Constantine är tredje filmen på kort tid som jag ser Shia LaBeouf i. Först Transformers, sedan Disturbia, och nu Constantine. Fast den här gången gör han inte huvudrollen. Nu är det mr. oh-my-god-I -can't-show- any-face-expressions Keanu Reeves som är i ledarrollen.

John Constantine jobbar för Gud. Han är en exorcist som varit i Helvetet och återvänt. Och för att bli sams med Gud så jobbar han nu med att driva ut demoner ur folk. Han råkar stöta ihop med en kvinnlig polis vid namn Angela Dodson som undersöker hennes tvillingsysters död. Tillsammans möter de en herrans massa weird shit i jakten på sanning eller vad fan de nu är ute efter.


Constantine baseras på en serietidningen Hellblazer utgiven av Vertigo/DC Comics. Jag har själv inte läst serierna, men gillar många utav DC-karaktärerna som skapats genom tiden. Till exempel Lobo, som är så jävla kickass man bara kan vara. Det finns ingen som är hårdare än Lobo. Och skulle det göras en film av Lobo så skulle jag bli grymt glad. Ge mig Lobo!


Filmen bekräftar även en av mina föraningar - Satan kommer från Sverige! Fast han är inte den jag trodde riktigt. Jag hade satsat mina pengar på att Göran Persson var hans mänskliga gestalt, men istället visar det sig vara... hör och häpna - Peter Stormare. Ja, det stämmer. Han är Satan.


Idén är skithäftig (såklart, baseras ju på en serietidning), effekterna är grymma, storyn är spännande, och filmen har för övrigt alla förutsättningar för att vara skitbra. Det enda den faller på är det något medelmåttiga skådespeleriet samt att dialogerna känns då och då aningen krystade - vilket resulterar i att det känns mer larvigt än häftigt att se Guds krafter mätas mot Satans vissa stunder. Shia räddar skådespelararsenalen en hel del, eftersom han faktiskt är bra skådis (till skillnad från exempelvis herr Reeves).


Allt som allt är det en väldigt häftig film att se. Försök att se HD-versionen av filmen om du får tag på den. Det är det värt tack vare specialeffekterna som finns. Förvänta dig inget mästerverk, för det är det inte - men det är ändå en underhållande film som lyckas med att leverera action och specialeffekter samt maffiga scener riktigt väl. Ge den en chans!

Disturbia är en thriller, starring samma lirare som spelade huvudrollen i Transformers. Han lever lyckligt tillsammans med sina föräldrar i ett typisk amerikanskt villaområde, när han en dag råkar ut för en bilolycka där hans far omkommer (efter att de hade varit ute och fiskat).

Ett par dagar senare är han i skolan, där hans spanskalärare gör en något dum kommentar om hans avlidna far. Som kontring får spanskaläraren en knytnäve i ansiktet. Och för detta så åker killen (Clyde) dit. Men istället för att åka in i fängelse så får han husarrest i 3 månader.

Att sitta i husarrest är inte så kul, speciellt inte när modern i huset har tagit bort tv-spelet, klippt kabeln till TV'n etc. Så han börjar leka sin egen realityshow genom att spana på grannar med sin kikare och studera deras beteende. Detta pågår ända tills han upptäcker att en utav grannarna är aningen suspekt. Han börjar länka ihop den här grannen med en försvunnen tonåring, hans kompisar börjar komma med på noterna och deltar även dem i spaningsarbetet som sker hemifrån hans hus. Det visar sig att den här mystiske grannen har mer att dölja än vad de trodde i början.

Man ska ha klart för sig att Disturbia inte är en smaskig film på det sättet att vi får en massa gore. Det får vi inte. Lite halvnakna tjejer, ett par lik i källaren och lite smått med blod presenteras, men det är inte så mycket mer på den fronten. Däremot är den ganska spännande, samtidigt som den blandar in lite humor. Mot slutet börjar det verkligen hända saker och man fastnar ganska lätt i filmen vid det laget.


Helt klart en av de bättre filmer jag sett på senare tid, även om den kanske inte hamnar på min lista över topp 10 filmer of all time. Se den!

Igår när jag gick hem från jobbet blev jag stoppad av en liten fjortistjej som kände sig tvungen att konstatera att jag var jävligt lik Mange Schmidt. Jag frågade då om jag skulle ta det där som en komplimang eller som en förolämpning, men det storögda svaret att det givetvis var en komplimang. Jag är inte lika säker på det. Hursomhelst, jag började fundera på det där och startade därför en studie, där jag jämförde herr Schmidt med mig själv. Här är resultatet:


Jag tycker inte att jag är så lik. Eller hur?

Igår var andra dagen i rad som jag och B-man jobbade på Bishop med att byta ölfat nere i källaren + lite annat smått och gott. Inte världens mest spännande arbete men kul att kunna hjälpa till i alla fall. Plus att man får ju lite pengar!

Ikväll är sista kvällen jag jobbar där, hoppas på att komma iväg skapligt så att man kan få gå ut efteråt - men det kommer det säkert inte bli; tippar på folkrusning deluxe ikväll. Dels är det lördag, dels ska det väl bli fint väder. Nåja, då sitter vi inte sysslolösa direkt.

