Så var ännu en tenta över. Databastekniken skrevs idag. För en gångs skull satt jag hela tiden ut. Den tog faktiskt så lång tid att göra, plus lite koller att man hade gjort rätt osv.

Tentan i sig var ganska standardmässig. Modellera ett EER-diagram givet en del uppgifter, översätt ett EER-diagram till relationer, skriv ett par SQL-uttryck, normalisera en tabell till BCNF, lite sant/falskt-frågor, förklara ACID-egenskaper, räkna på indexering och datalagring, analysera en logfil och svara på en del frågor om återställning och till sist optimering av frågeträd.

Det skulle förvåna mig om jag inte fick godkänt på den här tentan. Högre betyg vet jag inte, men godkäntgränsen borde jag ju klara. Annars måste jag nog börja fundera över vad fan det är jag håller på med egentligen.

Nu är det bara programutvecklingsmetodiken kvar att klara av. Den ska skrivas i övermorgon. Så jag har ikväll och morgondagen på mig att plugga till den. Det kommer typ aldrig gå, det är alldeles för kort tid och för mycket som ska pluggas in. Men men, vi får väl se. Imorgon ska jag hålla möte i skolan också, diskutera när vi ska ha vår jättefräsiga sommarträff bland annat i styrelsen (som för övrigt nu blivit döpt: Blindstyret). Om namnet är representativt för vårt gäng? Den frågan låter jag stå öppen...

Har ju kvällen efter tentan att se fram mot - då blir det Sommar-X direkt efter tentan. Hem till (Henke? Börje? Vem?) och förfesta för att sedan röra sig inåt och partaja rejält med the crew innan alla drar hem-hem. Suckers. Så ska man försöka vara människa på lördagen också, då jag ska ner till Kalmar och till Erika. Det kommer nog bli mysigt.

Well, det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen och sätta igång med läsandet. På tal om det; Vilken tjur? Och vem kom på det där uttrycket egentligen? Vem i helvete vill ta en tjur vid hornen? Det är ju som att be om att få sitt ass kickat. Hur jävla dumt som helst. Jag är ganska säker på att den som myntade uttrycket var tjurfäktare. De är ena konstiga typer.
Påminn mig att aldrig bli tjurfäktare.

Igår skrev jag AI-tentan. Den var lite halvknepig faktiskt. I och för sig en hel del gratispoäng eftersom en del uppgifter var riktiga standard-tal, men självklart kom det med grejer om Temporal Action Logic - typ det enda som jag inte läst på, eftersom jag bedömde att sannolikheten att det skulle komma med var ytterst liten. Men men, där ser man. Det var 6 poäng som handlade om TAL som jag lyckades svara lite halvdant på. Man skulle ha 18 för godkänt, och 36 var maxpoäng.

Det handlade om lite resolution, om CSP-problem och heuristiker som används, Newell & Simons Physical Symbol System hypothesis, hypotesgenerering (lärande), bayesianska nätverk, bevis av A*-search's optimalitet, lite spelteori i form av min/max-algoritmen och alpha-beta-pruning. Och såklart det jävla TAL.

Det skulle förvåna mig om jag inte fick godkänt åtminstone på tentan. Det kändes ganska bra när jag gick därifrån, men erfarenheten säger ju att de gånger det faktiskt känts bra så har det gått åt helvete.

Hursomhelst. Nu är det tenta imorgon som gäller, databasteknik. Den kommer nog gå åt helvete. Sen tenta på fredag, i programutvecklingsmetodik. Fy fan. Men efter det sen, då jävlar är det sommarlov! Och jag ska inleda det med att åka ner och hälsa på Erika i Kalmar över en helg.

Well, back to the books. Fy fan vad skönt det ska bli när det här är över.

Igår skrevs tentan i Industriell Företagsekonomi. Den förvånade mig på många sätt. Dels var den oväntat grund, dels så var den mycket kortare än vad jag trodde. 58 poäng var max (har jag för mig), och 28 skulle man ha för godkänt. Jag lyckades svara på varje fråga, sen hur pass rätt jag har svarat är ju en annan sak :). Men som ni ser uppe vid min bild till höger: Jag har alltid rätt. Så, om han ger mig fel på någon uppgift så har han fel och jag borde bli kompenserad med extrapoäng. Det tycker jag. Och det gör ni också.

Hursomhelst, det var ca 13 uppgifter på att förklara ekonomiska begrepp (som tur är kom alla begrepp som jag 'typ' kunde. Chansade lite halvt på en del bara), en bokföringsuppgift av dent lättare s
laget (behövde ej redovisa separat moms eller bokföra lager efter indentering etc), och till sist förklara vad självkostnaden säger om en produkt och göra en självkostnadskalkyl för densamma.

