Kom hem ikväll från Kalmar. Hade varit där nere tillsammans med Johan och Amanda för att hälsa på Erika och hjälpa till med flytten, men det blev en hel del alkoholdrickande och mycket mindre flyttande. Kärringen som hade den nya lägenheten sket i att hålla de tider som var avtalade och sköt upp på allt, så det blev inte riktigt som planerat. Hade dock trevligt för den mesta av tiden. Mysigt att träffa flickvännen, såklart. Synd bara att hon inte följde med hem hit till Norrköping, hon blir nog kvar nere i Kalmar ända tills hon mönstrar på igen - vilket gör att det kommer dröja ytterligare ca 2 veckor innan vi kan träffas igen. Lite tråkigt, men vad ska man göra liksom. Mycket annat på gång nu också som jag måste ta tag i, så kommer nog vara sysselsatt ändå.

På tal om att vara sysselsatt. Jag har kommit igång med min träning nu igen (äntligen!). Och idag när jag kom hem möttes jag av en lapp där det stod att min beställda dator var försenad. Helvete. Kommer inte få den förrän v.27-28 (dvs. nästa eller näst-nästa vecka). JA, det är lång tid att vänta när man så gärna vill ha den. Nu.

Jag är trött. Jag skiter i det här nu. Godnatt. På tal om godnatt förresten: jag har kommit på att jag hatar otacksamma människor. Fuck 'em!

[edit]: Kom på en sak. Egocentriska, självupptagna och arroganta människor har jag också jävligt svårt för. De går mig på nerverna.

Efter mycket tjat om ett inlägg om sig själv så kommer det äntligen här. Thore heter egentligen Johan, men efternamnet kommer från efternamnet Thoresson. Jag vet inte riktigt vad det bottnade i, men så blev det i alla fall.

Ni slöa jävlar som läser mina inlägg men inte orkar skriva kommentarer kanske undrat vem denne Johan är som alltid skriver? Det är honom det här inlägget handlar om. Jag lärde känna grabben på gymnasiet, vi stod ut med varandra i samma klass i 3 år. Han fick smeknamnet Bonden eftersom han bodde ute på landet. I Krokek. Vilket är ociviliserat och endast befolkat av rövare och banditer. Hursomhelst. Mina minnen från gymnasiet är ganska grumliga, kanske till stor del för jag matade hjärnan med lite för mycket kunskap och alkohol (en riktigt bra blandning!).

Thore var alltid där när man behövde honom. Och även då man inte behövde honom. Han var överallt hela tiden, vilket borde bevisa att han har flera kloner. Skitsamma. Jag kommer ihåg företaget vi startade som en del av en kurs. Thore fick det ärofulla jobbet som VD i Seccada UF. Vi sålde stringtrosor med beställda tryck på till tjejer - jävligt bra affärsidé. Jag kommer även ihåg när vi gjorde ett specialarbete i Matematik D. Det var jag, Stoffe och Thore. Jag och Stoffe gjorde arbetet, och Thore gled med. Han var bra på det där - att glida med. Kul hade vi hursomhelst! Det påminner mig lite om kanadensarna Jon som vi hade under begränsad tid i klassen. Thore och Jon hetsade alltid på varandra - det var alltid lika roligt att se och höra. Ahh, the memories it brings back. Varför hade man så jäkla roligt på gymnasiet och inte alls lika roligt nu när man blivit "vuxen"? Jag vill inte växa upp. Thore var bra på att se till att jag inte blev för vuxen, det ska han ha creds för.

En annan bra sak med Thore är att han har riktigt bra humor. Jag menar, en människa som avgudar Tim Schafers mästerverk Monkey Island kan bara inte ha dålig humor. Jag älskar de spelen, och humorn där i. Det gör han också. That's the shit.

Istället för att läsa allt det här så borde du ta en titt på hans blogg. Precis hemkommen från Kalmar, och jag är för trött för att skriva något mer. Damn it.

