Fatta så jävla häftigt. Jag är häftig. Jag är megaman. Och jag har blå kalsonger på mig!

Nu är det nog dags att sova snart tror jag...

Häromdagen satt jag och funderade på vilka spel jag faktiskt har varvat. Det är hiskeligt många som jag vet att jag har varvat, fast hade riktigt svårt att komma på alla namn. Här är de jag kom på:

• Super Mario Bros 1 (NES)
• Super Mario Bros 2 (NES)
• Super Mario Bros 3 (NES)
• Bucky O'hare (NES)
• We love Katamari (PS2)
• Super Probotector / CONTRA III (SNES)
• Streets of rage II (plattform?)
• Final Fight (SNES)
• Final Fight II (SNES)
• Final Fight III (SNES)
• Doom I (PC)
• Doom II (PC)
• Final Fantasy X (PS2)
• God of War (PS2)
• Devil May Cry (PS2)
• Forgotten worlds (CPS)
• XIII (PC)
• Medal of Honor - Frontline (PS2)
• Destroy all humans! (PS2)

Vilka är det jag glömmer som jag har varvat? Hjälp mig.

Just det. Snart är det nyår ja. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vet väl ungefär vilka jag kommer sluta upp att hänga med, men mer än så vet jag inte. Förslag, någon ? :)

Ibland sägs det saker över telefon som inte är meningen att de ska sägas. Folk försäger sig. Saker som de har på hjärnan, som det inte är meningen att de ska säga till personen de pratar med, sägs ändå. Vad får det för konsekvenser? Hur allvarligt är det egentligen? Är det allvarligt? Jag vet inte svaret på frågorna, men ställdes inför en sån situation nyligen. Pratade med min (nyligen blivna) exflickvän på telefon nyss. Trevligt samtal, trots den något awkwarda situationen mellan oss. Ända tills jag hör "...och du får sova så gott sen, älskling". (Älskling? Är det inte över?). Detta följs av en lång radda 'förlåt' och 'det var inte meningen, det bara kom' från henne. Var det så allvarligt? Självklart reagerade jag, och ju mer jag tänkte på det, desto värre kändes det.

Det rev upp saker igen. Det gjorde mig påmind om hur tiden med henne var (for the record: den var förbannat bra. Bäst hittils.). Och sekunden efter blir man påmind om att "hey, vänta lite, det
är ju inte hon-och-jag längre. What the fuck, varför? Det som var så fucking bra". Känns....fucked up. Helt.
Små sidotankespår som "awww hon kanske har lite känslor kvar trots allt" blåses bort lika snabbt av tankespår som "vad fan tror du? Det var ju bara av gammal vana hon sa det. Varför skulle hon bry sig ett skit om dig, dipshit? Vem tror du att du är? Motherfucking Fabio?"

Jag hamnar i ett förvirrat stadium där jag inte vet vad som är rätt längre. Vad som gäller på kärlekens spelplan. När man börjar släppa taget, så blir man påmind om det och nedslängd i abyssen igen. Samtidigt som jag gillar det. Jag gillade att hon kallade mig det. Det påminde mig om "the good old times". Så länge jag inte blir påmind om nuet, så är det en perfekt illusion att mata hjärnan med - som ett lyckorus, nästan. Fast avtändningen är hemsk. Ungefär som att gå ned efter att ha knarkat en massa ecstacy 5 dagar i sträck. Om man bara håller illusionen uppe, så mår man bra. Men vad är det för fantasivärld att leva i egentligen? Det funkar inte så. Fuck it. Samtidigt som jag vill gå vidare och bara lägga det där kapitlet bakom mig och finna en annan hona, så går det inte att komma ifrån att jag på något sätt vill att hon ska ha känslor kvar för mig (fast ändå inte). Jag vill ha henne igen, men ändå inte. Mer schizo än såhär blir man inte. Jag slår Dr. Jekyll och Mr. Hyde med hästlängder. Ha!

So, var ska man ställa sig egentligen? Behöver jag ens fundera på saken nåt mer? Det är väl inte så jävla allvarligt egentligen. Ingen big deal. Fast det är det. ARRRRGGHHH...! Jag vet inte.

Nu är det julafton i alla fall, och det jag önskar mig i julklapp är en flickvän. Som jag trivs med. (Behöver inte vara inslagen, går bra ändå).

Jag hatar att sitta i den sits jag är i nu. Hjälp.

Säsong 5, episod 5:

Ni kommer väl alla ihåg att Ashlee Simpson gjorde bort sig helt på ett framträdande i TV, där det avslöjades att hon använde singback? Hon sjöng inte, men ändå hördes sången. I detta avsnitt av Family Guy körde de samma grej, när de skulle motivera att "alla fuskar någon gång".

Freakin' hilarious.

Varför jag kände för att skriva om det i min blog? I dunno. Fuck it.

Som alla vet så är Family Guy världens bästa komediserie. Såg avsnitt fyra i säsong fem för ett tag sedan. Det hade världens bästa intro. Dels så är Stewie med i hela introt (han är häftigast av alla), dels så är det en parodi på Usama när han spelar in en av sina videos. Det bästa av allt är dock att Homer är med och gästspelar i introt. Hur häftigt är inte det då? Jo, jävligt häftigt.

