilka ni är. Jag uppskattar er grymt mycket, trots att det kanske inte framgår så bra alltid.

En del däremot undrar jag lite över hur ni fungerar. Jag har alltid ställt upp för er. Alltid. Och tillbaka har jag oftast fått begäran om hjälp med era datorproblem. Eller så har ni ringt när ni behövt pengar. Det är som om det är det mesta man duger till. Visst, ni har ställt upp för mig också (ett antal gånger i alla fall), och visst, vi har haft det roligt ihop. Men nu börjar jag tröttna.

Ska det vara så jävla inåt helvete svårt att förstå att jag faktiskt inte har all tid i världen längre? Att saker och ting inte är som det var förut? Att jag faktiskt försöker bygga en framtid för mig själv, att jag ägnar tid åt att hjälpa mig för en gångs skull istället för att lägga all min tid på att hjälpa andra? Studier på universitetet är inte som ett vanligt nio-till-fem-jobb. Jag har inte den lyxen som många andra har; när jobbet slutar för dagen så tar fritiden vid. Du gör vad du vill efter klockan 17, du behöver inte tänka på jobbet!

Det är inte så enkelt när man pluggar på den nivå jag och flera tusen andra studenter gör. Man kan inte lägga skolan bakom sig bara när man kommer hem. Det finns uppgifter som ska göras, labrapporter som ska skrivas, tal som ska räknas, etcetera. Listan är ganska lång. Man har inte ens tid för sig själv. Hur ska man då hinna med alla runtomkring? De flesta av vännerna förstår den situation man är i. De flesta.

Andra, däremot, kallar mig en dålig vän för att jag inte har så mycket tid längre. Förlåt mig, men jag försöker faktiskt göra något av mitt liv. Och det här kanske är lite breaking news, men världen cirkulerar inte kring dig. Inte kring mig heller, för den delen.

Att ni ens har mage att ställa krav på mig, när jag har gjort så mycket för er och knappt fått lika mycket tillbaka. Är det någon som ska ställa krav så vore det jag.

Så snälla, sluta vara så trångsynt, alla lever inte som ni gör och alla har inte samma förutsättningar som ni. Försök förstå. Jag menar inte att ni inte har rätt att klaga. Eller begära min tid. Självklart har ni det. Ni är mina vänner. Alla har samma rätt.

Men. Att samtidigt bli sur på mig för att jag inte har tid och sedan förklara mig som en dålig vän av just den anledningen (och i samma andetag glömma allt jag gjort för er tidigare) är så frustrerande arrogant och rent ut sagt åt helvete jävla skitfult gjort.

Som avslutande ord vill jag tacka alla mina vänner som faktiskt står ut med min "upptagenhet" och faktiskt har accepterat att jag inte har så mycket tid till övers om dagarna nu för tiden. Tack. Ni betyder så otroligt mycket för mig. Och ert tålamod är mig guld värt.

Igår passade jag på att försöka smussla in mig själv bland kultureliten här i stan genom att gå på teater. Far fyller år på tisdag (imorgon), och för att fira bjöd han med mig och mor för att se Spelman på taket (Fiddler on the roof). Det var mycket roligare och mer underhållande än vad jag först trodde.

Första gången jag är inne på Östgötateatern över huvud taget, och det var ju kul att se hur de lokalerna såg ut. Ganska maffigt. Själva pjäsen var jäkligt bra den med. Och skådespelarna. Fast den var alldeles för lång. Verkade som om den aldrig skulle ta slut. Över tre timmar var den (!). Inklusive paus, förstås, men den var ju inte så förskräckligt lång. Alltså var den i stil med Sagan om Ringen filmerna, vilka är outhärdligt långa. Man får ju ont av att sitta still så länge i en biostol alternativt teaterstol (de ser ju likadana ut).

Dags att göra sig klar för skolan och ta hand om de lite mer allvarliga sakerna. Jag saknar ganska mycket motivation just nu, men det är bara att hugga tag och köra hårt.

Adios!

Angel Heart är en blandning av noir-deckare och thriller, med inslag av övernaturliga element. Filmer som kommer i åtanke när man ser den är först och främst Skeleton Key (ruskigt bra film, se den!), Sin City (även den jäkligt bra!).

Slutet är ett sånt där bra slut; det vill säga att den vänder upp och ner på saker och ting som man trott genom hela filmen, plus att den "goda" sidan inte vinner. Inte så förutsägbart, med andra ord. Fast å andra sidan så har det sättet att avsluta filmer blivit mer och mer populärt, så när man ser filmen idag överraskar det kanske inte så mycket. Nåväl.

Storyn utspelar sig 1955-ish någonting. Harold Angel (spelad av Mickey Rourke) är en privatdeckare som får i uppdrag av en asgrym Robert De Niro (gestaltar Louis Cyphre. Uttala det och försök gissa vad det syftar på...klurar du inte ut det, så är bilden lite längre ned en ledtråd) att leta reda på en viss Johnny Favourite för att ta reda på om han fortfarande lever eller ej. Under resans gång händer såklart massa konstiga saker. Vi har en hel del mord, voodoo-ritualer, sex, rasism, fightscener och annat. Gore-scenerna är (för att vara en film i den här genren) hyfsat bra. Inte i stil med splatters, såklart, men det gör den inte anspråk på att vara heller.


Filmen håller ett lagom tempo rakt igenom. Den blir aldrig riktigt superhetsig men inte heller lam. Man vill titta klart, fast man sitter kanske inte klistrad som epoxylim direkt. Skådespelarinsatserna är ruskigt bra, i alla fall från Rourke och De Niro. Vissa scener i filmen ger Silent Hill-vibbar. Sånt uppskattas.


Allt som allt så är det en hyfsat bra film. Jag är vanligtvis inte mycket för den här typen av filmer, men hade hört så mycket om den så var tvungen att se den. Och nu är det gjort. Såhär i efterhand var det nog inte ett så dåligt val. Filmen tvingar dig att tänka lite. Underhållning är det absolut, men den tillhör kanske inte direkt top 10. Du förlorar inte så mycket om du missar den, men kommer du över den tycker jag absolut att du ska ge den din tid och se den.