Nu har alla resultat från tentorna trillat in. Såhär blev det:

• Programutvecklingsmetodikteori: 5:a (36.5/40 poäng)
  
• Industriell Företagsekonomi: 5:a (50.5/54 poäng)
• Databasteknik: 5:a (36.5/40 poäng)
• Artificiell Intelligens: 4:a (27/36 poäng).

Jag gillar inte att skryta egentligen (eller jo, jag gillar nog att skryta), men måste nämna att jag hade bäst resultat av alla som skrev tentan Industriell Företagsekonomi. Ingen mer sprängde 50-gränsen. I am the shit.

Och om jag ska försöka komma ned på jorden igen så kan jag bara konstatera att det känns förbannat jävla skönt att vara klar med de här tentorna. Jag hade varit nöjd bara jag blev godkänd, men att skriva sådana här resultat känns...overkligt bra. Nu känner jag att takterna sitter i fortfarande. Hoppas bara nu på att sista labuppgiften i artificiell intelligens skall godkännas. Bara den är klar, så ploppar väldigt många fina poäng ner i LADOK. Jag har hittils samlat hem ca 120 högskolepoäng. Det är inte illa pinkat. Och det påminner mig om att det är fasen inte mycket kvar tills jag är klar.

Det som är kvar nu tills skolstarten är att försöka sätta Elektromagnetism- och C++ - tentorna. Det måste jag fasen göra. Så svårt kan det inte vara.

På fredag är det midsommar. Yikes!

Efter mycket om och men så kom jag äntligen till skott och såg den bespottade filmatiseringen av ID Software's populära spel Doom. I och med att den fått så dåligt omdöme av kritikerna så hade jag inte så stora förväntningar på filmen.

Jag förstår mig inte på vissa kritiker. Det blir som en innegrej att hata filmatiseringar av spel, så de blir förblindade av avsaknaden av djup i filmen (vilket djup hade spelen till att börja med? Du gick runt på Mars och skjöt monster i ansiktet, med en lövtunn bakgrundsstory om varför du var där. Åh så djupt.) att de inte kan se filmen för vad den är: En Doom-fetischists fetaste dröm om monster och grymma vapen och FPS-scener. Om man förbiser att The Rock är med och att resten av skådespelarensemblen är ganska värdelösa, plus att dialogerna är otroligt kassa (som skrivna av en 7-åring), så är filmen faktiskt riktigt underhållande. Det är en riktigt fräsh actionfilm i Alien-style som åtminstone gav mig vad jag ville ha. Så ett stort FUCK YOU till er filmkritiker som sågat filmen. Ni vet inte vad ni snackar om, eller så är ni för nedgrävda i ert eget bullshit och försöker vara såååå emo och alternativa att jakten på intellektuell förstå-sig-på'ar-attityd går före ett klart synsätt och rättvis kritik efter vad man försökt åstadkomma med filmen. Det är ingen som påstått att Doom skall innehålla djup story och intellektuella dialoger, så varför letar ni efter det? Doom innehöll inte det. Varför ska filmen göra det? Dumjävlar. Skärp er, och kliv ned från era högtravande hästar.

Du har en hel del gore-scener. Till exempel: en kvinnas arm kläms i en dörr i början och blir mosad. Så att underarmen blir avhuggen. Musiken har de fått med från spelen också. Inte till den grad som Silent Hill, men det kan visserligen ha att göra med att soundtracken till Doom vad ganska värdelösa - förutom ett par låtar som verkligen rycker tag i nostalgitarmen. Lite kul är det att två utav karaktärerna i filmen (Dr. Carmack och Dr. Willits) har döpts efter spelets skapare: John Carmack och Tim Willits.

Som sagt är skådespelarinsatserna inte av världsklass. Men jag är villig att förbise detta, för det är ju trots allt Doom vi talar om. "The Rock" och "bra skådis" går inte att säga i samma mening utan att flika in ett "är inte en" emellan dem. Resten av skådespelarna är relativt okända, och de imponerar inte märkvärt. Antagligen inte för att de är dåliga skådisar, utan för att dialogerna känns aningen krystade. Rättelse: Väldigt krystade. Det hela tänker jag inte så mycket på när de väl mountar sina vapen. Man ser att det är ett par coola jäkla puffror de får leka med. God damn.