Har fått en ny favoritlåt på hjärnan som vägrar släppa: Stunned Guys - Raise Cain (anthemet till 2007 års Masters Of Hardcore). Så otroligt bra!

Anyways, snart bär det iväg till landet för att fira moster och morbror som har fyllt år. Blir en kort visit eftersom mitt arbetspass börjar mycket tidigare idag. Tre dagar kvar att plugga till tentan. Det har inte blivit så mycket tentaplugg som jag hade planerat, eftersom det varit så förbannat jävla mycket annat att göra hela tiden! Och det kommer bara resultera i en sak; en underkänd tenta. Nåja, vi får väl se och hålla tummarna.

Well well, dags att göra sig i ordning för avfärd. Ciao!

Häromdagen var det då dags. Headhunterz på Otten här i Norrköping och man var taggad som få. Efter en hel del meckande blev det till slut av med förfest fullt med hardstyle och hardcore. Ett par öl och shots på Dehli för att värma upp inför kvällen och sedan runt tolvsnåret var vi inne på Otten. Albin höll på att spela för fullt, och det var bara att gå ut på dansgolvet för att röja loss.

Bilder från kvällen finns att se här på facebook. Längst ned i inlägget kommer lite filmer som jag slängt upp på YouTube.

När väl Headhunterz gick på så var det bara att köra stenhårt i två timmar. Efteråt kändes det ungefär som att man badat i en sjö av all svett, men fy fan vad det var värt allt. Jag och några andra som lånade kameran lyckades fotografera och filma lite, som ni ser. Spåren som Headhunterz spelade var:

1. ID
2. The KGB's - Superdisco
3. Scope Dj - Lockdown
4. Headhunterz - ID
5. The Hose - Pressure (Original Mix)
6. Headhunterz - ID
7. Headhunterz - Rock Civilization (gick alla crazy eller gick alla crazy när den spelades?)
   
8. A-Lusion - Be Yourself
9. The Raiders - A Feeling (Original Mix)
10. Lars Palmas - Hope for Raveolution (Roussian Mix)
11. The KGB's - Farenheit
12. Mike NRG - Lost In Dreams (Tatanka & Zatox Remix)
13. Headhunterz - Forever As One (sååå bra!)
    
14. Builder - Her Voice (Super Bass Mix)
15. Zenith Dj - Puff Een Keer
16. The Prophet feat. Headhunterz - Scar Ur Face
17. Donkey Rollers - Followers
18. JDX - Nize and Cloze
19. Technoboy - Tales From a Vinyl (2007 Mash Up?)
20. Zany & DV8 - Nothing Else Matters
21. Tatanka - Wise Massacre
22. Headhunterz - Scantraxx Rootz
23. Technoboy - Into Deep
24. Philippe Rochard - The World
    
25. Antifact - Astaloca

(Tack Stenis för ID'andet. Är det någon som kan hjälpa mig fylla i luckorna är jag grymt tacksam!)


Med andra ord en hel del nytt och väldigt mycket Nu-hardstyle (vilket inte är så oväntat). Kan tyckas lite ostigt, men vad gör det när alla blir som vilda på dansgolvet och stampar skiten ur sig själva ? Inte ett smack - jag älskar det! Ljud och ljus var även det på topp, och jag har absolut ingenting att klaga på (förutom att det tog slut alldeles för tidigt....)



Hursomhelst, jag blev helnöjd med kvällen. Efterfesten blev väl lite halvt om halvt dålig, men det gjorde inte så mycket - var ganska slutkörd ändå. Kom hem runt klockan 7 på morgonen, och sov det mesta av torsdagen samt hanterade baksmällan (som var en av de värsta jag haft på länge - trots att jag inte drack speciellt mycket!). Jag ångrar inte att jag gick, och det var absolut värt pengarna. Aqua-crew ska ha stort tack för arrangemanget! Tack alla andra som gjorde kvällen till vad den var, och alltid kul att träffa lite nytt folk som man inte sett i verkligheten innan.

Eftersom det inte blir någon Q-base för mig i år så är nästa stora event att se fram mot Zatox & Tiësto som kommer den 31 oktober (dagen efter min födelsedag) till Otten och spelar. Biljettpriset ligger relativt högt (Tiësto som drar upp det hela), men det får det vara värt. Jag skiter dock ganska fullständigt i Tiësto - det är Zatox jag vill se och höra! Anyways så kommer det nog bli hur bra som helst - som vanligt, när Aqua är igång och arrangerar.

Så, youtube-klippen:

Det är ju väldigt bra att man kollar upp vad man har planerat innan man börjar planera nästa sak. Q-base kommer inte bli av för min del i år, eftersom det krockar med ett bröllop jag måste åka på. Just nu känns det ganska sugigt att jag tvingas stå över Q-base, men det är ju trots allt släkt som gifter sig och man får ju prioritera vad som är viktigast. Q-base kommer ju igen nästa år. Lite tråkigt bara nu när man har gått och byggt upp sina förväntningar.


Oh well. Ni som åker får se till att ha lite roligt för min skull också. Dags att återuppta tentaplugget...