Så var filmen här och jag gick tillsammans med ett par kompisar på sena föreställningen på premiären (ja, det var ett tag sedan, men jag har inte haft tid att skriva recensionen förrän nu). Var ganska mycket folk, trots den sena visningen (22:00) och att den redan visats 3 gånger tidigare. Kul! En annan sak som är kul är att det är typ första gången jag är på bio på en mindre evighet. Eller mjaa, var ju på Astoria i Linköping för kanske inte så jättelänge sedan. Jo förresten, det var jättelänge sedan.

Borat (CLoAfMBGNK) levde upp till precis alla mina förväntningar. Och de var inte små. Världens roligaste karaktär, Borat, har man följt ganska länge. Och alltid lyckas han göra sådana klockrena inspelningar där han verkligen går människorna på nerverna. Ni som läser det här måste veta vem han är. All den mediauppståndelse som hans film skapat kan inte ha undgått någon, förutom möjligtvis den stackars som levt i celibat uppe på någon bergstopp. Vetefan om man hade kommit undan uppståndelsen ändå.

Filmen var precis lika rolig som jag hade väntat mig, om inte ännu bättre. Det enda tråkiga var väl att man hade tittat sönder sig på trailern och andra klipp från filmen, så allt var inte lika överraskande som det borde ha varit. De 85 kronorna jag betalade för biobesöket var helt klart värt det. Inget snack om saken.


Det filmen handlar om är att Borat beger sig till US and A från Kazakhstan för att lära sig om deras kultur och sedan ta med sig detta tillbaka. På sin resa dit så blir han förälskad i Pamela Anderson och ger sig ut på en resa genom USA för att hitta henne och ta henne som sin fru (ja, ta). Filmens kärna är hans resa genom staterna och allt han utsätts för (kanske snarare vad han utsätter andra för).


Det som gör humorn så otroligt bra är att Sacha Baron Cohen inte drar sig för att skämta om minoriteter eller religiösa grupper. Judar, zigenare och kazakher skojas det friskt om genom hela filmen. Och den "omedvetet" dryga attityd han har till alla han intervjuar eller pratar med gör det hela ännu roligare.


Den här filmen är ett måste-se. Om du inte tycker Borat är rolig som karaktär så har du antagligen någon smärre störning av ditt humoristiska sinne. Den är rolig. De enda som inte skrattar är feminister som blir offended av hans skämt. Ni borde sluta vara så stela och släppa till lite mer. Inte ta allting på sånt stort allvar hela tiden. Det gäller de flesta människor, faktiskt. Folk har för dåligt sinne av humor nu för tiden. Jag förstår det inte riktigt - vill man vara uptight som man hade en pinne uppkörd i röven, eller vad handlar det om? Sluta vara så gravallvarliga hela tiden - släpp loss och ha lite kul istället!

Som sagt, filmen var rakt igenom underbar. Det finns inga nackdelar eller dåliga sidor med den. Vad väntar du på? Se den. Det är det roligaste du någonsin har sett (och kommer att se). Jag har aldrig skrattat så mycket till en film förut. Du får inte missa den! Det är en cultural learning du inte har råd att missa.

Igår var det då dags för kickonen för sektionsaktivas kickon, och det hela blev en vädigt lyckad tillställning tycker jag. Det hela hölls på Wemlands nation; lagom stor lokal, passade perfekt! Lite bekymmer med nyckelhämtandet och återlämnandet, men det får man väl ta.

Det som stor på menyn var tacos och en massa öl. Det var tänkt att vi skulle dra vidare till HG efteråt (de firade 20 år där, så det var 20:- i inträde, 20:- för en stor stark, etc). Det blev inte så riktigt. Dels blev det sent med tanke på städningen efteråt, dels hade vi i styrelsen (i alla fall jag) riktigt trevligt efteråt när vi satt i sofforna och chillade och drack öl istället. Var hemma hyfsat skapligt, något full. Fick en hel del samtal under natten som höll mig vaken, dock.

Hursomhelst, mådde jäkligt kasst när jag vaknade idag. Och mår fortfarande inte bra. Det är inte baksmälla, något skit har hänt med min bröstkorg eller nåt. Det känns som om den sitter fast i ett skruvstäd och kommer gå sönder när som helst. Dessutom har jag lite feberchills. Det suger verkligen, jag som tänkte få massa skit uträttat idag - jag har inte gjort ett crap!

Jag har spenderat lite pengar på mig själv också. Köpte en iPod, 80 GB, svart, och ett par extralurar till den. Det var långt ifrån billigt, men hittils är jag grymt nöjd med den. Alltid roligt med nya leksaker!

Höstmötet gick bra förresten. Det tog bara 2 timmar; inte så illa, om jag får säga det själv. Och jag får säga det själv.

Dags att börja skriva på den utlovade recensionen. Häng kvar ett par minuter, snart kommer den!

Ta er en titt här (eller längre ner, för all del). Inte allihopa, men de flesta fick vara med i alla fall.

Imorgon är det höstmöte som gäller, hoppas det kommer gå bra. Fick tillbaka resultaten från tentan i Computer Networks; en fyra (4) ! Jag är skitnöjd över resultatet. 32.5 av 40 poäng kammade jag hem. Trodde jag skulle vara på vippen till underkänd. Känns otroligt bra!

Mycket är det som är på gång nu, jag undrar när man ska få lite ro. Läget med morfar blir bara sämre och sämre. Jag hoppas strålningen har gett någon effekt nu så han kan börja vara människa igen. Damn, det här är jobbigt skit.

Härmed dementerar jag alla rykten som har gått gällande min död. Jag är inte död. Jag lever. Jag har bara inte hunnit skriva någonting i min blog på ett tag, men det kommer.

Nu har vi hållt infolunchen för ettorna i alla fall. Det gick väl både bra och dåligt. Bra, med tanke på att uppslutningen var ruskigt bra. Fullsatt i Gasquen! Mindre bra att den tekniska utrustningen strejkade, vilket gjorde att vi inte kunde använda projektorn och således blev powerpointpresentationen som jag spenderat typ massa timmar på helt obsolete. Kul! Jag som tyckte jag hade riktigt flashiga bilder där som jag ville visa ettorna. Men men, de kanske kan få se dem någon annan gång på något annat sätt.

Informationen verkade gå fram i alla fall, och alla åt väldigt friskt av tacosen. Bra skit! Jag hoppas ettorna uppskattade det och att vi får ett ökat engagemang. Det första steget är att det förhoppningsvis kommer fler på höstmötet än tidigare år. Det återstår att se, dock.