Storyn ÄR tunn. Men den är även det i spelet, så vad hade man förväntat sig? Några space-marines tar sig till Mars för att säkra en forskningsanläggning där det har utbrutit en del tumult. Vad händer sen? Självklart skiter sig allting och massa människor går och dör och får sina huvud avslagna av muterade monster. Det är inget nytt under solen, men det vill man inte ha heller. Som sagt, det här är Doom. Och Doom har alltid handlat om ren och skär manglar-action och mosa så många Imps, Pinkys och Beholders som möjligt innan dagen är slut. Och det är vad filmen levererar också. Varken mer eller mindre. Jag är helnöjd.

Vad gäller nude-scener och liknande som är ganska obligatoriskt vad gäller denna genre så får man se en tjej helt nude i ett omklädningsrum. Men istället för att vara riktigt fresh känns det mer...absurdt och skumt. För hon är ett monster. Oh shit, glömde säga att förra meningen var en spoiler. Nu har jag sagt det. Så nu slipper du skita i byxan när du ser den scenen. För du ska se filmen.

Och så till monstrena då. Mestadels är det Hell Knights de får slåss mot (från Doom3). Finns en del andra monster, men de är i väldigt liten minoritet. Starka jävlar är de hursomhelst. En scen visar en grym one-on-one fight en bit in i filmen där en snubbe slåss mot ett monster hand-to-hand, utan några skjutvapen. Se bilden nedan, där en av marines får dyngsmisk av en Hell Knight. Mer sånt, tack!

I slutet blir det lite mer stake i Sarge och beordrar truppen att döda allt de ser. Även oskyldiga, typ. Självklart ska alla andra vara såna chickenshits och komma med kommentarer som "...this is wrong..buhuhu". Men snubben som protesterar får också ett skott i adamsäpplet av Sarge. Bra att han visar att han inte tar skit från sina män. Ja, just det - Förr-förra meningen var en spoiler. Ooops.

Nu till det viktiga som jag hade längtat efter under hela filmen och först matades med framåt slutet - men vilken matning, sedan! Jag talar om FPS-scenen. Se bilden nedan. Den var mycket längre än vad jag hade väntat mig, och den var ruskigt välgjord. Det var nog den som gjorde det mesta av filmen. Hade den inte funnits, så hade jag nog inte varit lika optimistisk till allt. Hursomhelst, man får följa Reaper (en av snubbarna i teamet) ur hans perspektiv - ungefär som i spelen, med andra ord - när han rensar korridorerna på intergalaktiskt trash. Filmen är värd att se bara för att få se dessa scener. Man kan nog snabbspola fram till de här scenerna och vara nöjd med filmen man sett. Faktiskt. Jag är imponerad!

FPS-scenen! Den bästa scenen i en film på länge. Jag myste till den under hela tiden den pågick. Och den var mycket längre än vad jag hade väntat mig.

Det enda jag saknade från filmen egentligen var lite fler typer av monster, speciellt från de första spelen. Saknade Impsen, och cyberdemoner. Men men, de monster som väl fanns höll hög kvalitet. Man kan ju inte få allt här i världen. Sammanfattningsvis så var det en underhållande film. Den gav mig vad jag ville ha av en Doom-filmatisering. Varken mer eller mindre. Gillar man inte renodlade actionfilmer och söker ett litet mer djup så är man helt fel ute om man hyr Doom för en lördagskväll. Se på tönten Hugh Grant istället om du gillar sånt skit. Är du däremot laddad för en actionfylld rulle utan massa onödigt skitsnack, med fräna monster och kickass-vapen så är Doom det självklara valet. Se den!

