Igår när jag gick hem från jobbet blev jag stoppad av en liten fjortistjej som kände sig tvungen att konstatera att jag var jävligt lik Mange Schmidt. Jag frågade då om jag skulle ta det där som en komplimang eller som en förolämpning, men det storögda svaret att det givetvis var en komplimang. Jag är inte lika säker på det. Hursomhelst, jag började fundera på det där och startade därför en studie, där jag jämförde herr Schmidt med mig själv. Här är resultatet:


Jag tycker inte att jag är så lik. Eller hur?