Efter 1 h var jag klar med tentan (avsatt tid: 4h), och efter 1.5h gick jag därifrån. Antingen så var faktiskt tentan så pass lätt, eller så var den jäääkligt svår och jag missuppfattade typ 90% av frågorna och har svarat fel på allt. Vi får väl se när resultaten kommer.

Nu är det AI-plugg som gäller. Har en hel del att läsa igenom, och på måndag smäller det.

One down, three to go.

Ni bör läsa denna artikel. Den är nu ganska gammal och relativt lång, men läsvärd.

Talseätt suger. Folk i dagens samhälle verkar ta talesätt från känt folk, och gör det till deras livsmotton. Det är bullshit. Jag pratar om dessa talesätt speciellt:

• ”Lev livet fullt ut”
  

Vilket hyckleri. Jag hör detta gång på gång, vanligen från något jackass som inte är villig att ta ansvar för sina handlingar. Jag är säker på att vem som nu yttrade detta inte hade för avsikt att folk skulle ta det bokstavligt. Enligt ”lev livet fullt ut”-doktrinen, så har folk gjort alla möjliga idiotiska saker. Saker som att experimentera med tunga droger som visade sig vara nervgas, djur, och sex med möbler. Samtidigt. Sjuka jävlar. Grejen är den att om du försöker leva ut livet till fullo, så dör du. Direkt. Sluta jiddra runt eller så blir du dödad.

• ”Fuskare når aldrig framgång”

BULLSHIT. Åtminstone 90% av alla fuskare är framgångsrika. De där fuskande fanskapen kommer förbi systemen varje gång. Det fanns ett luder i min förra parallellklass som inte gjorde sina uppgifter, misslyckades på varje prov, men klarade sig ändå igenom eftersom hon låg med alla lärare. Detta är ett återkommande kretslopp som blir förevigat genom korrupt administration och slacker-ungar som inte är villiga att ta sig an mödan det krävs för att klara av skolan. De borde alla bli skjutna.

• ”Var glad över det du har”

I grund och botten så säger det här uttrycket till människor att de inte ska ha mål. Inte för att de skulle, men kom igen. Du och jag vet att det är skitsnack. Om du inte har någonting, eller inget som gör dig glad, vad händer då? Du ska vara glad över ingenting? Bah...sounds like shit to me.

• ”Hårt arbete lönar sig”

FEL. Kicka ass och strula runt lönar sig. Ingen bryr sig om hur hårt du jobbar så länge du stimulerar deras ego. Hårt arbete glöms ofta bort och passerar förbi obemärkt. Det finns alltid någon dumjävel där ute som får den äkta varan i hopp om att förflytta sig uppåt. Det kommer inte att hända, du kan lika gärna lägga av. Ge upp.

• ”Jag är inte rädd för något”

Yeah, whatever. Detta uttalas ofta av någon kort dipshit med Napoleon-komplex. Lyssna på mig din lilla skit, du är en bräcklig liten fegis som är rädd för allting. Sluta upp med din arroganskampanj och erkänn att du är en mes. Jag är trött på folk som säger att de inte är rädda för någonting. Om det verkligen inte fanns något att vara rädd för, så skulle de vara döda. Det finns inget att vara rädd för, eller hur? Så varför tar de inte livet av sig och konfirmerar sin teori? Värdelöst.


Nu kanske jag låter lite bitter, men den här tentastressen sätter sina spår. Åter till böckerna, adios!

Just nu håller Sverige på att köra över Tjeckien totalt. 4-0, inte illa. Får hoppas det håller hela vägen ut. Vilket det säkert kommer att göra. Synd att inte finnarna tog sig till final, men de blev ju glada över att de vann eurovision song contest att de inte har ägnat hockey-förlusten en tanke. Kul att ett såpass annorlunda band vann den tävlingen, dock. Jag har inte hört eller sett någonting själv på schlager-crapet (förutom Carolas bidrag som man tyvärr har hjärntvättats med ofrivilligt eftersom precis allt och alla ska spela den hela jävla tiden. GAAAH! ), men omväxling förnöjer. Oftast.

