Denna gång av Emma, a.k.a Duracellcore a.k.a Frisörcore:
Emma säger: just nu är jag inte så taggad pga att jag inte vet riktigt vad jag ska ha på mej, men det löser sej alltid, det ska bli askul i alla fall!!! Emma säger: ja just det min påse! då kan jag ju ha den kjolen, hade glömt den!!!!!!!!!!!!!! Nu blev jag överlycklig
Det är inte svårt att göra henne lycklig, och humörsvängningarna är tacksamma så länge de är åt rätt håll - som den här gången ;-).
Vilken satans grym spelning! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men tightare mixar och grymmare scratchingskills får man nog leta länge efter. Det här var första gången jag såg Isaac spela, och jag blev verkligen inte besviken. Han regerade stort. Punkt.
I'm in the prata in ze telefon bizznizz.
...and in the dricka öl med Gustaf on the förfest bizznizz.
Trancen som bjöds på innan av Kambiz och Jonas Hörnblad var heller inte fy skam, trots att trance inte är min kopp te egentligen. Men vad gör det när man är i trevligt sällskap och stämningen på stället är på topp? Tack Sweapsound (Danne) för en otroligt kul kväll. Det kunde inte ha blivit en bättre ersättare för Zatox.
Filmerna ovan har jag nyligen satt ihop. Jag tycker de talar för sig själva. Se och njut, och avundas för att du inte var där (alternativt minns tillbaka och få gåshud :D).
Robin went core on ze floor.
Anyways. Det var sjukt kul. Ni som var där vet om det. Ni som inte var där vet att ni gick miste om världens spelning. Tack Tedde för att vi fick kila upp på din förfest, tack Emma för att du skjutsade hem mig, och TACK alla mina vänner som gjorde kvällen till något oförglömligt. Mer bilder finns på Facebook och på TranceClubber. Enjoy!
Andreas was in the alldeles för full bizznizz på vägen hem och orkade inte göra många knop...
DJ Isaac ersätter Zatox ikväll på Sweapsound Club Session i Linköping. Det gör mig inte ett dugg. Zatox hade visserligen varit grymt kul att se, men har ju sett honom en gång tidigare.
Sitter hemma hos moster i Linköping nu och har shoppat bränslet för kvällen. Dusch, mat, träffa upp Stockholmsfolket och de andra core people från Norrköping - sedan bär det av till förfest (grillningen?) och därefter är det party som gäller. Hoppas få höra många klassiker tonight...
Läs artikeln här. Äntligen så kanske man slipper denna TV-spelens fiende nummer ett och de moraliserande massornas okönte konung. Grabben har inte ett enda rätt i sin logik i hur han resonerar kring underhållningmediets skuld i diverse våldsbrott. Tack gode Gud för att Du visar att det finns en rättvisa. Jag tror världen blir ett litet bättre ställe att leva på när han inte längre tillåts utöva det arbete som han så stort suger på.
Jag säger bara såhär. TACK Club Aqua och TACK mina vänner för en underbar kväll! Filmerna och bilderna får säga sitt. Jag har varken tid eller ork att skriva en utförlig partyreport. Ni som var där vet att det var en sjuhelvetes jäkla kväll att minnas! Ni som inte var där jag vet grämer er för att ni missade det.
Här är lite filmklipp från kvällen som jag har satt ihop:
Bilder hittar ni som vanligt på TranceClubber samt på Facebook:
Junior, Robin och fler grymma peeps tog även en jäkla massa snygga bilder. Checka deras album för fler pics. Kanske slänger upp lite random bilder i ett senare inlägg när jag får lite mer tid. Tills dess, över och ut och TACK för en toppenkväll!
Nästa stopp: Zatox på Sweapsound Club Session nu på fredag. Ses där!
Captivity. En ung modell (jäkligt het!) drogas, kidnappas, och utsätts för tortyr i en källare. Eller tortyr och tortyr, mest psykisk terror. Det slutar upp med att hon börjar tappa förståndet och blir nästan galen. Hon får även se filmer på vad som hänt med tidigare offer. Några trevliga bilder är det inte att tala om.
Ensam i källaren är hon dock inte. En snubbe vid namn Gary är också där, och tillsammans försöker de fly från hålan de hamnat i. Men är Gary verkligen den han utger sig för att vara...? (Obviously not - tyvärr, men det är ruskigt förutsägbart så jag har faktiskt inte förstört filmen för dig).
Känns det igen? Det är för att idén är stulen från så många skräckisar att jag inte ens vet var jag ska börja. Saw är ju uppenbart. Cube också - de har ingen aning om varför de är var de är, de vet inte vad de ska göra, etc. Sedan har vi ju den här skitrullen Are You Scared, som är exakt samma grej (nästan). Nåväl. Captivity inleds lovande i alla fall, fortsätter med att vara förutsägbar, och avslutas på ett väl genomfört sätt. Trots att filmen är en ripoff så är den underhållande och spännande. Skrämmande kan jag däremot inte riktigt påstå att den lyckas vara. Genom filmen finns en hel del homage till serien Dexter, som man kan tycka vara roligt att uppmärksamma.
