Välkomna återigen till Tommies frågelåda! Denna gång har ett tämligen djuplodande brev ramlat ner i min inkorg. Det lyder:

Oh, almighty!
Jag har en fråga som retat mig väldigt länge nu; Pavlos hungriga hundar biter förvirrat skinner (sic!) i benet när han är på väg nerför Maslows rangliga behovstrappa. Social Darwinism eller Sociobiologi?
/ Porky

Tack för ditt brev Porky!

Först och främst, jag tack dig för hur du adresserade mig. Mycket uppskattat. Låt oss med detta gå till din fråga. Ivan Pavlov, den gamla rackarn. Även känd som Иван Петрович Павлов. Han var en slug jäkel. Det som han kallade för psykologiskt experiment skulle jag hellre kalla djurplågeri. De påstod att han var en pionjär inom psykologin, speciellt för den tidiga behaviorismen. Jag säger att han var sinnessjuk och led av psykotiska problem. Han var ingen psykolog. Han var psykopat. Han fick även nobelpris för sina upptäckter. Jag ställer mig frågande till hur Nobeljuryn använda sina med droger tungt belastade sinnen. Jag kan också lura djur att tro att de ska få mat utan att de får det. Klassisk betingning är inget märkvärdigt. Det handlar ju bara om vårat logiska tänkande och vår (icke-sunda och icke-kompletta) preferens för abduktion av logiska resultat hellre än deduktion av logiska resultat, á la modus ponens.

Sedan har vi ju såklart stackars herr Skinner. Den amerikanska hobbypsykologen. Alla psykologer är förresten hobbypsykologer - det måste vara yrket med världens minsta raison d' etre. Tillsammans med meterorologer då. Hursomhelst, tillbaka till herr Burrhus Frederic Skinner. Han fick egentligen skylla sig själv med sina experiment - det kan faktiskt gå så illa att man blir biten i benet. Av hungriga hundar. Som man utför experiment på. The hunter gets hunted, ungefär.

Vad gjorde då Skinner på Maslows trappa från första början? Var han inbjuden över huvud taget? Herr Abraham Maslow hade, enligt mina efterforskningar jag har gjort, inte skickat någon som helst inbjudan till Skinner den dagen. Skinner gick bestämt in i huset, upp för Maslows trappa till övervåningen (och därmed gå förbi sitt behov av självförverkligande, uppskattning, gemenskap, tillgivenhet och trygghet) för att tillfredsställa sina kroppsliga behov. Skinner behövde helt enkelt gå på dass.

Det hela förklaras ytterligare av att herr Maslow hade bjudit in Pavlov denna dagen, och eftersom Pavlovs hundar inte hade fått någon mat på väldigt länge, och Skinner kom ganska lägligt, passade de på att ta sig ett litet snack av hans ben. Det hela slutade med att Skinner fick åka till sjukhuset och vaccineras akut mot rabies (tro det, så mycket som Pavlovs hundar saliverade efter allt ringande i klockor) och åtalades sedan för intrång i Maslows hus. Skinner fick villkorligt på 5 månader och dagsböter. Pavlovs hundar fick avlivas då de ansågs vara en samhällsfara. Maslow, däremot, gick skadefri från det hela.

Så, vad kan man dra för slutsats om detta? Är det social darwinism eller är det sociobiologi? Svaret, Porky, är att det är ingetdera. Det är galenskap.

Jag hoppas du är nöjd med svaret på din fråga. Har du mer funderingar angående detta är du hjärtligt välkommen att skicka ytterligare frågor.

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du varför du inte har några kärnvapen när lilla Kim får leka med dem? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet "Tommies frågelåda". I jakten på information är ingen fråga för liten!)

I lördags var jag uppe en sväng i Stockholm, Sundbyberg, för att lägga fram förslaget på ny hemsida åt Simon, och även förslag på ett forum för dem. Presentationen gick suveränt bra, kändes det som. Jag fick med det mesta jag hade velat framföra, och fick ett par förslag på ändringar att införa. Inga stora grejer direkt. Plus, att jag faktiskt fick mer betalt än vad jag begärde (!). Jag klagar inte. Dessutom bjöd de på mat på restaurang. Så nu har jag säkrat ett par extra tusen kronor varje månad - känns inte helt dumt måste jag säga.

Resan hem gick bra - de hade varit så vänliga att boka första klass åt mig på X2000. Väl hemma stack jag upp till morfar på lasarettet en sväng och hälsade på. Han har börjat komma upp lite från sängen nu, och börjat klara sig lite mer på egen hand. Snart så kommer han (antagligen) få komma hem. Det gäller bara att försöka få honom att bli lite gladare och inte vara så nedstämd. Men hur lätt är det med de besked som getts.... jag tycker så synd om honom. Ska upp till honom en sväng idag också.

Tentan börjar närma sig med stormsteg! Och jag känner att det inte finns en chans att jag kommer lära mig allt som man ska lära sig tills dess. Får hoppas att själva tentan blir hyfsat lätt.

Well, dags att röra på sig. Snart kommer fråga #3 att publiceras. Fortsätt skicka in era frågor!

Välkomna återigen till Tommies frågelåda. Idag ska vi behandla en fråga som sysselsatt många filosofer under många århundraden. Till och med årtusenden. Det inkomna brevet löd:

Tjena Tommie.
Trodde din mest hänginve läsare skulle få ställe första frågan. Men icke!
men iaf min fråga är Vad är meningen med livet?

Mvh Johan

Hej Johan!

Tack för din fråga. Den här frågan har egentligen ett ganska kort och koncist svar. Den är inte så svår som det verkar, eller som många försöker framställa den som. Många menar att meningen med livet är till exempel "det var hopp om livet", "med livet som insats", "jag kunde rädda livet på honom om jag hade velat" eller någon annan mening med livet (i). Så är dock inte fallet. Meningen med livet är att ge livet en mening. Svårare än så är det inte. Sedan kan man flumma på ganska mycket om hur man ger livet en mening. En del skulle säga att det är individuellt. Bullshit, säger jag. Det är inte individuellt. Det finns ett rätt sätt att ge livet en mening. Mitt sätt. Följ mina råd, och du kommer att lyckas.

Råd #1: Erövra kvinnor och för statistik varje månad. Det här är ett bra sätt att ge sig själv en utmaning. Sätt mål på ett visst medelvärde att landa på för ett verksamhetsår. Försök sedan att öka medelväret genom att erövra fler kvinnor efterföljande månader. Det är bra för självkänslan och det bejakar dina naturliga instinkter. Dessutom är det kul.

Råd #2: Studera. Den här punkten handlar inte om att studera för att få ett bra jobb. Den här punkten handlar om att studera för att utnyttja det demokratiska systemet till fullo för att ge sig själv så mycket makt som möjligt. Jag tänker inte avslöja de bästa tipsen inom detta område, för det skulle nog komma i konflikt med mina planer på att bli en totalitär härskande diktator över hela världen. Så var inte för angelägen om att studera - då måste jag se dig som ett hot och likvidera dig. Ungefär som Kim Jong-Il.

Råd #3: Följ råd #1 och råd #2.

Så, Johan, svaret på din fråga vad meningen med livet är, är helt enkelt att ge livet en mening. Och tillvägagångssättet uppnås lättast genom att följa mina råd ovan. Jag hoppas detta har hjälpt dig!

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du helt enkelt varför tanten du såg på stan igår hade en grå jacka på sig istället för en grön? Och varför hon inte pratade med dig när du frågade henne om hon visste varför bananer inte smakar som äpplen? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet "Tommies frågelåda". I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Dags för premiären på Tommies frågelåda! Första frågan har ramlat in, och den är som följer:

Hej Bullen. Jag är en kille på 22 år och jag har ett
problem .............
Så min fråga är Hur fungerar Kvinnan?

Mvh anonym

Hej Anonym!

Tack för din fråga, det är någonting många av oss länge har gått och funderat på. Frågan är dock lite felformulerad. Rätt formulering av frågan skulle till exempel vara "Varför fungerar inte Kvinnan?" eller "Min kvinna är trasig, hur reparerar jag henne?"

För om sanningen ska fram - kvinnor fungerar inte. De existerar, men fungerar inte. Jag har dock tagit mig tid att göra en snabb analys av din fråga genom en fältstudie och försökt utröna de karakteristiska dragen som kännetecknar det kvinnliga könet.

Resultaten var ganska intressanta. Med hjälp av olika typer av stimulans reagerar de på väldigt olika sätt. Man kan tänka sig att de ska agera rationellt (som att omtanke bemöts av ömsesidig omtanke etcetera), men kvinnan är mer komplex än så och vill inte erkänna sig tillhöra den rationella delen av mänskligheten. Kvinnan består av en hel del komplexa funktioner som tar vissa inparametrar och returnerar, statistiskt sett, irrationella returvärden. Exempel på detta är som följer:

Ge som ingående parametrar till en kvinna kärlek, omtanke och omsorg. Det kvinnan kommer returnera är en sekvens av returvärden. Dessa börjar med att ge tillbaka en vördnad och respekt, som sedan allt mer övergör i en otacksamhet och arrogans. Det går dock att ändra sekvensen på returvärden genom att ändra sina inparametrar. Att istället ge stryk, vara elak och agera som en skitstövel har (alltid efter inledande "goda" inparametrar) den effekten att kvinnan returnerar mer omsorg. Det är en välkänd taktik bland de rationella människorna (männen) att utnyttja detta för att snärja dessa irrationella varelser. Det är inte för intet man hör uttrycket att "elaka killar får knulla, snälla killar blir utan".

Fältstudien visade även något annat intressant. Det är inte i alla situationer som kvinnan är irrationell. När det handlar om finansiella aspekter är hon, då hon spelar en mottagande roll, väldigt rationell. Det går oftast att locka fram en stor kärlek och omtanke som returvärde ur en kvinna med hjälp av stora inparametrar i form av SEK, EUR, USD eller annan giltig valuta. Monopolpengar fungerar inte lika bra.