Förra helgen (dvs den 28 juli) var jag ute en sväng på landet hos moster och morbor. Tanken vad väl att jag skulle fortsätta hjälpa till med målningen, men blev mer att äta mat och dricka vin och sprit. Vilket inte är helt fel. Som ni ser på bilderna nedan var båda grejerna till belåtenhet. Ett par grannar var på besök och kvällen bev ganska sen - allt som allt var det en trevlig helg. Synd bara att ungefär alla man kände skulle gå ut samma kväll i Norrköping. Hade nog haft the time of my life om jag hade begett mig ut till Palace den kvällen, men men - jag hade ju redan lovat bort mig. Och jag ångrar inte att jag åkte ut.



Häromdagen fick jag chansen att få hänga lite med Felicia, min homegirl sistah. Tyvärr var det inte för så länge och tyvärr blir det ju inte så ofta nu för tiden. Många telefonsamtal men eftersom hon jobbar och jag pluggar blir det ju inte att man hänger så mycket som man gjorde in the old days (typ grundskolan ^^).


Anyways, det var en grymt fin sommardag (tisdag) och vasaparken blev The Skiten. Får hoppas fler sådana dagar kommer - bara inte exjobbet kommer sluka all min tid.

Ärligt talat, den här sommaren har varit kass. Det enda stora vettiga som har varit roligt som jag har gjort har varit resan till Amsterdam och Sensation Black. Visst, det har funnits andra grejer som var roliga, mysiga, trevliga och spännande också - som att få ha umgåtts med de man velat umgås med (ibland), ett par mindre fester och säkert något mer jag har glömt bort. Det ändrar dock inte på det faktum att sommaren 2007 har varit en av de sämsta på många många år för min del. Men man ska väl inte klaga. Istället får man försöka göra det bästa av de dagar som återstår!

Jag har starka funderingar på att dra till Q-base nu i år (8-9 september). Söker bara ett resesällskap! De flesta jag har pratat med bangar på grund av för lite pengar, andra har ingen tid. Jag är lite osäker på om det kommer krocka med något jag har i skolan, men det får nästan gå ändå. Kommer bli svårt att kunna se alla akter som jag vill under de 16 timmar festen håller på, men man får göra sitt bästa att matcha det. De intressanta är (de markerade med rött är de jag har sett tidigare, de med blått kommer jag se snart här i Norrköping):

• Activator
• Tatanka
• Luna
• Dana
• D-Block & S-Te-Fan
• Ruthless
• Technoboy
• Vince
• Alpha Twins
• Paul Elstak
• The Stunned Guys
• Darkraver
• Buzz Fuzz
• Catscan
• Neophyte
• Outblast
• Tommyknocker
• Ultraform
• Showtek (i dess olika former; Showtek, Pascal Feliz & Walt Jensen, Southstylers, Duro)
• The dutchmaster
• Isaac
• Deepack
• Pavo & Zany
• JDX
• The Prophet
• Davide Sonar
• Zatox
• Headhunterz
• Wildstylez
• A-lusion
• T-junction & Osiris

Med andra ord i princip alla hardstyle / hardcore akter som kommer att spela. Techno och psy är fint, of course, men ligger mig inte lika varmt om hjärtat (längre). Vilka känner för en tripp till västra Tyskland och lyssna på bra musik? Det kommer ju bli kickass! Inte speciellt dyrt heller, tror man kommer undan med resa + blijett för runt tusenlappen (givetvis en del omkostnader, men det blir ju inte onödigt mycket).

Anyways, jag är hur taggad som helst. I wanna go!

Okej. Min far är sämst på att uppskatta tid. Det vet vi alla sedan länge, men idag tog nog rekordet. "Vi är nog klara runt 2-3 någonting" blev till ca klockan 21 ikväll. I två dagar nu har jag hållt på och meckat med de förbannade plattorna. Hämtade dem från Mjölby, körde dem till Norrköping och har i två dagar nu spenderat åtskilliga timmar till att tvätta dem. Till sist ikväll var det "bara" transporten kvar så att de kunde dumpas vid sommarstugan. ~900 stycken var det totalt sett. Yey! Så min rygg är ganska trasig nu - den har sett bättre dagar om man säger så.

Hursomhelst är det grymt skönt att vara klar med det. Nu har jag bara paniklite tid kvar att faktiskt plugga till tentan. So God damn boring, jag har verkligen ingen motivering till att plugga. Men det är väl bara att ta sig i kragen.

Jag kom att tänka på en grej under de här dagarna som jag agerat arbetsslav. Jag måste sluta lova bort mig överallt och sluta hjälpa till överallt. För det första så har alla projekt jag hjälpt andra med gjort att jag inte har hunnit att göra ens hälften av det jag hade planerat att göra under sommaren. Så jag har fått scrappa dem helt och hållet, nu under terminen kommer det inte finnas tid att lägga på dem.

För det andra så målar man in sig i hörn och dubbelbokar sig själv hela tiden. Vilket gör att man tvingas prioritera (vilket i och för sig inte är svårt - det är att prioritera bort någonting som är jobbigt). Hela skiten slutar för det mesta i att man gör en eller flera av sina vänner besvikna - och kanske rent ut sagt sårar dem. Det har hänt ett par gånger nu, ett par för många gånger - vilket får mig att känna mig ganska usel som kompis. Man försöker att tillfredsställa alla och slutar upp med att såra någon utan att det var ens mening.

