Hittade den här prylen. Köp den till mig och du kommer vara min favorit för evigt. På riktigt.

Okej, det här är kanske världens bästa b-skräckis. Någonsin. Jag lovar dig. Det är ett klockrent mästerverk. Wild Zero visar ännu en gång att japaner kickar ass på allt de gör. Vi vet att de kan göra riktigt skrämmande skräckisar, som Ringu, The Grudge med flera. Men nu vet jag även att de kan göra kickass b-zombie-filmer (som bio-zombie jag recenserade för ett tag sedan här).

Storyn är ganska sjuk. Det kraschlandar en meteorit någonstans i Japan som tydligen har någon koppling till en invaderande styrka av utomjordingar som kommer i fräna guldfärgade flygande tefat. Sedan börjar zombies komma och de smittar såklart de som kommer i närheten av dem - de som de inte redan äter upp, såklart.


Jag förstod aldrig kopplingen mellan zombiesen och utomjordingarna - men vem bryr sig, den här filmen är Rock & Roll! Ja, du läste rätt. Rock & Roll. För det är den kärnan hela skiten bygger på. Det är ett band och en wannabe-rockstar (ej tillhörande bandet) som spelar huvudrollen. Bandet har såklart några typer av övernaturliga förmågor och kommer till undsättning för att kicka lite zombie-ass. Bandet finns för övrigt på riktigt och är tydligen hyfsat stora i Japan. Tänk dig ungefär Blink 182 goes moviemaking.


Det finns inte ord nog att beskriva hur bra den här filmen är. Den har allt. Den har jäkligt häftiga gore-scener, den har nakna tjejer, den har zombies, den har kroppar som lemlästas, den har humor, den har action, den har blod - den har allt man kan vilja ha.

Se bara på filmens tagline: "Trash and chaossss!!!!!". Det säger allt. Filmen har fullt tempo hela tiden, med väldigt originella karaktärer. Och Japanernas vilja att vara amerikanska och vara stor del av punkkulturen gör det hela ännu roligare.

Det finns inget dåligt med den här filmen, så länge man tar det för vad det är. Något djup kan du ju se dig i skogen efter. Det finns inte. Men det är inte det man vill ha heller. Man vill ha ett par riktigt jävla coola grabbar i skinnställ som är hardcore och kickar zombie-ass med stil samtidigt som de härjar om sin Rock&Roll hela tiden. Underbart.

Musiken som de faktiskt spelar sedan håller väl ingen högre klass, liknar mest trash som faktiskt är riktigt trash i mina öron. Men man kan ju inte få allt. Vi får en grym rulle i alla fall med köttätande zombies och motorcyklar som sprutar eld ur avgasröret och ett helt lass med skitcoola vapen och originella karaktärer.


Det här är ett måste-se. Om jag skulle ranka de top tio b-skräckisar som någonsin har producerats skulle den här absolut hamna i toppen. Utan tvekan. Se den här, den här rullen får ni inte missa.

Alice, sweet Alice. Var ska man börja egentligen? Det var en ganska kass film. Men jag hade väl inte väntat mig så mycket egentligen. Handlar om en avundsjuk syster som börjar mörda lite folk och spelar på sin 'oskyldighet' för att ingen ska misstänka henne. Filmen håller samma klass som de flesta b-skräckisar gjorde under 70-talet: ganska crappy våldsscener, inte så mycket gore, väldigt lite naket och inga zombies över huvud taget. Det är så man kan sammanfatta filmen. Barnamördare i ordets rätta bemärkelse. Det är ett barn. Som är en mördare.

Lite kul kuriosa: Paula Sheppard, som spelar barnet Alice (12 år gammal i filmen) var egentligen 19 år gammal då filmen spelades in. Jag vet, så jävla spännande är det kanske inte att veta det. Men ärligt talat, det finns inget häftigt att säga om den här skitfilmen. Det var slösade minuter av mitt liv. Filmen blir dessutom helskum mot slutet då det visar sig att någon annan mördar folk också, iklädd i samma mask och regnrock som Alice. Man får aldrig någon kläm på vad som händer egentligen. Det kan i och för sig bero på att jag var ganska ointresserad av hur den slutade med tanke på att hela filmen var skit. Det kändes mer givande att stirra in i en vägg och räkna upp primtal än att se det här misslyckandet. Faktiskt.


