Oooookej, så var vi tillbaka i Amityville. Eller inte riktigt i Amityville. Men i filmserien om Amityville.

Vad den handlar om? En fotograf vid namn Keyes får en spegel från en skum uteliggare som han tar ett kort på. Han tar hem spegeln och ger den till en kompis. Spegeln visar typ massa hemska saker som kommer hända den som tittar in i spegeln. Spegeln visar sig komma från huset i Amityville som vi har sett i de tidigare filmerna. Är det någon typ av demoniska krafter som verkar här? Ja, självklart. Annars hade man väl inte bemödat sig om att göra en film. Hursomhelst, en efter en börjar dö och ... ja, bla bla bla. Ni vet, det vanliga gamla köret. Kaos bryter ut och död efter död sker. Har dock svårt att föreställa mig att någon bryr sig om att någon av dem dör.

Det hela lär mig i och för sig en bra läxa: Köp inte saker från skumma uteliggare.


Sedan har vi ju skådespelarna. Dåliga skådespelare. Jävligt dåliga skådespelare. Men det kanske man kan skylla på de urusla karaktärerna som framställs i filmen. Till exempel: Vi har en japansk kvinnlig konstnär som är något smått psykopatisk som har den här spegeln inne i sin studio. En studio hon har dekorerat med målningar på demoner. Och hon skär sig själv i handlederna. Hon är inte skum på ett sånt där bra sätt. Hon är bara... skum.


Man får vara tacksam för de nakenscener som erbjuds. För det är väl det enda som den här filmen har att ge som är av substans. Och då är jag seriös. Eller okej. Man får se en utav de döda vara ganska bra zombiesminkad i slutet. Det pågår i typ 2 sekunder. Wow. Tack. Fuckface.

Jag tycker faktiskt lite synd om de som skrev originalfilmen. De måste gråta blod varje gång de ser den här filmen eller på något annat sätt blir påminda om den. Allt som allt var den förbannat intetsägande och ointressant.


Skippa den här biten av bajs.