Attack of the killer tomatoes är en gammal klassiker som jag inte hade så stora förväntningar på. Det var kanske därför filmen blev så bra.

Handlingen är ganska skön. Det är genmanipulerade tomater som börjar löpa amok och siktar på att förinta mänskligheten, eller något sånt. Filmen är en parodi/komedi, inte en splatterfilm. Humorn är på topp. Den liknar väldigt mycket den humorstil som finns i till exempel Nakna pistolen-filmerna, eller serietidningen MAD. Det är inga speciella häftiga scener eller något sådant. Det filmen erbjuder är humor.

Humor i dialogerna (som är riktigt corny, men samtidigt otroligt genomtänkta), humor i handlingarna, och humor i själva konceptet. Jag menar, mördartomater? Hystieriskt roligt (nåja, i brist på annat åtminstone).

Redan vid introt lägger filmen ribban. En tjej står i köket och fixar lite, då en tomat börjar prata och röra på sig. Eller prata och prata, snarare säger den något i stil med "glubuleuheuebluehueuhblughue". Istället för att mosa tomathelvetet så får tjejen panik och ställer sig mot väggen och skriker. Därefter dödas hon av tomaten. Jag hade stampat sönder tomatfanskapet. Den var ju pytteliten. Introlåten som kommer vid rollistan i början präglar ännu mer den humor som genomsyrar hela filmen (låttexten hittar du längst ned i denna recension). Man drar på smilgroparna ofta. Mitt i rollistan upptäcker man text som "This space available. Call 714-474-5566" och "Based on the novel 'the tomatoes of wrath' ".


Egentligen är filmen ett jävla fuckjob. Jag skulle kunna ha gjort den här filmen om jag hade lite för lite att göra om dagarna. Och jag kan inte göra film. Hade jag haft lite för lite att göra om dagarna så skulle jag nog gjort en film i den här stilen. Själva grejen att använda ett pumphagelgevär för att skjuta "ihjäl" en tomat som är ca 8 cm i diameter är något som man bara måste ha med i en film.

Det här är en sån där film som skulle vara hysteriskt rolig om man var jävligt hög när man såg den. Jag är helt säker på att jag hade tyckt det. Det finns en japansk forskare med i filmen som de faktiskt dubbar. En hunds tankar gör de voiceover på också. Hur kul är inte det?

Det finns mängder med subtila poänger i filmen. Som att den japanska forskaren jag nyss nämnde under sin presentation av någonting råkar slå ner en tavla på U.S.S Arizona i ett akvarie. U.S.S Arizona var ett skepp som japanerna sänkte vid attacken på Pearl Harbor under andra världskriget. Såna småsaker är filmen full utav. Det är de här små detaljerna tillsammans med den kvalitetslösa (men väl genomtänkta) dialogen som gör filmen så bra.

Den här filmen måste ses. Filmen är inte så rolig att man viker sig dubbel av skratt direkt, som man gjorde i Borat: CLoAfMBGNOK. Snarare sitter man och småler under hela filmen. Se den, det är synd om du skulle missa ett sån dålig film (som gör den så bra).


I brist på bilder så bjuder jag på sångtexten till introlåten i filmen:

Attack of the killer tomatoes!
Attack of the killer tomatoes!
They'll beat you, bash you,
Squish you, mash you,
Chew you up for brunch,
And finish you off, for dinner and lunch!

They're marching down the halls
They're crawling up the walls
They're gooey, gushy, squishy, mushy,
Rotten to the core
They're standing outside your door!

Remember Herman Farbage
While taking out his garbage
He turned around and he did see,
Tomatoes hiding in his tree,
Now he's just a memory

I know I'm going to miss her
A tomato ate my sister
Sacramento fell today,
They're marching in to San Jose
Tomatoes are on their way

The mayor is on vacation
The governers fled the nation
The police have gone on strike today,
The national guard has run away
Tomatoes will have their day!