The Blob från -88 är en remake på en skräckis från -58 (med Steve McQueen i huvudrollen) med precis samma namn. Det handlar om en dödlig gelésörja som käkar upp allting i dess väg. Japp, du läste rätt. Givetvis är den här gelesörjan ett resultat av lite för mycket amerikanskt statligt experimenterande (vad annars?).
The Blob innehåller standardelementen i en skräckis: Gore, tonåringar som dödas på grymma sätt, spoofs på andra skräckisar (i den här filmens fall så refereras det ganska friskt till Friday 13th-filmerna). The Blob är aldrig riktigt skrämmande - den hålls på en lagom halv-humoristisk nivå. Man skulle kunna tänka sig att det var en matiné-film, om man plockade bort lite gore.
När vi ändå talar om gore så måste jag påpeka att dessa scener är väldigt välgjorda för att vara 1988. Det är till och med att jag blir lite halvt grossed-out av vissa scener. Sure, de kommer inte upp i japansk klass, men de lyckas bra med det arbetet. Kudoz!
Imploderande skalle. Så kan det gå efter att du kommit i kontakt med the gelé of döden.
Humor, action, gore, skottlossning, biljakter, och en mystisk gelé som dödar allt i sin väg. Kan man egentligen begära mer? Se denna magnifika, 20-åriga relik och njut.
Originaltitel: L'Uccello dalle piume di cristallo, a.k.a El Pájaro de las plumas de cristal eller Bird with the Glass Feathers eller Dödens fågel eller Ljudet av kristallfågeln eller Ljudet från kristallfågeln eller Paradisfågelns hemlighet eller Phantom of Terror eller Point of Terror eller Svarta handsken eller The Gallery Murders. Kärt barn har många namn, sägs det ju. Det här är dock inget kärt barn.
På IMDB klassas den in i genrer som Crime, Horror, Mystery, Thriller. Det enda som är sant i det påståendet är att den kan klassificeras under Crime. Någon skräck, mystik eller spänning ser jag inte någonstans i detta värdelösa piece of shit till film. Kanske dags att klargöra storyn för er läsare?
Vi får följa Sam, en amerikansk författare som är på besök i Rom. Han blir vittne till ett mordförsök. Det sker inne på ett galleri, och det är galleriägarens fru som nästan sätter livet till. Gärningsmannen har en svart regnkappa på sig och svarta läderhandskar (varför bär alltid bad guys svart?). Sam lyckas dock inte göra något åt det hela. Kvinnan överlever, och det visar sig att det är en notorisk seriemördare lös. Detta fruntimmer är det första som mördaren inte lyckats döda. Polisen, som vanligt, är helt inkompetenta och lyckas inte hitta mördaren. Så självklart tar denne Sam på sig ansvaret och börjar göra egna efterforskningar (vem skulle inte göra det liksom? För att lösa mordförsöksgåtan på en främling som man aldrig sett förut i hela sitt liv. Riiiight.....). Och därifrån fortsätter filmen att leverera tråkig scen efter tråkig scen, med fler attentat som är hur osexiga som helst. Antingen saknar skådisarna inlevelse, eller så lever de sig in lite för mycket och spelar över.
Vilket jävla skit. Den här filmen visar att italienarna inte är bra på att göra "skräckisar". Däremot kan de göra hardstyle och hardcore förbannat bra. De borde hålla sig till det. Tänk er: Dario Argento producerar EDM av högsta klass. Hur häftigt vore inte det? The Bird With The Crystal Plummage måste ses lite om ett lågvattenmärke av Argento. Han måste skämmas när han tänker tillbaka på vad det är för skit han producerat här. (Ja, jag vet, det finns massor med sublima hints överallt i filmen om ditten och datten - men det är inte sådant jag vill ha när jag ser en film som utlovat gore!)
Dessutom är den lång. Tråkig och lång; sist jag kollade så var det en förbannat dålig kombination. Dessutom fick jag tag på en dubbad version. Jag vet inte om just det bidrog till att jag tyckte att den var så dålig (inte helt omöjligt), men det var knappast den största bidragande faktorn.
(a.k.a. Meng long guo jiang a.k.a Fury of the Dragon a.k.a Maang lung goh kong, a.k.a. Revenge of the Dragon, a.k.a The Way of the Dragon).
Bruce Lee spelar här Tang Lung, en lirare som åker till Rom för att hjälpa sina kusiner i restaurangbranschen. Allt visar sig dock inte ske friktionsfritt. Lung's kusiner pressas av "syndikatet" att sälja sin egendom till dem - annars råkar någon illa ut... Syndikatet visar sig kunna gå långt för att få vad de vill ha. Och när Lung kommer dit så inser de att han är ett stort hot. Då gör de som varje annat syndikat som helst skulle ha gjort; hyr in massa martial arts mästare för att ta hand om detta nya hot (ja, inte lejer man några lönnmördare eller folk som kan hantera ett skjutvapen såklart - det förstår ju vem som helst).
Självklart är de ingen som helst match för en kickass dude som Tang Lung. I likhet med alla andra martial arts filmer blir det mer en showoff i skillsen hos huvudrollsinnehavaren än vad det handlar om en egentligen intrikat story. Det är liksom det som är själva poängen (alltså; det är inget negativt att det förhåller sig på det sättet. Det är helt enkelt core). Det hela avslutas med en showdown mellan Colt (Chuck Norris) och Tang Lung i Colosseum (ja...eller i några ruiner som ska vara Colosseum).