Anyways, sommaren verkar äntligen titta in på besök - solen har visat sitt ansikte och jag har skaffat mig en vacker bondbränna efter att ha gått klädd i linne. Om vädret håller i sig imorgon ska jag försöka kombinera sol och plugg. Brukar aldrig fungera speciellt bra, men what the heck - man måste ju göra ett försök.

Imorgon ska jag iväg med far på äventyr. Det är dags att hämta cirka trehundrasjuttioåtta miljoner takpannor i hålan Mjölby som sedan ska dumpas vid sommarstugan. Det ska bytas tak på huset (fast jag tycker att det vore bättre att riva skiten och bygga ett nytt palats).

Det värsta med att åka till Mjölby och hämta de här är att jag måste upp så jäkla tidigt. Åtta på morgonen, på en ledig dag. Skandal! Men i och för sig har jag väl gått upp tidigt varenda dag under sommarlovar (nästan). Skitkul! Och snart är det skola igen.

På tal om skola - tentan i Information Security närmar sig med stormsteg. Har faktiskt börjat plugga lite smått till den; läst igenom ett par avhandlingar och slides, försökt fundera lite extra på det jag läst och så vidare. Men det är så jäkla svårt att hitta motivation! I och för sig har jag ju sysselsatt mig med en massa arbete om dagarna istället, och nästan allt är ju roligare än att plugga. Börjar (trots att jag aldrig trodde det) att bli lite trött på pluggandet. Längtar ganska mycket tills jag är klar med min utbildning så jag kan få börja jobba och tjäna pengar - som ändå kommer gå åt till att betala skulden till CSN.

Hursomhelst, det ska ändå bli lite kul att börja skolan igen. Att träffa alla människor igen kommer bli grymt.

Well, dags för sängen. Godnatt!

Som de övriga filmerna i serien är den här ganska rolig. Det är inte meningen att dessa filmer ska vara creepy, så släpp alla sådana förväntningar. Alright, storyn:

Vi får först se nån militärsnubbe vid namn Reynolds som jobbar för regeringen med ett gäng forskare. De jobbar med att återuppväcka de döda (och som vanligt brukar ju det gå bra. Eller hur?). Som tur är har Reynolds en snorunge i tonåren som tar med sin flickvän för en rundtur på pappas arbete. Pappan blir såklart assur på snorungen (vem skulle inte blivit det?) så the brat gör som alla skitungar gör: rymmer hemifrån med sin girl. På motorcykel. Så givetvis råkar de ut för en olycka, tjejen krockar med en elstolpe och pojken tar med henne till farsans jobb för att ge henne lite av den där roliga gasen man blir en zombie av (ja, det regnar bra idéer i filmen rakt igenom). Samtidigt som de råkar i trubbel med ett gäng så jagas de av militären. Jättespännande. Och på den vägen är det sedan: Zombiebitch försöker acceptera sitt nya jag, pojkvännen är en mes rakt igenom, töntmexikangänget jagar dem och militären är bara...ja, de är bara där och bitchar om top secret hit och crappyasses dit.

Det är så jävla tråkigt att tjejen som blir en zombie beter sig som en total bitch och flippar ut och blir heljobbig istället för att vara cool och kickass i sitt nya zombie-jag. Snyggt också att det är ett gäng chickenshitmexikanare de stöter på som sparkar på butiksbiträdet som precis har blivit nedskjuten. Jävligt macho. Verkar det osammanhängande hittils? Det är meningen.

Filmen bjuder på snygga gore-scener med en massa blod. Inget överdrivet så det blir larvigt och jobbigt, men inte för lite heller. Jämfört med de andra filmerna i serien vet jag inte riktigt hur den här ställer sig. Varför? För att jag inte kommer ihåg så mycket om de andra.


Dessutom, som ett stort plus, har militärsnubbarna i filmen ett stort, asfett vapen som de använder för at döda zombies med. Det ser grått och tråkigt ut, men det är stort som satan. Alltså: coolt.

Return of The Livind Dead 3 ger precis det man förväntar sig: Zombies, tacky storyline, mediokra skådespelare, usla taglines, en herrans massa blod samt urdålig filmmusik. Så självklart njöt jag rakt igenom.

Som tur är så tuffar flickvännen till sig på slutet och spetsar sig själv trehundreafemtioelva gånger för att stävja sin hunger (fråga mig inte om logiken i det där...) och blir då någonting som hade passat väldigt bra i en Hellraiser-film.


Framåt slutet urartar det i en cyborg-zombie-orgie där vi har levande döda klädda i metallrustningar och som halvt om halvt liknar cenobiter. Ja, det är whacky och det är grymt bra!

Se ROTLD 3. Du kommer älska den.

Okej, det ska sägas direkt. Filmen är halvintressant med en något spännande handling, men den är samtidigt väldigt simpel och ger inte några större aha-upplevelser direkt. Trodde det var en skräckis med massa blod och grejer i, men det var en thriller eller kanske snarare ett drama.

Hursomhelst, vi får följa ett ungt par som precis har flyttat in till ett nytt område i en liten håla (de kommer ursprungligen från en större stad - Chicago eller något sånt). I det nya området blir de granne med en skum snubbe vid namn Carl, som verkar ha ett finger med i spelet lite överallt och vara involverad i alla människors liv på ett sätt eller annat. Till exempel så slår han sin fru på käften med jämna mellanrum. Som sig bör så börjar dessa nykomlingar till staden snoka i vad Carl egentligen håller på med, vilket i sin tur bäddar för trubbel.