Annars finns inte så mycket mer att säga om den här skiten. Dåliga skådespelare (förutom Sheppard), dålig musik, dåligt med gore, inget naket, crappy dialoger och inget spännande över huvud taget. Spara dig en massa besvär och undvik att se den här skiten. Se hellre Fearless eller Silent Hill eller Wild Zero. Som kommer recenseras härnäst.

(En del undrar hur jag har tid att se film när jag alltid är så upptagen. Svaret är enkelt: Jag har inte tid).

Jag överlevde resan, trots mycket om och men. Det hela började lagom bra. Jag hade stressat hem från skolan som en tok för att hinna till avresan som skulle gå klockan 14 på fredagseftermiddagen. Självklart var min far sen. As usual. Så vi kom inte iväg förrän ca 15.30 istället. Och då skulle vi försöka blåsa ner till Göteborg på 3 timmar. Vilket vi i och för sig klarade, utan några större problem.

Däremot fick vi lite problem att hitta när vi kom fram. Det var ju vägarbeten och gud vet vad som gjorde att man inte kunde ta sig fram där det var tänkt att man skulle ta sig fram. En halvtimme sen i alla fall anländer vi till hotellet och checkar in. Ganska så fint hotell. Inte så stort och lyxigt, men på en lagom nivå sådär. Vi betalade ju inget för det, så who gives a fuck egentligen? Plus att frukosten var bra.

Hursomhelst, vi gav oss ut på jakt efter en restaurang - jag, far och resten av arbetsutskottet. Vi började med att undersöka en libanesisk restaurang, men det var fullsatt. Allt på avenyn var fullsatt. Det verkade som om vi inte skulle hitta någonstans att käka förutom McDonalds. Till slut hittade vi en restaurang vid namn "Svarta oliver" eller nåt sånt. Fullsatt där med, men vi hade tur och fick plats ganska snart. Hyfsat god mat. Har ätit bättre, men har även ätit sämre.

Efter restaurangen var det dags att åka ut till Hammarkullen. Ja, du läste rätt. Och gissa om jag kände mig hemma! Det var ju precis som Hageby! Underbart. Där stötte vi på ett par tjejer som bjöds in till föreningslokalen för att diskutera verksamheten och värvning. De var väldigt intresserade, otroligt nog. Och såg ganska bra ut. Två av dem, i alla fall.

Vid ett-tiden på natten bar det av tillbaka till hotellet, och morgonen efter hölls själva mötet med arbetsutskottet där jag presenterade mitt förslag till hemsida och forum. Det verkade gå hem - kändes riktigt bra. Tyvärr så visade det sig att jag även kommer vara tvungen att presentera förslaget för hela styrelsen i Stockholm om ett par veckor. Därav kändes resan aningen onödig...men vadå, jag fick ju gratis boende, gratis mat och gratis sprit - så jag klagar absolut inte.

Kom hem lördagskvällen runt 21-22 någonting, aningen senare än vad jag hade tänkt mig. Söndagen spenderades i skolan en sisådär 12 timmar för att arbeta fram ett förslag till lösning på laboration som ändå slängdes sedan. Helt värdelöst. Det var bortkastad tid.

Såg Silent Hill igen igår. Ett kärt återseende av en av världens bästa filmer. Har du inte sett den än så se den. Det underlättar kanske en del om man gillar spelen (det underlättar ganska mycket. Du kommer nog tycka den är ganska kass annars), men det är en film man inte får missa.