Höstmötet är på onsdag nästa vecka, så helgen ska väl spenderas åt att förbereda det och trixa med lite plugg. Kanske ta en öl eller två också, om man har tur. Men det har man väl inte.

Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan var jag och såg i fredags (inte idag, förra fredagen - på premiären). Hysteriskt rolig film! Ett måste-se! Recension på den kommer snart. Jag har nog aldrig skrattat så mycket till en film som jag gjorde då. Det där var humor i toppklass.

Nu är det dags för käk; håll ett öga på bloggen, snart kommer det mer grejer!

Ibland förstår jag inte hur ledningen på skolan tänker. När jag hörde rykten om det här förslaget så trodde jag först inte att det skulle kunna bli verklighet. Någonsin. Det lät så otroligt jävla dumt. Läs själva och tänk efter:

Kravet för antagning till civilingenjörsprogrammen skall sänkas från Matematik E till Matematik D.

Vad i helvete? Det är ett så dumt förslag att det bara inte kan vara sant. Det är dock sant. Det kommer att genomföras, med början från nästa år om jag förstod saken rätt. Då undrar man lite hur de tänker; inte alls, skulle jag vilja säga.

Det hela känns som en panikåtgärd som tas till. Det officiella argumentet är att bredda skolan och göra den till en flumgrej som "en högskola för alla". Ni vet, den gamla regerings mål att göra så att alla vidareutbildar sig med följden att det blir inflation i akademiker och gigantisk brist på praktiker. Det är bullshit att det skulle vara anledningen. Den riktiga anledningen är att bredda sökbasen för att (hoppas på) att få fler antagna. I och med att man sänker kraven så kommer man (förhoppningsvis) få in fler på programmen och således kan universitetet få mer pengar.

Grattis, LiTH. Ni har kanske tagit det sämsta beslutet någonsin sedan ni bestämde att all undervisning skulle skötas utan lärare i klassrummen utan endast med TV-apparater. När man tänker tillbaka på det förslaget så ser dock denna kravsänkning inte lika otrolig ut längre. Man förstår lite var dumheterna kommer ifrån.

Vad är då problemet med att man sänker kraven? Varför kan man inte sänka kraven till Matte D och sedan låta det naturliga urvalet avgöra vilka som kommer stanna kvar? De som inte har några plugghuvuden kommer väl ändå att hoppa av efter första året när de stöter på komplexa tal och inte fattar ett skit?

Det är just det som är problemet. Att ingen kommer förstå någonting när de kommer till universitetet och stöter på sina första matematikkurser, däribland grundkursen. Matematiska institutionen förutsätter att man känner till komplexa tal och allt annat som Matematik E täcker. Förkunskaperna i matematik idag från gymnasiet är tillräckligt dåliga som de är. Ska vi nu försämra det ännu mer? Det är galet, fel, sinnessjukt, orättvist och framförallt riktigt vilseledande för studenterna. Låt mig få förklara.

För det första är det inte säkert att det kommer öka söktrycket till skolan. Även om det gör det så är det en effekt som inte kommer vara bestående och helt obsolete. Förklaring följer. Det kan inträffa två saker. Det första är man sänker kraven på att klara kurserna i och med att man anpassar dem till basen på studenter som läser dem (det vill säga studenter som saknar kunskap om det som matematik E täcker). Detta i sin tur kommer avsevärt sänka kvaliteten på de civilingenjörer som LiTH skickar ut i arbetslivet. Vem vill anställa en civilingenjör som inte ens har en ordentlig matematisk grund att stå på? I och med att studenterna själva då inte kommer få de kunkaper som krävs i de grundläggande matematiska kurserna kommer de inte att klara av påbyggnadskurser som kräver teorin från Matematik E. Grattis, blivande studenter på LiTH. Ni har just blivit klassificerade som dumjävlar och inte mycket kommer ändra på den statusen under er tid här.

Det andra som kan inträffa är att man inte sänker kraven, och därigenom tappar väldigt många av studenterna som blivit antagna på programmet väldigt snabbt (eftersom de inte klarar nuvarande kurser utan matematik E i ryggsäcken). Därigenom tappar LiTH sin bas med studenter de får pengar för. Dessutom är detta grymt mot studenter som flyttat hit tack vare att de vill studera på (den idag väldigt högt ansedda) LiTH.

Varför grymt? Tänk dig själv. Du flyttar till Linköping, långt från ditt hem, för att studera. Du skaffar studielån, du skaffar ett korridorsrum eller köper en insatslägenhet eller skriver på ett kontrakt för en hyresrätt. I tron att du kommer klara dig genom utbildningen (vadå, den kräver ju bara Matematik D! Klart du klarar den!) så kommer du få en käftsmäll direkt i ansiktet när du stöter på de första matematikkurserna. Inte riktigt vad du hade väntat dig, kanske? Lite svårare än vad som påstods? Tough shit. Där sitter du på din nu värdelösa lägenhet/korridor eftersom du har inget där att göra längre, och CSN fortsätter att bygga på din nu ökande studieskuld. Grattis, du har just köpt grisen i säcken och grisen var död. Och otroligt ful och illaluktande. Du tvingas ta till att kanske läsa till ekonom istället (hemska tanke...).

Jag undrar vad i helvete som varit i tankarna när de genomförde detta. Det kan inte ha varit under sina sinnes fulla bruk när de beslutade det här. Om så är fallet, så är jag rädd. Jag är rädd för att vi styrs av ett gäng dårar som har så pass mycket makt och så pass lite förstånd. Idioter och makt är en livsfarlig kombination.

Jag kräver en förklaring på vad som har argumenterats till fördel för detta förslag. Imorgon ska jag gå på sektionsordförandeträff tillsammans med kårordförande för LinTek. Jag hoppas hon ska kunna skina lite ljus på hur LiTH har tänkt. Eller snarare varför de inte har tänkt. Jag bävar för framtiden för de blivande "civilingenjörerna" som kommer antas till LiTH. Ni har mitt medlidande. Ledningen som beslutat detta har väl ett par clowner för lite för en cirkus, eller kanske inte alla cornflakes i samma paket, eller inte alla bestick hemma, eller en kalaspuff för lite för en full skål. Osten halkade nog av kexet när de skulle besluta, eller så var det stopp i skorstenen. Hissen gick nog inte ända upp till översta våningen. Det var nog, med andra ord, inte riktigt möblerat på övervåningen i hjärnkontoret.