Filmen är relativt underhållande, trots att det inte (egentligen) händer speciellt mycket. Vi får varken se något speciellt gore (förutom kanske lite döda kroppar på slutet, men de är inte märkvärdiga på något sätt). The House Next Door fungerar okej som en slapp bakfyllefilm (finns dock inget som slår college-filmer på bakfylledagen, fortfarande), men ger ingen större behållning.

Utöver detta är det inte så mycket mer som behöver sägas (förutom att det är John Travoltas bror som har regisserat rullen). Det finns inte något mer att säga. Se den eller skippa den, det gör varken till eller från. Filmen är inte så dålig att den är ett totalt slöseri med tid - men det finns bättre filmer i genren. Disturbia verkar vara en sådan rulle. Den måste jag se snart också. Yeah!

Jag vet inte riktigt varför jag såg den här rullen. Tror jag blev tipsad av en kompis. Brittisk humor är inte riktigt min grej, så jag hade inte så stora förväntningar på filmen. Den är dock bättre än väntat. Inte för att jag ligger och rullar av skratt direkt, men jag drar på smilgroparna ibland. Övervåld blandat med humor och idioti är vad Guest House Paradiso is all about. I huvudrollerna ser vi grabbarna från brittiska serien "Bottom". Den var inte så rolig (serien, alltså) men här lyckas de lite bättre tycker jag, även om det egentligen är mer av samma sak.

I alla fall, vi har Richard Richard "Richie" Twat och Edward "Eddie" Elizabeth Ndingombaba som är två whackjobs och driver Guest House Paradiso som är det värsta hotellet i hela England. Det kan bero dels på att det ligger granne med ett kärnkraftverk. Eller så är det att kyparen är en förrymd mentalpatient eller att kocken är en illegal invandrare som gör att hotellet inte... går så bra. Hotellet är inte smockat med gäster om man säger så, och de som redan har checkat in gör inte så mycket annat än längtar efter att få checka ut.

Turen verkar dock vända när en berömda italiensk filmstjärna (skanky hoe vid namn Gina Carbonara. Fantasifullt efternamn...) besöker hotellet och vill ta in där. Hon är på flykt undan sin kåta fästman Gino Bolognese.... (tacky, jag vet!)

Guest House Paradiso sägs vara Simon Pegg's (från Shaun of the Dead) debutfilm. Eller i alla fall den första stora film som han spelar med i.

Tyvärr så flippar filmen ur på slutet till en kräk- och fisfest efter att idioterna har serverat radioaktiv fisk till gästerna. Det hade varit roligt om det innehållt lite gore och så, men istället blir det bara överdrivet och äckligt. Fast vad vet jag, det kanske är en grej med hela den där brittiska humorbiten? Jag förstår mig inte på det i alla fall.


Guest House Paradiso är en bra film att se om man inte är vid sina sinnes fulla bruk, eller om man gillar brittisk humor (vilket i och för sig är två ekvivalenta saker). Se den om något utav detta passar in på dig. Annars kan du skita i den.

The Smuggler (a.k.a Luca il contrabbandiere, eller på ren svenska: Luca the smuggler) handlar om en smugglare Luca Di Angelo. Han är en idyllisk familjeman och hamnarbetare som samtidigt jobbar för en lirare som smugglar illegala varor lite här och var i Neapel. Allt går dock inte på räls. Vid ett tillfälle så blir hans bror mördad av en rivaliserande smugglare från Fankrike (rivalen kallas Marsigliese, så fantasifullt för en gangsta från Frankrike...). Självklart ska den här Marsglass-snubben ta över allting och vill därför ha bort all konkurrens. För att överleva den här galna franska Marsipanglaset så måste Luca joina sina rivaler, maffian och den lokala polisen.

The Smuggler kan beskrivas som en machofilm med halvfräna slagsmål, där nästan varenda ett avslutas med en fatality i slowmotion. Om den är intressant? Mnjaa... den håller dig inte på spänn direkt, men den har saker att ge ändå. Det märks att det är Lucio Fulci som sitter i regissörsstolen (känd för att ha gjort många Zombiefilmer m.m.)

Att det är Fulci som regisserat märks i och med att det presenteras en hel del schyssta scener. Bland annat får vi se en (väldigt) lång utdragen scen där en lirare bränner ansiktet så det smälter på en dumbass bitch. Eller när en annan lirare går på murder-spree och bland annat blåser ut hjärnan från en gangsta. Våldtäktsscen i slutet är inte heller att leka med. Tyvärr har jag inga bilder på det.

Man får heller inte glömma att det blir en shootout av häftigaste sorten i slutet av filmen som kickar ass av många andra jag sett flera gånger om, jorden runt!

I övrigt finns det inte så mycket mer att säga. För att vara en actionfilm så överraskar den i mångt och mycket tack vare sina grafiska scener. Ge den en chans - The Smuggler är bättre än vad man först kan tro.

I den tredje Poltergeistfilmen får vi se Carol Anne (den lilla skitungen) skeppas iväg till hennes moster eller faster eller nåt annat för att få bort henne från pastor Kane (snubben med de mystiska krafterna från tvåan), men han hittar henne ändå och terrar henne i släktingarnas lägenhet (som är i en stor skyskrapa). Tangina, den lilla tjocka konstiga tanten kommer såklart tilll undsättning. Så nu är det ju bara frågan om han lyckas fånga henne eller om Tangina lyckas kicka demonernas ass som förra gången? (Du vet redan svaret på frågan, annars är du ganska dum).