Dock, detta beteende kopplat till finanser är inte lika rationellt kopplat om kvinnan byter roll till den spenderande rollen istället. Efter noggranna undersökningar har jag kunnat konstatera att kvinnor spenderar pengar på de mest lustiga saker för de mest ohyggliga summor som man inte trodde var möjliga. Medan vi män är förnuftiga och klipper våra naglar när de blir för långa, så kan kvinnor (i många fall) spendera avsevärda finansiella tillgångar på att göra konstverk på sina naglar (!). Dessutom har även noterats att kvinnor gör av med stora monetära tillgångar på utrustning för att måla sig i ansiktet. Summor som inte är att leka med, riktigt.

Fältstudien har även visat att kvinnor nyttjar ett helt annat informationsutbytessätt än oss män. De kallar det vid namnet "skvaller" och består mest av att prata osammanhängande om oviktiga saker som relaterar till någons personlighet. Helst pratar man om andra individer som ej är närvarande. Det består till 97.56% (källa: Haag, Tommie, Fältstudie av kvinnan, Norrköping 2006) av negativa åsikter om väninnor eller expartners. Något mer som kännetecknar kvinnans informationskanaler är överdimensionerade telefonsamtal. Det är en otroligt magnifik egenskap kvinnan besitter. Medan män normalt sett endast kan prestera ett telefonsamtal på ett par minuter kan kvinnan faktiskt avlägga ett telefonsamtal som varar i flera timmar. Bakgrunden bakom denna häpnadsväckande egenskapen är fortfarande okänd. Troligtvis har det att göra med deras stora behov av detta så kallade "skvaller".

Det finns mycket mer som fältstudien visade, men detta bör vara tillräckligt för att ge svar på din fråga. Gåtan till hur kvinnan fungerar (eller rättare sagt: varför kvinnan inte fungerar) är fortfarande inte löst till hundra procent, eftersom det är en paradox. Det går inte att lösa den. Man kan inte få ett svar på hur dessa varelser fungerar förrän man har accepterat att de är irrationella och inte följer de beteendemönster som är att förvänta. Det bör även nämnas att det finns kvinnor som utgör undantag till de beteenden jag nämnt i denna artikel. Dessa utgjorde dock en så pass liten minoritet att de klassades som statistiskt bortfall.

Hoppas detta hjälper dig, Anonym, i din jakt på förståelse för hur kvinnan fungerar.

//Tommie


(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du helt enkelt vad du åt till lunch igår? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet "Tommies frågelåda". I jakten på information är ingen fråga för liten!)

En del förundras över att jag kan så mycket, så jag tänkte; what the hell, kan väl lika gärna dela med mig av min analytiska förmåga och hjälpa till att lösa alla Edra världsproblem! Varför slösa bort förmågan när man kan hjälpa människor? Så jag tänkte börja med Tommies frågelåda. Ni får skicka in era frågor till mig på technologen(at)yahoo.se, så kommer jag publicera svar på frågan här på bloggen.

Jag förväntar mig att det kommer att bli en dundersuccé. På tal om dundersuccé, min blog har blivit en dundersuccé. Jag såg nyss att 100-sträcket på besökarräknaren har sprängts. Och det är sedan tredje oktober. Det betyder att jag har haft ca 10 besökare per dag. Inte illa pinkat, om jag får säga det själv. Men jag väntar mig en anstormning av besökare när frågelådan drar igång.

Så vad väntar du på? Jag vet att du sitter och trycker på någonting som du undrat länge över. Skicka in din fråga och få svar på den, direkt här på bloggen! Det är även en chans för dig att bli omnämnd i min blog - det är inte alla förunnat. Så, skicka ett frankerat mail till mig på technologen(at)yahoo.se. Märk kuvertet "Tommies frågelåda". De bästa frågorna kanske belönas med någonting - om jag är på humör.

Skriv!

Satt nyss och lyssnade på en morgonintervju med Maria Borelius. Hon blev självklart inte frågad ett skit om sin politik hon tänker bedriva som minister eller någonting. Det enda det handlade om var om hur hon för 16 år sedan anställt en barnflicka svart. Och det tjatades, det maldes, och det drillades hela jävla tiden om "hur tänker du då?" "du säger så, hur menar du då?". Även fast Borelius gett svar på frågan typ trehundra gånger under intervjun: "Jag gjorde ett misstag, och jag ångrar det idag. Det är inget jag skulle göra om. Man ska följa lagen, och jag gjorde fel.".

Din dumma, jävla, feta, blonda kossa till reporter. Hur många gånger ska man behöva säga till dig samma sak innan du fattar att du fått svar på frågan? Ibland undrar jag om reportrar har köpt sitt intellekt på postorder och fått det levererat med grova skador. Ungefär som när man beställer en bok och får en tegelsten levererad.

Sedan har vi två jävla hobby-reportrar från Aftonbladet som sitter i soffan och kritiserar Borelius och den nya kulturministern om exakt samma saker. Den ena av reportrarna ser ut som en gris i ansiktet och har en röst som en kastrerad höna, den andra är bara jobbig och gnäller. Herrejävlar, jag trodde SVT skulle leverera kvalitet och lämna skvallertalen till Extra eller Se&Hör. Men icke. Skärpning, för helvete!

Och nu ska jag dra till skolan. Ciao!

Igår var det äntligen dags för styrelsesittningen. Jag hade känt mig väldigt taggad inför den här under en hyfsat lång tid innan, men när den började närma sig kände jag mig allt mindre sugen på att gå - så mycket annat som hänt runtomkring som förstört partylusten helt, speciellt allt med morfar nu. Hursomhelst så pallrade jag mig dit en timme innan för att skriva namnlappar och gå igenom bordsplaceringen etcetera.

Kvällen inleddes sedan med nån god (men väldigt svag?) fördrink. Kul att hela min styrelse till slut dök upp! Norrköpingsborna som skulle komma dit med buss blev något sena. Inte för det gjorde så mycket, många linköpingsbor var själva mer försenade - trots att de bor på samma ort...

Hursomhelst, när vi satte oss vi borden kunde jag konstatera att min bordsdam var borta - hon var tydligen sjuk. Men man får se det positiva i det hela. Jag hade mycket trevligt sällskap runtomkring mig istället, och dessutom så blev det mer vin till oss som satt i närheten!

Förrätten var kanske det minsta jag sett i hela mitt liv, men bra smakade det. Vet dock inte vad det var riktigt de hade slängt ihop där. Även huvudrätten smakade riktigt bra, och för en gångs skull så var det inte snålt tilltaget. Fläskfilé, potatis och någon svampsås. Efterrätten var även den god, någon typ av glass med varm fruktsallad.

Det bjöds på en hel del bra gyckel. TBI hade sin herrförening som uppträdde (riktigt bra!), även mpire var där och medsex. Medsex var helt otroligt bra, kanske det bästa gyckel jag sett/hört på länge. Mpire höll väl inte riktigt samma klass, men det uppskattades ändå självklart. Det var ju underhållning trots allt.

Festen fortsatte efter middagen på [hg] och jag höll igång tills det var stängningsdags. Hade det ganska trevligt, shakade loss en del och träffade en massa människor. Fick för mig att jag inte drack så mycket, men med tanke på hur jäkligt jag mått idag så kan det inte stämma...

När stället stängde hoppade jag på den inhyrda bussen som skulle ta Norrköpingsgänget tillbaka till den fina staden. Var väl inne i stan vid skvallertorget runt 4 på natten någon gång. Där möttes jag av 3 polisbilar och 1 piketpolisbil. Hade tydligen varit värsta slagsmålet där utanför. Och jag missade det! Damn.

Så eftersom det inte erbjöds någon vidare underhållning så blev det taxi hem, där jag slocknade ganska snabbt efter att kostymet hade åkt av. Allt som allt blev det en riktigt lyckad kväll, och vill tacka alla som gjorde den till vad den var. Jag vill absolut ha en repris på det här...

Jag orkar inte skriva något om den här filmen och jag vill egentligen inte göra det heller, men jag känner mig tvingad. Det här med filmrecensioner har blivit som en manisk grej att göra. Fast det är alltid kul att det uppskattas av vissa. Det här är en film i samma stil som Dude, where's my car eller American pie och den bjuder in till en massa skratt. Den hade nog varit ännu mer klockren om man var riktigt stenad. Det är väl inga större överraskningar i filmen direkt.

Filmskaparna måste ha varit riktigt skickliga. För att lyckas med något såhär tunnt så krävs det skicklighet (två killar röker fet och sedan handlar hela filmen om deras jakt på hamburgare).

Den här filmen har det man förväntar sig. Man får det levererat, och det bra också. Den saknar djup, men ärligt talat, vem bryr sig ? Det är inte djup man vill ha i en sån här rulle. Så släpp dina krystade förväntningar, ta fram holken, ladda upp med hamburgare och se filmen. Det kommer nog vara den bästa mood-höjaren du fått på evigheter.

Oräkneliga arbetstimmar och miljardtals kronor har investerats i värdersatelliter, väderradarstationer, och fjärrstyrda sensorer för att generera sofistikerade datormodeller av världens atmosfär för att göra detaljerade väderleksrapporter. Så vad får jag när jag slår på nyheterna för att se på vädret?

”Imorgon finns det en chans att det blir delvis molnigt med högtryck från söder till övre mellansverige”.

Vad i helvete ska ”delvis molnigt” betyda? Var är det inte delvis molnigt? Även om det är, eller inte är, spelar det verkligen någon roll? Behöver någon verkligen bli påmind om att det kommer bli delvis molnigt imorgon? Hur otydlig meningen än är, så gör de saken ännu värre med ordet ”chans”. Hur användbart är det att veta att det finns en chans att det kommer bli delvis molnigt en specifik dag? (som motsats till alla dessa andra dagar då det inte finns en chans att det blir delvis molnigt)? Meteorologer använder frasen ”delvis molnigt” som en buffert varje gång de får chansen. Tror du mig inte? Slå bara på TV’n och titta på väderleksrapporten på fyran eller ettan eller whatever. Chansen finns att du hör frasen åtminstone 3 gånger eller fler.