Hursomhelst. Jag har fruktansvärt mycket på gång nu. Dels så har jag 5 tentor som kommer upp inom loppet av en vecka, men kommer nog bara satsa på att skriva 4 av dem. Dessa är:

• Industriell företagsekonomi, TDEI04
  Ungefär civilekonomernas första år komprimerat i en enda kurs. Givetvis inte lika djup, men lika brett område som de läser. Bokföringsbiten är inte svår, men lätt att slarva med. Det som är svårt är att det är typ tremiljoner olika begrepp som man ska kunna. Det känns jobbigt. Får väl se hur den kommer gå, den här tentan känns väldigt osäker.
  

• Databasteknik, TDDB48
  Kommer nog gå okej, om jag inte slarvar. Det är ju inte så svårt egentligen, bara det att det är så pass stort område som kommer med. Ska börja titta på de gamla tentorna strax, är det väl tänkt.

• Artifical Intelligence, TDDC17
  Dels så är det sista delen på sista laben kvar att göra klart, men den kanske fixas imorgon bitti. Tentan omfattar en hel del områden, och inte lätta områden för den delen heller. Bara tiden finnes till att läsa på dessa områden ordentligt så grejar jag nog tentan. Kanske. Eller så går det åt helvete. Den här kan gå precis hursomhelst. Jag hoppas sätta en femma i alla fall - det är lätt den roligaste kursen jag har läst hittils på hela utbildningen.

• Programutvecklingsmetodik, TDDC01
  Mest en flum-flum-tenta. Lite frågor att svara på, en del med utredande svar och lite UML-modellering säkert och lite annat sånt krafs. Vi får ha boken med på tentan, vilket känns som ett skönt stöd. Den här borde jag sätta, om jag inte slarvar allt för mycket. Visst är det många områden som täcks av kursen, men det ska nog gå att ordna. Kanske.

Den (om)tentan jag kommer skippa är Avancerad programmering i C++. Det finns inte en chans att jag skulle sätta den också. Den ligger mitt mellan tentan i Artificiell intelligens och databasteknik, så tänkte att den dagen kanske jag behöver till att läsa inför databastekniken och PUM-teorin istället.

Sverige vann VM-finalen hörde jag nu också. As I thought. Hah! Vi spöade motståndet ännu en gång.

Hursomhelst. Förutom tentorna så är det en del styrande med sektionen också, speciellt nu inför sommaren då lite inför nolle-p måste styras upp och Kårallen ska få nytt golv och lite annat skoj. Gaaah, ska bli sååå skönt att ha allt det här avklarat. Kvällen den 2 juni börjar sommaren officiellt för mig.

Nu har jag beställt ny dator också. Ett riktigt monsterpaket. En AMD 64x2 4800+, 500 GB hd, 2GB RAM, ATI Radeon X1900 XT +TV-tuner m.m. Plus en 20" W-screen TFT skärm på det också.

Är det någon som är intresserad av att köpa denna så hör av er till mig (en AMD Athlon 2800+, 512 MB ram, 200 GB hd, ATI radeon 9600 128 mb, DVD-brännare m.m.). Vill du ha fler detaljer om hårdvaran så skrik till, har specifikationerna här.

Egentligen, när jag började skriva det här, så hade jag tänkt skriva en hel del mer. Jag har dock glömt bort vad det var jag skulle skriva om. Så vi skiter i det.

Många har undrat vad fan som pågår egentligen, och såhär ligger det till; Jag och Erika är tillsammans igen. Det hela blev till den 21 april, så det har gått ett tag nu (typ en månad) och det känns faktiskt jättebra. Jag vet att det är emot en av mina grundläggande principer: Har man väl gjort slut så är det slut - man blir inte tillsammans med sitt ex igen.

Anledningen till principens uppkomst är att jag har sett så många dåliga exempel på folk som har gjort slut och sen försökt på nytt igen. Det hela har slutat med ett studsbollförhållande, där man gjort slut, blivit tillsammans, gjort slut, blivit tillsammans - repeat cycle until infinity. Och alla vet vi att oändliga cykler är av ondo. Däremot känner jag till ett (och endast ett) bra exempel där det verkligen har fungerat, och det är för min allra närmaste tjejkompis (och tillika supersyster) Felicia och hennes Simon. Men ärligt talat, det känns verkligen bra och rätt. Vi passar ihop. Se bilden längst ned, liksom. Den säger det mesta. Och principer finns väl till för att brytas?