Den här veckan kommer bli hård. Den började jobbigt och fortsätter att vara jobbig. Men den har sina ljusa stunder också. Antagligen får jag väldigt trevligt sällskap imorgon kväll, och torsdag är det utflyttningsfest hos Jonas. Fredagen bjuder på öl och bowling i samband med skiftet av den gamla styrelsen. Resten av helgen kan bli en härlig resa över lördagen och söndagen, om nu allt klaffar. Det återstår att se.

Nu ska jag spela Okami. Gör det du med, det är ett ganska kul spel.

Egentligen undrar jag var tiden tar vägen. Dagarna går så fort. Man hinner ju inte med så mycket som man önskar att man gjorde.

Vad har hänt senaste tiden? Höll i ett 3-timmars-möte idag med styrelsen, tyckte vi lyckades diskutera igenom en hel del på den tiden. Det behövs ett par sådana här längre möten - lunchmötena blir alltid så genomstressade. Nu är datum för höstmötet spikat också - 15 november. Ska försöka förbereda mig ordentligt, så det flyter på smidigt.

Projektarbetet skrider på. Har fått arbeta om tidsplanen ganska rejält, men arbetet flyter på och det mesta verkar gå riktigt smidigt. Såg även idag att en utav labbarna i datornätskursen är struken - otroligt skönt! Lite mindre arbete att hinna med inför tenta-p. Alltid nåt.

Var hembjuden hos Jennie häromdagen och fick jättegod mat och dryck - tack för att jag fick komma, jag hade det skittrevligt. Det måste göras om! Egentligen så borde det bli ett stående moment i veckan.

Imorgon sticker jag ner till Göteborg för att presentera arbetet med fars organisations hemsida inför arbetsutskottet. Kommer stanna över till lördagen på ett hotell. Hoppas presentationen går bra. Ska titta igenom de sista detaljerna ikväll nu och förbereda så mycket som möjligt. Bara de blir nöjda med arbetet jag har lagt ned. Det skulle kännas riktigt tråkigt annars. Helt värdelöst, faktiskt.

På tal om tråkigheter, fick hem en faktura idag som jag inte skulle ha. Att Brafilm.com har mage att kräva 50 kronor av mig trots att jag avslutade mitt gratis prova-på-medlemskap ett par dagar innan prenumerationstiden tog slut tycker jag är absurdt. Ska ringa dem imorgon och fråga vad de håller på med egentligen. Någonting måste ha gått riktigt galet i deras register.

Sitter och tittar lite på Bullshit nu. Otroligt bra program. Har skrivit och rekommenderat det tidigar har jag för mig. Se till att se det, det är väldigt givande. Man kanske borde ta och undersöka möjligheterna med exjobb på lite olika företag också ganska snart. Det är ju inte allt för lång tid kvar tills det ska göras. Well well, får väl försöka ta tag i det någon gång snart.

Government big enough to supply everything you need is big enough to take everything you have... The course of history shows that as a government grows, liberty decreases.
- Thomas Jefferson

Grattis Sverige - äntligen slut på socialfascisternas terror!

Jag trodde inte det skulle hända, men så hände det. Äntligen. Herr Persson avgår till och med. Han som styrt och ställt med järnhanden och en pondus som är svår att slå även av självaste Yokozuna.

Det som känns extra bra är att socialdemokraternas valfusk inte lönade sig. De delade ut redan igenklistrade valkuvert med sina sedlar i utanför en vallokal här i staden. Nu är de polisanmälda för valfusk. Jag hoppas de blir fällda. Sådana fula metoder ska man inte använda. Speciellt i ett demokratiskt samhälle. Och om man har ordet "demokrat" i sitt partinamn utan prefixet "anti" eller liknande. Det är dock mycket värre än det valfusk jag upptäckte i vallokalen där jag jobbade. Där hade en socialdemokratisk ledamot kryssat för sig själv på en 10-20 kommunalvalsedlar (på baksidan, där hans namn stod). Lite väl fult, tycker jag. Folk tittar kanske inte på baksidan innan de lägger ner röstsedeln.