När användandet av frasen ”delvis molnigt” är uttjatad, så vänder de sig till en annan tom fras, eller speciellt frasen ”mestadels soligt”.

Det inverterade värdet av ”delvis molnigt” är ”mestadels soligt”. Så vad för ny information har de givit oss? Ingenting. Inte ett jävla skit. Vill du ta reda på vädret? Titta ut genom jihad-fönstret.

Jag känner mig våldtagen efter att jag tittat på nyheterna. Under flera år så har vi hört talas om mordet på Palme, och människor fortsätter jiddra om prinsessan Diana, men ändå när tusentals människor dör i en jordbävning i Turkiet, hör vi något om dem i bemärkelse i nyheterna? Är deras liv mindre värda än Palmes? Jag menar, hur mycket mer beröm behöver grabben egentligen? Det är ju inte som om han levde sitt liv och blev åtrodd av tusentals kvinnor utan att behöva bekymra sig om ekonomisk support, någonsin. Oh, vänta...

Okej. Den här filmen var som sin föregångare fast utan humor, mindre naket, sämre story och gav ingenting. Över huvud taget. Man kan sammanfatta filmen med ett ord: skit. Det enda bra med filmen är Jeffrey Combs som spelar huvudrollen som Dr Herbert West. Han borde få kultstatus egentligen, precis som Bruce Campbell som spelar Ash i Evil Dead-serien. Se inte den här skiten. Det här är nog den kortaste recensionen jag gjort hittils. I och för sig. Det finns en till bra grej med filmen, och det är under eftertexten. Där får man se en råtta slåss med en levande avhuggen penis. Yes, du läste rätt.

En sak har jag dock funderat över. Lärde de sig inte ett jävla skit från första filmen att man inte ska försöka väcka de döda till liv? Det slår alltid tillbaka på en. They never learn, those stupid fucks.

En annan sak jag funderat över är hur det kommer sig att död vävnad är så otroligt stark. Alltid, och jag menar faktiskt alltid, så är zombies sjukt starka. Det spelar ingen roll hur taniga och små de alltid är, de får alltid någon typ av superhuman strength när de kommer tillbaka till det"levande" stadiet. Weird shit.

Nu har jag bestämt mig för vad jag ska läsa för kurser till våren. Det kommer bli en tuff termin, men det får man ta. Det är ju trots allt sista terminen på skolan. Efter terminen så är det bara exjobbet kvar. Känns riktigt schysst, faktiskt.

Anyway, de kurser jag valde är:

• TDDC23 - Programvarutestning (3 p)
  
• TDDB64 - Webbprogrammering och interaktivitet (3 p)
  
• TDDB02 - Programvarukvalitet (3 p)
  
• TEIE92 - Datajuridisk översiktskurs (2 p)
  
• TDDC03 - Informationssäkerhet (5 p)
  
• TDDB69 - Avancerad webbprogrammering (3 p)
  
• TPPE88 - Innovationsteknik och praktisk företagsetablering (1.5 p)
  
• TDDB37 - Distribuerade system (3 p)

Totalt: 23.5 poäng, som jag ska klämma in på en 20-poängsperiod. Det kommer att bli 11 poäng i period 1 och 12.5 poäng i period 2. Aningen mer hektiskt framåt sommaren med andra ord, men det lönar sig väl i slutändan antar jag. Nu gäller det bara att hitta ett intressant examensjobb också. Jag vill verkligen ut i arbetslivet och inte fastna på universitetet.

Det kommer nog bli en jobbig vår det här.

What a piece of crap. Jag och en kompis tog oss tid att se den här häromdagen, och den bjöd på så mycket skit att man undrar hur pass fulla de var egentligen när de skrev manuset. Det var precis samma sak som i ettan, i princip. Jag kom bara ihåg den fula zombiejäveln som tjatade om sina brains hela tiden och den knäppa musik. Richard påminde mig dock om det mesta, och vi kunde konstatera att det var inte mycket nytt under solen.

Det var till viss del samma skådespelare återanvända, fast som andra karaktärer. Lika corny musik, lika taskiga dialoger (om inte värre) och musiken var bara horribel. Lägg till på detta inte alls speciellt flashiga gore-effekter och väldigt lite naket, så har du en ganska kass film.

Den erbjuder dock en del humor och väldigt, väldigt mycket homage till den första filmen. Lite för mycket ibland, så det blev löjligt. Jag vet precis hur manusförfattarna till filmen tänkte. De satt och rökte holk någonstans på amerikanska västkusten och sade något i stil med:

- Heeeey dude, do you remember the shit we did three years ago?
- Yeah, bro, that zombie shit!
- Yeah! Let's do that shit again.
- But what kind of story should we make?
- Umm, err....let's do the same shit again. And hey, why not take the same assholes as actors!
- You're a fucking genius, dude!

Och tänk, de gjorde det faktiskt också sen. Dessutom lade de till en elektrifierad Michael Jackson-zombie med i slutet. Se bilden längre ned. Det var väl lite häftigt. Förutom det var det mest gap och skrik från de uruselt dåliga skådespelarna och urkorkat beteende hos de flesta.


Förutom den lilla ungen som hade huvudrollen. Han var ganska känslokall och cool. Creds till honom. Han måste förresten vara son till Steve Irwin, han var otroligt lik den där galningen!

En film kan vara dålig på ett bra sätt, som Wild Zero. Och så kan den vara dålig på ett dåligt sätt, så den bara blir jobbig att se. Som den här filmen. Det finns ytterligare 4 filmer i serien (första plus 3 efterföljare till den här) som jag ska ta mig en titt på någon gång snart. Återkommer med omdöme om dem, för det måste ta mig fan vara omöjligt att toppa den här kalkonen.


Slutligen, det enda filmen gav var lite humor och väldigt stor koppling till första filmen. Inte så mycket mer. Jag kan verkligen inte rekmmendera den. Om du inte är hög när du ser den, det är nog ett krav för att uppskatta den. Håll till godo med bilderna nedan.

Nu är det dags att välja kurser till vårterminen, och jag vet inte riktigt vad jag ska välja att läsa. För att få kvittera ut min profil måste jag läsa ytterligare 9 profilpoäng, så jag kommer upp i 25 totalt. Men nu när jag tittat på utbudet så verkar det bara som om jag kommer få ihop 8 poäng. Varför jag måste läsa 3 poäng extra, för det är det enda alternativet som återstår. Om jag inte vill läsa massa crappy kurser som är hur tråkiga som helst.

Har lagt upp en preliminär plan på vilka kurser jag tänker läsa, och läser jag alla dessa kommer jag sluta på 21.5 poäng för hela terminen. Det är 1.5 poäng mer än vad jag borde läsa, men det finns inte så mycket att göra. Ganska bra fördelning perioderna emellan (VT1 vs. VT2) poängmässigt sett, så blir väl förhoppningsvis jämn arbetsbelastning. Dessutom är det endast två kurser som krockar med varandra! Kan bli bra det här.

Fast som sagt, jag har inte bestämt mig fullt ut än. Får se om det blir de här eller inte. Men de verkar ganska spännande i alla fall. Har dock tappat min koncentrationsförmåga någonstans. Borde sitta och plugga nu men istället sitter jag och skriver den här skiten. Kan ha något att göra med att Datornätskursen är förbannat krånglig och implicit tråkig.

Har nu installerat en räknare på bloggen också, så jag kan hålla koll på hur många som faktiskt är inne och läser. Har länge velat haft en sådan utan att hitta någon vettig - nu fick jag den.

Fick nyss ett... informativt samtal från Erika. Det var kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig (eller hade jag det?). Men men, lite komiskt var det faktiskt.

Hursomhelst, dags att bege sig till seminariet för presentationen av vår arkitekturspecifikation. Kommer ha fullt upp denna vecka! Filmkväll tonight med trevligt sällskap, bortbjuden imorgon, affischering på torsdag kväll, inflyttningsfest på fredag (shit, måste hitta inflyttningspresent! Kom med tips!), styrelsesittning på lördag och vara paj på söndagen. Kommer inte vara människa efter den här veckan.

En som jag hoppas kommer fortsätta vara människa efter helgen är min morfar. Idag lades han in på lasarettet och imorgon ska han opereras. Operationen kommer ta 6 timmar. Om Gud vill så kommer han klara det. Jag hoppas han klarar det. Han måste klara det. Det finns inget alternativ. Mina tankar är med dig, morfar. Den bästa morfar som världen någonsin har skådat.

Domine Deus Omnipotens in Cuius Manu Omnis Victoria Consistit

Filmen är baserad på en novell av H.P Lovecraft. Det bådade gott, antog jag. Och eftersom den är bland de där filmerna som man "ska" se, så tänkte jag - what the hell, vi ger den en chans. Jag är ganska glad att jag gjorde det. Den var helt okej.

Filmens handling cirkulerar kring ett gäng läkarstudenter. Det börjar en ny helskum student på skolan de läser på, som är väldigt...originell. Han vill fortsätta med sina experiment om re-animation, det vill säga väcka upp de döda till liv igen.

Han lyckas, men de levande döda beter sig inte så trevligt som han kanske hade hoppats på. Självklart spårar det ur och det blir kaos, mord, gore, och fighter. Ganska förutsägbart med andra ord (sedan när har experiment med de döda lett till något gott?) Killen kan liksom inte ha sett Jurtjyrkogården. Filmen har sina halvspännande moment, smådåliga skådespelare och taskig b-skräckismusik.

Det den däremot överraskar i är otroligt välgjorda gorescener. Det blir lite väl saftigt ibland kan man tycka, men den levererar åtminstone. Det är mer än vad man kan säga om andra skitfilmer som producerades i samma era. Även en hel del naket bjuds det på, mer än vad man sett tidigare. Inte för att det kanske ger en speciellt mycket, men hey - nakna tjejer har alltid och kommer alltid att sälja filmer.

Det finns vissa delar i filmen som är ruskigt underhållande. Som i slutet. Att se en kropp bära runt på sitt eget huvud och försöka sätta det på plats igen är entertainment. På riktigt.