Det vi får se är en hel del, som de kallar det, "Chinese Boxing". Med specialeffekter där sparkar låter som pistolskott. Dubbat med urkassa engelska voiceactors. Det bästa är ju fightingljuden Bruce'an gör. Han (eller snarare hans amerikanska röstskådis) låter som en blandning mellan en kvinna, en apa, och en man som ljust har blivit sparkad på sina bollar. Jag älskar de här filmerna!
Showoff!
So far, so good. Filmen är faktiskt bra. Det är dock några punkter jag vill dra upp för diskussion. Först och främst, what the fuck is the deal med att se ut som en clown när man försöker vara gangster på 70-talet? Det fattade jag aldrig. Dessa åsnor till badass mofos såg mer skrattretande ut än hotfulla. Det är bara en lirare som har coola kläder i filmen - och det är herr Lee själv. Och varför ser huvudelakingen så sjukt gay ut? Han ska vara badass gangster men ser mest ut som någon japansk version hämtad från Brokeback Mountain med gigantiska solbrillor. Dessutom heter han Ho. Vilket får mig osökt att tänka på att han är prostituerad.
Sedan så har vi ju såklart mr invincible himself - Colt, spelad av ingen mindre än Chuck Norris (som tidigare nämnt). I den här filmen får han dock spö. Säger bara en sak: Viiiilka jäkla kläder! För att inte tala om hans frilla! Och att han är hårigare än en apa. Se bild nedan.
Norris vs. Lee. Episkt!
Den största frågan (som jag tidigare har berört) är varför dessa bad guys nödvändigtvis måste göra upp med Bruce Lee i fistfights? Varför tar de inte bara några pistoler och blåser skallen av honom? Nej, de är så mycket smartare och hyr in en superfighter från USA istället som får uppdrag att kicka hans ass (och misslyckas). Vilka idioter, de får skylla sig själva att de förlorar. Du blir däremot ingen förlorare om du ser detta klassiska stycke av filmatiserad ass-whuppin'. Go for it!
So what's the deal med en uppföljare när vår kära Freddy Krueger ändå dör i förra delen? Den frågan ställde jag mig. Och den fick jag svar på. Läs vidare!
Den här gången får vi följa Heather (som spelas av sig själv), som nu är lyckligt gift och har en liten offspring vid namn Dylan. Det börjar hända lite skumma saker, som att hennes drömmar oroar henne och nån lirare busringer hem till dem om och om igen. Självklart börjar hon tor att det är herr Krueger som är i farten igen. Samtidigt har Wes Craven själv mardrömmar och börjar skriva på ett nytt manuskript för en ny Freddy-film.
Som ni förstår är det en film om att göra Freddy-filmer - fast satt i ett horror-/humor-perspektiv. Skådespelarna spelar sig själva - Heather Langenkamp är Heather Langenkamp. Robert Englund är Robert Englund (och Freddy). Wes Craven är Wes Craven. John Saxon är John Saxon. Etcetera etcetera unt so weiter.Ett koncept som kanske inte var så vanligt 1994, men som har blivit allt vanligare på senare tid. Anyways, det är skit samma hur välanvänt trick det här är för att fånga en annan vinkel på storyn; genomförandet är helt okej trots allt. Lösningen på Heather's besvär är väl dock lite krystade: hon tvingas spela sin roll som Nancy en sista gång för att övervinna Freddy.
Effektmässigt och goremässigt sett får man sin kvot som man är van vid, vid det här laget. Och med Wes Craven tillbaka vid regissörsspakarna så kan det nästan inte bli dåligt. I och med den här delen är den "riktiga" filmserien om Freddy Krueger slut. Sedan finns det en del spinoffs, som till exempel hans deathmatch mot Jason Voorhees (det kommer ett omdöme om den senare). Wes Craven's new nightmare är helt klart värd att se. Störst behållning tror jag dock du får om du redan är ett fan av dessa filmer, och har sett de tidigare. Give it a shot!
"Heeey tjejen, vad sägs om att få mina fingrar uppkörda i.... din rygg? "
Så var vi på del 6 i A Nightmare On Elm Street serien. Den näst sista i den riktiga filmserien. Det tog honom hela fem filmer att döda de ursprungliga bratsen på Elm Street, och nu är det dags för honom att leta efter färskt byte. Det visar sig att Freddy-mannen har en dotter (varifrån, liksom? Oh my God de logiska luckorna bara kommer och kommer). Det hela slutar upp med en deatchmatch, fader vs. dotter såklart. Tydligen visades den här filmen i 3D (med såna där fjantiga glasögon). Tyvärr har jag inte fått chansen att se den versionen, det hade kanske varit coolt.
Jag måste säga att den här produktionen hade jäkligt schysst med gore, en snubbe blir spetsad genom öronen med en fetingtops av Freddy. Hela den där hörselgrejen med den halvdöva snubben (Carlos) gör de till en sjukt bra grej. Se filmen så märker ni vad jag menar. Det slutar upp med att hans huvud sprängs i alla fall.