Okey, nu har jag äntligen fått se den film som jag har sett fram mot så länge. Förväntningarna på filmen var på topp, och jag bokade biljetten till premiären redan 5 dagar innan. Vilket var helt obefogat märkte jag, ty förutom jag och flickvännen så var det endast ett 10-tal andra personer totalt i salongen. Hur det kommer sig vet jag inte, det är väl bara det att folk inte lärt sig uppskatta kanske världens bästa skräckspel. Eller vet med sig att spelfilmer brukar floppa och på så sätt sparar in sina hårt förvärvade slantar. Men Silent Hill är Silent Hill, och man måste se den. För det är Silent Hill.



När filmen drog igång spelades Silent Hill temat från första spelet. Bara det gav mig gåshud. Filmen lånar ganska mycket av elementen från ettan rent storymässigt (och en del karaktärer också), men monstren är huvudsakligen plockade från del två i serien. Som enligt mig är det bästa av de fyra som finns.

Storyn, för er som inte vet ett skit om Silent Hill, handlar kort sammanfattat om en mor som tar med sin dotter till staden Silent Hill för att undersöka dotterns konstiga sömngångarfasoner. Väl framme vid staden så försvinner dottern, och staden verkar helt övergiven. Förutom att det regnar aska och en väldigt tät dimma ligger över hela staden. Silent Hill existerar i två parallella universum, ett "normalt" och ett "helvetiskt". Det skiftas mellan dessa i spelen, och det gör det även i filmen.
De har lyckats fånga mycket detaljer från spelen som glädjer mig som fan till serien. Det de misslyckas med dock är att hålla uppe ett tempo i filmen som gör att den engagerar och känns intressant. Flickvännen, som endast satt vid sidan om och tittade på när jag spelade igenom tvåan var måttligt road av filmen. Hon nämnde efteråt att "spelet var så himla mycket bättre än filmen". Och jag håller med, man engagerar sig på ett helt annat sätt i spelmediet än i film-mediet. Rent cinematiskt var kanske inte filmen något vidare. För den som inte spelat spelen skulle nog filmen endast kännas medioker. Men för mig och alla andra Silent Hill freaks bjuds det på väldigt mycket godis, som sagt. Bara det att Pyramid Head finns med i filmen säger ju det mesta. Och han är grym som få. Första gången han tog plats på duken rös jag till av glädje. Det är kanske lite av det som är felet också när man har spelat alla spel och ser filmen. Man blir inte skrämd av det man bör bli skrämd av. Istället för att bygga på spänningen när han kom in i samma rum som Rose (mamman storyn kretsar runt), så blev jag mer exalterad av nostalgi och fick förhoppningar om att se honom göra något coolt - alltså en glädjekänsla istället för rädsla.

Själva arkitekturen på husen i Silent Hill är intakta. Till och med en del kameravinklar från spelen har återanvänts i filmen. Gatunamnen och namn på affärer etc. känns även de igen. Allting är intakt och noga återgivet från spelen. Sånt uppskattar man. Inget slarv här inte.

Musiken är intakt från spelen. Många utav spåren känner jag igen, och det ger mig också ett visst välbehag. De mörka, bruna, rostiga miljöerna i det levande helvetet de färdas igenom stundtals gör sig väldigt bra i filmen. Sjuksköterske-monstren finns även de med. Öppningsscenen i första spelet där man blir överfallen i en gränd är också med, om än en aning modifierad.

Det som överraskade mig litet var att det var ett par riktigt fläskiga gore-scener med i filmen. Jag ska inte avslöja vad som händer för det kommer förstöra det roliga, men pyramid head går loss framåt slutet i filmen, och det är riktigt, riktigt häftigt att se.