Just det, jag jobbade som röstmottagare igår. Vilket betyder att jag tog emot alla som skulle rösta och stannade kvar till alldeles för sent på natten (runt tolvsnåret) för att räkna röster. Och räkna om igen. Och igen. Kändes ibland som om vi aldrig skulle bli klara.

Resultatet då. Jag är väl inte så nöjd med hur det gick här i kommun (fortfarande vänsterblocket som har majoritet). Men det är av mindre betydelse. Det som betyder något är att det blev maktskifte. Det behövdes, socialdemokraterna har regerat alldeles för länge och blivit för bekväma vid makten. Det är dags att byta ut dem. Att samma parti sitter för länge i det högst beslutande organet är inte nyttigt för demokratin. Att det var just moderaterna som fick nöjet att byta ut de gamla socialfascisterna spelar mindre roll. Jag får hoppas att de kommer driva en lite mer liberal än konservativ politik bara. I och för sig har de mer och mer börjat likna socialdemokraterna light på senare - det är bara detaljer som skiljer partierna åt.

Om jag hade fått som jag velat så hade jag blivit statsminister. Då hade jag gjort en massa jäkla bra grejer. Som att införa Tommie-dagen (varför i helvete har inte jag någon namnsdag?) och sedan hade jag skrotat det demokratiska systemet och infört diktatur. Med mig som enväldig diktator. Och mina homeboys hade fått andra maktposter runtomkring mig. Vi hade blivit så jävla häftiga. Jag skulle kunna skriva en hel roman om vad jag skulle göra. Vänta lite, det har jag ju nästan gjort. Läs här.

Hursomhelst, det ska bli spännande att se hur alliansen (var tog Horde vägen? haha, gud så roligt Tommie - humorn är på topp! [om du inte förstår skämtet så kan du ju nöja dig med att konstatera att du faktiskt inte drabbats av Sveriges (världens?) nya folksjukdom]) kommer att sköta Sverige. Det kan ju inte bli sämre åtminstone. Nu vet jag knappt längre vad jag skriver. Jag hade något jättefyndigt avslut med det har jag slarvat bort.

Grattis än en gång, Sverige!

Filmen baseras på wushumästaren Huo Yuanjia (1868-1910). Filmen utspelar sig under slutet på 1800-talet och början på 1900-talet, en omställningens period i Kinas historia där landet hotas av inbördes oroligheter och utländsk invasion. Men egentligen, vem bryr sig så mycket om storyn? Varken jag eller regissören, uppenbarligen. Det fanns bara en anledning till att jag såg filmen: Jet Li. För man vet att det är jäkligt grymma fightingscener i de filmer han är med i. Det vet filmskaparna också. För det man matas med är grymma fightingscener. Hela tiden. Och sedan en liten gripande historia såklart, vid sidan om. Men det är aldrig det centrala. Inte i min värld.

Vad är det för historia då? Huo Yuanjia (Jet Li) får se sin far åka på spö i en fightingtävling i staden där de bor. Då ger han sig fan på att återupprätta familjens ära genom att bli en bästa fightern i hela staden. Han ägnar sitt liv åt att träna och träna och träna och träna och slåss och låss och slåss och slåss, så till slut blir han såklart nummer ett.

Självklart till priset av något dyrbart. Han har under tiden skaffat sig en hel del fiender som hämnas genom att döda hans mor och hans dotter. Uppgiven över att han inte gav dem mer uppmärksamhet medan de var i livet, och förkrossad över vad hans egoism har ställt till med så flyr han till en liten by på landsbygden där han försöker leva ett stillsamt liv.

Givetvis håller det inte speciellt länge innan han får tillbaka sin fighting spirit och återvänder till sin hemstad för att upptäcka att den är ockuperad av utländska makter. Utländska makter som gör hån av urinvånarna - kineserna. Där, i staden, anordnas en kampsportstävling som Huo Yuanjia ställer upp i för att upprätta kinesernas heder. Det är här filmen egentligen börjar, och själva "stommen" i filmen består av en riktigt lång flashback. Så slutar filmen här också, givetvis.