Det finns egentligen inte så mycket att skriva om filmen. Jag har inte läst boken, så kan inte jämföra med den. Det är en elt klart godkänd film, utan att överraska speciellt mycket. Den levererar det man vill ha, varken mer eller mindre.


Speltiden är lagom lång, ca 1.5 timmar. Så se den, om du inte ställer för stora krav på djup eller story utan endast vill ha en schysst underhållande b-rulle.

Hittade den här prylen. Köp den till mig och du kommer vara min favorit för evigt. På riktigt.

Okej, det här är kanske världens bästa b-skräckis. Någonsin. Jag lovar dig. Det är ett klockrent mästerverk. Wild Zero visar ännu en gång att japaner kickar ass på allt de gör. Vi vet att de kan göra riktigt skrämmande skräckisar, som Ringu, The Grudge med flera. Men nu vet jag även att de kan göra kickass b-zombie-filmer (som bio-zombie jag recenserade för ett tag sedan här).

Storyn är ganska sjuk. Det kraschlandar en meteorit någonstans i Japan som tydligen har någon koppling till en invaderande styrka av utomjordingar som kommer i fräna guldfärgade flygande tefat. Sedan börjar zombies komma och de smittar såklart de som kommer i närheten av dem - de som de inte redan äter upp, såklart.


Jag förstod aldrig kopplingen mellan zombiesen och utomjordingarna - men vem bryr sig, den här filmen är Rock & Roll! Ja, du läste rätt. Rock & Roll. För det är den kärnan hela skiten bygger på. Det är ett band och en wannabe-rockstar (ej tillhörande bandet) som spelar huvudrollen. Bandet har såklart några typer av övernaturliga förmågor och kommer till undsättning för att kicka lite zombie-ass. Bandet finns för övrigt på riktigt och är tydligen hyfsat stora i Japan. Tänk dig ungefär Blink 182 goes moviemaking.


Det finns inte ord nog att beskriva hur bra den här filmen är. Den har allt. Den har jäkligt häftiga gore-scener, den har nakna tjejer, den har zombies, den har kroppar som lemlästas, den har humor, den har action, den har blod - den har allt man kan vilja ha.

Se bara på filmens tagline: "Trash and chaossss!!!!!". Det säger allt. Filmen har fullt tempo hela tiden, med väldigt originella karaktärer. Och Japanernas vilja att vara amerikanska och vara stor del av punkkulturen gör det hela ännu roligare.

Det finns inget dåligt med den här filmen, så länge man tar det för vad det är. Något djup kan du ju se dig i skogen efter. Det finns inte. Men det är inte det man vill ha heller. Man vill ha ett par riktigt jävla coola grabbar i skinnställ som är hardcore och kickar zombie-ass med stil samtidigt som de härjar om sin Rock&Roll hela tiden. Underbart.

Musiken som de faktiskt spelar sedan håller väl ingen högre klass, liknar mest trash som faktiskt är riktigt trash i mina öron. Men man kan ju inte få allt. Vi får en grym rulle i alla fall med köttätande zombies och motorcyklar som sprutar eld ur avgasröret och ett helt lass med skitcoola vapen och originella karaktärer.


Det här är ett måste-se. Om jag skulle ranka de top tio b-skräckisar som någonsin har producerats skulle den här absolut hamna i toppen. Utan tvekan. Se den här, den här rullen får ni inte missa.

Alice, sweet Alice. Var ska man börja egentligen? Det var en ganska kass film. Men jag hade väl inte väntat mig så mycket egentligen. Handlar om en avundsjuk syster som börjar mörda lite folk och spelar på sin 'oskyldighet' för att ingen ska misstänka henne. Filmen håller samma klass som de flesta b-skräckisar gjorde under 70-talet: ganska crappy våldsscener, inte så mycket gore, väldigt lite naket och inga zombies över huvud taget. Det är så man kan sammanfatta filmen. Barnamördare i ordets rätta bemärkelse. Det är ett barn. Som är en mördare.

Lite kul kuriosa: Paula Sheppard, som spelar barnet Alice (12 år gammal i filmen) var egentligen 19 år gammal då filmen spelades in. Jag vet, så jävla spännande är det kanske inte att veta det. Men ärligt talat, det finns inget häftigt att säga om den här skitfilmen. Det var slösade minuter av mitt liv. Filmen blir dessutom helskum mot slutet då det visar sig att någon annan mördar folk också, iklädd i samma mask och regnrock som Alice. Man får aldrig någon kläm på vad som händer egentligen. Det kan i och för sig bero på att jag var ganska ointresserad av hur den slutade med tanke på att hela filmen var skit. Det kändes mer givande att stirra in i en vägg och räkna upp primtal än att se det här misslyckandet. Faktiskt.


Annars finns inte så mycket mer att säga om den här skiten. Dåliga skådespelare (förutom Sheppard), dålig musik, dåligt med gore, inget naket, crappy dialoger och inget spännande över huvud taget. Spara dig en massa besvär och undvik att se den här skiten. Se hellre Fearless eller Silent Hill eller Wild Zero. Som kommer recenseras härnäst.

(En del undrar hur jag har tid att se film när jag alltid är så upptagen. Svaret är enkelt: Jag har inte tid).

Jag överlevde resan, trots mycket om och men. Det hela började lagom bra. Jag hade stressat hem från skolan som en tok för att hinna till avresan som skulle gå klockan 14 på fredagseftermiddagen. Självklart var min far sen. As usual. Så vi kom inte iväg förrän ca 15.30 istället. Och då skulle vi försöka blåsa ner till Göteborg på 3 timmar. Vilket vi i och för sig klarade, utan några större problem.

Däremot fick vi lite problem att hitta när vi kom fram. Det var ju vägarbeten och gud vet vad som gjorde att man inte kunde ta sig fram där det var tänkt att man skulle ta sig fram. En halvtimme sen i alla fall anländer vi till hotellet och checkar in. Ganska så fint hotell. Inte så stort och lyxigt, men på en lagom nivå sådär. Vi betalade ju inget för det, så who gives a fuck egentligen? Plus att frukosten var bra.

Hursomhelst, vi gav oss ut på jakt efter en restaurang - jag, far och resten av arbetsutskottet. Vi började med att undersöka en libanesisk restaurang, men det var fullsatt. Allt på avenyn var fullsatt. Det verkade som om vi inte skulle hitta någonstans att käka förutom McDonalds. Till slut hittade vi en restaurang vid namn "Svarta oliver" eller nåt sånt. Fullsatt där med, men vi hade tur och fick plats ganska snart. Hyfsat god mat. Har ätit bättre, men har även ätit sämre.

Efter restaurangen var det dags att åka ut till Hammarkullen. Ja, du läste rätt. Och gissa om jag kände mig hemma! Det var ju precis som Hageby! Underbart. Där stötte vi på ett par tjejer som bjöds in till föreningslokalen för att diskutera verksamheten och värvning. De var väldigt intresserade, otroligt nog. Och såg ganska bra ut. Två av dem, i alla fall.

Vid ett-tiden på natten bar det av tillbaka till hotellet, och morgonen efter hölls själva mötet med arbetsutskottet där jag presenterade mitt förslag till hemsida och forum. Det verkade gå hem - kändes riktigt bra. Tyvärr så visade det sig att jag även kommer vara tvungen att presentera förslaget för hela styrelsen i Stockholm om ett par veckor. Därav kändes resan aningen onödig...men vadå, jag fick ju gratis boende, gratis mat och gratis sprit - så jag klagar absolut inte.

Kom hem lördagskvällen runt 21-22 någonting, aningen senare än vad jag hade tänkt mig. Söndagen spenderades i skolan en sisådär 12 timmar för att arbeta fram ett förslag till lösning på laboration som ändå slängdes sedan. Helt värdelöst. Det var bortkastad tid.

Såg Silent Hill igen igår. Ett kärt återseende av en av världens bästa filmer. Har du inte sett den än så se den. Det underlättar kanske en del om man gillar spelen (det underlättar ganska mycket. Du kommer nog tycka den är ganska kass annars), men det är en film man inte får missa.

Den här veckan kommer bli hård. Den började jobbigt och fortsätter att vara jobbig. Men den har sina ljusa stunder också. Antagligen får jag väldigt trevligt sällskap imorgon kväll, och torsdag är det utflyttningsfest hos Jonas. Fredagen bjuder på öl och bowling i samband med skiftet av den gamla styrelsen. Resten av helgen kan bli en härlig resa över lördagen och söndagen, om nu allt klaffar. Det återstår att se.

Nu ska jag spela Okami. Gör det du med, det är ett ganska kul spel.

Egentligen undrar jag var tiden tar vägen. Dagarna går så fort. Man hinner ju inte med så mycket som man önskar att man gjorde.

Vad har hänt senaste tiden? Höll i ett 3-timmars-möte idag med styrelsen, tyckte vi lyckades diskutera igenom en hel del på den tiden. Det behövs ett par sådana här längre möten - lunchmötena blir alltid så genomstressade. Nu är datum för höstmötet spikat också - 15 november. Ska försöka förbereda mig ordentligt, så det flyter på smidigt.

Projektarbetet skrider på. Har fått arbeta om tidsplanen ganska rejält, men arbetet flyter på och det mesta verkar gå riktigt smidigt. Såg även idag att en utav labbarna i datornätskursen är struken - otroligt skönt! Lite mindre arbete att hinna med inför tenta-p. Alltid nåt.

Var hembjuden hos Jennie häromdagen och fick jättegod mat och dryck - tack för att jag fick komma, jag hade det skittrevligt. Det måste göras om! Egentligen så borde det bli ett stående moment i veckan.

Imorgon sticker jag ner till Göteborg för att presentera arbetet med fars organisations hemsida inför arbetsutskottet. Kommer stanna över till lördagen på ett hotell. Hoppas presentationen går bra. Ska titta igenom de sista detaljerna ikväll nu och förbereda så mycket som möjligt. Bara de blir nöjda med arbetet jag har lagt ned. Det skulle kännas riktigt tråkigt annars. Helt värdelöst, faktiskt.