För ett par helger sedan var jag nere hos henne i Kalmar på besök, och hela helgen kändes jättebra. Trevlig social kväll med hennes klass, dagen efter var Erika och jag ute och åt på en riktigt fin (och dyr! :-) ) restaurang, och till slut på korridorsfest med en del bekanta och ännu fler obekanta ansikten. Jag hade det riktigt trevligt, och trivdes i sällskapet - både Erikas (såklart) och hennes kompisars. Fick med andra ord bekräftat där nere att jag nog gjort ett klokt val. Likaså var det när hon var på besök här hemma i Norrköping och vi fick (delar av) helgen tillsammans. Det kändes verkligen bra. Dags för en nystart, börja om från ruta ett. En natt hos henne och en natt hos mig, och allt kändes fortfarande underbart.

Okej, jag tänker lägga fram korten på bordet direkt. Den här filmen sög. Den var skitkass, och alldeles för lång (2 timmar fylld av skräp). Så om du bara läser recensionen för att få veta om du skall se filmen eller ej så kan du sluta läsa redan nu och få konstaterat för dig att du hellre kan roa dig med att läsa flervariabelsanalys - det skulle nog ge dig mer behållning.

För er som fortfarande har intresset kvar att läsa så har jag ett par punkter i filmen som jag vill ta upp. Håll till godo.

Den största meriten som filmen skryter med är att David Bowie sjunger ledmotivet till filmen. Inte för att jag anser att det är så mycket att skryta om (sen när var David Bowie två ord du kunde säga i ett positivt sammanhang?), men ändå. Bara det sätter ju ribban.

I korta drag så handlar filmen om en typ av "kattmänniskor" som kan förvandlar sig till kattdjur (bara panthers vad karaktärerna i filmen anbelangar). Och hur töntigt är inte det till att börja med? Varulvar är ganska häftiga, men kattmänniskor? Vad tänkte de med? Ska de spinna ihjäl motståndarna? Eller kanske kräkas hårbollar på dem? Get real. Katter har aldrig varit farliga. Vargar däremot har lite mer mystik kring sig och innehar lite mer naturlig respekt. Ja just det, en panther är en sånhär:
Kort sammanfattat: Incestutövande kattmänniskor som "måste döda för att bli mänskliga igen". Det ges ingen förklaring till varför de måste döda, och det finns ingen som helst logik i det heller, men tydligen så var de tvungna att göra det. Allt för att lägga till lite spänning. Men att lägga till spänning till en story som från början är helt död och värdelös ger ingen större värdeförädling.

Filmen inleds med en del människor ute i någon typ av öken med ett ensamt träd. Jag fick lite Conan the Barbarian vibbar av det hela (var fan var Arnold med sina flexmuskler?). Det snabbspolas ganska tidigt dock till nutid och vi får följa en kvinna på en flygplats som skall möta upp sin presumptiva bror. Såklart är denna kvinna och brodern två av dessa kattmänniskor.

Hon möter upp honom, och det visar sig att han bor med en kvinna importerad från Jamaica. Var de fått tag på den skådisen som spelar den jamaicanska kvinnan vet jag inte, för det är nog den sämsta imitationen av jamaicansk dialekt som jag hört i hela mitt liv. En stum människa hade gjort ett bättre jobb. Där rök den inlevelsen direkt.

En sak som överraskar är att John Heard spelar en av huvudrollerna. Han är ju trots allt en hyfsat bra skådespelare, så förväntningarna byggdes upp lite mer när jag upptäckte detta. Till min förtvivlan, ska jag väl också nämna.

Paul Schrader som regisserade filmen gillade nog katter lite för mycket. Eller kanske DeWitt Bodeen som gjorde det - det var han (hon?) som skrev storyn. Hur fan ska man veta vilket kön människan tillhör om man heter DeWitt i förnamn? För i helvete, skaffa er vettiga namn!

Typ först efter en 40 minuter in i filmen händer första grymma saken - en djurskötare får armen avsliten av den här panthern och blodet forsar ut över golvet. Lite senare har panthermannen sex med en blond brud som han sedan (presumptivt) dödar och man får se hennes sönderslitna lik liggandes på golvet. Se bilderna nedan.Pantherman och dum blondin innan pantherman blivit panther och slitit sönder dum blondin i flera stycken.Dum blondin efter att dum blondin haft sex med pantherman och blivit söndersliten i flera stycken av panther som var pantherman.

Första delen av filmen var helt händelselös. OM du mot all förmodan skulle se filmen, så kan du med lätthet spola förbi de första 40 minutrarna. Dessutom är musiken helt kass genom hela filmen. Och det beror inte bara på David Bowie, utan även den orkestrala biten (ni vet, den typiska Hollywood-orkestern som ska spela stämningsfull musik) är värdelös. Stäng gärna av ljudet och ha på text istället. Det besparar dig en del huvudvärk. På tal om huvudvärk så har jag det nu, och det är nog eftersom jag minns hur jävla kass den här filmen var.