LiTH har genom det här beslutet skjutit sig själv i foten. Det enda detta kommer åstadkomma är att antingen besudla statusen för LiTH som ett av Sveriges mest framstående lärosäten, alternativt förstöra framtiden för de studenter som hoppas på att få en gedigen civilingenjörsutbildning. Antagligen kommer effekten bli bägge dessa delar.

Helt värdelöst är bara förordet till det här beslutet. I'm fucking furious.

Så var man 22 år gammal, äntligen. Eller äntligen och äntligen. Den där längtan efter att bli äldre dog ut när man blev 20 år gammal. Då var man myndig, fick köpa alkohol på systembolaget och allt var frid och fröjd. Det finns egentligen ingen mening att fylla mer än 20. Förutom att man inger lite mer dignitet och respekt med högre ålder.

Hursomhelst. Firandet började på lördagen med utgång till Palace. Förfest hemma hos Andree och en liten efterfest hemma hos (?) nere på stan. Stoffe, Thore och Johan var med ut. Mange kom även förbi en sväng lite senare, packad som aldrig förr. Tyvärr (?) blev inte jag lite onykter. Bra musik var det i princip hela kvällen åtminstone, tack vare DJ Anneli. Var nog länge sedan jag dansade så mycket. Efterfesten var väl lite småkul, och jag kom hem runt 6-7 på söndagsmorgonen. Något förstörd, kan man säga.

Söndagen startade med en grym huvudvärk av aldrig tidigare skådat like. Det var bara att knapra lite piller och bre på ett leende för att fira födelsedagen borta hos mormor & morfar med resten av närmaste släkten. Väldigt trevligt och kul att morfar faktiskt kom upp och satt sig och kunde äta med oss. Det gladde mig. Får hoppas att strålningen kommer hjälpa honom lite åtminstone och att han kan återfå aptiten. Kvällen slutade ganska tidigt sedan och det blev dags att gå hem.

Den riktiga dagen, idag, firades tillsammans med styrelsen på lunchmötet genom tårta jag och Rikard hade tagit med oss (han fyller också idag, 30:e oktober). Hampus fick vara med och firas också, då han fyller i övermorgon. Resten av styrelsen ärade oss med riktigt fin sång, nästan grymmare än russian red army choir (som för övrigt är den häftigaste kören som någonsin existerat på denna jord).

Tack alla mina vänner som faktiskt kom ihåg att jag fyllde idag och hörde av sig. Ni var inte så många (D-styrelsen exkluderad); ni går att räkna på två händer. Det uppskattas verkligen att ni hörde av er! Fick till och med dubbla gratulationer genom först ett sms imorse och ett samtal nu på kvällen. Hur trevligt som helst!

Allt som allt en riktigt bra födelsedag. Nu är det väl dags att ta tag i PUMen nu och skriva reflektionsdokument. Och uppdatera projektplanen.

Grattis till mig!

Jag förstår inte varför folk har gett den här filmen så mycket skit. Den är ju klockren! De som säger att den är dålig vet inte vad de pratar om. Den här filmen har det jag länge längtat efter. Läs recensionen så förstå ni.

Storyn går ut på att en kille ska eskortera en mercedes till någon annan snubbe. Självklart stöter han på en hel del problem på vägen, bland annat blodtörstiga "vampyrer" som inget hellre vill än att typ äta upp hela honom. Vampyrer är väl inte helt rätt ordval, då de inte är vampyrer i klassisk bemärkelse. De är smittade av något virus som gör att de får blodtörst och inte tål solljus etcetera. Well, det kanske är vampyrer ändå. Whatever.

Hursomhelst. Det är väldigt mycket action i filmen, den är inte så "creepy" direkt. Så om du väntar dig någon horrormovie så lär du bli besviken. Däremot är den riktigt kick-ass! För första gången på evigheter så får vi en film där de två manliga huvudrollsinnehavarna inte är några wussy-ass chickenshits. De är kallblodiga vampyrmördare båda två (åtminstone den ena av dem. Den andra blir det i andra halvan av filmen). Vi har inga mesiga skrik eller bitchande om att allting är kört, etcetera - utan ren och skär hardcore vampire kickass action rakt igenom. Tänk dig Blade, fast inte lika mycket skills i fightandet.


Gore-scenerna är heller inte att klaga på. Jag fick en förfrågan om vad jag menar med gore. Med gore så syftar jag på grafiskt våld, det vill säga realistiska avbildningar av fysiska skador som inkluderar blod-, kött- och benmassa. Även hjärnsubstans kan förekomma. Hursomhelst, gore-scenerna i filmen erbjuder ganska mycket. En utav vampyrtjejerna får sitt huvud avskjutet av ett hagelgevär på typ 3 cm avstånd. Detta händer efter att hon redan har blivit elektrifierad och nästan stekt inombords. Filmen innehåller även en hel del meningslösa explosioner av hus och byggnader med mera. Det bygger bara på pluspoängen!


Det nästan bästa med filmen är att vi slipper den här mesiga tönt-tjejen som bara skriker och skriker och man önskar att hon vore den första som dog så man slipper den där öronbedövande sirenen. Visst, tjejen som är "offret" genom filmen skriker till i vissa panikattacker hon får, men det är långt ifrån den mängd som brukar förekomma i såna här filmer. Man slipper fan inte det där jobbiga skriket någonstans - man får det bara i mindre mängder, om man har tur. Det är visst ingen som nappat på min regel än.

Även slutet på filmen satisfierar mig. Jag har verkligen ingenting att klaga på. Se den här filmen, den är absolut värd de 90 minuter den tar att se. Du vill inte missa den.

Dags för inlägg nummer sex i Tommies frågelåda. Den här gången från min sedan länge trogna läsare, Johan:

Goddag informationsbanken!
Åt en kebab idag och efter att ha tuggat i mig nästan hela kebaben så kom jag till det återkommande problemet. Du vet vilket. Så frågan är hur gör jag för att äta sista delen av kebabeb (sic!) utan att grisa ned mig själv och min omgivning? (Bortse från bestick, för vem vill äta en rulle med bestick.)

Mvh Johan

Hej Johan!
Tack för ditt brev! Det du beskriver i ditt brev är ett problem som många har. De flesta brukar ge upp inför den stora utmaningen och således lämna den sista stumpen av kebabrullen som blivit kvar, för att de inte vill "grisa ned". Detta tycker jag är ett stort brott mot de etiklagar som de facto existerar i samhället idag. Man lämnar inte en delikatess som en kebabrulle ouppäten av sådana banala skäl. Ett godtagligt skäl att lämna en bit kebab är om man skulle vara väldigt mätt och inte orka äta upp sista biten. Det betyder dock inte att man slänger den - man sparar undan den heliga stumpen till ett senare tillfälle.