Humor är huvudpoängen med den här filmen. De tidigare filmerna har haft ett viss mått av humor också, men den här tar priset. Freddy invaderar en annan snubbes dröm och tvingar in honom i ett tv-spel. Med as-kass grafik och en kontroll som jag vetefan var den kommer från. Humoristiskt är det dock! Därifrån är jag övertygad: filmen är totalflippad och skitrolig. Bättre underhållning får man leta länge efter. Varför kan inte fler skräckisar vara lika utflippade som den här? Känns som andra tar sig på ett litet för stort allvar. Man kan lugnt säga att del 6 är den skummaste av dem alla. Och jag gillar det.
Robert Englund är hur sjukt bra som helst återigen. Det finns dock vissa grejer som är lite larviga. Som framåt slutet, när Freddy stänger en stålgrind (som i och för sig är massiv), men omges av...hönsnät. Idioterna försöker hamra upp stålgrinden, när de hur lätt som helst skulle kunna bryta sig igenom hönsnätet. Vilka åsnor! Titeln avslöjar ju, för er läsare som besitter grundläggande engelskakunskaper, att han dör. Det finns dock en uppföljare. Återstår att se vad den har att erbjuda... tills dess, njut av den roligaste delen i Elm Street serien!
Välkomna till den femte delen av Terror på Elm Street. Om ni fick för er att se del fyra, vilket man kan ha lite delade meningar om den är bra eller inte, så är denna del 5 en fortsättning på fyran. Alice har som bekant överlevt till denna del, och nu börjar mardrömmarna om herr Krueger återigen terrorisera henne. Fast den här gången tar Freddy en omväg till Alices drömmar - genom hennes barn som hon har i magen. Freddy vill ju såklart vara med och leka, så han siktar på att bli återfödd till den riktiga världen. Tydligen så är det bara Freddys morsa som kan stoppa sin egen son, så Alice tvingas jiddra med allt och alla för att få fram henne i tid för att kicka Freddys ass stenhårt och rädda sin son. Om hon lyckas? Vad tror du...
Man märker skillnad i kvalitet på den här filmen och dess föregångare. Om det har med regissören att göra (Stephen Hopkins) eller om det har med att tekniken inom filmskapandet hade avancerat till en annan nivå 1989 låter jag vara osagt. Hursomhelst är det en hel del imponerande arbete som gjorts med miljöer, scener, effekter och kamerarbete.
Överlag så är den här helt okej. Storyn och filmidén gillade jag inte, men genomförandet var helt klart godkänt vilket gör den värd att slänga ett öga på.
Freddy i matar-tagen. Yummy!
Det bästa med filmen är nästan bonusmaterialet på DVDn. Man bjuds på två musikvideor; "Are you ready for Freddy" samt "Anyway I Gotta Swing it". Hiphop á la real oldschool (1989 liksom...) Se dem. DET är humor, mina vänner!
Självklart tar inte serien slut i och med trean, som ni säkert redan känner till. Freddy Krueger återuppstår efter att en hund har pinkat eld på hans grav på en bilskrot i en snubbes dröm. Yes, du läste rätt. Så vad händer? Jo, han har ju ett avslutat uppdrag. Han ska ju döda resten av kidsen på Elm Street vars föräldrar var ansvariga för hans död. Kristen och resten av de överlevande Dream Warriors måste nu försöka stoppa honom innan han dödar fler.
För regi står Renny Harlin denna gång. En finne som vet hur man gör action, vilket är ganska lovande. Det enda jag egentligen undrar över är varför inte samma skådis spelar Kristen. Känns helt knas att ha någon annan i huvudrollen, medan resten är desamma. Det känns bra att man kommit bort från det homoerotiska också och blandat in lite naked chicks. Det uppskattar jag.
För er core mathafackas kan jag också nämna att det är från den här filmen vi får höra citatet "You got their power" som är med i Tha Playahs Enter The Time Machine (för övrigt en av världens bästa core-låtar någonsin).
Själva konceptet med The Dream Master avslöjas endast lite kort i filmen, och det känns inte riktigt som att det får någon riktig tyngd. Undertiteln uppfattar jag som helt överflödig.
Oavsett vad så har jag svårt att släppa vad det var som var fel med människors sinne för smak och stil vad gäller kläder (och speciellt glasögon!) på 80-talet. Wtf, liksom! Tittade de sig ens i spegeln innan de visade sig utanför dörren?
Slutsats: En ganska svag del av Elm Street serien, men inte riktigt ett lågvattenmärke. Harlin levererar en del schyssta gore-scener, som är helt klart riktigt bra gjorda (och humoristiska: Freddy-pizzan med levande köttbullar är en av de mest bisarra grejer jag sett på ett tag). Robert Englund gör återigen en skitbra insats som Freddy Krueger. Han räddar hela filmen från att sjunka till botten i sunkträsket helt och hållet. Jag tycker dock inte att de når ända fram med den här delen. Se den om du letar efter ett riktigt avslut på trean, men annars kan du hoppa över den här delen. Faktiskt.
Trean är en fortsättning på ettan, inte på tvåan. Nancy, hon som överlevde ettan, har vuxit upp och utbildat sig till psykolog (som för övrigt är ett skämtyrke jag inte tycker har ett existensberättigande) med specialisering på drömmar och drömterapi. Hon kommer till ett psykhem eller liknande där en massa kids är inlagda. Alla drömmer de mardrömmar om herr Krueger. En utav kidsen, vid namn Kristen, har några slags superkrafter med sina drömmar; hon kan dra folk med sig in i dem. Nancy hjälper att enas i kampen mot Freddy i mardrömmarnas värld.