Filmen spårar dock ut lite på slutet, och den tolkningen Gans har till Silent Hill känns lite överförklarad. Jag skulle hellre vilja ha sett ett slut på filmen där man som åskådare lämnas att dra egna slutsatser om vad allting handlade om. Som i spelen. Istället förklaras allting sönder, och det är väl kanske oundvikligt att göra detta för att filmen skulle nå några andra än hardcore-fansen av serien. Hela grejen med sekten hade kunnat skippats. Jag gillar bättre idén med Silent Hill som ett personligt purgatorium där människans tidigare illvilliga gärningar återspeglar sig - med pyramid head som människans dåliga samvete manifesterat i verkligheten. Istället ges en annan (helt giltig) förklaring med en sekt som står bakom mycket av det som sker. Det är ju en smaksak, ty Konami lämnar mycket öppet för tolkning i alla 4 spel.

Jag tror jag gick in och såg filmen med alldeles för höga förväntningar. Jag hade nog förväntningar som var omöjliga att uppnå - oavsett vem som hade regisserat eller skådespelat. Detta resulterade i att jag inte kände mig speciellt upplyft när jag lämnade biosalongen som jag trodde jag skulle ha gjort. Jag kände mig ganska tom. Det står givet att filmen absolut inte är bättre än spelen - men en sak är säker, det är den bästa spel-till-film-konvertering som jag har sett hittils. På tal om det, recension på Doom kommer snart.

Det var alla små detaljer som gjorde filmen. Miljöerna, monstren, storyn, ljuden, musiken, konversationerna, karaktärerna - allt kändes igen, och det gav en riktigt behaglig känsla. För de som inte spelat spelen har jag svårt att uttala mig om hur de upplevde det hela; antagligen som en osammanhängande smörja.

Sammanfattningsvis: Har du spelat Silent Hill (något utav spelen eller flera) så är det ett måste att se denna film. Den rycker en hel del i nostalgitarmen. Har du inte spelat något utav spelen, så kan du nog uppskatta den som en hyfsad rysare. Jag borde ha sänkt mina förväntningar innan jag gick in i biosalongen, men allt som allt är jag mycket nöjd med arbetet som gjorts med filmen. Kanske den största filmhändelsen på flera år för mig. Och den var lyckad. Se den, och spela spelen!

Ännu en superdag. Det var bara i förrgår (tror jag? har tappat tidsbegreppet helt) som var lite tråkig och regnade lite. Dagen har varit fantastisk. Äntligen kom jag igång och tränade på gymet, efter ett alldeles för långt uppehåll. Måste ju börja bygga upp mig lite och komma bort från mina 40 kilo - inte sant, Thore?

Efter gymmet var det dags att dra ut med Jonte och några homeboys till en sjö och lägga sig för att lapa sol och bada. Måste säga att det var hyfsat skönt i vattnet - för att vara en sjö i Sverige. Vilket inte säger ett skit egentligen, för det är pisskallt typ överallt.

Träffade även på Micke och Niclas där ute som jag inte hade sett på evigheter - alltid lika kul att stöta på folk sådär. Hursomhelst. Jag är helt mör i kroppen efter träningen, och ikväll blir det nog en lugn kväll hemma. Ska nog titta på Doom-filmen, kanske. Eller jag vet inte. Känns som det skönaste vore att sova bara.

Igår var jag och Erika ute vid Aborreberg och fikade tillsammans med mina föräldrar. Varmt som satan var det, och helt vindstilla. Jag brände mina stackars armar ganska rejält, tror jag. Kändes som det då, känns inget nu i efterhand. Det är nog för att solen har lyckats bränna sönder alla nervtrådar i mina armar (jag klagar inte! Jag gillar värmen.).


Det var nog en av de bättre dagarna den här sommaren. Chillade även med Amanda hemma hos henne ute på landet tidigare under dagen. Riktigt soft var det. Jag är skitseg i skallen nu, och skriver säkert väldigt osammanhängande. Det skiter jag i. Jag fick i alla fall en bild publicerad. Och jag har sommarlov.

Nu såhär i sommartider tänkte jag att det kan vara skönt att svalka sig med en kylig film - och vad låter med kyligt än Black Christmas (förutom absoluta nollpunkten)?

Silent Hill-recensionen kommer få vänta ett litet tag. Måste låta alla intryck sjunka in först, för en sådan viktig recension (läs: jag är för slapp för att skriva något vettigt om den filmen just nu).