Sedan måste det även påpekas att den sista biten av kebaben kan vara bland de mest smakintensiva bitarna på rullen. Där har all sås tack vare (på grund av?) gravitationen samlats och brödet där har då hunnit med att suga upp såsen. Även salladen och köttet som är längst ned är belamrade av såsen. Således är detta den saftigaste biten av rullen. Men denna gastronomiska förträfflighet medför även ett problem, som du beskriver i ditt brev. I och med all den kondens som samlats i botten så bidrar det även till att hållfastheten för brödet har försämrats, vilket medför att det kan brista och således låta innehållet läcka ut. Dessutom är det inte alltid skaparen av kebaben täpper till den så bra i botten; så även om brödet håller, kan innehållet ändå trilla ut.

Vad gör man då åt detta? Det finns flera metoder att ta till, varav jag kommer lista de vanligaste. Som du nämner i ditt brev är metoden med bestick att anse som ett helgerån. Man gör det inte bara. Så, de vanligaste sätten som finns är:

1. Brödknycklartekniken.
   Denna teknik går ut på att man manipulerar brödet till att klara av att hålla inne innehållet. Man börjar med att först försiktigt ta bort det aluminiumfolie som finns kvar. Därefter, så parallellt med att du skalar bort smörpappret som sitter ganska tight inpå brödet så trycker du ihop brödets kanter när smörpappret lämnar dem. När du kommer till undersidan på kebabrullen så ser du till att ta de sammanpressade kanterna och rikta dessa uppåt för att förhindra att innehållet faller ut. Var försiktig när du hanterar brödet, ty brödet är väldigt kondenserat (och därmed flexibelt) men går även sönder lätt.
   
   
2. Anakondatekniken
   Denna teknik är uppkallad efter anakondans mäktiga gap. Som du säkert har sett klarar anakondan att sätta sina käkar ur led för att svälja ett riktigt stort byte. Nu behöver man själv inte vara så dramatisk att man sätter sina käkar ur led, utan man gör följande istället: Först så äter du så mycket du kan av kebaben (med det yttre höljet, aluminiumfolien, kvar). Skala sedan ned aluminiumfolien och smörpappret så att en del av brödet står upp utanför dessa, på två motsatta sidor av kebabrullen. Sedan tar du ett stadigt grepp om dessa brödkanter som står upp, öppnar munnen rejält (har du ätit ner kebabrullen tillräckligt mycket så behöver du inte sätta käken ur led), för kebabrullen nära munnen, lyfter sedan upp den ur både det inre och yttre höljet och pressar sedan in hela sista biten i munnen varefter du tuggar och sedan sväljer. (Hela processen lät nästan lite smått erotiskt). Detta kräver att du minimerar det euklidiska avståndet mellan kebabrullen och munnen innan lyftningsprocessen tar vid. Detta för att minimera risken av såsdroppar som har för vana att efter en stokastisk process (normalfördelat) ställa till med besvär.
   
   
3. Underläggsmetoden.
   Här använder du smörpappret och aluminiumfoliet (hädanefter refereras konjunktionen av dessa som "höljet") som ett underlägg eller tallrik till sista delen av kebabrullen. Metoden går ut på att du viker ned höljet från ena sidan av kebabrullen men behåller det på alla andra. Du kan se det som att du öppnar ett paket, och öppnar bara paketet från ett håll. Det kvarvarande höljet ser du till att hålla på undersidan (du får nu rotera kebaben 90 grader så att höljet faktiskt riktas nedåt) så att gravitationen trycker kebabrullen mot höljet. Därefter använder du höljet som ett "underlägg" eller en tallrik och äter rakt av. Du kan till exempel hålla "underlägget" med ena handen och med andra handen styra det nu kondenserade, flexibla brödet till en form som passar att pressa in i munnen för att sedan digestera.
   
   
4. Jet Li-metoden.
   Denna metod kräver lite mer akrobatiska färdigheter. Det du gör är att du tar sista stumpen som är kvar (inklusive höljet), kastar upp den ca 1.25 meter i luften, varefter du hoppar upp, dropkickar den in i väggen där kraften i sparken måste ge kebabrullen en velocitet på 20 m/s. Med rätt infallsvinkel så kommer kebabrullen att träffa väggen, explodera i flera bitar, varefter dessa bitar kommer följa en projektilbana tillbaka mot din mun. Det gäller då att du är beredd att ta emot dessa kommande bitar. Detta ställer ganska höga krav på hur pass snabbt du kan få ner maten in i strupen. Glöm inte att du måste se riktigt hård ut när du gör det här. Det hjälper om du är asiat. Snygg, men avancerad metod.
   

Där har du de fyra vanligaste metoderna för hur man handskas med detta ofta förekommande problem. Det finns en del lyxigare och mer avancerade metoder som involverar lite fler verktyg (dock ej bestick), men vid avsaknad av dessa så fungerar de ovan nämnda tre metoderna. Jag hoppas detta kommer hjälpa dig i att bli en effektivare kebabätare, Johan!

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du varför den där tjejen på andra sidan gatan sitter på gatan? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet "Tommies frågelåda". I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Kort sammanfattat: Den här filmen är som sin föregångare. Fast bättre. (Därmed inte sagt att den är bra). Den här gången återvänder ett par ungdomar till huset, och lillesyrran till en utav tjejerna som dödades i förra filmen kommer dit, självklart i samband med Halloween för att fira en fest. Storasysten lever såklart kvar i huset, fast död och besatt av en demon.

Den här filmen har bättre dialoger, mer naket, fler häftiga gore-scener, mer blod, mer överdrivet våld och mer religion inblandat. Vi får till och med se en nunna slåss som fan mot demonerna med sitt krucifix och en linjal (!). En utav ungdomarna slåss mot demonerna med hjälp av ett vattengevär preparerat med vigvatten.

Well, trots detta är filmen väldigt mycket skräp. Jävligt mycket skräp faktiskt. Jag trodde att andra försöket i filmserien skulle bli bra, men så fel jag hade. Kanske del tre som är den (förhoppningsvis) sista delen i filmserien är riktigt bra? Tredje gången gillt, brukar de ju säga. Jag tvivlar, men ska väl ge den ett försök.