What the fuck, måste fixa de sista julklapparna idag.

Signaler och System, tidsdiskret del skrevs klart idag. Kirrar jag ihop 14 poäng (av maximalt 25) så sätter jag en femma på hela kursen, tack vare tidigare bonuspoäng m.m. som jag ackumulerat under kursens gång. Jag hoppas verkligen att jag sätter femman. Det vore en fin julklapp.

På tal om julklapp. Snart måste man ta sig ner till stan och köpa lite julklappar också till nära och kära. Jobbigt, jag vet ju inte ens vad jag ska köpa. Kan vi inte göra såhär istället att alla köper julklappar till mig, och jag köper julklappar till....mig ? Det hade varit mycket enklare så! Och tänk så glad Tommie hade blivit. Det hade varit wonderful! ...typ.

Tenta på måndag, så denna extra roliga lördagkväll blir det att spendera med att läsa till den tentan. "Operativsystem, realtidsoperativsystem och processprogrammering". Känn på den, du!
Om jag hellre hade varit ute ikväll och supit mig karatefull istället för att uggla hemma och läsa om multiprogrammering och synkroniseringsprimitiver...? Nejdå, inte alls...

Äntligen, graderingen gick jättebra - och nu har jag avancerat till 4:e kyu i Iaido.
Nervöst var det, men riktigt roligt. Budopasset fick jag också.
Så, säg grattis till mig!

Nej jag skiter i rubrik. Vår robot vann inte tävlingen. Den ballade ur helt. Därför sparkade vi den sönder och samman, och lämnade sedan tillbaka skrotet som blev över. Så kan det gå.

Imorn är det gradering på Iaidon. Hoppas det kommer gå bra. Det måste gå bra. Och mer tentaplugg är det som gäller.

Igår vad jag ute på luciavaka typ. På studenpuben här i stan. Det var typ...40 pers ute. Jättekul, jättelivat, verkligen! ...eller så.

Jag fattar inte hur jag ska hinna med så mycket jobb som är inplanerat på sån liten tid. Det får lösa sig på något sätt.

"People who link crime to videogames are looking for convenient scapegoats. It's really kind of laughable. People opt to be responsible for their conduct. [...] Also in almost every one of these cases the crimes are committed with what? Guns. Okey? You couldn't kill anybody with a videogame control."

-Douglas Lowenstein
Entertainment Software Association

Det finns ett par goda nyheter att rapportera:

• Roboten fungerar.

Äntligen så fungerar roboten. Efter allt slit vi har lagt ner på den här jäveln, så funkar den ÄNTLIGEN. Film på roboten finns att tillgå. Härja lite på mig så kanske du har tur och får se den in action. Imorgon är det muntlig presentation och tävling. Vem som kommer vinna? Vi såklart. Det finns inget alternativ. Det mer intressanta är kanske hur vi kommer att vinna. Jag tippar på att våra motståndare tar sitt förnuft till fånga och lämnar över segern till oss på walk over. De har ju ändå ingen chans. Vem kan slå DreamTeam? Ingen.

• Jag har varvat God of War

Ja, nu har jag äntligen spelat klart spelet. Det har legat och dammat alldeles för länge, utan att jag spelat klart det. God mode som man låser upp är sjuuuukt svårt. Just nu är det Onimusha 3 som gäller dock. Skitkul spel!

• Jag har blivit ännu större

Ni trodde det var omöjligt. Och det trodde jag med (jag menar, jag är ju redan störst, bäst och vackrast. Hur kan man förbättra det?). Det var inte omöjligt. Vad jag snackar om? Det vet jag inte.

• (inget mer. typ.)

Om vår robot hade varit häftig och skött sig bra (det vill säga fungerat) så hade jag döpt den till Bender. För Bender är häftig. Vår robot sköter sig inte bra. Därför får den inte heta Bender. Igår var jag kvar i skolan ända tills klockan 01.00 på natten. Ja, 01.00. Ändå så fungerar inte skiten. Fixade om regleralgoritmen, men tydligen så hjälpte inte det mot de stora problem vi har. Snart kommer jag lägga en frispark i ansiktet på den där mekaniska och elektroniska skrothögen vi arbetar med. Kul att veta att ett glapp har orsakat ett fel som vi felsökt efter (ändrat i kod och joxat en jäkla massa) i flera dagar. Kul. Kul. Kul.

Plus att man nu måste göra muntlig presentation av realtidsprojektet som vi skrev. Wei, kan det bli mer krisigt med tid och mer att göra egentligen? Borde nog inte säga (skriva?) så. Det kommer väl bli så bara för att jag tror att det inte kan bli värre.

Måndag är deadline, och roboten fungerar fortfarande inte. Underhållande.

Nej, jag har faktiskt inget vettigt att komma med idag. Allt är för upp-och-ner just nu för att jag ska ha det. Återkommer senare. Kanske.