Poltergeist III är en relativt underhållande film. Är den skrämmande? Är den läskig? Nej. Finns det smaskiga scener? Ja. Är den värd att se? Mnja. Själva faktumet att jag inte kommer ihåg så mycket av filmen som är värt att skriva om torde tala för att det kanske inte är bland det bästa jag sett i hela mitt liv. Inte det sämsta heller.

Jag vet vad de tänkte när de gjorde filmen; "-How about like...the same story again but in a skyscraper instead! -Yeah dude, that shit rocks!". Det kan inte ha funnits en större tanke bakom än att det skulle vara ett litet experiment om hur pass bra Poltergeist skulle fungera i en annan miljö. Och tja - det fungerade väl ganska bra. Förvänta dig inte något större gore bara (även om det finns en del). Gillade du de tidigare två filmerna så kommer du antagligen gilla den här också. Give it a shot.

Året är 1939. Texas. En kvinna (Sloane) jobbar på ett slakteri, och körs med stenhårt av sin chef. Hon tillåts inte ens ta rast för att gå på toa. Så istället börjar hon gråta och föder ett barn, varefter hon dör. Barnet dumpas utanför slakteriet, och hittas av en annan tant som tar hand om det. Barnet visar sig vara den snorunge som kommer att bli Leatherface. Kul grej att han egentligen heter Tommy. Tycker dock inte att vi ser så lika ut, så någon förväxling ska väl inte behöva ske riktigt...

Spola fram 30 år i tiden. Där börjar filmen lite på riktigt. Tommy jobbar i slakteriet, men cheferna vill ha bort honom därifrån eftersom de ska stänga igen firman. Leatherface är inte glad åt det. Alls.


Eftersom han inte längre får slakta djur så börjar han med att slakta chefen för slakteriet eftersom han stänger igen firman och tar bort leatherfaces sysselsättning. Därefter fortsätter han slakta människor eftersom han helt enkelt har fått smak för det. Och han måste ju slakta något, eller hur?

Filmen utspelar sig ju under samma era som Vietnamkriget (tyvärr kommer snorungarna ha värre problem än Vietcong att hantera, på hemmaplan). Två snorungar firar sin sista tid i hemlandet med sina tjejer innan de ska åka iväg till kriget. Självklart så råkar de ut för en bilolycka när de åker runt på småvägarna i Texas, och så kommer de till slut fram till huset där massakern från 2003 utspelades.

"He's so beautiful!"
"That's the ugliest thing I've ever saw"

Det bör nämnas att Michael Bay har ett finger med i filmen här (som producent, om jag inte minns fel). Det bådar för lite mer fartfyllda scener, vilket vi också får.


Filmen svarar på många frågor som hängde i luften efter den senaste remaken av hiten från 1974. Till exempel vad som hände med den riktiga sheriffen, varför farbror Monty bara har två halva ben kvar samt lite om bakgrundsstoryn till psykopatfamiljen. Dessutom framgår det nu klart att de är kannibaler, vilket missades ganska så stort i TCM från 2003.


Hela köret med en psykopat som leker sheriff samt Texas backroads påminner mig väldigt mycket om Desperation. Både vad gäller storyn och atmosfären. Fast här har du inget övernaturligt, här har du bara ett gäng psykopater till lowlife-Texasbor. Filmerna kom ut samma år, förresten.

Jag måste säga att jag är lite imponerad. Filmen följer inte alltid standardreceptet vad gäller spänningsmomenten. Ni vet, när offren försöker fly och psykopaterna jagar dem. Då man väntar sig att en sak ska hända (eftersom det händer i 98 % av alla andra skräckisar), så händer det inte. Och när man inte tror att en annan händelse ska ske så sker den. De har tänkt till och bjuder på lite variation vad gäller den biten. Det är jag grymt tacksam för.


Texas Chainsaw Massacre: The Beginning är helt klart den bästa delen i hela motorsågsmassakerfilmserien (wow, vilket långt ord det är. Motorsågsmassakerfilmserie). Ända inpå slutet så slutar inte filmen att imponera. Stående ovationer till crewet som gjorde The Beginning. Det är ni värda.

Oh My Fucking God what a piece of crap. Det här är nog bland det absolut sämsta skit jag har sett någonsin. Någonsin!

En Saw-ripoff som leker CSI och silence of the lambs. Ett försök till att vara lite pseudointellektuell med riktiga stolpskott till skådisar och repliker som inte ens är värdig ett rövhål. Dessutom är det filmat med en budgetkamera så kvaliteten på saker och ting känns verkligen hemmabygge. Och nej, det är inget positivt omdöme.

Storyn: Psykopat kidnappar tonåringar och låter dem gå igenom massa prövningar och tortyr för att överleva. Självklart dör de flesta istället, eftersom alla är pussyasses. Skillnaden från Saw-trilogin? Ingenting, förutom att det är en game show i princip.

Till råga på allt så har en av huvudrollsinnehavarna cp-ögon som står ut åt sidorna istället för att titta rakt fram. Wow.