Du överlever utan att se den här filmen. Om du mot all förmodan ska se den här kan du lugnt hoppa över den första och se den här direkt.

Helt oväntat (eller inte) så hugger lillasystern sin korrupta, döda, besatta storesyster i magen i slutet. Varefter nunnan sprutar demonen i ansiktet (well, med ett vattengevär såklart). Storesyrran blir någon slags ful variant på Medusa och ligger och krälar på golvet där hon ser allmänt retarded ut. Till slut kommer dagsljus på monstret och hon typ dör. Herrejävlar vilken tönt. Hon tål inte ens solen. Hur vekt är inte det? (Kan tillägga att hon faktiskt exploderar när hon dör). Se där, nu behöver du inte se filmen längre när du vet hur den slutar. Jag har just sparat in 1,5 timmar av ditt liv. Var tacksam.

Tillbaka igen, snabbare än blixt-Gordon är Tommies frågelåda. Denna gång handlar det om en fundering över vad som egentligen definierar en oskuld. Brevet:

Tommie...
Jag undrar vart gränsen för att vara oskuld går. Jag menar, om någon (en kille iofs) bara varit in EN gång (ett juck så att säga) är man fortfarande oskuld då? Eller måste det vara fullbordat så att säga?

/Steve

Hej Steve!

Tack för ditt brev. Jag har två svar på din fråga; ett kort svar och ett analyserande långt svar.

Det korta svaret:

Nej. Du är inte längre oskuld.

Det långa analyserande svaret:

För att hitta definitionen på en oskuld så måste man först gå till ordets ursprung och se vad det betyder. Oskuld är ett relativt modernt begrepp, och jämförs lättast med jungfru, från engelskans virgin (eller medellågtyskans junkvro(u)we. Whatever). Med en jungfru menade man en sexuellt orörd kvinna, virgo intacta. Eftersom jag har svårt från ditt brev att tyda om frågan syftar på en kvinna eller en man, så gör jag mitt eget antagande och antar att du frågar om en kvinna fortfarande är oskuld. Dock kan nog samma sak appliceras på bi-/homosexuella män.

Detta betyder, som sagt, att så länge som kvinnan inte har fått någon sexuell beröring av annan part, så har hon inte ingått i något sexuellt umgänge (coitus), och således är hon fortfarande en oskuld. Så fort hon ingår i ett sexuellt umgänge så är hon inte längre någon oskuld. Vad man menar med sexuellt umgänge är lite vagt. Enligt de flesta definitioner (och allmämhetens syn på det hela i senaste Gallupundersökningen) betyder det inte endast penetration, utan kan även innebära petting. Sexuellt umgänge innebär enligt min fältstudie i 98% av fallen samlag, och av dessa 98% så blir 87% fullbordade, därav utlösning (Haag, Tommie: Fälstudie om definitionen av sexuellt umgänge, Norrköping 2006). Som tidigare nämnt är detta ett möjligt sätt att förlora sin oskuld för en kvinna, men inte ett krav. Det räcker som sagt med ett sexuellt umgänge som inte innehåller penetration.

Och ärligt talat, vi går till själva ordet "oskuld" och försöker tyda dess mening. En oskuld, en jungfru, en orörd, oskyldig kvinna. Hur pass oskyldig är en kvinna som låter en man penetrera henne? Inte så oskyldig längre, eller hur? Inte någonstans. Så finns det ju dessa som tar det en nivå högre och låter sig bli penetrerad av ett stort antal män (kanske samtidigt, kanske inte). Dessa brukar gå under benämningen "slampa" eller "lössläppt luder" eller liknande smickrande synonymer. Dessa är i allra högsta grad ej längre oskulder. De är snarare skulder. De bär (i de flesta fall) på fler könssjukdomar (kan tolkas som skulder) än det finns veckodagar att det säkraste vore att spärra in dem i ett reservat för att förhindra en pandemi.

En annan intressant sak som fältstudien visade mig var hur pass lögnaktiga kvinnor är med denna del av sin självdefintion. Medan kvinnor försöker dölja sin förlust av sin oskuld för att inte stämplas som slampa, så kan de ta till de allra märkligaste lögner. Motsatsen gäller för män. De är mer benägna att prata om överdrivna sexuella bedrifter, för att faktiskt stämplas som manhora. Anledningen till detta är att oskuld är ett önskvärt attribut för en kvinna, men ett oönskat attribut för en man. Vidare, så kan det faktum att mitt förslag till inspärrning har läckt ut till kvinnor, och för att förhindra dem från att spärras in far de med osanning. Detta är fortfarande ett öppet forskningsområde, då det inte finns något entydigt svar.

Där har du din definition på en oskuld, Steve. Och även dess motsats. Har du vidare funderingar om detta är du välkommen att höra av dig.

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du varför du inte vet svaret på de frågor jag vet svaret på? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet "Tommies frågelåda". I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Dags för Tommies frågelåda igen, denna gång om moral och pornografi. Ett alltid lika hett ämne. Brevet som skramlade ner i postlådan innehöll detta:

En man uppskattar en bra kommersiell porrfilm då och då. Denna man ingår i ett parförhållande (man/kvinna förhållande). Mannen skulle aldrig ingå ett förhållande med en kvinna som agerar i någon sådan film, han skulle även avsluta ett förhållande om hans kvinna efter en tid skulle börja med något sådant. Fråga: Är detta dubbelmoral från hans sida ?

/Orolig kristdemokrat

Hej Orolig kristdemokrat! (anm: hädanefter refererad till som OK)
Tack för ditt brev. Det här är en ofta ganska känslig fråga, som har sitt ursprung i att pornografi skulle vara något omoraliskt. Utifrån detta så sker det sedan en del förväxlingar med vad man egentligen menar med moral och dubbelmoral.

Först och främst måste man definiera vad man menar med moral och den dubbla entiteten av densamme. Man måste även också ta ställning till om pornografi är något omoraliskt eller inte. Jag personligen ser inte problemet i pornografi, det är en underhållande och upphetsande konstform. Det finns inga globala moraliska värderingar som är applicerbara på domänen jordens befolkning här som säger att denna konstform är förkastlig på något sätt. Vad moral är varierar från person till person (bygger på värderingar och övertygelser), och eftersom det handlar om din fråga nu, OK, så får vi utgå från din prekära situation.