En poäng som filmen har är att det är mycket naket. Och då menar jag mycket. Och en hel del sex. Mycket snusk är det i filmen, och det är väl positivt. Inte för att det är några tiopoängare direkt (men kom igen, om vi tittar tillbaka till 80-talet: hur många puddingar fanns det då? Med de frisyerna, de kläderna, de glasögonen....sheeesh).

Förvandlingsprocessen från mäniska till panther får man aldrig se i filmen heller. Förutom i typ de sista minutrarna. Och då var det en riktig jävla besvikelse också. Så ohäftig att till och med knypplande verkar mer intressant än att förvandlas till ett djur. Hur lyckas man?

Se inte den här skiten. Hur i helvete lyckades jag skriva så mycket om en så kass film? Jag hade från början tänkt att bara skriva "Se den inte. Fuck that shit". Och det sammanfattar ganska väl det jag ville ha sagt.

Igår blev jag vald på mötet. Det gick väldigt snabbt, faktiskt. Mötet tog typ en kvart. Inte för att jag hade speciellt mycket konkurrens att tala om (ingen motkandidat alls), men ändå.

Kommer nog bli kul och lärorikt tror jag. Efter mötet stack jag hem till Jonas och drack lite öl och grillade - jäkligt trevligt! Och gott. Och mycket vitlök. Jag kommer inte behöva äta mer på hela veckan, tror jag. Jag är fortfarande mätt, och nu är det morgonen efter. Helt galet.

Vår Shakey-robot med planerare är klar nu, får hoppas han godkänner labrapporten. Det är nog den roligaste laben jag gjort sen jag började skolan. Artificiell intelligens is the shit!

Hursomhelst, jag behöver göra mig i ordning och sticka till skolan nu. Återkommer ikväll om jag hinner och orkar och skriver lite mer. Snart kommer recension på Cat People (1982), ska bara se klart filmen någon gång. Den verkar ganska sådär typiskt kass.

Igår blev jag nominerad av valberedningen till ordförande-posten i D-sektionen. Såhär stod det på sektionens hemsida:

"Till det extrainsatta sektionsmötet den 10 maj klockan 17 i C1 har Valberedningen nominerat Tommie Haag till ny sektionsordförande."

Får väl se hur det går på mötet. Ska tydligen förbereda ett presentationstal också och berätta lite om mig själv och grejer. Herregud, vad ska man säga? "Jag heter Tommie och ...umm... jag är jävligt grym?" Något sånt borde funka. Jag tror alla kommer gilla mig direkt.

Det här kan bli intressant. Jag hoppas jag kommer göra ett bra jobb. What the fuck, det är väl klart att jag kommer göra det. Nu måste jag bara se till att bli klar med resten av mitt arbete i skolan - ett par labbar och lite såna roliga saker.

På tal om skolan - jag borde gå och lägga mig nu.

Godnatt!

Filmen inleder med värsta 80-tals-introt. Jag trodde jag hade av misstag råkat börjat se ett avsnitt av Miami Vice. Allting var riktigt riktigt riktigt typiskt 80-talistiskt i filmen. Musiken, frisyren, kläderna, glasögonen, allt!

Ett köpcentra har köpt in tre stycken väktarrobotar som ska hålla reda på butikerna och se till att ingen snattar, och om de upptäcker någon som snattar så ska de skjuta honom med en tazer-gun för att göra honom medvetslös. Varför väktarbolaget har utrustat robotarna med en superlaser som kan skära igenom alla typer av material övergår mitt förstånd. Men det har de, tydligen.

En anställd uttrycker sin oro över att någonting kan gå fel och roboten börjar attackera de anställda istället för brottslingarna. Ungefär samma oro som allmänheten uttryckte för Robocop i första filmen. Svaret han får:

"Trust me, absolutely nothing can go wrong..."