På tal om tråkigheter, fick hem en faktura idag som jag inte skulle ha. Att Brafilm.com har mage att kräva 50 kronor av mig trots att jag avslutade mitt gratis prova-på-medlemskap ett par dagar innan prenumerationstiden tog slut tycker jag är absurdt. Ska ringa dem imorgon och fråga vad de håller på med egentligen. Någonting måste ha gått riktigt galet i deras register.

Sitter och tittar lite på Bullshit nu. Otroligt bra program. Har skrivit och rekommenderat det tidigar har jag för mig. Se till att se det, det är väldigt givande. Man kanske borde ta och undersöka möjligheterna med exjobb på lite olika företag också ganska snart. Det är ju inte allt för lång tid kvar tills det ska göras. Well well, får väl försöka ta tag i det någon gång snart.

Government big enough to supply everything you need is big enough to take everything you have... The course of history shows that as a government grows, liberty decreases.
- Thomas Jefferson

Grattis Sverige - äntligen slut på socialfascisternas terror!

Jag trodde inte det skulle hända, men så hände det. Äntligen. Herr Persson avgår till och med. Han som styrt och ställt med järnhanden och en pondus som är svår att slå även av självaste Yokozuna.

Det som känns extra bra är att socialdemokraternas valfusk inte lönade sig. De delade ut redan igenklistrade valkuvert med sina sedlar i utanför en vallokal här i staden. Nu är de polisanmälda för valfusk. Jag hoppas de blir fällda. Sådana fula metoder ska man inte använda. Speciellt i ett demokratiskt samhälle. Och om man har ordet "demokrat" i sitt partinamn utan prefixet "anti" eller liknande. Det är dock mycket värre än det valfusk jag upptäckte i vallokalen där jag jobbade. Där hade en socialdemokratisk ledamot kryssat för sig själv på en 10-20 kommunalvalsedlar (på baksidan, där hans namn stod). Lite väl fult, tycker jag. Folk tittar kanske inte på baksidan innan de lägger ner röstsedeln.

Just det, jag jobbade som röstmottagare igår. Vilket betyder att jag tog emot alla som skulle rösta och stannade kvar till alldeles för sent på natten (runt tolvsnåret) för att räkna röster. Och räkna om igen. Och igen. Kändes ibland som om vi aldrig skulle bli klara.

Resultatet då. Jag är väl inte så nöjd med hur det gick här i kommun (fortfarande vänsterblocket som har majoritet). Men det är av mindre betydelse. Det som betyder något är att det blev maktskifte. Det behövdes, socialdemokraterna har regerat alldeles för länge och blivit för bekväma vid makten. Det är dags att byta ut dem. Att samma parti sitter för länge i det högst beslutande organet är inte nyttigt för demokratin. Att det var just moderaterna som fick nöjet att byta ut de gamla socialfascisterna spelar mindre roll. Jag får hoppas att de kommer driva en lite mer liberal än konservativ politik bara. I och för sig har de mer och mer börjat likna socialdemokraterna light på senare - det är bara detaljer som skiljer partierna åt.

Om jag hade fått som jag velat så hade jag blivit statsminister. Då hade jag gjort en massa jäkla bra grejer. Som att införa Tommie-dagen (varför i helvete har inte jag någon namnsdag?) och sedan hade jag skrotat det demokratiska systemet och infört diktatur. Med mig som enväldig diktator. Och mina homeboys hade fått andra maktposter runtomkring mig. Vi hade blivit så jävla häftiga. Jag skulle kunna skriva en hel roman om vad jag skulle göra. Vänta lite, det har jag ju nästan gjort. Läs här.

Hursomhelst, det ska bli spännande att se hur alliansen (var tog Horde vägen? haha, gud så roligt Tommie - humorn är på topp! [om du inte förstår skämtet så kan du ju nöja dig med att konstatera att du faktiskt inte drabbats av Sveriges (världens?) nya folksjukdom]) kommer att sköta Sverige. Det kan ju inte bli sämre åtminstone. Nu vet jag knappt längre vad jag skriver. Jag hade något jättefyndigt avslut med det har jag slarvat bort.

Grattis än en gång, Sverige!

Filmen baseras på wushumästaren Huo Yuanjia (1868-1910). Filmen utspelar sig under slutet på 1800-talet och början på 1900-talet, en omställningens period i Kinas historia där landet hotas av inbördes oroligheter och utländsk invasion. Men egentligen, vem bryr sig så mycket om storyn? Varken jag eller regissören, uppenbarligen. Det fanns bara en anledning till att jag såg filmen: Jet Li. För man vet att det är jäkligt grymma fightingscener i de filmer han är med i. Det vet filmskaparna också. För det man matas med är grymma fightingscener. Hela tiden. Och sedan en liten gripande historia såklart, vid sidan om. Men det är aldrig det centrala. Inte i min värld.

Vad är det för historia då? Huo Yuanjia (Jet Li) får se sin far åka på spö i en fightingtävling i staden där de bor. Då ger han sig fan på att återupprätta familjens ära genom att bli en bästa fightern i hela staden. Han ägnar sitt liv åt att träna och träna och träna och träna och slåss och låss och slåss och slåss, så till slut blir han såklart nummer ett.

Självklart till priset av något dyrbart. Han har under tiden skaffat sig en hel del fiender som hämnas genom att döda hans mor och hans dotter. Uppgiven över att han inte gav dem mer uppmärksamhet medan de var i livet, och förkrossad över vad hans egoism har ställt till med så flyr han till en liten by på landsbygden där han försöker leva ett stillsamt liv.

Givetvis håller det inte speciellt länge innan han får tillbaka sin fighting spirit och återvänder till sin hemstad för att upptäcka att den är ockuperad av utländska makter. Utländska makter som gör hån av urinvånarna - kineserna. Där, i staden, anordnas en kampsportstävling som Huo Yuanjia ställer upp i för att upprätta kinesernas heder. Det är här filmen egentligen börjar, och själva "stommen" i filmen består av en riktigt lång flashback. Så slutar filmen här också, givetvis.

Allt som allt är det en riktigt bra fightingfilm. Man får riktigt schyssta fightingscener som verkligen underhåller - dessutom snygga effekter och tricks med kameran. Det är det bästa säljande argumentet för filmen. Även om storyn är ganska gripande (ännu mer med tanke på att den är baserad på verkliga händelser) så blir den ändå sekunder - det är fighterna som är det primära. Hela tiden. Och det gillar jag. Att bilduppladdningsfunktionen här på blogger inte funkar gillar jag inte lika mycket, så ni får nöja er med postern till filmen.

Se Fearless

Har fått lite klagomål över att jag inte har uppdaterat min blog på ett tag. Och det är kritik som är berättigat. Nästa blog kommer antagligen handla om kalasmottagningen. Måste bara fixa fram lite bilder därifrån.

Vad har hänt sen sist? Jag har införskaffat en ny mobiltelefon - en SonyEricsson W810i. Med samma nummer som jag hade förut, så nu når ni mig där igen. Skolan flyter på som vanligt, redovisningen av vår projektplan gick ganska bra - betyg 5- för mig och Eje, betyg 4- för Micke och Victoria som skötte revisionen. Datornätslabbarna börjar man halka efter lite i, men det ska nog gå att ta igen. hoppas jag. Alla Fortranlabbar är klara, så den kursen är jag godkänd i nu. Skönt.

Det har väl egentligen inte hänt så mycket mer. Mycket valgrejer nu i dagarna, och Johan Norberg var på skolan häromdagen och pratade. Ganska intressant, faktiskt. Han var lika klockren som vanligt - alltid ett lika stort nöje höra honom argumentera och diskutera.

Nu har jag även fått arslet ur vagnen och röstat. Det blev så som jag hade funderat länge på, så nu ska det bli intressant att se resultaten efter söndagen. Väl nere på stan så passade jag på att smyga in på greencha och köpa ett par nya dojor. Se bilden nedan. Har länge letat efter ett par vita skor, och äntligen hittar jag några som verkligen tilltalar mig.


Imorgon är det MaKTSeminarie som gäller - jag och två till från styrelsen skall gå. Kommer nog bli kul! Gruppdiskussioner under dagen och sittning på kvällen med tillhörande fest. Måste bara se så att jag fortfarande kan ha min kostym. Men den ska nog sitta som gjutet, hoppas jag. På söndagen sedan, då jag kommer vara bakfull och dan så ska jag jobba som röstmottagare. Kommer nog bli en lång dag. Men vadå, det ger ju cash.

Nästa helg sticker jag ner till Göteborg för att besöka arbetsutskottet hos fars förening och presentera det hemside- och forumförslag jag arbetat fram. Hoppas det faller dem i smaken. Eller det är klart det gör. Det är ju jag som gjort det. Hur kan de inte gilla det? Frågan är bara hur jag ska lägga upp det hela. Men det löser sig, måste bara se hur lång tid jag har på mig att presentera förslaget.

Well, det var nog allt. Och ni som inte gett mig ert nummer redan, ta kontakt med mig så jag kan få det igen. Har liksom ingenting kvar längre.

Man blir så jävla förbannad. Att det inte ska gå att lita på folk här i världen. Igår var det tänkt att jag, Andree, Ninos och Antti skulle gå ut och ha det riktigt trevligt på Palace (blev dock Otten till slut istället). Jag var skitpepp på att gå ut efter en ganska jobbig vecka och hård inledning av helgen med att sitta i skolan. Så jag tar bussen ner mot stan, då Andree ringer och ber mig handla lite snacks innan jag kommer. Jag kilar förbi video west och införskaffar lite tilltugg, då jag stöter på en gammal bekant. Han ber att få låna min telefon för att ringa ett samtal. Självklart tillåter jag det - han är ju min vän. Han ringer, han pratar, och ber sedan mig om att få ringa ett till samtal. Of course. No big deal. Bara att ringa. Efter samtalet vet jag inte riktigt vad han gör med telefonen, jag tänkte inte på det just då. Jag får inte tillbaka den i alla fall.