Attack of the killer tomatoes!
Attack of the killer tomatoes!
They'll beat you, smash you,
Squish you, bash you,
Serve you up for brunch,
And finish you off, for dinner and lunch-lunch-lunch
Dinner or lunch-lunch-lunch
Dinner or luuuuuuuunch.

Den här filmen är inte lika rolig som Shaun of the Dead, men den är fasen inte långt ifrån. Även denna rulle är en bra parodirulle, som driver ganska friskt med zombiegenren. Den är, som bilden längst ned säger, en blandning mellan Shaun of the dead och Bad Taste. Anledningen till att jag har två posters med? För att båda är grymt häftiga och jag kunde inte bestämma mig för vilken jag skulle använda. Och att jag inte hittade så många bilder från filmen i övrigt, så för att fylla ut lite...

Nåväl. Filmen utspelar sig i Berkeley, Australien. En liten håla där alla känner alla. Du vet, inavel och hela paketet kan nästan garanteras. Filmen är ruskigt osammanhängande i början men jäkligt rolig. Filmen inleds med att Berkeley utsätts för ett stort meteoritfall, varav vi får se en gammal kärring bli mosad av en sådan där vacker rymdsten. Varefter hon blir en zombie. På tal om det så är det riktigt schyssta gore-scener, trots den lilla budgeten filmen hade. Jag återkommer till det senare i recensionen.

"Crazy has definitely come to this town for a visit".

Hela filmen bygger på och parodiserar 50-tals-horror-genren. Har ni sett War of the worlds (Nej, inte den nya skiten, originalet!) eller spelat "Destroy all humans!" vet ni vad jag menar. Det ger en fin komisk touch till all splatter som annars förekommer i filmen. Och på tal om splatter, ja. Det där mer gore; ett par exempel är en zombie som blir slicad på mitten med hjälp av ett rattlås (!). En annan får överkroppen bortskjuten av ett hagelgevär, så man får se benen fortsätta gå med en del av ryggraden stående upp ur midjan. Och detta är bara efter en kvart i filmen.


Vi har en hel del jobbiga karaktärer att dras med dock. De flesta önskar man livet ur ganska omedelbart. I princip alla utom en; Marion. Han är som en hardcorebonde. Med en grym hatt och ett coolt skägg, är han lika iskall som Clintan i sina spaghettiwesterns. Han har även en mörk häftig röst - som Clintan. Han är så hård att han till och med fistfightar fiskar, varefter han skjuter dem med pistol. På tal om pistoler, Marion har vapen gömda i varenda skrymsle av sina kläder. Det gör honom ännu häftigare.

Polisen som är med är en irriterande liten skit. Men han svär utav bara helvete. Han kan nog ärligt talat tävla med rollbesättningen i Scarface om flest yttrade "fuck" i en film. Polisen kläcker ett par sköna kommentarer, faktiskt. Han levererar även klichéer som "Nobody's gonna die, not on my watch!". Gånger två.

"When I was little, we fucking respected our parents. We didn't fucking eat them"
- polissnubben

Själva zombieserna var väldigt välgjorda. Fast det är ju inte zombies. De är utomjordingar. Fast de blir zombies när de kommer i kontakt med utomjordingarna. Eller hur var det? Whatever, egentligen. Mer exempel på gore, nu när jag kom att tänka på det; Vad sägs om att skaka en läsk, stoppa den i käften på en zombie, glida på såpa ett par meter för att fånga en kulspetspenna, kasta den på burken för att punktera den och samtidigt spränga huvudet på zombien/utomjordingen/whatever. Totally fucking awesome. Det finns fler smaskiga scener, men ska inte avslöja allting. Lite får ni roa er själva med när ni ser filmen.


För filmen ska ni se. Den är ruskigt bra, trots sin knappa budget som sagt. Slutet på filmen är även det riktigt schysst. Det här är ett måste-se. Om Shaun of the Dead var den roligaste parodin på en zombie-rulle någonsin, är nog den här absolut en god tvåa.

Se den.

Den här filmen har jag längtat länge efter att se, utan att riktigt komma till skott. Men häromdagen hände det, och jag tog mig äntligen tid (den lilla jag har) för att avnjuta det här mästerverket.