Här har vi en stjärnspäckad cast: Heather Langenkamp, Patricia Arquette (hon som spelar huvudollen i serien Medium), Robert Englund såklart som Freddy Krueger, och Laurence Fishburne som spelar en sjukskötare på psykhemmet för kidsen.
Freddy Krueger kan här anta andra former än bara "mänsklig" skepnad, om man nu kan kalla det för det. I början, bland annat, antar han formen av en orm/mask som mest liknar en gigantisk penis med Freddy-ansikte som ollon. Gore-mässigt är det ganska bra. Till exempel får vi se en snubbe som får sina senor utslitna i armarna och benen som Freddy sedan använder till att styra honom som en marionettdocka. Att vi i slutet får se ett levande skelett banka skiten ur två mofos är inte sämre det.
Penis-orm-Freddy käkar nästan upp en av huvudrollsinnehavarna. You go you dirty bastard!
Syftet med filmen var att göra den lite mer äventyrsaktig än bara ren slasher-horror. Det har de lyckats med. Om det var en bra vinkling? Ja, den funkar. Det är kul att de förnyar konceptet lite i en uppföljare istället för att trampa i samma fotspår. Även om den inte är lika läskig som den första filmen, så är det en välkommen frisk fläkt (Ja...hur rätt det nu är att använda uttryck som "frisk fläkt" på en film som har 11 år på nacken. Men ni förstår vad jag menar).
Vilken jävla homoerotisk sörja. Storyn är det gamla vanliga i en sequel till en b-skräckis på åttiotalet; en ny familj flyttar in i huset där allt hemskt i första filmen skedde. Såklart börjar snorungarna som bor där få mardrömmar de med. Den här gången är det dock Freddy Krueger som använder sig av en av de svaga kidsen för att genom honom mörda alla andra kids. Originellt!
Förutom detta så är det hela en stor homoerotisk sörja (ja, värre än vad filmen '300' var. 300 var i alla fall förbannat mycket core!). Här får vi se nakna killar och sedna lite mer halvnakna killar. Samt BDSM-scener i duschen. Och sedan lite mer homoerotik. Så går det kanske när huvudrollsinnehavaren i en slasherskräckis är en man (fast med feminina drag). Vilket crap! Jag ville ha lite female nudity, och det jag fick var en massa gaysörja. Jag har inget emot gays över huvud taget, men när jag ser slashers vill jag se nakna kvinnobröst. Inte nakna mansbröst.
Om du gillar sånt här kan du ju slänga ett öga på filmen...
Det kan ha sin förklaring i att det är Jack Sholder, inte Wes Craven som har regisserat denna uppföljare. I gore-väg var det heller inte mycket att hänga i julgranen. Ärligt talat är jag överlag väldigt besviken på den här filmen. Se den inte.
Vad ska man egentligen skriva om en av världens bästa skräckfilmer? Wes Craven har gjort mycket bra i sin karriär. Det här är lite av det bästa han har producerat. Den har ju allt, och alla vet vad den handlar om. Freddy Krueger är det väldigt få som inte har hört talats om. Men för er som levt i en grotta så kan jag väl dra det ändå:
Det är 1980-tal. Alla är klädda i skitfula kläder (som var modet på den tiden; klä sig så gräsligt man bara kan). Freddy Kreuger, en snäll och rar kille med grova psykiska problem, mördar en hel del barn med sin specialgjorda handske (där han har monterat på någon form av rakblad). Hur coolt är inte det, liksom? Han föräras då med namnet Springwood Slasher (som ingen ändå använder sig av - alla refererar till honom som Freddy Krueger). Han släpps fri, men föräldrarna som har förlorat sina barn till hans mordbegär bildar en mobb och bränner honom levande. Typ.
Spola några år framåt. Barnen till dessa föräldrar som mördade Krueger plågas av mardrömmar som handlar om just herr Krueger. Hans "spöke" eller vad fan det nu kan vara har invaderat deras drömmar och mördar dem därinnifrån. Javisst, det är helweird men det håller som begrepp. Såklart har vi en utav kidsen som är tuff som satan och bestämmer sig för att slåss mot Freddy i sina drömmar. Antingen det, eller möta sitt öde genom att dö.
Filmen är faktiskt en av de bästa skräckisar som någonsin har gjorts. Den har allt. Teenage-slasher, mycket blod, bra story, detaljerade gore-scener, annat creepy stuff som likmaskar som kryper runt innanför Freddys hud, både fysisk som psykisk terror, Robert Englund gör en sjukt bra insats som Krueger (och karaktären Krueger är bland de bästa bad guys någonsin i en film) - ja, jag kan fortsätta ganska länge. Men ni har redan sett den, och ni vet att det är en tiopoängare i alla fall.
Claudio den galna italienaren (som också brukar banga ascoola evenemang) tipsade mig om denna film för länge sedan. Inte så länge sedan som 2006, men i alla fall minst ett halvår tillbaka. Han hade själv inte sett den, men en film med titeln Shrooms kan ju liksom inte vara dålig. Så jag tog mig äntligen tid att se den. Utan några större förväntningar (förutom att få se ett par kids bli stenhöga på svampar) så började jag titta på filmen. Måste säga att jag blev positivt överraskad.