Vi står och pratar lite skit ett tag, då han frågar mig om han får låna mobiltelefonen igen. Jag svarar med att han redan har den. Han svarar att han inte har den. Där tjafsar vi ett tag innan han tömmer fickorna och försöker visa att han inte har den. Slutsatsen är väl att han tappade den sist han stod och pratade. Så jag går tillbaka för att leta efter den, då han drar iväg fort som fan. Jag hade det lite på känn att det aset försökte scamma mig på min telefon, men hade inte riktigt några belägg för det just då. Jag menar, han är ju min vän - ska han sno min telefon? Löjligt.

Inte alls så löjligt, visade det sig. Jag insåg att han måste ha kutat iväg med telefonen som det ruttna jävla as han är. Inte så mycket mer att göra än att gå vidare till Andree och försöka nå min telefon via hans. När jag möter honom säger han att han ringde min telefon nyss och att någon [namn] svarade. Borttappad var min telefon, va? Yeah right. Up yours, motherfucker. Du hade den hela tiden undangömd någonstans där jag inte såg eller kände. Hur jävla dum får man vara att man sedan svarar i den stulna mobilen? Herrejävlar, om man slog upp ordet dumbfuck i ett lexikon så skulle det finnas en bild på dig.

Hursomhelst så lät jag inte det förstöra kvällen, vi drack öl och hade det skittrevligt uppe hos Andree och begav oss framåt halv ett ner mot otten och gick in där för att röja loss. Hade det riktigt trevligt faktiskt, träffade en hel del människor jag inte sett på ett tag. Ni vet vilka ni är. Så stötte jag ju på Erika också. Det var intressant. Trodde dock det skulle vara mycket mer folk än vad det var. Undrar om Robin blev nöjd med sitt releaseparty. Hoppas det.

När jag kom hem (tack för skjutsen, Stoffe) så ringde jag polisen direkt och anmälde det förbannade jävla svinet för stölden. Inte för att jag tror att det kommer ske så mycket, men jag kanske kan få ut något på försäkringen i alla fall. Man får skapa sin egen rättvisa istället. Vilket var precis det som hände.

Hörde nyss att det hade skipats lite street-justice å mina vägnar. Han fick vad han förtjänade. Tyvärr så fanns inte min mobil någonstans att hitta, men man får väl nöja sig med det lilla. Det är tur man har riktiga vänner. Ni vet vilka ni är. Tack för att ni finns.

Och vad gäller dig, dipshit: Jag trodde vi var vänner, men du bevisade att jag hade jävligt fel.
Du har lärt mig att man ska vara riktigt förbannat försiktig med vilka man ska lita på i den här världen. Du är inte en av dem. Ett stort FUCK YOU går ut till dig. Jag hoppas för ditt eget bästa att vi aldrig mer stöter på varandra. Det är såna som du som gör att jag skäms över att tillhöra den mänskliga arten. Du är en sorglig ursäkt till människa. Far åt helvete.

Snart så är projektplanen klarskriven, behövs lite mer om riskhantering och tidsplanering bara. Ska nog gå bra det här, hoppas jag.

Skolan tar ganska mycket tid nu. Märker hur man kommer hem senare och senare om kvällarna. Men roligt är det ju faktiskt, även fast det är slitsamt. I övermorgon är det Kalasmottagning också, kan inte bli bättre! Känner mig ganska taggad inför det faktiskt. Kanske inte så fantastiskt roligt att stå på mässan och härja, men scenshowen och eftersläppet kommer nog bli grymt bra.

Jag och Johan diskuterade människor tidigare ikväll. Och så kom vi in på besserwissrar. Jag kommenterade att jag hoppades att jag verkligen inte var en sådan irriterande jobbig människa. Svaret jag fick:

Nej men skillnaden där är ju att du väldigt sällan har fel, så det går ju på ren automatik att du aldrig har fel, o eftersom vi andra vet att du aldrig har fel så tror vi att det är rätt
- Johan

I'm flattered.

Jag förstår inte riktigt den här tempoändringen. Från att ha haft ett riktigt avslappnat och skönt sommarlov till att få ungefär tretusenfemhundranittioåtta uppgifter att göra. På en gång. Finns inte en chans att jag kommer hinna klart med allt det här i tid. Det är lite för mycket. Magsår 2007, någon? Fast kul är det samtidigt, kul att ta lite mer ansvar och göra lite mer saker "på riktigt".

Dels så är det ju självklart styrelsearbetet. Det tar sin lilla tid, och det är mycket att hålla reda på. Snart är det kalasmottagning också. Hoppas allting kommer flyta på bra där. Sedan så är det ju skolan. Fortran har dragit igång rejält nu, och det är ett par laborationer som skall göras. Inte för att programmeringen är speciellt svår, men det är lite för mycket matematik inblandat i uppgifterna för att jag ska tycka det är roligt. Men men, det ska väl gå. Ingen tenta i kursen i alla fall, alltid något. Datornätslaborationerna i xkernel har även de dragit igång. Kul att koda i C, som inte har något inbyggt stöd för objektorientering. Det tog ungefär en 2-3 timmar innan jag och Mange ens förstod hur vi skulle lösa problemet. Förhoppningsvis är det bara den här första laben som kommer vara sådär superklurig.

Det största arbetet dock ligger i programutvecklingsmetodiksprojektet. Har märkt att det är lite mycket jobb som projektledare, men det ska nog gå. Har inte riktigt skaffat mig en klar bild över hur vi ligger till tidsmässigt - hur mycket spelrum vi har och hur mycket tid allting kommer att ta. Måste fixa det till helgen.

Har även fått jobb via fars föreningen, skall designa om deras hemsida och installera ett forum åt dem och administrera lite konton. Kul att göra lite extra cash vid sidan om såhär, fast arbetsbördan kommer nog bli riktigt tung med tanke på allt som jag har att göra.

Det låter som om jag bara klagar över att det är så mycket, men så illa är det inte. Jag trivs egentligen ganska bra att ha så många bollar i luften. Det sysselsätter mig och gör att jag inte har en tråkig stund. Plus att jag får träffa så många intressanta människor. Fritiden dör ju lite såklart. Det jag har tid med nu förutom skolan är ungefär bara styrketräningen och festande. Festande har det blivit en hel del på senaste tiden också. Och mer kommer det nog bli. I'm feeling good!

Man kanske skulle ta och göra något vettigt istället för att skriva massa tjurskit här. Ja, det tycker jag låter som en bra idé. Det gör du också. Så ta och skriv en kommentar. Tack!

På återseende!

Det är inte mycket kvar av nollningen nu. I princip bara en vecka, och det mesta är avklarat. Känns som om det mesta har flytit på ganska bra. Förutom vädret. Det har inte varit någon höjdare det här året faktiskt (under nollningen alltså).

Vad har jag gjort då? Förutom varit lite för full vissa kvällar? För det första var det mottagningen av nollorna och nolle-intervjuerna. Där grillade vi i styret korv och bjöd nollorna. Förutsatt att de stackars nollorna sålde sin själ till sektionen via en liten namnunderskrift på ett papper. Och de tilläts prova sina vackra (bajsbruna) overaller. Det flöt på ganska bra, måste jag nog säga.

Sedan var det ju dags för hajken. Över 3 mil var nollorna (och faddrarna) tvungna att cykla. Oh yes, motion är bra skit! Sätravallen hölls hajken på. Vi blev placerade mitt ute i ingenstans (vid en busshållplats) för att presentera styrelsen. Jag, Oskar och Hampus fick ta hand om ena stationen. Bild ses nedan. Mitt ute i ödemarken vid en åker, och lite mat från McDonalds. Kan nästan inte bli bättre! På stationen bjöds på lite vatten och vi presenterade vårt arbete och vilka vi var. Mer spännande än så blev det inte riktigt, så det blev hemfärd efter den lilla utflykten.



Det har ju egentligen hänt ganska mycket under nollningen, men det som är värt att skriva något om är väl München Hoben. Skitkul hade jag faktiskt, det här året. Kul att träffa så många människor, speciellt kul att se att många från Norrpan orkade ta sig till linkan för att parta loss. Det här året fick jag med mig ett helt glas med mig hem också. Wonderful! Vet inte riktigt hur många glas jag fick i mig totalt, men det blev ett par. Stannade tills stängningsdags, sedan blev det tid för att jaga rätt på en taxi. Tur att det var så lätt att få tag på någon....inte. Fick sitta i telefonkö i en 10 minuter och sedan när väl taxin skulle komma så hittade han inte till universitetet. Med lite guidning via telefon kom han till slut och jag lyckades hitta hem till moster i Linköping där jag somnade ganska stenhårt.


Tack gode Gud för att man inte började förräns kl. 13 dagen efter. Bakfyllekäkspizza blev lunchen den dagen. Det satt riktigt, riktigt bra. Vad gäller Backyard Babies som spelade på festen så kändes de ganska färglösa. Tyckte inte de var speciellt bra. Eller så var jag nog lite för berusad för att uppskatta det. Aja, whatever. Kul var det i alla fall.

Och så har ju allvaret dragit igång också. Speciellt PUM-projektet. Fortran går väl an, bara ett par labar att göra, och datornät verkar inte så svårt just nu. Men det ger sig väl med tiden, och kommer säkert visa sig vara en riktigt krånglig kurs. Jag bävar. Men det stora som ligger framför oss nu är PUMen. Programutvecklingsmetodik, för den oinvigde. Vi fick inte det projektet vi ville ha i första hand, men vårt andrahandsval tillföll oss i alla fall. "Vidareutveckling av språkinlärningsprogram". Smaka på den! Jag fick rollen som projektledare i gruppen (vi är 8 stycken), så det är ett visst ansvar som vilar på mina axlar just nu. Känns som om det här kommer ta mer tid än vad man vill. Men vilken kurs gör inte det, egentligen?

Var ute på Palace en sväng i fredags också. Kul att träffa alla människor, men kvällen i övrigt hade väl inte så mycket att ge... trevlig avslutning dock :).