För ett mästerverk är det. En parodisk splatter-komedi som driver med otroligt mycket i zombie-genren. Storyn handlar om Shaun, en kille som inte har kommit så långt i sitt liv men ändå är hyfsat nöjd med sin tillvaro en dag vaknar upp och (nästan) alla runtomkring honom är zombies. Men det är inget som han märker till en början, utan han upptäcker det först en bit senare. Det hela utspelar sig i någon håla i England, så man får ju stå ut med den brittiska dialekten, men det funkar.

Filmen är hysteriskt rolig. Den har sina bra poänger, otroligt bra skådespelare och är otroligt välgjord. Jag har ingenting att klaga på. Den har humor. Den har zombies. Den har blod. Den har (väldigt lite, tyvärr) naket. Den har till och med biljakter. Med biljakt menar jag att en kör en bil och mejar zombies på vägen.
Filmen är både rå och rolig samtidigt. Gore-scener snålas det inte med direkt, utan man får det mesta serverat framför sig. Det här är en sån där rulle man bara måste älska.

En annan bra grej med filmen är att den presenterar en till badass motherfuck till skådis i en av de mindre rollerna; Bill Nighy. Se bilden nedan. Om ni inte känner igen honom är det för att ni inte har sett Underworld. Anledningen till att ni inte har sett den? För att den är skit och ni lydde mitt råd att undvika den. Om du nu har sett den trots att du läste min recension får du skylla dig själv. Hursomhelst, det enda bra med den filmen egentligen var Bill Nighy. Han gjorde rollen som ledarvampyren Viktor otroligt jäkla kickass. Så det var kul att se honom i den här filmen, även om han blev lite för mjuk för min smak. Nåja. Min poäng med detta? Det har jag glömt.


Shaun of the Dead ger dig precis det du vill ha. Den har allt. Den har coola vapen också. Vad sägs som att knocka zombies med en spade? Eller med ett kricket-rack? Eller med LP-skivor? Den sistnämnda metoden fungerade inte så bra, men ändå.
Det roliga är även att den är full av glimtar till kända zombie-rullar och även andra filmer/serier som skådespelarna har medverkat i. Shaun of the Dead är underhållning från början till slut. Du har inte råd att missa den här filmen. Den är bland de bästa zombierullar som någonsin har gjorts. Du är dum om du skiter i den. Se den. Annars kommer du sluta upp som ett zombieoffer. Mobben som kommer komma efter dig visas på bilden nedan. Alla där uppmanar dig att se filmen. Or else.

Vänner. Otroligt bra saker att ha. Och de flesta av mina vänner är riktigt underbara människor. Ni vet vilka ni är. Jag uppskattar er grymt mycket, trots att det kanske inte framgår så bra alltid.

En del däremot undrar jag lite över hur ni fungerar. Jag har alltid ställt upp för er. Alltid. Och tillbaka har jag oftast fått begäran om hjälp med era datorproblem. Eller så har ni ringt när ni behövt pengar. Det är som om det är det mesta man duger till. Visst, ni har ställt upp för mig också (ett antal gånger i alla fall), och visst, vi har haft det roligt ihop. Men nu börjar jag tröttna.

Ska det vara så jävla inåt helvete svårt att förstå att jag faktiskt inte har all tid i världen längre? Att saker och ting inte är som det var förut? Att jag faktiskt försöker bygga en framtid för mig själv, att jag ägnar tid åt att hjälpa mig för en gångs skull istället för att lägga all min tid på att hjälpa andra? Studier på universitetet är inte som ett vanligt nio-till-fem-jobb. Jag har inte den lyxen som många andra har; när jobbet slutar för dagen så tar fritiden vid. Du gör vad du vill efter klockan 17, du behöver inte tänka på jobbet!