Undvik den här skiten. Stay away!

Turistas är det nya Hostel. Ja, alltså inte Hostel II (recension kommer, så fort jag sett den...) utan samma sak som Hostel fast istället för att utspela sig i Europa så utspelar den sig i Brasilien.

Vi får följa ett gäng ungdomar som är på semester där. Amerikaner, givetvis. De är med om en busskrasch (eller krasch och krasch...snarare en buss som flippar nedför ett berg efter att alla i bussen har klättrat ut). I och med att de inte har något transportmedel längre så beger de sig neråt till en närliggande strand där de badar, solar och festar sent inpå natten. Under tiden får vi se en hel del hot pieces of ass. Mucho bra!

Hursomhelst. När de är på beachpartyt har någon slängt ner lite godis i deras drinkar, med målet att sno deras pass, pengar och till slut även deras kroppar. Från att vara helt strandsatta (bokstavligt talat) utan några medel att ta sig någonstans är ungdomarna lämnade till sitt öde bland brasilianska människomeckare. Hur coolt som helst!


En rolig detalj är att vi i början på filmen introduceras till Sven ("Svend" enligt IMDB) från Sverige. Hah! Han dör ganska snabbt, men han hinner prata lite svenska innan dess i alla fall. "Spring, spring härifrån så fort du kan. Spring! Spring! *tchack chkk uäääh!* " ungefär... eller det kanske är tur det. För alla kommer vi väl ihop Dolphans "Dö era jävlar" i den där kassa actionrullen han gjorde någon gång under 80-talet.


De blodiga scenerna är otroligt välgjorda (kallar dem inte gore, för det är inte riktigt gore. Mer tortyr och whacky). Som när svensken får sina fingrar avhuggna av en machete. Eller när hans flickvän Annika (?) ramlar ner för ett stup och spräcker sin skalle mot klippkanten. Dessa scener är väldigt välgjorda.


Turistas är filmen för den som gillar kombinationen snygga bikinibrudar och mänsklig tortyr samt dödsfetish. Något annat som är värt att notera är att Turistas innehåller den bästa undervattensjakten som involverar människor och inte u-båtar.

På något sätt är Turistas mycket bättre än Hostel. Vet inte exakt vad det är, men den tilltalar mig mer. Se den! Turistas är helschysst.

Jag hoppas ni inte har missat en av årtiondets bästa serier - Reno 911. Det gick för ett tag sedan på Kanal 5, och är en parodisering av Cops. Ni vet, serien där man får följa poliser i deras vardag. Kameramän åker med i passagerarsätet och följer med på en del utryckningar, och poliserna talar om deras liv i jobbet. Tydligen så har skådespelarna inga specade manus heller, utan får en scen presenterad för sig och imporviserar sedan sina repliker.

Vi har alla möjliga original presenterade här i polisstyrkan: smygbögen med de korta shortsen, psyko white trash tjejen, skjutgalne mexikanen, den korkade blondinen med stora bröst, den coola svarta killen som egentligen inte är så cool, den hårda gangstatjenen från hooden som mest bryr sig om sina naglar och sitt hår, etc.


Storyn: Polisstyrkan i Reno ska åka på en polisutställning i Miami, där de tror att de är inbjudna. Det visar sig att de inte är det när de kommer fram (eller så har någon schabblat bort deras inbjudan. Kommer inte ihåg vilket). Hursomhelst så kommer de inte in på mässan. Några timmar senare får vi se hur hela mässan är avspärrad. En terrorist har slängt in någon gas eller liknande som gjort att de fått sätta alla Miamis poliser i karantän. Detta gör att Reno-poliserna är de enda som kan vara lagens långa arm. Vilket, som man inser, bäddar för katastrof och trehundra roliga situationer.


Reno 911 var en av mina favoritserier när den gick på TV. Frågan är om den gör sig som långfilm? Mnja. Skådespelarna är fortfarande lika duktiga, men det förlorar lite av reportage-biten (som var själva grejen som gjorde det så mycket roligare) när det utspelar sig i det här längre formatet. Synd, men det är fortfarande Reno 911 och det är fortfarande roligt.

Jag behöver nog inte säga så mycket mer. Den är rolig. Se den.

Filmen är en remake av originalet, och utspelar sig under sommaren 1973. Hela upplägget på filmen, skådespeleriet, kvaliteten på effekter och ljudbilder etc. imponerar kanske inte så jättemycket jämfört med samtida filmer, men jämfört med originalet är det helt klart en förbättring (vilket kanske inte är så lustigt...). Storyn är med andra ord inte ny. Ni vet, ett gäng potheads till ungdomar ska på konsert och väljer att åka genom Texas. Vilket visar sig vara ett av de största (och för de flesta de sista) misstagen de någonsin har gjort.

Okej, det är inte en exakt remake av originalet. Det finns lite ändringar till själva handlingen: Det antyds inte att familjen är kannibaler (till exempel saknar vi middagsscenen där familjen försöker äta en levande människa). Tyvärr saknas morfar och andra familjemedlemmar är ändrade. Leatherface är dock (självklart) intakt.


Tyvärr så har vi även i denna rulle den här grejen med tjejer som skriker. Det här går att läsa på IMDB:

"Erica Leerhsen screamed so loudly during her screen test that people in other parts of the building called the police to report that a woman was being attacked."