Shrooms är egentligen en teenage slasher med psykadeliska inslag. Ett gäng ungdomar bestämmer sig för att ge sig ut i den irländska skogen för att plocka och käka hallucinogena svampar. Det flippar ut totalt och en efter en dör (ovanligt för en teen-horror-rulle, eller hur?) Hursomhelst så finns det något som särskiljer denna från den stora mängden av andra skitdåliga slashers. Det är klass på kameraarbetet och effekterna. "Monstrena" som finns påminner mig väldigt mycket om Silent Hill och dess invånare (mycket positivt!). Regisserandet är ruskigt bra och skådespelarna gör insatser som är anmärkningsvärt bra. Musiken i filmen är stämningsfull och de lyckas faktiskt skrämma. Slutet är överraskande och tvingar dig faktiskt att tänka lite smått. Inte mig emot.
Heey, ska vi ut i skogen och käka svamp och döda varandra? YAAAAAY!
Två typsika irländare, så som vi är vana att se dem. (Förresten; man förstår inte ett skit av vad de här två bumcores säger i filmen. De pratar nån lantlig irländska som inte går att fatta. Jag såg filmen utan text. Gör inte samma misstag).
Det dåliga med filmen är väl den subtila sensmoralen. Det är näst intill en propagandafilm som försöker säga att du blir en kallblodig mördare om du äter svamp. Visst är det säkert bra för att undlåta kidsen OD'a på hallucinogener, men vi vet ju hur bra felaktiga fakta brukar fungera i maskineriet - inget vidare över huvud taget.
Mr. Ireland 2008. Han vann skönhetstävlingen.
..och en till pose för kameran! Den här snubbens springande i skogen med en yxa hängande efter sig lyckades de riktigt bra med. SH-vibbar och ruskigt skrämmande.
So, slutsats: Se Shrooms! En av de bättre skräckisar jag sett på länge.
Tyvärr. Jag säger det en gång till. Tyvärr. Jag ville verkligen gilla den här filmen. Så trött på att höra alla klaga över att den är dålig. Folk följer bara med strömmen och tycker som kritikerna tycker för de är för fega för att ha en egen åsikt, trodde jag. Men det visade sig att de hade rätt. Meet the Spartans var faktiskt inget vidare. Visst, man bjöds på en del skratt men den håller inte samma klass som tidigare parodier. Långt ifrån, om jag ska vara ärlig.
Den driver med allt och alla, inte bara filmen 300 och dess underförstådda homosexuella stämning. Den driver med American Idol, flertalet kändisar, Transformers, Spindelmannen, och Gud vet vad mer för filmer och populärkulturella fenomen. Dessutom bjuder den på en riktigt rolig show när eftertexterna har rullat förbi.
Även fast den fick mig att skratta åt vissa saker så håller den som helhet inte måttet. Hur mycket jag än vill hylla den. Ett bra försök, men den missar målet. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det var, men något gör att den inte når ända fram (trots det klockrena citatet från Borats assistent som spelar kung Xerxes: "I come over here with biiiiiiiiig army, we're going to shish kebab your ass").
Givetvis ska du se den, det är ett måste bara för att den är just vad den är - ha bara inte för höga förväntningar.
(a.k.a Egyptian Blood Feast, Feast of Flesh eller Orgie sanglante)
Till att börja med; Blood Feast har nog det tråkigaste soundtracket någonsin. Vilket piece of shit till musik (snarare oljud). De kunde inte göra musik på 60-talet. I alla fall inte skräckfilmsmusik. Vilka åsnor. Skådespelarinsatserna är inget att hänga i julgranen heller. Helt värdelöst om jag ska vara ärlig. De kunde inte agera på 60-talet heller. Vad fan kunde de då egentligen? Ingenting nästan. Eller jo. Dödsscenerna är skitdåligt genomförda, men de bemödar sig i alla fall att försöka visa lite gore. Tyvärr var ju gore á la 1963 inte så värst maffigt. Kika på bilderna nedan så ser ni det som faktiskt var okej med filmen. Tyvärr var det inte så mycket annat att ha, som ni har förstått.
"Have you ever had... any EGYPTIAN FEAST!?!?!!11!oneone". Det var en av de där skitdåliga replikerna som levererades i filmen.
Så nu undrar ni var den handlar om. Ja, jag får väl berätta då eftersom ni tjatar. Det cirkulerar kring en skum egyptier (se omslaget uppe till vänster) som har hand om en cateringfirma. Det som är hans grej är dock att servera unga tjejers kroppsdelar (typ) i syfte att återuppväcka en antik gudinna vid namn Ishtar (haha!) på nåt sätt.
Så den här pajasen till egyptier hypnotiserar en stackars nördig tant som kommer in i butiken och övertalar henne att låta honom sköta catering på hennes dotters förlovningsfest (or sumthin'...). Där så ska han slutföra ritualen genom att offra dottern som ska förlovas, och på så sätt väcka Ishtar åter till livet.
Mmmmm krossad skalle med mosad hjärna. Gott... eller hur var det nu igen?