Oh man, I'm just waiting for the trouble to start! Tre mördarrobotar i ett köpcentra, kan det bli häftigare? Synd bara att robotarna ser ut som SKIT och ser så icke-macho ut som det bara går. Se bilden nedan. De är inte ens i närheten så häftiga (utseendemässigt) som vår superrobot vi gjorde förra året i skolan.Som du ser, de ser inte ut att vara så mycket för världen. De är dock utrustade med väldigt häftiga vapen. Bland annat så har de mördargriphänder de dödar en snubbe med på en tiondelssekund (se bilden nedan. Han föll offer för robotens mördarklo. Notera hans typiska 80-talslook med alldeles för stora glasögon.). Tazerguns har de också och kan injicera ett antal högspänningstal mätt i Volt i sitt tilltänkta offer. De kan även skjuta ut laserpulser med sina huvuden i äkta star-wars-blaster-stil. Med hjälp av detta laservapen spränger de en tjejs huvud med (efter att de först har skjutit henne i hennes halvnakna stjärt med lasern).
En skön detalj med robotarna (varför koncentreras så mycket av recensionen på robotarna? Återkommer till det) är att de avslutar varje dödande med orden "Thank you, have a nice day." . Klockrent! Det var nog den biten som övertygade mig om att filmen var ruskigt bra. Kanske mer underhållande än bra, men implicerar inte underhållande att en film är bra? Dvs Underhållande => bra, men det omvända gäller dock ej nödvändigtvis.

Varför då så stor koncentration kring robotarna? För det är robotarna som gör filmen. Skådespelarna är inget vidare, de gör en reko insats men inte så mycket mer. Det är lite naket i filmen, men det är inte mycket.

Kanske ska nämna lite om handlingen. Det är ett gäng tonåringar (givetvis...) som blir inlåsta i köpcentret över natten och såklart så börjar väktarrobotarna löpa amok och döda dem en efter en. Med det överstökat, låt oss koncentrera oss på det som är bra med filmen.

Oh förresten. Såhär ser det ut när man blivit skjuten av en tazergun. Visst ser det skönt ut? Han skrek som en stucken gris. Och han kände sig nog som en också.
Huromhelst. Som i vilket köpcentra som helst i USA med något som helst anseende så finns det givetvis en vapenaffär fullsmockad med automatvapen. Självklart beväpnar sig tonåringarna med en massa vapen och ett fullskaligt krig mellan dessa tonåringar och de tre väktarrobotarna utbryter. Robotarna skulle vinna tycker jag, men självklart så finns det två nördar i gänget som lyckas outsmarta robotarna och tar kål på dem till slut. Synd, jag hejade på robotarna. Tyvärr så blev det ingen het robotsex eller liknande. Fast det kanske var tur det, jag tror att alla robotarna är män. Och gay-sex är inget som står på min top-10-entertainment-lista.

Sammanfattningsvis så var det en riktigt underhållande film, helt klart sevärd. Mycket av 80-talsretrot gör filmen. Speciellt frisyrerna, glasögonen och musiken. Skådespelarna "ser" man inte riktigt i filmen. Robotarna stjäl huvudrollen stenhårt. Ungefär som Bender i Futurama. Den är ganska kort, dryga timmen lång, vilket är precis lagom. Gorescenerna är väl inte speciellt imponerande (förutom tjejen som får huvudet avsprängt), men filmens övriga kvalitéer överskuggar detta.

Helt klart en sevärd film. Jag tycker verkligen du bör ta dig tid att se den. Den ger en stor behållning, även fast det är en lågbudgetproduktion.

Okej, det finns inte speciellt mycket att säga om den här filmen. Den var helkass. Jag satt och funderade under hela filmens gång om den hade världsrekord i klichéer och vilken som var sämt - den här eller A bay of blood. Jag kom fram till att den här var sämre. A bay of blood hade åtminstone lite mer naket och bättre slasherscener än den här skiten.

Storyn går ut på att en filmmusikproducent (självklart producerar han endast musik till skräckisar) får bo i ett hus ute på landet där han ska producera sin musik. På ett piano med samma slinga som går om och om igen. Se bilden nedan. Väl där så kommer ett par oinbjudna gäster som om det vore världens naturligaste sak, sedan börjar en efter en att dö. Och kan du gissa om vår protagonist överlever till slutet?
Wow, jättekul. Typ. Gorescenerna är under all kritik. Offrena i princip ber om sin död. De försöker knappt fly. Och de försök de gör liknar mest parkinsonssyndrom än riktiga flyktförsök. Vad i helvete, lite inlevelse om jag får be!

Det huvudsakliga mordvapnet i filmen är en kartongskärarkniv, vad fasen det nu heter med ett finare namn. Kolla bilden nedan. Och hur spännande är det att bli dödad av ett sådant litet vapen egentligen? Inte alls kan jag säga dig.
Tyvärr så kom jag över en helkass dubbad version av filmen, vilket förstörde en hel del. Jag tror dock inte att filmen hade varit så mycket bättre med originalspråket (italienska). Jag är säker på att filmen inte hade varit så mycket bättre med originalspråket.