Allt som allt är det en riktigt bra fightingfilm. Man får riktigt schyssta fightingscener som verkligen underhåller - dessutom snygga effekter och tricks med kameran. Det är det bästa säljande argumentet för filmen. Även om storyn är ganska gripande (ännu mer med tanke på att den är baserad på verkliga händelser) så blir den ändå sekunder - det är fighterna som är det primära. Hela tiden. Och det gillar jag. Att bilduppladdningsfunktionen här på blogger inte funkar gillar jag inte lika mycket, så ni får nöja er med postern till filmen.

Se Fearless

Har fått lite klagomål över att jag inte har uppdaterat min blog på ett tag. Och det är kritik som är berättigat. Nästa blog kommer antagligen handla om kalasmottagningen. Måste bara fixa fram lite bilder därifrån.

Vad har hänt sen sist? Jag har införskaffat en ny mobiltelefon - en SonyEricsson W810i. Med samma nummer som jag hade förut, så nu når ni mig där igen. Skolan flyter på som vanligt, redovisningen av vår projektplan gick ganska bra - betyg 5- för mig och Eje, betyg 4- för Micke och Victoria som skötte revisionen. Datornätslabbarna börjar man halka efter lite i, men det ska nog gå att ta igen. hoppas jag. Alla Fortranlabbar är klara, så den kursen är jag godkänd i nu. Skönt.

Det har väl egentligen inte hänt så mycket mer. Mycket valgrejer nu i dagarna, och Johan Norberg var på skolan häromdagen och pratade. Ganska intressant, faktiskt. Han var lika klockren som vanligt - alltid ett lika stort nöje höra honom argumentera och diskutera.

Nu har jag även fått arslet ur vagnen och röstat. Det blev så som jag hade funderat länge på, så nu ska det bli intressant att se resultaten efter söndagen. Väl nere på stan så passade jag på att smyga in på greencha och köpa ett par nya dojor. Se bilden nedan. Har länge letat efter ett par vita skor, och äntligen hittar jag några som verkligen tilltalar mig.


Imorgon är det MaKTSeminarie som gäller - jag och två till från styrelsen skall gå. Kommer nog bli kul! Gruppdiskussioner under dagen och sittning på kvällen med tillhörande fest. Måste bara se så att jag fortfarande kan ha min kostym. Men den ska nog sitta som gjutet, hoppas jag. På söndagen sedan, då jag kommer vara bakfull och dan så ska jag jobba som röstmottagare. Kommer nog bli en lång dag. Men vadå, det ger ju cash.

Nästa helg sticker jag ner till Göteborg för att besöka arbetsutskottet hos fars förening och presentera det hemside- och forumförslag jag arbetat fram. Hoppas det faller dem i smaken. Eller det är klart det gör. Det är ju jag som gjort det. Hur kan de inte gilla det? Frågan är bara hur jag ska lägga upp det hela. Men det löser sig, måste bara se hur lång tid jag har på mig att presentera förslaget.

Well, det var nog allt. Och ni som inte gett mig ert nummer redan, ta kontakt med mig så jag kan få det igen. Har liksom ingenting kvar längre.

Man blir så jävla förbannad. Att det inte ska gå att lita på folk här i världen. Igår var det tänkt att jag, Andree, Ninos och Antti skulle gå ut och ha det riktigt trevligt på Palace (blev dock Otten till slut istället). Jag var skitpepp på att gå ut efter en ganska jobbig vecka och hård inledning av helgen med att sitta i skolan. Så jag tar bussen ner mot stan, då Andree ringer och ber mig handla lite snacks innan jag kommer. Jag kilar förbi video west och införskaffar lite tilltugg, då jag stöter på en gammal bekant. Han ber att få låna min telefon för att ringa ett samtal. Självklart tillåter jag det - han är ju min vän. Han ringer, han pratar, och ber sedan mig om att få ringa ett till samtal. Of course. No big deal. Bara att ringa. Efter samtalet vet jag inte riktigt vad han gör med telefonen, jag tänkte inte på det just då. Jag får inte tillbaka den i alla fall.