Visst låter det dorky? Det är det. Och genomförandet är uruselt. Man lämnas tom med en äcklig eftersmak av att ha sett på en av de sämsta filmerna i världshistorien. Även om man vill gilla den, eller försöker se någon slags charm i den för att den är så gammal, så är det helt omöjligt. Blood Feast suger.
Jag glömde nämna det bästa med filmen: den är endast 1 timme lång.
Va? Har du inte hört talats om filmen Ogre? Alright, det är inte så konstigt. Det är en TV-film som gick på Sci-Fi channel. Dvs. det är en helt okej story med smått dåliga CGI-effekter. Storyn: En liten stad ute i skogen i 1800-talets Pennsylvania blir drabbat av pesten. En magiker i byn räddar folket från pesten genom en trollformel som innebär att de vid jämna mellanrum måste offra en människa till ett stort monster (the Ogre). Men de slipper inte bara pesten genom att göra detta. De får evigt liv också (eftersom staden är fångad i tiden), så länge de håller sig inom byns gränser.
Spola fram till nutid. Några kids (haha, sällan det är kids!) vandrar runt i skogen och stöter givetvis på den här byn och blir indragna i hela skiten. Folk dör, blir lemlästade, och det sker hopp mellan dåtid och nutid. Produktionsvärdet är som sagt inte det bästa eftersom det är en TV-film, men skådespelarna är duktiga. Dessutom, om man kastar om två bokstäver i filmens titter så blir det ju Gore. Den stora frågan är ju då om det bjuds på mycket gore. Mnja, skulle jag vilja säga. Man får ofta se resultatet av Ogrens framfart (dvs. avslitna armar etc), men inte själva momentet när avslitningen utförs. Lite tråkigt, men vad kan man egentligen göra med billiga CGI-effekter?
Kommer du över filmen kan den vara värd att se sådär en söndagseftermiddag när du ligger bakfull och grämer dig över att det enda som finns att kika på är Disney-matinéer du har sett femhundra gånger tidigare i ditt liv.
(A.K.A Apocalipsis caníbal, L'Enfer des morts vivants, Die Hölle der lebenden Toten, Hell of the Living Dead, Inferno dei morti viventi, Night of the Zombies, Virus cannibale, Zombi 4, Zombi 5: Ultimate Nightmare, Zombi enation kannivalon, Zombie Creeping Flesh, Zombie Inferno, Zombie of the Savanna)
Om man skulle slå upp definitionen av b-film i ett uppslagsverk så är sannolikheten väldigt stor att du skulle se bilden på omslaget till vänster. Det här var faktiskt riktigt, riktigt illa. Filmen börjar på en kemifabrik i Papua Nya Guinea, där de framställer mat åt folk i underutvecklade länder (or sum'thin...). Det händer dock en olycka (nahe, ovanligt?) som förvandlar hela personalen till köttätande zombies. Jag funderar på om det finns någon annan typ av zombies? Är man inte köttätare by definition om man blir zombie?
Anyways. Fyra rookies (som egentligen är kommandosoldater men framställningen gör dem inte rättvisa - de ser mer ut som gatusopare i sina blaklader). Väl framme så möter de ett TV-team som leds av någon kändisreporter som givetvis visar sig ha mer stake än alla dessa fyra kommandosoldater tillsammans.
"Va? Vad säger du? Zombies är bakom mig och vill äta min hjärna? Och de är kasst sminkade? Han har spillt rödvin på sin skorta? Haha vilken åsna!"
Tyvärr är väl saker inte så lätt att det bara är fabrikens anställda som blivit zombies. Hela landet verkar ha blivit ockuperat av dem. Filmen försöker göra någon slags poäng att rädda tredje världen; jag läste någonstans en slogan i stil med "If we don't feed the third world, they'll come and feed on us". Trevligt med socialt ansvarstagande inbakat i en b-zombie-rulle, men jag hade nog också klarat mig väldigt bra utan.
Men in blaklader holding guns. Respekt!
Hur är det med gore etc? Väldigt dåligt ända till slutet, som väntat av en sån här film. Den är inte "bra-dålig" som i många andra, den är faktiskt bara dålig. Man vill ha mer. Vi har lite coola scener tagna från naturfilmer och dokumentärer där man får se nån stam köra sin voodoo-thingy, och man får se zombies käka lite kött (rå fläskfilé?). En snubbe blir även mördad av en mus.... Slutet, som sagt, bjuder dock på en grymt gorig scen. Den imponerade faktiskt på mig.
Don't tell me to be cool.... I AM COOL. Och jag har sylt i halva ansiktet.
Ska man se den? Vill du ha dig ett gott skratt så kör hårt. Den är inte skrämmande någonstans, och de dåliga skådespelarna gör det hela till en humoristisk historia. Plus att man får se den kvinnliga reportern naken. Kan vara värd din tid.
Åh fy fan. Nej, nej nej nej nej. Den här gör ingenting som ettan gör rätt men den gör allting som tvåan gör fel. Fast ännu värre. Undvik till varje pris!
Tvåan är en direkt uppföljning av ettan. Den här gången är det inte bara en siamesisk tvilling som är ett freak. Vi får se en hel jävla armé av freaks, i alla varianter. Tyvärr så tar det bort charmen totalt med hela konceptet. Jag gillar det inte. Det enda som är kul är väl att beskåda fantasifullheten av att komma på hur dessa freaks ska se ut. De har varit sannerligen uppfinningsrika.