Sammanfattningsvis är det här inget att lägga ned sin tid på. Det finns mycket bättre filmer att se. Till och med Steven Seagal uppvisar mer skådespelartalanger än skådespelarna i den här filmen. Bara det säger väl det mesta. För att avsluta denna recension med en liten bonus som tack för att du orkade läsa såhär långt så kommer en bild på den häftigaste scenen i hela filmen. Jepp, du skulle kunna spola fram till den scenen och sen stänga av filmen. För det är det enda som kommer ge dig någon som helst behållning. Såvida du inte njuter av att se skit som en efterbliven sengångare har manglat fram. Håll till godo! (Och undvik den här skiten).

(Bilden ovan föreställer en ganska så död människa).

Denna titel har många namn. En snabb koll på IMDB visade att den även var känd som Antefatto, Before the Fact-Ecology of a Crime, Bloodbath, Bloodbath Bay of Blood, Bloodbath Bay of Death, Carnage, Chain Reaction, Ecologia del delitto, Last House on the Left Part II, New House on the Left, The Ecology of a Crime, Twitch of the Death Nerve. Kärt barn har många namn, brukar man ju säga. Fast det här är inget kärt barn. Det här är SKRÄP. Ett missfoster till barn som man undrar hur i helvete det kom till världen egentligen.

Filmen utspelar sig mestadels vid ett par stugor vid en sjö (någon som får Friday 13:th vibbar?) med en liten bukt med ett par bryggor som det bråkas lite om. Naturfreaks som bor vid bukten vill låta naturen frodas. Storstadsbo kommer och vill köpa den. Naturfreaksen vägrar. Storstadsfuckfacen blir sura och är typ redo att döda för att få den. Mycket att bråka om då - ett par små jävla bryggor mitt ute i ingenstans som ingen ändå bryr sig om. Big deal of a story, eller hur? Men vad väntar vi oss från en splatter egentligen. Det är ju inte för storyn man ser en sådan film. Gör man det har man ett allvarligt fel i skallen.

Filmen inleds ganska schysst dock med en gammal tant i rullstol som blir hängd. Kort därefter knivhuggs mannen som hängde henne. Det börjar bra, liksom. Se bilden nedan på den hängda tanten. Tur att hon dör ganska tidigt, hon verkade jobbig.
Som tur är filmen ganska kort, ca 1:20 lång. Det är dock ändå 80 minuter av ditt liv du kan göra något bättre med. Dialogerna är varken välskrivna eller väl framförda, allting känns ganska corny och krystat. Vad sägs om det här:

"But if you kill for the killing, you'll become a monster."

No shit Sherlock, Master och the Obvious. Såna där corny remarks hade man ju kanske klarat sig utan. Men men, det är Italienare, vad ska man göra åt det?

Fast egentligen, vem bryr sig om dialogerna när det är blod och naket man vill se? Dessa två saker bjuds på ganska väl, faktiskt. Det ska jag ge creds för.

Självklart är kåta tonåringar med i bilden, precis som det brukar vara i splatters. De dansar konstigt på ännu konstigare ställen och helt utan anledning. Man undrar vad fan de håller på med egentligen. Är det fest? Yeah right, de är 4 personer, det är mitt på dagen, och musiken - what the hell?

Det är som sagt en hel del naket, bland annat en nakenbadsscen. Det hade varit ännu bättre om bruden som är naken faktiskt skulle varit snygg. Nu ser hon mest ut som en plastic-bagger. Kolla själv på bilden nedan. Hon ser ju lite smått retarded ut. Fast man får väl hålla tillgodo med vad som bjuds.

Skådespelartalangerna i denna film är en paradox. Skådespelarna, (är det rätt att kalla dem det? Fuckfaces kanske är en bättre benämning) speciellt de kvinnliga, saknar talang. Inte helt ut, men nästan. Man skäms nästan så pinsamt det är.

Hursomhelst. För att återanknyta till det som var bra med filmen; Det är en hel del schyssta gore-scenes (den enda anlendingen till att se splatterfilmer. Förutom nakenheten hos snygga tjejer). Exempel på en scen där en kille och en tjej som utövar lite intimare stunder får ett spjut kört igenom dem. Se bilden nedan.
Mer gore-scener innehåller bland annat en brud som får halsen avskuren, en snubbe som får ansiktet delat i två bitar, och en annan tjej som blir halshuggen med kanske filmvärldens minsta yxa.

Filmen är allt som allt ganska rörig och ger ingen större behållning. Delvis schyssta gorescenes, men jag har sett mycket bättre i filmer som, as you could've guessed, Friday the 13:th. Det bjuds på en del naket, men det är inget speciellt vackert som visas heller. Slutet är väl något överraskande, men det känns som det bara är ditslängt "för att vara speciellt".