Well, har ni orkat läsa ända hit är det riktigt bra jobbat. Och har ni gjort det tycker jag ni kan lämna av en liten kommentar också. Det tar inte så lång tid. Så kom igen, skriv!

Som avslutning lite diverse bilder från München Hoben som inte passade in någonstans i den löpande texten. Håll till godo:

Well, det var väl kanske på tiden. Jag känner mig bara så jävla dum. Varför höll jag inte kvar vid mina principer? Jävla skit. Det hade besparat mig en hel del besvär. Plus att jag hade nog haft mycket roligare igår. Jag förstår inte riktigt. Men men, shit happens. Det är bara hålla huvudet högt och gå vidare. Hade tänkt att skriva om hur jäkla kul München Hoben var och hur pass roligt jag haft under nollningen, men det får bli ett senare inlägg. Just nu är det mesta crap. Kul kuriosa: det gick via telefon även denna gång.

Men egentligen, jag har ändå inte tid med sånt här skit. Dels är det förbannat mycket att göra i skolan, dels så tar styrelsearbetet upp en hel del tid. Och så ska jag försöka leva lite också.

Fuck it.

Jag har länge velat veta varifrån ett visst citat kommer från. Citatet i fråga följer nedan. Äntligen fick jag reda på var den kom ifrån, och när jag såg vilka som stod bakom filmen var det ett måste att se den (Robert Rodriguez, Quentin Tarantino med flera). Four Rooms utspelar sig på ett hotell under nyårsafton, med Tim Roth i huvudrollen som "the Bellhop", alltså portiern. Fyra små episoder utspelar sig genom hela filmen, alla dessa fyra episoder utspelar sig i distinkta rum. Det är galna historier som utspelar sig. Första episoden består av ett gäng (snygga) häxor som ska återuppliva sin förstenade gudinna genom bröllopssvitens badkar. Jag vet, det låter helweird och det var det också. Klockrent.


I andra sekvensen så förväxlas Ted (portiern, huvudpersonen) med någon annan Ted och han får leva ut ett gisslandrama där en man tagit sin kvinna som gisslan (mannen spelas av David Proval, känd från The Sopranos).

Problem? I haven't got a problem. I've got fucking problems. Plural. want to ear?

Well, most recently, there's room 309, there's this scary Mexican gangster dude poking his finger in my chest. There's his hooligan kids snapping their fingers at me. There's a putrid, rotting corpse of a dead whore stuck in the springs of the bed. There's rooms blazing afire. There's a big fat needle from God knows where, stuck in my leg, infecting me with God knows what. And finally there's me, walking out the door, right fucking now. Buenas noches.

- Ted, the bellhop.

I det tredje avsnittet så skall Ted sitta barnvakt åt två små kids. Se bilden nedan. Antonio Banderas spelar pappan. Självklart händer allt möjligt crazy när föräldrarna är borta. Man märker här hur Ted smått börjar förlora sitt fina humör och tålamod. Fjärde och sista avsnittet gästas av herr Tarantino själv. Där bjuds Ted in på en fest med en massa Hollywood-kändisar. Väl på festen tvingas han göra ett svårt val, som beblandar en hel del pengar.


Hela filmen är ganska sjuk, och Tim Roth är lysande i huvudrollen. Han spelar över väldigt mycket. Vilket är klockrent. Det är precis det som gör filmen så bra. Utan hans nervösa ryckningar lite här och där och de ganska spartanska (roliga) specialeffekterna hade filmen kanske inte varit så mycket att ha. Det är inte speciellt mycket action, däremot en hel del humor.


I första avsnittet bjuds det på en hel del naket. Snygga nakna tjejer. Madonna är även med här, och hon går klädd i en tight latexdräkt. Kinky shit. I näst sista avsnittet bjuds det även på lite erotisk dans, på TV, starring Salma Hayek. Inte illa!


En annan liten trait som filmen har är ju alla kändisar. Förutom de redan listade så har vi även Valeria Golino (spelar tjejen i Hot Shots). Hela ensemblen med Madonna, Tarantino, Roth, Banderas, Hayek m.fl. gör det här till en stjärnkavalkad man måste se. Just det, Bruce Willis spelar en liten (uncredited) roll i sista sketchen också. Det var en överraskning att se.

Allt som allt så är det en riktigt bra film. Hade inte väntat mig mindre heller från så pass stora regissörer och skådespelare. Det är konstigt att jag inte har sett den tidigare. Helt klart värd att se! Den ger mycket underhållning. Väldigt mycket underhållning. Se den!

Efter lång väntan kom jag äntligen till skott och såg filmen. Hur var den då? Ruskigt bra. Jag har länge längtat efter att se en sådan här film. En riktigt skön hämnd-rulle.

Denzel spelar en förlegad CIA-agent (vid namn Creasy - analogi med crazy, någon?) med en jäkla massa människors liv på sitt samvete. En first class killer, med andra ord. Han tar jobbet som livvakt åt en skapligt rik familj i Mexico City. Hans jobb är att skydda dottern i familjen, Pita. En begåvad liten snorunge spelad av Dakota Fanning. Radha Mitchell (Silent Hill!) spelar modern och Marc Anthony (!) spelar fadern. Jag visste inte att han kunde göra film. Jag trodde bara han sjöng smöriga sånger. Tydligen så skådespelade han också. Och över förväntan, om jag får säga det själv.


Hursomhelst. Filmen börjar lite lugnt, man får följa Creasys anpassning till den här familjen han skall beskydda etc. och bla bla bla. Till slut händer det något, såklart. Ett kidnappnindsförsök av dottern sker och Creasy skjuter ihjäl ett par korrupta snutar, men tar själv ett par kulor och blir inlagd på sjukhus ett par veckor. De korrupta snutarna är efter honom, och dessa snutar har ett stort kriminellt gäng bakom sig, "La Hermandad". Tänk dig mexikanska maffian.


Creasy blir såklart förbannad för att de sköt honom och för att de tog dottern, den som hade "gett honom livsgnistan tillbaka". Eller nåt sånt. Skitsamma, det viktiga i det hela är att han blir asförbannad och ger sig på att starta ett krig med La Hermandad. Och det gör han. Han sätter som mål att döda varenda jävel som har med kidnappningen att göra, eller som på något sätt tjänat på kidnappningen. Hans korståg drar igång, och det är väl ungefär här som filmen egentligen börjar.

Det är inte så mycket naket eller liknande med i filmen. Men man klarar sig utan det. Man ser inte Man on Fire för att se snygga nakna tjejer. Man ser Man on Fire för att se grym jävla action. Som bilden nedan. Killen som står halvnaken lutad över motorhuven har precis fått en probe med C4 uppkörd i röven som kommer detonera när som. I en annan scen skär han av fingrarna av en kille när han vägrar avslöja detaljer om kidnappningen. I den stilen fortsätter det. Det är effektiva, grymma (men helt berättigade med tanke på vilka svin karaktärerna är) metoder som används, och det väcker både obehag och en känsla av sweet revenge.

Titta här. Eller längre ned. In-fucking-credible. Kanske världens bästa styrelse. Kom hem nyligen från ett lite långt möte. Imorgon gäller det med tenta och sedan härja lite med nollorna. Som kommer att fortsätta resten av veckan också. Hursomhelst. Jag är skittrött. Kanske dags att lägga sig så att man orkar komma upp imorn. Det kommer bli svårt. Fuck.

Förresten, en bra show som är helt klart sevärd: Penn & Teller - Bullshit. Går på 6:an tror jag. Ett måste-se, faktiskt. De tar upp väldigt bra saker som är... just det, bullshit. Äntligen ett par som ställer lurendrejare mot väggen. Tänk dig som SVT's Plus fast med en skitlång kille och en kille som inte pratar. Och med humor. Och med liberala åsikter. Och mycket svordomar. Se det!

Den har nog aldrig gått så obemärkt förbi mig som det här året. Vad gjorde jag egentligen? Självklart gjordes ett par svängar ner på stan för att kolla människorna och träffa folk man känner. Och det var ju en del. Börjar dock känna mig aningen gammal - det var ju majoritet 14-åringar på stan. De fanns överallt! Gaaah!

Enda utgången blev till Otten (av alla ställen...). Mest för att Stoffes brorsa var med så att han skulle kunna följa med någonstans. Vårt lilla gäng bestod av mig, Stoffe, Marcus, Cem och Andree. Kul hade jag i alla fall och fick i mig en hel del öl. På tal om Andree, den lilla rackarn stack till Kroatien igår med sin tjej. Jag vill också ut och resa! Synd att det inte blev något resande i sommar. Förutom Tyskland. Men det räknas inte.

Nu närmar sig nolle-p med stormsteg och det är en del att pyssla med. Får hoppas allting kommer rinna på smidigt. Tentor på gång också, och jag känner mig allt annat än förberedd. Varför sitter jag och skriver det här egentligen? Jag borde plugga. Motivationen saknas dock ganska mycket. Det är inga direkt roliga kurser. Ser mer fram mot de nya jag kommer börja läsa på terminen istället. Men det är väl inte så mycket att klaga om, bara ta sig i kragen och se till att fixa de här tentorna. Önskar René lycka till i Stockholm på KTH nu också. Hoppas du kommer trivas, amigo!

På tal om ingenting. Man on Fire var en riktigt bra film. Kommer en recension snart.

Den kommande veckan kommer att bli körig. I know it.

Okej, let's cut the crap direkt. Det var en och endast en sak som var bra med den här filmen. Den stavas Jessica Alba. Jag menar, titta på henne. T-i-t-t-a på henne. Det spelar ingen roll om hon är en bra skådespelerska eller inte. När man är så snygg så spelar ens talang mindre roll. Nu var hennes talang ju ganska bra i och för sig, men det är som sagt betydelselöst ändå. Såg även lite bakom kulisserna som fanns med på DVD'n. Hon var ju skitsnygg även utan smink. Det är fasen inte många som är. De flesta tjejer man ser är grymt snygga när de gjort sig i ordning under en sådär 4 h med sminkande, men ser aningen groteska ut utan. Jessica Alba och min kära flickvän Erika är två tjejer som alltid ser bra ut, oavsett om de är sminkade eller ej. (Phew, snygg räddning!)