Det är inte så enkelt när man pluggar på den nivå jag och flera tusen andra studenter gör. Man kan inte lägga skolan bakom sig bara när man kommer hem. Det finns uppgifter som ska göras, labrapporter som ska skrivas, tal som ska räknas, etcetera. Listan är ganska lång. Man har inte ens tid för sig själv. Hur ska man då hinna med alla runtomkring? De flesta av vännerna förstår den situation man är i. De flesta.

Andra, däremot, kallar mig en dålig vän för att jag inte har så mycket tid längre. Förlåt mig, men jag försöker faktiskt göra något av mitt liv. Och det här kanske är lite breaking news, men världen cirkulerar inte kring dig. Inte kring mig heller, för den delen.

Att ni ens har mage att ställa krav på mig, när jag har gjort så mycket för er och knappt fått lika mycket tillbaka. Är det någon som ska ställa krav så vore det jag.

Så snälla, sluta vara så trångsynt, alla lever inte som ni gör och alla har inte samma förutsättningar som ni. Försök förstå. Jag menar inte att ni inte har rätt att klaga. Eller begära min tid. Självklart har ni det. Ni är mina vänner. Alla har samma rätt.

Men. Att samtidigt bli sur på mig för att jag inte har tid och sedan förklara mig som en dålig vän av just den anledningen (och i samma andetag glömma allt jag gjort för er tidigare) är så frustrerande arrogant och rent ut sagt åt helvete jävla skitfult gjort.

Som avslutande ord vill jag tacka alla mina vänner som faktiskt står ut med min "upptagenhet" och faktiskt har accepterat att jag inte har så mycket tid till övers om dagarna nu för tiden. Tack. Ni betyder så otroligt mycket för mig. Och ert tålamod är mig guld värt.

Igår passade jag på att försöka smussla in mig själv bland kultureliten här i stan genom att gå på teater. Far fyller år på tisdag (imorgon), och för att fira bjöd han med mig och mor för att se Spelman på taket (Fiddler on the roof). Det var mycket roligare och mer underhållande än vad jag först trodde.

Första gången jag är inne på Östgötateatern över huvud taget, och det var ju kul att se hur de lokalerna såg ut. Ganska maffigt. Själva pjäsen var jäkligt bra den med. Och skådespelarna. Fast den var alldeles för lång. Verkade som om den aldrig skulle ta slut. Över tre timmar var den (!). Inklusive paus, förstås, men den var ju inte så förskräckligt lång. Alltså var den i stil med Sagan om Ringen filmerna, vilka är outhärdligt långa. Man får ju ont av att sitta still så länge i en biostol alternativt teaterstol (de ser ju likadana ut).

Dags att göra sig klar för skolan och ta hand om de lite mer allvarliga sakerna. Jag saknar ganska mycket motivation just nu, men det är bara att hugga tag och köra hårt.

Adios!

Angel Heart är en blandning av noir-deckare och thriller, med inslag av övernaturliga element. Filmer som kommer i åtanke när man ser den är först och främst Skeleton Key (ruskigt bra film, se den!), Sin City (även den jäkligt bra!).

Slutet är ett sånt där bra slut; det vill säga att den vänder upp och ner på saker och ting som man trott genom hela filmen, plus att den "goda" sidan inte vinner. Inte så förutsägbart, med andra ord. Fast å andra sidan så har det sättet att avsluta filmer blivit mer och mer populärt, så när man ser filmen idag överraskar det kanske inte så mycket. Nåväl.

Storyn utspelar sig 1955-ish någonting. Harold Angel (spelad av Mickey Rourke) är en privatdeckare som får i uppdrag av en asgrym Robert De Niro (gestaltar Louis Cyphre. Uttala det och försök gissa vad det syftar på...klurar du inte ut det, så är bilden lite längre ned en ledtråd) att leta reda på en viss Johnny Favourite för att ta reda på om han fortfarande lever eller ej. Under resans gång händer såklart massa konstiga saker. Vi har en hel del mord, voodoo-ritualer, sex, rasism, fightscener och annat. Gore-scenerna är (för att vara en film i den här genren) hyfsat bra. Inte i stil med splatters, såklart, men det gör den inte anspråk på att vara heller.