Se inte den här skiten. Det finns mycket mer intressanta saker du kan göra med 80 minuter av ditt liv. Som att spela Ace Combat Zero eller vika pizzakartonger.

Crusader: No Remorse är, för er som inte vet, ett av de bästa spel som gjorts till PC. Efter Fallout och Fallout 2 så kommer nog detta spel. (till PC alltså. Till PS2 har det gjorts ett par bättre spel). Hursomhelst. Det slog mig häromdagen att huvudpersonen i spelet påminner mig grymt mycket om någon jag kände igen. Och inte var det min dåvarande flickvän eller min pappa. Nej, det var ingen mindre än Star Wars legenden herr Bobba Fett själv!

Vi vet ju att Bobba Fett är lite pissed off för att hans far Jango Fett blev dödat av nån jedi (kommer någon förutom George Lucas ihåg vem? Nej.). På tal om det, roligt efternamn den familjen har. Jag undrar om han hade blivit mobbad om han gått grundskolan i Sverige:

"Höhö, titta på fettknoppen Fett. Han är fet!" (även fast han kanske inte är det).

Eller nåt sånt. Hursomhelst. Han måste nog ha bearbetat sin sorg av sin förlorade fader genom att försöka ge sig in i spelbranschen och extraknäcka som huvudrollsinnehavare i Crusader. Det kom en uppföljare lite senare också; Crusader: No Regret tror jag det spelet hette. Har dock inte spelat det.

Se bilderna nedan. Den första bilden föreställer 'hjälten' (protagonisten) i Crusader: No Remorse. Den andra bilden under föreställer Bobba Fett från Star Wars. Dra era egna slutsatser.

Okej, det här var kanske den sämsta valborgsmässoafton jag varit med om sedan... ja, så långt jag kan minnas. Allting sög. Nästan. Det började bra med schysst förfest hemma hos Victor och Tim. Hjälpa till att flytta lite möbler, dricka lite öl, spela lite Soul Calibur II (väldigt bra spel förresten), prata med lite tjejer och alla som vistades där.

Jättetrevligt folk och förfesten var riktigt hemtrevlig också. Trivdes verkligen i sällskapet. Sen blev det dags för utgång. Så vi ringde och försökte få tag på en taxi. Efter att ha försökt i cirkus en alldeles-för-lång-tid så fick vi äntligen tag på någon stackare som skulle skicka en taxi till var vi var. Väl beställt (skulle ta 5 minuter), så gick vi ned och väntade. Efter 20 minuter gav vi upp och började knalla ner mot palace istället.

Framme vid palace överraskades (?) vi av kanske den längsta kön jag sett på evigheter. och den rörde sig inte. Jag och Andree skickade iväg Stoffe för att titta till kön på Otten. Det visade sig att den var typ lika lång. Om inte längre. Träffade Henka där också, kul att träffa någon man känner i alla fall, så trippen dit gav någonting.

Hursomhelst. Jag och Andree gav upp och mötte upp Stoffe, som bestämde sig för att gå in ändå (han stod på VIP-listan tillsammans med sin bror. Alla stod typ på VIP-listan. Utom jag och Andree). Så Andree och jag vandrade upp på drottninggatan och beställde var sin kebabrulle som vi käkade på väg hem till honom. Väl där beställde jag en taxi (ett annat taxibolag denna gång). De sade att det skulle ta ca 5 minuter. Efter en kvart ringde jag och frågade vad fan de höll på med. Då hade de tydligen "hört fel" och trott att jag stod på adress 28 och inte 128 som jag nämnde (klart och tydligt) i telefon.

Hursomhelst, taxin kom lite senare, och de bad om ursäkt för missförståndet och allt. Creds för det. Nu är jag hemma, och ska typ sova.

Hade allt slutet med förfesten så hade denna valborg varit riktigt bra. Nu blev den mest...som Azumi I fast tvärtom: Började bra och slutade kasst.

Imorgon borde man ju gå och kolla på alla rödingar som går och viftar förvirrat sina flaggor (vad fan ska de protestera mot egentligen? Det är ju de som har makten. Håll käften istället och se vad ni har ställt till med i samhället. Det är er röra som ni själva protesterar mot. Wiseasses.), men jag orkar inte. Jag ska nog ligga och sova och sedan vakna och spela tv-spel. Ja, det tycker jag låter som en bra idé. Det gör du också.