Det som är lite tråkigt är vad filmen fokuserar på. Istället för att få följa fantastiska fyran när de bekämpar massa elaka skurkar så berättar filmen istället om deras "kamp" att bli normala igen. Sure, man hade väl inte kunnat göra så mycket mer med en filmatisering av serien. Det är som upplagt för en uppföljare. Jag hoppas det kommer en. Så man har någonting att skratta åt, för uppföljare brukar ärligt talat suga stenhårt.

Det är mer humor än spänning i filmen, så barntillåten är den absolut. Vilket även betyder att det inte är något naket med. Alba klär som mest av sig till sina underkläder (vilket är ganska hett i och för sig, men man får ju inte så mycket mer). Vilken ironi att just Alba fick rollen som osynliga kvinnan...

Specialeffekterna är stundtals bra och stundtals riktigt dåliga. Det blir ingen balans riktigt. Vissa tillfällen i början tänkte jag på hur pass bra gjort allting var (effektmässigt sett). Sedan kommer vissa lågvattenmärken där man så tydligt ser att det är datoranimerat. Kvaliteten varierar, med andra ord, vilket är lite störande. Antingen kunde man ha gjort allting bra eller skippat det och låtit det vara en lågbudgetproduktion. Men, i det stora hela så är det ändå godkänt.

Som sagt så är det mer humor än spänning/action i filmen, vilket betyder inte så feta fightingscener direkt. Visst finns de, speciellt i slutet när alla använder sina specialkrafter för att besegra Dr Doom, men de blir aldrig sådär blodiga och illvilliga direkt. Lite tråkigt.

Allt som allt så var det en helt okej film. Hade inte så stora förväntningar på filmen, och den gav mig 1 timme och 40 minuters underhållning. Och Jessica Alba. Jag är nöjd. Man kan inte kräva så mycker mer av en sådan här film. Se den!

Så har Centrum Mot Rasism varit framme igen och öppnat sina trutar för att ännu en gång påvisa vakuum-beståndet inom deras pannben. Förra gången de var i farten fick GB massa skit för de hade lanserat "Nogger Black". Oh my GOD så rasistiskt det är. Man kan ju få det till Nigger Black. Så det blev hus i helvete och värsta mediauppbådet. För en sådan liten sak. Ingen hade ens tänkt tanken på att göra referens till något rasistiskt om glassen om inte CMR hade påpekat detta. Bra jobbat, dipshits. Är det det här vi betalar skattepengar för? Den grymma verkligheten är tyvärr sån.

Well, nu var det ju så dags igen att göra bort sig ännu en gång. Den här gången anklagades Kolmårdens Djurpark. Varför? Jo, lyssna på det här. Hur rasistiskt är inte detta? De har ett samarbete med en djurpark i Kenya, där ett gäng massajer var hitbjudna från. De fick promota sitt land och sin kultur genom att sälja nyckelringar, visa upp sin folkdans och folkdräkter m.m. Självklart är CMR där och genast börjar gapa om att det är rasistiskt att ha afrikaner arbetandes på djurparken.

...!

Det var precis min reaktion. Vad i helvete tänker de med? De tänker inte alls. Hur i helvete kan det vara rasistiskt? Det vore väl rasistiskt om man inte lät de komma till djurparken och promota sitt land. "Nej, ni får inte komma för ni är svarta. Tyvärr.". Herrejävlar.

CMR menar att det frambringar kolonialistiskt tänkande, eftersom svarta människor förut ställdes ut på djurparker och cirkusar. Det CMR har missat (ganska uppenbart eftersom de inte ens bemödade sig om att besöka djurparken) var väl att massajerna inte var en utställning. De var där för att utföra ett ambassadörsarbete. Jag undrar vem det är egentligen som går med de rasistiska tankarna? CMR (Centrum Mot Rasism) borde egentligen genomföra ett namnbyte. De borde döpas om till CFR (Centrum För Rasism) - ett namn som påvisar lite mer vad de egentligen håller på med.

Den effekt CMR har när de gör dessa uttalanden är inte att dra upp vardagsrasismen till ytan - de undergräver den seriösa debatten om rasism som faktiskt är problem i samhället. Genom dessa löjeväckande uttalanden (rent av absurda) så tappar debatten om rasism trovärdighet. Problem med rasism tas då inte längre på allvar, och det blir omöjligt att hålla en seriös debatt. Tack CMR, jag tror nog aldrig (aldrig) att jag har stött på en organisation som har motarbetat sitt eget syfte så effektivt som ni har. Jag får ta och gratulera!

CMR borde läggas ned helt. Jag vill inte vara med att betala de 20 miljoner kronor (obekräftad källa dock - men det skulle inte förvåna mig om siffran stämmer) som vi betalar för detta. Visst, humor i vardagen är ju inte fel, men det här är bara - absurdt.

Till och med massajerna själva såg inget rasistiskt i det hela. De förstod inte mediauppståendelsen som blivit. De kommer hit till Sverige för att genomföra ett seriöst jobb för att promota sitt land och sin kultur - och möts av massa svenskar som är uppenbart glada att se dem. De möts även av en mediacirkus utan dess like och blir beskyllda av CMR för att vara djurparksattraktioner. Way to go, CMR. Deras uppfattning efter CMR's utspel var att deras arbete inte togs på allvar. Tror jag det, jag hade tyckt samma sak om jag varit i deras kläder. De kan tacka CMR för att de undergräver deras trovärdighet.

Men är man förvånad egentligen? Yvonne Ruwaida är det som är i spetsen för detta, och hon är miljöpartistisk riksdagsledamot. Sedan när kom miljöpartiet med något vettigt förslag? Det var inte länge sedan. Det var oändligt länge sedan. För de har aldrig kommit med något vettigt förslag.

Det CMR även har missat är att göra en inblick i verksamheten för Kolmårdens djurpark. Att bidra till förverkligandet av FN:s konvention om biologisk mångfald är ett av djurparkens viktigaste uppgifter. I den konventionen omnämns bland annat informationsutbyte av ursprings- och lokalbefolkningars traditionella kunskaper och förhållningssätt till naturen. Precis vad Kolmårdens djurpark gör. Men enligt CMR är det rasistiskt. Go figure. Vad är det för nollor som sitter med i CMR? Har de verkligen så lite att göra om dagarna att de måste komma med sådan här crap?

Ibland blir jag bara så förbannad på sådana här urbota idiotiska utspel. Och när man inser att man faktiskt betalar pengar (skatt) för detta, så blir jag inte bara förbannad. Jag blir mad fucking furious.

Nu skall Orback tydligen utreda CMR (tack gode Gud! Du finns, i alla fall!) och se om det förekommit något ekonomiskt fiffel och även granska deras effektivitet. Det ekonomiska fifflet ska väl inte vara så svårt att hitta - det finns överallt inom politiken. Effektiviteten däremot kan vara svår att undersöka - hur undersöker man något som inte existerar?

Lägg ner Centrun Mot Rasism!

Jag älskade Dark Water. Ringu skrämde skiten ur mig. The Grudge av mig sömnproblem. Så när jag fick nys om att dessa regissörer hade skapat en rulle med 5-minuters-skräck-kortisar så ville jag ju självklart se den omgående. Förväntningarna var höga, med sådana mästerverk i bagaget. Vad fick jag? En samling 5-minuters-kortisar. Utan skräck. Inte en enda av dem var på något sätt läskig. Jag vet inte varför, men det kändes inte som om de höll samma kvalitet. Jag önskade mig mer utav avsnitten. Inget av dem satte några speciella chills i ryggraden på mig. De flesta avsnitten är fristående från varandra förresten, finns bara 2 (eller var det 3?) avsnitt som hänger ihop. Totalt var det en 14 stycken eller nåt.

Well, det här är inget att lägga ut pengar för direkt, men skulle du råka stöta på filmen kan du ju alltid se den "bara för att". Den gav ju underhållning, men var inte läskig.

Förresten, det här är mitt 200:e inlägg.

Så kom då Erika hem igår, och jag åkte ut till henne och sov över där tills idag. Tänkte att det vore kul att äntligen få ses mer än ett par timmar i sträck - vi hade ju hela helgen på oss. Så jag hader förberett en hel del för firandet av hennes födelsedag. Men nej, då säger hon att hon ska till Borås. Och åker på fredag (idag). Yey. Jättekul för henne att hon kommer iväg och träffar lite folk, men jag fick ringa och ställa in ganska mycket som jag hade styrt upp. Bra om man hade fått veta lite tidigare. Det som känns mest jobbigt är att det här var sista chansen på hela sommaren att verkligen umgås. Sen börjar hon jobba och efter det så är det plugget som drar igång. Hur mycket kommer vi ses då? Typ ingenting. Åtminstone jag kommer nog ha sjukt mycket att göra. Hon verkade bli glad för presenterna i alla fall (de hon fick, jag var ju tvungen att ställa in en del annat). Alltid nåt. Och det var tur det, för de var inte billiga.

Men jag är inte förvånad. Som vanligt hamnar man jävligt långt ner på prioriteringslistan. Allt var dock jättebra den lilla stund vi faktiskt fick umgås med varandra innan hon drog. Riktigt mysigt. Kanske är egoistiskt att önska kvar henne över helgen, men hon är ju for fuck sake min flickvän. Som jag typ aldrig träffar. Jag kan inte rå för att det känns såhär. Så kalla mig ego om du vill, jag skiter i det helt. Det är min rätt.

Imorn blir det utgång. Siktet är nog ställt på Otten (faktiskt), får se vilka som hänger på. Kommer nog bli kul! Jag känner mig riktigt taggad för detta. Det jag känner mig mindre taggad inför är tentorna som är på g. Jag kommer nog kanske greja C++-tentan, men elektromagnetismen verkar vara dött lopp. Faktiskt.

Sinnesstämning: ledsen och riktigt besviken.