Filmen håller ett lagom tempo rakt igenom. Den blir aldrig riktigt superhetsig men inte heller lam. Man vill titta klart, fast man sitter kanske inte klistrad som epoxylim direkt. Skådespelarinsatserna är ruskigt bra, i alla fall från Rourke och De Niro. Vissa scener i filmen ger Silent Hill-vibbar. Sånt uppskattas.


Allt som allt så är det en hyfsat bra film. Jag är vanligtvis inte mycket för den här typen av filmer, men hade hört så mycket om den så var tvungen att se den. Och nu är det gjort. Såhär i efterhand var det nog inte ett så dåligt val. Filmen tvingar dig att tänka lite. Underhållning är det absolut, men den tillhör kanske inte direkt top 10. Du förlorar inte så mycket om du missar den, men kommer du över den tycker jag absolut att du ska ge den din tid och se den.

Så var filmen här och jag gick tillsammans med ett par kompisar på sena föreställningen på premiären (ja, det var ett tag sedan, men jag har inte haft tid att skriva recensionen förrän nu). Var ganska mycket folk, trots den sena visningen (22:00) och att den redan visats 3 gånger tidigare. Kul! En annan sak som är kul är att det är typ första gången jag är på bio på en mindre evighet. Eller mjaa, var ju på Astoria i Linköping för kanske inte så jättelänge sedan. Jo förresten, det var jättelänge sedan.

Borat (CLoAfMBGNK) levde upp till precis alla mina förväntningar. Och de var inte små. Världens roligaste karaktär, Borat, har man följt ganska länge. Och alltid lyckas han göra sådana klockrena inspelningar där han verkligen går människorna på nerverna. Ni som läser det här måste veta vem han är. All den mediauppståndelse som hans film skapat kan inte ha undgått någon, förutom möjligtvis den stackars som levt i celibat uppe på någon bergstopp. Vetefan om man hade kommit undan uppståndelsen ändå.

Filmen var precis lika rolig som jag hade väntat mig, om inte ännu bättre. Det enda tråkiga var väl att man hade tittat sönder sig på trailern och andra klipp från filmen, så allt var inte lika överraskande som det borde ha varit. De 85 kronorna jag betalade för biobesöket var helt klart värt det. Inget snack om saken.


Det filmen handlar om är att Borat beger sig till US and A från Kazakhstan för att lära sig om deras kultur och sedan ta med sig detta tillbaka. På sin resa dit så blir han förälskad i Pamela Anderson och ger sig ut på en resa genom USA för att hitta henne och ta henne som sin fru (ja, ta). Filmens kärna är hans resa genom staterna och allt han utsätts för (kanske snarare vad han utsätter andra för).


Det som gör humorn så otroligt bra är att Sacha Baron Cohen inte drar sig för att skämta om minoriteter eller religiösa grupper. Judar, zigenare och kazakher skojas det friskt om genom hela filmen. Och den "omedvetet" dryga attityd han har till alla han intervjuar eller pratar med gör det hela ännu roligare.


Den här filmen är ett måste-se. Om du inte tycker Borat är rolig som karaktär så har du antagligen någon smärre störning av ditt humoristiska sinne. Den är rolig. De enda som inte skrattar är feminister som blir offended av hans skämt. Ni borde sluta vara så stela och släppa till lite mer. Inte ta allting på sånt stort allvar hela tiden. Det gäller de flesta människor, faktiskt. Folk har för dåligt sinne av humor nu för tiden. Jag förstår det inte riktigt - vill man vara uptight som man hade en pinne uppkörd i röven, eller vad handlar det om? Sluta vara så gravallvarliga hela tiden - släpp loss och ha lite kul istället!

Som sagt, filmen var rakt igenom underbar. Det finns inga nackdelar eller dåliga sidor med den. Vad väntar du på? Se den. Det är det roligaste du någonsin har sett (och kommer att se). Jag har aldrig skrattat så mycket till en film förut. Du får inte missa den! Det är en cultural learning du inte har råd att missa.