Idag plockade jag upp henne på station. Kul att se henne igen, och vi hade det riktigt trevligt. Förutom att jag blev lobotomerad av hennes musik som hon satte på repeat ungefär hela dagen. Men det fina vädret och det fina sällskapet (mig, som hon hade) övervägde detta och på det hela var det en riktigt schysst dag. Skiiitvarmt verkligen, och jag har fått ännu mer färg. Hoppas hon var lika glad att se mig. Men det borde hon ju varit. Jag menar, om jag inte hade varit mig själv och istället varit min flickvän så hade jag blivit väldigt glad att se mig. Jag hade även blivit glad att se mig även om jag inte hade varit min flickvän. Ni förstår, va? Det gör inte jag.

Hälsade även på Jose och Peter en sväng innan det bar av hem till Erika en liten snabbis och sedan hem till hooden igen. Var faktiskt riktigt hurtig och var ute och gick ca en timme. I den stekande solen. Inte illa, tycker jag.

Egentligen finns det inte så mycket mer att skriva om, det hände inte speciellt mycket. Förutom att det bjöds på tacos hemma hos frugan - och det tackar man ju aldrig nej till. Det som är mer intressant är vad som händer imorn. Då ska vi, förutom bada och sola om vädret tillåter, gå och se Silent Hill! Jag har varit taggad för den filmen i...jag vet inte, men alldeles för länge. Jag hoppas, hoppas, hoppas att den kommer leva upp till förväntningarna. Det måste den göra.

Snart kommer ny recension förresten. Black Christmas. Hur somrigt som helst!

Jag hoppas verkligen, verkligen, verkligen att det här vädret kommer hålla i sig. Idag var det nog värmerekord hittils. Termometern visade på eftermiddagen när jag tittade här hemma 31 grader celsius. Det är fan inte illa.

Dagen spenderades dels borta hos mormor och morfar liggandes på deras bakgård och solade, dels ute vid Glottern och badade och solade tillsammans med Richard, Jonte och Pelle. Hade det riktigt, riktigt trevligt.

Kvällen blev hemma hos Andree och en sväng med honom på stan. Käkade en riktigt flottig kebabpizza (jag är fortfarande proppmätt - tror inte jag behöver äta mer på en vecka efter den här rackarn). Imorn ska jag hämta frugan på station. Kommer bli kul att träffa henne igen, har ju inte pratat med henne speciellt mycket nu när hon jobbat.

Jag vet, det här inlägget är inte speciellt roligt heller. Men jag är trött och saknar fantasi. Plus att det är asvarmt i mitt rum och jag börjar hallucinera fram saker och ting. Heavy shit.

Äntligen kommer den riktiga sommaren. Får hoppas att det fina vädret håller i sig. De senaste dagarna har det varit riktigt varmt och skönt, och jag har hunnit med att åka ut till tre badställen på tre dagar. Inte så illa. I förrgår hängde jag med Jonte ut till Gransjönäsbadet. Ganska mycket pollen i vattnet, men varmt och skönt var det. På mark, alltså. I vattnet var det svinkallt. Årets premiärdopp gjordes där i alla fall. Plus, vi hade livemusik. En snubbe satt och spelade akustisk gitarr och sjöng. Han var ganska skilled, måste jag erkänna. Det tackar vi för!

Igår var jag ute med Jonte igen, men den här gången med en kompis till honom och Stina. Vi siktade på att åka till Ågelsjön. Jag tror skiten heter så i alla fall. Jo, stället heter så. Vi hade dock lite problem. Blev stannandes på Statoil i ca dryga 2 timmar eftersom batteriet i Jontes Saab hade gett ifrån sig sin sista strömpust. Med ett nytt batteri gav vi oss tappra iväg till sjön, där vi mest låg på klipporna och lapade sol. Blev aningen solbränd. På väg hem så strejkade (det nya) batteriet igen, såklart. Vi blev stående i Stockholmsrondellen, så det var bara att gå ut och skjuta på bilen till OKQ8-macken där, där den blev ståendes över natten. Antagligen generatorn som var paj, eftersom batteriet laddades inte under färd. Hursomhelst. 6 timmars badande och solande blev komprimerat till ca 3 timmar. Men kul hade vi, typ. Sen var det ju fotbollsmatchen på kvällen, som var lagom upphetsande med sitt 0-0 resultat.