Om vi först antar att denne man har moraliska värderingar inpräntade att pornografi är något omoraliskt och "fel", så betyder det att mannen inte visar på dubbelmoral; mannen visar på moral. Detta förklaras enkelt med en kort deduktion och härledning:

Mannen tittar på porr, och är således omoralisk i sitt agerande enligt sina egna värderingar. Mannen ingår ett förhållande med en kvinna och bryter sedan detta på grund av att kvinnan engagerar sig som huvudrollsinnehavare i filmen "Dude, where's my dildo" och "Big trouble in little vagina". Detta är då ett starkt moraliskt ställningstagande som mannen gör. Därav, i enlighet med simpel deduktion, är summan av de båda delarna att mannen utgör först en omoralisk gärning och kompletterar sedan med en moralisk gärning ==> mannen visar varken på dubbelmoral eller moral (-1 + 1 = 0). Status quo. Samma sak skulle givetvis gälla om mannen vägrade inleda förhållande från början. Det moraliska ställningstagandet görs då redan innan förhållandet har inletts.

Om vi då antar istället att mannen inte alls anser att porr är något omoraliskt, utan att det är något helt naturligt, så gör han för det första inget moraliskt ställningstagande när han ser på porrfilm. Däremot gör han ett moraliskt ställningstagande när han vägrar inleda/bryter förhållandet med tjejen som var med i filmerna "Backdoor lambada" och "May the foreskin be with you". Vilket, enligt enkel deduktion och aritmetik, leder oss fram till slutsatsen att mannen har moral (0+1=1, enkelmoral), inte dubbelmoral (som här även kan skrivas 2 x moral). Även om man inte skulle tolka hans vägran att inleda ett förhållande med en porrstjärna som något moraliskt ställningstagande, så skulle det inte vara en dubbelmoral han visar ändå. Det skulle vara en voidmoral, en icke existerande moral (dock ej samma sak som omoral, kom ihåg att skilja på dessa! NULL och noll är inte samma sak) (0 + 0 = 0).

Således har vi täckt upp båda fallen ur mannens perspektiv, vilket var det som efterfrågades. Huruvida kvinnan anser detta är dubbelmoral är omöjligt att avgöra, då kvinnan inte följer rationell logik (se fråga #1 som publicerades här). Hon kan uppfatta det som dubbelmoral, enkelmoral, eller ingetdera. Det är en stokastisk process och omöjlig att förutspå.

Det finns även ytterligare ett perspektiv på det hela, och det är att man måste skilja på person och aktivitet. Att studera pornografi är en sak, att ha ett förhållande med någon som utför aktiviteten är något annat. Det gäller alla områden. Man kan tycka om att studera djurens mångfald och deras beteende; men att vara tillsammans med ett djur (eller någon som beter sig som ett sådant) är inte likvärdigt, och det visar absolut inte på någon dubbelmoral eftersom det är två helt skilda entiteter. Eller, om man gillar att studera matematik, så kan man för det vägra att vara tillsammans med en trippelintegral eller inleda ett förhållande med Gauss' sats - utan att för det visa på dubbelmoral. Att studera (aktiviteten) är inte samma sak som att ha ett förhållande med objektet som studeras (personen), således går det ej att koppla samman dessa och dra slutsatser om moral om dessa entiteter ihop.

Jag hoppas du har fått svar på din fråga, OK. Om inte annat har du fått lite att läsa. Har du fler funderingar angående detta är du hjärtligt välkommen att återkomma med ytterligare diskussion!

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller funderar du på varför du egentligen borde gå på premiären av Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan)? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet "Tommies frågelåda". I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Efter halva filmen var jag beredd att ge upp. Jag undrade vad det var för bottennapp jag hade fått egentligen. Men någonting höll mig kvar, och jag är ganska glad att jag gjorde det.

Inte för att det här är något mästerverk. Den känns som ett försök att hålla samma klass som Nightmare on Elm Street men misslyckas totalt. Den har däremot den där sköna 80-tals-horror-känslan över sig, med allt vad det innebär: skrämda tonåringar, fjolliga tonårstjejer (och killar), bedrövligt fula 80-talskläder, etcetera.

Filmen ger ganska mycket naket, och en hel del sex (som sig bör i alla tonårsskräckisar, vare sig de är från 80-talet eller inte. Minst en sexscen är obligatorisk, annars är det ingen tonårsskräckis. Och helst ska någon dödas samtidigt som de har sex). På tal om det, så är det ett par som har sex i en kista. Självklart dödas de båda två.

Just det, kanske ska berätta lite vad filmen handlar om. Ett gäng tonåringar ska ha en halloweenfest i ett hus som är hemsökt av några demoner. En efter en besätts de av de här demonerna och börjar göra massa konstiga saker och försöka döda de andra som inte blivit besatta än. Gore-scener blir det gott om, till exempel en kille som får sina ögon söndertryckta av en tjejs tummar. Tyvärr var filmen genomgående lite för mörk, så man ser inte så bra allt som händer. Och nej, det är inte jag som fått en dålig variant av filmen - den var för mörk. Trots ändrade ljusinställningar.

Mot slutet börjar allting flippa. Tjejerna skriker nästan konstant. Härmed inför jag en ny regel som varje person som ska göra en skräckfilm måste följa:

Ingen tjej i en skräckfilm får skrika. Någonsin.

Varför? För att det gör så förbannat ont i öronen att höra det där skriket på ca 20 000 Hz konstant i flera minuter. Man kan ju bli döv för mindre. Jag kan nog ärligt säga att jag hellre låter ett boeing-jet varva sina motorer 1 meter ifrån mig än tvingas höra en tjej skrika sådär länge och så ljust. Mer saker blir skumma mot slutet. Plötsligt dyker något maffigt stort drak-monster upp som inte varit med i filmen någonting tidigare - what the fuck? Vad i helvete var det för något och vad hade han med allt att göra?

Tjejen och killen som överlever i slutet är riktiga mesar. Synd, jag hade velat att de skulle kicka lite ass. Istället för vi en handlingsförlamad kille som har lika mycket stake som en kastrerad bulldog och en tjej som utövar sin audiotortyr med hjälp av sina skrik.

Filmen slutar dock väldigt bra. Den slutar med ett ganska omotiverat mord - en gammal tant dödar sin man genom att förgifta hans mat. Och när han dött önskar hon honom "Happy Halloween". Kunde filmen haft ett bättre slut? Nej.