Ärligt talat blev jag så himla besviken på den här uppföljaren att jag inte ens har lust att skriva något mer om den. Den förtjänar inte att ses. Bespara dig mödan och hoppa över den här.
Evan Almighty. En snubbe som är mitt uppe i sin karriär som politiker får uppdraget av Gud att bygga en ark innan en ny syndaflod kommer. Självklart trasslar det till för hans privatliv och hans karriär, och det uppstår ett par komiska situationer under filmens gång.
Ja, den är lite rolig. Ja, den passar utmärkt som familjefilm. Nej, jag förstod aldrig heller själva grejen med "syndafloden". Dels så fanns det ju ingen bra motivering varför Gud (Morgan Freeman) skulle dränka en liten dal. Dels så var den ju skitliten. Bara ett par hundra hektar eller så täcktes av floden, resten av planeten märkte inte ens av det. Inte ens Washington D.C, som låg i närheten, blev speciellt påverkat av den. Why, liksom - why?
Hursomhelst, vill man se en massa djur och småle lite åt bisarra situationer så kan man ju slänga ett öga på den här. Jag håller mig nog hellre till Shinobi och filmer där det är lite mer blod.
Missförstå mig inte. Evan Almighty håller klass och levererar det som är förväntat av en sån här komedi. Fungerar utmärkt som baksmälleunderhållning. Men om det är värt att köpa den? Nej.
(Originaltitel: Tai quan zhen jiu zhou). Det är något visst med gamla fightingfilmer. Som till exempel är det väldigt mycket fighting och väldigt lite dialog. Det gillar jag. Och ljudeffekter som låter mer som pistolskott än en spark eller en knynäve som landar en träff. Sedan, såklart, så har vi ju det här att det väldigt sällan ser ut som att två fighters ens nuddar varandra när de slåss.
Trots (eller tack vare?) detta så är filmen bra. Vad den handlade om? Inte fan vet jag, jag kollade bara på alla fightingscener, storyn missade jag någonstans där. Tror det var något om koreanska rebeller som inte gillade japanernas ockupation och gjorde motstånd.
Filmen innehåller som sagt mycket fighting. Så pass mycket att man kan säga att den är fighting. Ge den en chans, du kanske gillar den. Eller så gör du inte det. Who knows?
Bo Duke och Luke Duke är två kusiner, boendes i Hazzard County i södra USA. De har en farbror vid namn Jesse och en het kusin som heter Daisy - Bo och Luke hjälper dessa två att sköta sin hembränningsbusiness. Såklart hamnar de alltid i trubbel med sheriffen (Coltrane). Till sin hjälp har de sin kära bil "General Lee". Vi har även Boss Hogg, elaking i storyn. Han är en korrupt kommisionär som avskyr Dukes-familjen och har destruktiva planer för hela Hazzard county - han planerar att göra om staden till en stor kolgruva. Resten av filmen handlar i princip om hur Dukes försöker stoppa Hogg's planer på att exploatera deras kära hemstad. Sedan var det något om någon racingtävling också, but who gives a fuck?
Filmen är baserad på en serie som jag aldrig har sett (och har inga planer på att se den heller) - så be mig inte jämföra filmen med serien. Det kommer inte att hända. Humorn är alltid närvarande, lite i stil med amerikanska college-filmer. Vilket kanske i och för sig är väntat, med tanke på rollistan; Johnny Knoxville, Seann William Scott, Jessica Simpson, m.fl.
The Dukes of Hazzard är en underhållande komedi som inte har något speciellt, men som ändå fungerar. Att det är en hel drös heta (och stundvis nakna) tjejer med i filmen gör det inte sämre. Biljakter har du självklart också. Däremot saknar jag zombies och lite mer blod; då hade det varit en höjdarrulle!
Idag kom det fina grejer på posten. Biljetterna till BLACK anlände äntligen! Nu gäller det bara att styra upp resan i form av transport dit/hem samt boende. Och bestämma sig för hur många dagar man ska stanna. Hursomhelst ser jag fram mot det sjukt mycket!
Fick även hem inbjudan till diplomeringsceremonin som jag ska se till att fylla i och skicka in så fort som möjligt.
Tiden börjar rinna iväg, återkommer med fler uppdateringar en annan dag. Kan meddela att jobbet går bra och att jag även hade premiärtur idag på inlines. Utan att ramla. I och för sig brukar jag inte ramla på premiärturerna, men ändå :-D.
Arvan säger: jooo! Arvan säger: när vi bestämde oss för att sluta mysa och göra engelskan som ska vara klar på torsdag så snackade ja ju med dig på msn Arvan säger: då sa hon att " nu kan ju du äntligen snacka med han fjörry eller vad fan han heter " Arvan säger: då sa jag Tom Fury >> http://tomfury.blogspot.com << | Club Aqua 15/5 | Club Session 23/5 | BLACK 12/7 säger: fjörry Arvan säger: Tomfury har prio1 i mitt liv så du kan gå nu
Om några timmar bär det av mot Linköping för att avnjuta en kväll tillägnad hårdstil. Tack Sweapsound för arrangemanget! Ser grymt mycket fram mot kvällens bravader. Vi ses ikväll! Rapport kommer imorgon. Eller senare.