Dagen idag spenderades till största delen med mina kära föräldrar i Stegeborg. Käkade mat, drack öl, solade, käkade glass och njöt mest av det fina vädret. En liten avstickare gjordes till mina mostrar och deras respektive ute på landet. Väl hemma togs en liten tur på blades till kusinen Richard, fikade ute i det härliga vädret och spelade lite Xbox360. Det bör tilläggas att jag vann, både i PGR och Burnout Revenge. Kanske för att jag är så jävla bra. Vad skönt det känns att man äntligen fått lite färg också, utan att fuska i solarium som majoriteten av solariesolande fuskisar. Hmm. Vad skrev jag där egentligen? Skit samma.

På tisdag kommer frugan hem också, efter en veckas jobb på båten. Kommer nog bli riktigt mysigt, får man hoppas. Tiden har dock gått jäkligt snabbt - redan en vecka away, liksom. Ser fram mot hennes hemkomst. På tal om hemkomst, på onsdag är det dags att gå och se Silent Hill. Jag har såååå stora förväntningar. Ni kommer nog få se kanske världens längsta recension av den filmen sen. Den kommer ta alldeles för lång tid att skriva. Jag hoppas verkligen att filmen erbjuder det jag vill ha. Det tror jag. Min favoritantagonist kommer ju vara med i filmen. Se bilden nedan.


Jag vet att inlägget är ganska meningslöst, men kände att jag behövde skriva någonting om de saker som är så jäkla bra i mitt liv just nu. Plus att ni fick färska bilder på mig. Det är inte kul att bara skriva recensioner på b-skräckisar. Nästa vecka kommer nog bli så jäkla bra. I'm looking forward to it.

Ni vet att jag skrev i recensionen av Troll att den inte var något att ha riktigt. Och att det fanns en uppföljare som man (kanske) skulle se. Nu har jag gjort det. Tyvärr. För det första: Var i helvete tog skådespelarna sina acting lessons? Köpte dem på eBay? Du får leta långt och länge efter sämre skådespelare. Och taskigare dialog. Det irriterade mig redan från början. Eller irritera och irritera. Då hade jag något att skratta åt i alla fall. För det andra: Filmen är bara helt enkelt kass.
Storyn då? En familj skall på semester i Nilbog (goblin baklänges, wiseasses). Det visar sig att det finns massa goblins där (inte Trolls, som titeln påstår). Go figure, liksom. Och självklart är den lilla ungen (Joshua) den i familjen som märker saker och ting. Hans döda morfar kommer och hjälper honom i form av ett spöke, och Joshua är den enda som ser honom. Ungefär. You get the picture. Filmen är i samma matinéstuk som första filmen. Så förvänta dig inga läskigheter någonstans. Corny, geeky och idiotisk är tre adjektiv som bäst beskriver filmen. Skit är ett substantiv som allra bäst kan beskriva densamma. Den här filmen har inget existensberättigande över huvud taget. I jämförelse med denna var ju till och med första filmen bra.

Helvete, om den förra filmen var kass, så är den här värre än kass. Den är skit upphöjd till femhundra (förutsatt att skit > 1). Goblins (remember, inte troll), är små dvärgar som har potatissäckar på sig och skittaskigt gjorda masker. Dräkterna som små-monstrena i första filmen hade var ju grymt mycket bättre gjorda i jämförelse. Se bilden nedan.

Läskigast är nästan det faktum att de bakom filmen ämnade att göra en seriös film. Man försöker intala sig själv att den måste vara en parodi, men jag tror inte det var menat som det. Den är mer tragikomisk när man ser alla dess brister. Ärligt talat, den enda film som jag sett som faktiskt är sämre (som jag kommer ihåg) är Violent Shit 1 som jag recenserade här.