Igår var det då dags för kickonen för sektionsaktivas kickon, och det hela blev en vädigt lyckad tillställning tycker jag. Det hela hölls på Wemlands nation; lagom stor lokal, passade perfekt! Lite bekymmer med nyckelhämtandet och återlämnandet, men det får man väl ta.

Det som stor på menyn var tacos och en massa öl. Det var tänkt att vi skulle dra vidare till HG efteråt (de firade 20 år där, så det var 20:- i inträde, 20:- för en stor stark, etc). Det blev inte så riktigt. Dels blev det sent med tanke på städningen efteråt, dels hade vi i styrelsen (i alla fall jag) riktigt trevligt efteråt när vi satt i sofforna och chillade och drack öl istället. Var hemma hyfsat skapligt, något full. Fick en hel del samtal under natten som höll mig vaken, dock.

Hursomhelst, mådde jäkligt kasst när jag vaknade idag. Och mår fortfarande inte bra. Det är inte baksmälla, något skit har hänt med min bröstkorg eller nåt. Det känns som om den sitter fast i ett skruvstäd och kommer gå sönder när som helst. Dessutom har jag lite feberchills. Det suger verkligen, jag som tänkte få massa skit uträttat idag - jag har inte gjort ett crap!

Jag har spenderat lite pengar på mig själv också. Köpte en iPod, 80 GB, svart, och ett par extralurar till den. Det var långt ifrån billigt, men hittils är jag grymt nöjd med den. Alltid roligt med nya leksaker!

Höstmötet gick bra förresten. Det tog bara 2 timmar; inte så illa, om jag får säga det själv. Och jag får säga det själv.

Dags att börja skriva på den utlovade recensionen. Häng kvar ett par minuter, snart kommer den!

Ta er en titt här (eller längre ner, för all del). Inte allihopa, men de flesta fick vara med i alla fall.

Imorgon är det höstmöte som gäller, hoppas det kommer gå bra. Fick tillbaka resultaten från tentan i Computer Networks; en fyra (4) ! Jag är skitnöjd över resultatet. 32.5 av 40 poäng kammade jag hem. Trodde jag skulle vara på vippen till underkänd. Känns otroligt bra!

Mycket är det som är på gång nu, jag undrar när man ska få lite ro. Läget med morfar blir bara sämre och sämre. Jag hoppas strålningen har gett någon effekt nu så han kan börja vara människa igen. Damn, det här är jobbigt skit.

Härmed dementerar jag alla rykten som har gått gällande min död. Jag är inte död. Jag lever. Jag har bara inte hunnit skriva någonting i min blog på ett tag, men det kommer.

Nu har vi hållt infolunchen för ettorna i alla fall. Det gick väl både bra och dåligt. Bra, med tanke på att uppslutningen var ruskigt bra. Fullsatt i Gasquen! Mindre bra att den tekniska utrustningen strejkade, vilket gjorde att vi inte kunde använda projektorn och således blev powerpointpresentationen som jag spenderat typ massa timmar på helt obsolete. Kul! Jag som tyckte jag hade riktigt flashiga bilder där som jag ville visa ettorna. Men men, de kanske kan få se dem någon annan gång på något annat sätt.

Informationen verkade gå fram i alla fall, och alla åt väldigt friskt av tacosen. Bra skit! Jag hoppas ettorna uppskattade det och att vi får ett ökat engagemang. Det första steget är att det förhoppningsvis kommer fler på höstmötet än tidigare år. Det återstår att se, dock.

Höstmötet är på onsdag nästa vecka, så helgen ska väl spenderas åt att förbereda det och trixa med lite plugg. Kanske ta en öl eller två också, om man har tur. Men det har man väl inte.

Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan var jag och såg i fredags (inte idag, förra fredagen - på premiären). Hysteriskt rolig film! Ett måste-se! Recension på den kommer snart. Jag har nog aldrig skrattat så mycket till en film som jag gjorde då. Det där var humor i toppklass.

Nu är det dags för käk; håll ett öga på bloggen, snart kommer det mer grejer!