Min rekommendation är att se den, nu när Halloween börjar närma sig. Förvänta dig dock ingen djuplodande film. Men å andra sidan, hade du väntat dig ett djup i en skräckfilm och inte fått det levererat så är det dig det är fel på - inte filmen.

Okej, what the fuck var det här för skräp jag såg egentligen? Tydligen så skulle det vara en uppföljare till en annan film, och tydligen så skulle denna uppföljare vara grymt mycket bättre än sin föregångare. Jag vågar knappt tänka på hur kass föregångaren måste ha varit.

Det här var uruselt. Inga bra skådespelare (förutom möjligtvis snubben som spelar varulven - han var väl okej), dåliga voiceovers, helt kassa gore-scener och bara allt kändes allmänt skräp. Även storyn var helt värdelös.

Två sistaårsstudenter ska skriva sin examensuppsats om någon häxa som begravts någonstans. Eller om hon nu var vampyr. Vem bryr sig? Hursomhelst, självklart får de soppatorsk mitt ute i ingenstans och bjuds in att sova över i en mans gigantiska villa. Han är en varulv. Och han har en knäpp syster som försöker våldta dessa två kvinnliga sistaårsstudenter. Där har vi väl den enda bra grejen med filmen egentligen: Den bjuder på en hel del naket. Och 70-talsmodet till trots, så är de två kvinnliga huvudrollsinnehavarna faktiskt riktigt snygga och behagliga att titta på. Några skådespelartalanger pratar vi dock inte om här.


Hela storyn känns väldigt tillgjord. Dessutom, i och med att effekterna verkligen suger stenhårt, så är det här ingen film som man fastnar för. Inte ens som slackerfilm att bara se när man är grymt bakfull och vill ha en no-brainer. Faktiskt, den här duger inte till mycket. Jag har sett värre filmer i mitt liv, men den här hamnar ganska säkert på top-tio sämsta jävla filmerna som någonsin producerats. På riktigt.


Se inte den här skiten. gör något vettigt med din tid istället. Som att skjutsa mig till skolan. Eller kanske göra mina hemuppgifter. Vad som helst är egentligen bättre än det här. Nåja, förutom violent shit 1 då. Vilket jävla skräp. Och angående varulven förresten - han var inte skrämmande någonstans. Se bara på bilden nedan. Hur rädd hade du blivit? Jag hade sparkat honom i skrevet och sagt åt honom att lämna tillbaka pälsen till Chewbacca. För övrigt lät han lite som Chewbacca.

Det är i och för sig den enda tentan jag har den här tentaperioden, men den känns ganska svår ändå. Jag har pluggat en hel del inför den, men det är ett så brett område och så mycket som kan komma, så något högre betyg lär det väl inte bli - om jag ens klarar den över huvud taget. Computer Networks är det som det handlar om. Dels en jäkligt jobbig labserie som tog en hel del tid att förstå, och nu en knepig tenta på köpet. Jag får hoppas jag klarar den, vill inte ha den efter mig. När den är klar blir det att fira att det är över. Utgång, kanske?

Morfar är hemma från sjukhuset nu i alla fall. Han är väl inte så pigg direkt, och man önskar man hade lite mer inflytande och kunde vara lite bättre på att muntra upp honom. Det är svårt, med tanke på de besked de gett honom.

Borde nog ta och läsa igenom det sista inför tentan nu. Ciao!

Hade sällskap av Richard här ikväll och vi bestämde oss för att fortsätta kolla denna underbara serie av skräpfilmer. Turen hade kommit till nummer fyra i serien, med den något passande undertiteln "Necropolis".

Filmen är hyfsat ny, från 2005, och det märks. Gore-effekter är mycket mer välgjorda än i tidigare filmer. Däremot är det fortfarande samma urusla klass på skådespelare. Det de lyckats med den här gången dock är att få med ett par jäkligt fräscha brudar i några utav huvudrollerna. Det tackar man ju inte nej till. Såklart, när de förvandlas till zombies blir de inte lika heta.

Storyn då? Har den ökat i klass sen tidigare filmer? Svaret är nej. Den är fortfarande lika corny. Men ny. Den här gången så är det lite Resident Evil-inspirerat. Du vet, ett stort läkemedelsföretag som gör massa experiment som går åt helvete och det resulterar i att en massa zombies släpps lösa och äter upp människors hjärnor. Samma gamla skit, fast i en ny tappning, med andra ord.

Detta, blandat med lite college-kids going wild, gör filmen lite underhållande. Du har den feta lillebrorsan med sin eldkastare (som är helt värdelös), du har den svarta killen som är ghetto och hård som fan, du har latinokillen som bara utstrålar respekt (inte) och den korkade blondinen. Och så sentimentala mesen, såklart, som (tyvärr) spelar huvudrollen.


Jag längtar efter en zombiefilm där de utsatta människorna som jagas av zombies är hårda som fan, är helt känslokalla och bara går in för att kicka zombieass med stil. Inget jävla sentimentalt jidder, som "buhu jag måste rädda dem och dem och dem innan vi drar". Fuck that. Gå och skjut sönder några zombieheads istället och dra därifrån innan du blir uppäten själv.

Dumma jävlar.

Hursomhelst, framåt slutet livar filmen upp en hel del. Man får träffa på några übersoldater (som ger lite Wolfenstein-vibbar - se bilden nedan) som visar sig vara mor och far till en av huvudpersonerna. Den ena har två miniguns monterade på armarna, och den andra har en sågklinga och nåt dubbeleggat svärd av nån typ på sina armar. Jävligt coola, med andra ord. Synd bara att båda dör (?) inom loppet av några minuter innan de hinner visa hur jävla über de är. Eller rättare sagt; de visar hur über de inte är genom att de får stryk av några college-kids. Way to go, dipshits.


Är filmen värd att se då? Nej. Jag tycker inte det. Inte ens "über"-soldaterna i slutet gjorde den värd att se. Inte ens gore-effekterna eller tjejerna (man fick ju inte se dem nakna!). Lägg hellre tiden på något vettigt. Som Paranoia Agent. Det är nog bland de sjukaste serier jag har sett i hela mitt liv. I klass med Twin Peaks, kan man säga. Man förstår verkligen ingenting och man måste nog vara hyfsat hög för att uppskatta den.

Min rekommendation för ROTLD4:Necropolis är att skippa den.