Lite smått och gott som laddats upp men som jag inte publicerat. Tack till fotograferna, hoppas ni inte misstycker att jag slänger upp dem här.

Bloggen har förärats med ny adress:

http://tomfury.blogspot.com

Lägg till i era bokmärken, ange den som startsida och skriv mer kommentarer. Det här är den viktigaste sidan du någonsin kommer besöka. I hela ditt liv.

Häromdagen var jag hembjuden till Andree och Joanna (tack för god mat och trevligt sällskap!), och vi beslutade att vi skulle hyra en rulle. D-War fångade våra ögon, som på omslaget lovade att vara "lika imponerande som Transformers" (och på baksidan av fodralet samtidigt utlovade att man "aldrig hade sett något liknande". Hur de fick ihop de där två meningarna om samma film är för mig fortfarande ett mysterium. Anyways.

Rullen är baserad på en koreansk legend. Konstiga, stora monster hotar att återkomma till jorden och föröda den. Varje 500:e år så föds en tjej med ett drakmärke tatuerat på axeln. Två gigantiska ormar (och då menar jag gigantisk som i oh-my-god-I-crap-my-pants-så-satans-gigantisk-orm-jäveln-är), en god (Imoogi, som jag hellre kallar Igloo) och en ond (Butanki eller nåt sånt crap), slåss om att komma först och käka upp den här tjejen. Den gigantiska orm som lyckas med detta kommer förvandlas till en drake. Om den goda ormen blir en drake, så kommer jorden vara beskyddad i 500 år till. Om den onda ormen glufsar i sig bruden först, så kommer jorden förstöras.


Spola fram till nutid. Det har varit 500 år sedan förra tjejen föddes i Korea. Nu får vi följa en reporter vid namn Ethan (nånting). Han är också återfödd som tjejens skyddsängel eller nåt sånt utan att han riktigt vet om det själv. Hursomhelst så urartar det hela i att två feta ormar krälar omkring i Los Angeles och ställer till kaos, dinosaurieliknande ödlor med kanoner på ryggarna skjuter mot Apache-helikoptrar och pansarvagnar, flygödlor skjuter eldbollar och sprider kaos, och det hela slutar upp i en episk deathmatch ormarna emellan.


Effekterna är väldigt bra gjorda. Jag blev smått imponerad över dem om jag ska vara ärlig. Filmen är inte ens i närheten av att vara så bra som Transformers, men den underhåller. Om man kollar under vilka genres den har klassats under på IMDB så saknas en; komedi. Det finns ett oräkneligt antal inslag i filmen som gjorde att vi skrattade ordentligt.

D-War fungerar som underhållning för en kväll. Förvänta dig dock inget mästerverk.

Den här rullen som utspelar sig i 70-talets New York är baserad på en verklig händelse. Frank Lucas (spelas av Denzel Washington) börjar importera heroin och sälja i Harlem-distriktet i Manhattan. Det dröjer inte länge förrän han tjänar sjukt mycket stålar och når stjärnstatus. Ingen kan egentligen tävla med honom på den planen. Genom kontakter i armén så lyckas han importera sjukt bra heroin (hur det nu kan vara bra) och sälja till betydligt lägre priser än sina konkurrenter. Dessutom, genom samarbete med maffian så lyckas han hålla sin maktposition väl. Samtidigt får vi följa den superärliga snuten Richie Roberts (spelas av Russell Crowe) som får leda en federal insatsstyrka mot narkotikan.

Låter det spännande? Det är det inte. Inte i början. Dessutom är filmen sjukt lång (2h 37 minuter). Sure, vi får se några maffia-avrättningar, lite drama, men inte alls mycket action. Förrän i slutet, då polisen gör en raid på drogfabriken. Shootouts, en snubbe som skjuter hagel på en ståldörr (smart!) och får splittret tillbaka rakt i ansiktet, en annan får sitt ben avskjutet när han inte lyder order om att droppa sitt vapen, och gripandet av Frank Lucas och hans hantlangare under tonerna av Amazing Grace är hur schysst som helst. Man kan säga att andra halvan av filmen gottgör för den ointressanta första delen. Denzel Washington (och den övriga skådespelarensemblen också, givetvis) är riktigt duktiga. De gör ett trovärdigt intryck av karaktärerna.

American Gangster är definitivt inte den shooter/horror-fest som man är van att bli matad med. Därför är det orättvist att döma den på de grundvalarna. För att vara en dramafilm så håller den en så pass hög klass att till och med jag kan säga att den är sevärd. Det om något borde säga det mesta. Ge den en chans.

Jag förärade bloggen med en ny layout, då jag har tröttnat på den gamla. Tyvärr är det inte allting som funkade helt klockrent med bytet, som t.ex. vill infogade DuTub-klipp gärna glida utanför main content spalten och sudla ner högermenyn. Ska se om jag hittar en mer passande mall, för har hittils inte lyckats fixa det problemet. Tips på vad man kan göra är mer än välkommet! Att manuellt ändra HTML-koden var trixigare än väntat, då alla bredder är hårdkodade i pixlar. Well well, vad tycker ni? Behålla den här layouten eller ändra tillbaka / ta någon annan? Feedback, pleasecore!

Nu har vi kommit framt till det. Vi har enats. Det kommer bli en tittarsuccé av aldrig tidigare skådat like: Ett Herrans Core.

Dessutom kommer det bli en releasefest:

" Ett herrans core presents....Deep down tomfurys crib Featuring Junior " presented by Mc-jag-kan-inte-mc´a-alls

Kan det bli annat än succé? Håll utkik på en blogg och hos en Tommie nära dig...

Junior skrev något fyndigt på sin blogg idag:

Idag är det 14 dagar kvar till IQ..Jag gillar IQ även om det är en bristvara i mitt kranium =)

Då skrattade jag. Sedan skrev han något som inte var lika fyndigt:

tack tomfury för min födelsedagspresent...En biljett till sensation black =)

Då skrattade jag inte längre.