Vi står och pratar lite skit ett tag, då han frågar mig om han får låna mobiltelefonen igen. Jag svarar med att han redan har den. Han svarar att han inte har den. Där tjafsar vi ett tag innan han tömmer fickorna och försöker visa att han inte har den. Slutsatsen är väl att han tappade den sist han stod och pratade. Så jag går tillbaka för att leta efter den, då han drar iväg fort som fan. Jag hade det lite på känn att det aset försökte scamma mig på min telefon, men hade inte riktigt några belägg för det just då. Jag menar, han är ju min vän - ska han sno min telefon? Löjligt.

Inte alls så löjligt, visade det sig. Jag insåg att han måste ha kutat iväg med telefonen som det ruttna jävla as han är. Inte så mycket mer att göra än att gå vidare till Andree och försöka nå min telefon via hans. När jag möter honom säger han att han ringde min telefon nyss och att någon [namn] svarade. Borttappad var min telefon, va? Yeah right. Up yours, motherfucker. Du hade den hela tiden undangömd någonstans där jag inte såg eller kände. Hur jävla dum får man vara att man sedan svarar i den stulna mobilen? Herrejävlar, om man slog upp ordet dumbfuck i ett lexikon så skulle det finnas en bild på dig.

Hursomhelst så lät jag inte det förstöra kvällen, vi drack öl och hade det skittrevligt uppe hos Andree och begav oss framåt halv ett ner mot otten och gick in där för att röja loss. Hade det riktigt trevligt faktiskt, träffade en hel del människor jag inte sett på ett tag. Ni vet vilka ni är. Så stötte jag ju på Erika också. Det var intressant. Trodde dock det skulle vara mycket mer folk än vad det var. Undrar om Robin blev nöjd med sitt releaseparty. Hoppas det.

När jag kom hem (tack för skjutsen, Stoffe) så ringde jag polisen direkt och anmälde det förbannade jävla svinet för stölden. Inte för att jag tror att det kommer ske så mycket, men jag kanske kan få ut något på försäkringen i alla fall. Man får skapa sin egen rättvisa istället. Vilket var precis det som hände.

Hörde nyss att det hade skipats lite street-justice å mina vägnar. Han fick vad han förtjänade. Tyvärr så fanns inte min mobil någonstans att hitta, men man får väl nöja sig med det lilla. Det är tur man har riktiga vänner. Ni vet vilka ni är. Tack för att ni finns.

Och vad gäller dig, dipshit: Jag trodde vi var vänner, men du bevisade att jag hade jävligt fel.
Du har lärt mig att man ska vara riktigt förbannat försiktig med vilka man ska lita på i den här världen. Du är inte en av dem. Ett stort FUCK YOU går ut till dig. Jag hoppas för ditt eget bästa att vi aldrig mer stöter på varandra. Det är såna som du som gör att jag skäms över att tillhöra den mänskliga arten. Du är en sorglig ursäkt till människa. Far åt helvete.

Snart så är projektplanen klarskriven, behövs lite mer om riskhantering och tidsplanering bara. Ska nog gå bra det här, hoppas jag.

Skolan tar ganska mycket tid nu. Märker hur man kommer hem senare och senare om kvällarna. Men roligt är det ju faktiskt, även fast det är slitsamt. I övermorgon är det Kalasmottagning också, kan inte bli bättre! Känner mig ganska taggad inför det faktiskt. Kanske inte så fantastiskt roligt att stå på mässan och härja, men scenshowen och eftersläppet kommer nog bli grymt bra.

Jag och Johan diskuterade människor tidigare ikväll. Och så kom vi in på besserwissrar. Jag kommenterade att jag hoppades att jag verkligen inte var en sådan irriterande jobbig människa. Svaret jag fick:

Nej men skillnaden där är ju att du väldigt sällan har fel, så det går ju på ren automatik att du aldrig har fel, o eftersom vi andra vet att du aldrig har fel så tror vi att det är rätt
- Johan

I'm flattered.