No shit! Där ser ni hur det kan gå! Sluta skrik som stuckna grisar så kanske det går lite bättre. Hursomhelst, man blir inte besviken vad gäller gore. Man blir inte besviken på speciellt mycket över huvud taget i filmen (förutom skrikandet).

Texas Chainsaw Massacre hjälper också till att påminna mig om vad det är med sydstaterna jag inte gillar, och varför jag aldrig i mitt liv vill bosätta mig i Texas. Kanske inte så mycket att folk blir mördade med motorsågar och släggor, utan mer den så otroligt fula dialekten och det konservativa äckliga samhället som det egentligen är.


Filmen är obehaglig, spännande och grafiskt explicit. Det jag (och du med) vill ha av en skräckis, med andra ord. Dessutom: slutet är bland de bättre någonsin. Se den!

Tja, vad ska man säga? Som ettan fast inte lika dålig (lite mer blod, lite mer gore, lite bättre story). Ändå så lyckas den inte imponera. Nöj dig med det och se den inte. Jag tror inte jag behöver göra ett längre utlägg än så. Det finns en tredje del i filmserien. Förhoppningsvis kanske den kan ge lite bättre underhållning än dessa två. (Men antagligen inte).

Till att börja med kanske titeln ska förklaras, för er som inte känner till dessa filmer. Det handlar inte om Canon-produkter som du läser in bilder med. En Scanner är en snubbe som kan läsa andra människors tankar och kontrollera dem. Filmen handlar om såna. Tyvärr är slutresultatet inte lika häftigt som det kunde ha varit. "Truly Horrifying" går det att läsa på omslaget till filmen. Vilket jävla skitsnack!

Darryl Revok är den starkaste av dessa Scanners och leder en undergroundorganisation av scanners som vill ta över världen. Vi har även en annan lirare, en doktor, som hittar en scanner som Revok inte ännu har hittat, och konverterar denna till att kämpa mot undergroundrörelsen. Och på det spåret är det.

Jag måste säga att filmen börjar imponerande. Redan efter en kvart så har vi fått se ett huvud explodera och en bil sprängas i luften. Det bådar gott för resten av filmen. Synd bara att allting ser förjävligt ut. Kläder, miljöer, datorer, möbler... Jag menar, vi pratar ju om 1981.

Men ärligt talat. Efter den introduktionen blir filmen väldigt, väldigt, väldigt tråkig. Och då menar jag Väldigt Tråkig. Med stora bokstäver. Supertråkig. Visst, det blir lite skjutande med boomsticks och en del bilkrascher, men de är riktigt uselt gjorda. Blodeffekterna är bland de sämsta jag har sett i en film, till exempel. Så någon gore finns det knappast att tala om, förutom scenen i början jag skrev om förut där snubbens huvud exploderar.

God damn. Nu när jag tänker på det så irriteras jag av hur tråkig den var. Ja, jag tjatar. Men den är faktiskt tråkig. Till och med skådespelarna i filmen ser ut att ha det tråkigt. Se bara på doktor Ruth. Det enda han gör i filmen (nästan) är att sitta halvt nedsjunken i en skinnfåtölj. Den totala avsaknaden av filmmusik till 90 % av scenerna gör även sitt till den tråkiga atmosfären.





Och då ska vi inte tala om slutet, där de två huvudpersonerna leker något i stil med arga leken när de försöker spränga varandras huvuden eller nåt sånt. Lite långrandigt... men som tur är så får vi se lite häftiga saker hända. Som självantändning och blod som sprutar.

Sammanfattningsvis: Se början, se slutet, och hoppa över den tråkiga delen som är filmen där emellan. Eller gör dig själv en tjänst och skit i att se filmen över huvud taget. What a load of shit. Det största slöseriet med tid jag gjort på länge.



(Där har ni det. Se bilderna i recensionen. Det är det enda som är värt att se. Titta, nu har jag sparat in nästan två timmar av ditt liv! Var tacksam!)

Fjärde delen i Psycho-serien är en TV-film, och har ett litet speciellt upplägg. Norman Bates bor tillsammans med en kvinna han träffade på anstalten där han har varit intagen. Hela filmen är en radioshow, där de pratar om pojkar som dödar sina mödrar. Vi får se Norman Bates ringa in till showen (han kallar sig själv "Ed") och berätta sin historia. Därför är det helt legitimt att se Psycho IV som en prequel till de tidigare filmerna. Den utspelar sig visserligen efter dem, men den största delen av filmen är sekvenser som ska berätta vad som hände innan, vad som fick Norman att döda sin mor. Självklart är det fortfarande Anthony Perkins som spelar huvudrollen.

Har man inte sett de tidigare filmerna (eller om man ogillade dem) så är det här inte någon vidare värst bra rulle att kika på. Den ger då antagligen inte så mycket. Om man däremot gillade tidigare filmer så kan denna del helt klart vara sevärd.


Som sådana här filmer ibland tenderar att vara så är det mer drama än gore och splatter (i och för sig... Psycho har ju aldrig varit speciellt känd för gore). Det finns egentligen inte mycket att skriva om filmen. Är man nyfiken på bakgrunden till Normans' psykopatiska beteende så go for it - se den. Annars är det lika bra att låta bli.