Under filmen undrade jag om jag skulle skratta eller gråta. Manuset är så dåligt och skådespelarna likaså, att man undrar om man ska skratta åt fördärvet eller gråta för att någon faktiskt har haft olyckan att finansierat skiten. Stackars sate, han kan inte vara stolt.


Det finns en anledning att se filmen kom jag på nu. Faktiskt. Man måste se Deborah Reed som spelar Creedence Leonore Gielgud (se bilden ovan). Det är förklarligt att det här var hennes första (och förhoppningsvis sista) roll hon någonsin haft i en film. Vill du se en skådespelerska som spelar över mer så får du även här leta länge och väl.

Ärligt talat, det är nog det värsta jag sett. Jag blir sur bara jag tänker på det. Varför i helvete slösade jag bort dryga en och en halv timme på den här smörjan? Jag hade en stor önskan att tvätta mina ögon med thinner efteråt. Se den inte. Det är en uppriktig varning från mig.

Viktiga slutsatser att dra av filmen:

• Goblins är vegetarianer
• 80-talets kläder såg ut som skit - fortfarande.
• Mat gjord av Goblins gör att du smälter till en grön sörja,
• Även gamla tanter kan ha tandställning och se ut som skit i ansiktet.
• Goblins har ingen taktkänsla.
• Goblins finns på landet. Alltid.
• Morfäder kan uppenbara sig i speglar.
• Att pissa på maten är ett effektivt sätt att få familjen att låta bli att äta.
• Det smärtar att se filmen.
  

Detta är en rmake på filmen från 1977, som jag recenserade för ett par månader sedan här. Det är samma story, fast med nya skådespelare etc. Så tänker inte nämna så mycket om storyn, den finns att läsa på länken i föregående mening.

Det som skiljer den här nya filmatiseringen från originalet är egentligen inte så väldans mycket. Visst, det är bättre effekter eftersom filmtekniken har ju givetvis utvecklats. Det är aningen bättre musik till filmen också. Actionscenerna är mer påkostade och mer utdragna. Alla scener som fanns i gamla är inte med i nya, det är även en hel del nya actionscener.

Frågan är då: är den här bättre än originalet? Nej. Den största anledningen är att den grillade Dr.Phil (se bilden i länken här) visserligen finns med, men man får inte se honom söndergrillad riktigt som man fick i originalet. Dessutom var det inte riktigt samma stämning i filmen som i originalet. Kan inte riktigt sätta fingret på det. Orignalet hade en hel del Fallout-stämning över sig. Denna remake försökte sig på det, men lyckades inte riktigt. Jag hade nog önskat lite mer av filmen. Och lite mindre panik-action-fighting-scener. De var inte speciellt bra, och förtog ganska mycket av helheten. Nakenheten var som obefintlig också. Freaksen saknade lite av den personlighet man såg i originalet. Nej, den här var inte bättre än den första filmen, men likväl är den sevärd (såvida du inte sett första). Den tillför inget nytt om man redan sett den gamla.

Det finns saker som irriterar i filmen. Som till exempel när ungen i familjen framåt slutet stöter på en utav de radioaktiva missfostren i öknen ätandes av sin mor. Ja, ätandes. Som i att stycka upp kroppen och äta delar av inälvorna. Freak-gubben har inga som helst vapen. Ungen (ungen och ungen, han är väl typ 15 bast nåt) har med sig en full-laddad 9mm pistol. Istället för att sikta ordentligt och skjuta skallen av gubb-fan så springer han tillbaka till deras strandade pickup + husvagn och skjuter lite sporadiskt bakåt. VARFÖR I HELVETE DÅ? Ta sikte ordentligt och skjut idioten istället. Satan. Såna där ologiska grejer gör mig sur. Det där hände inte i originalet.

Hursomhelst. Filmen är sevärd, om man inte sett den första filmen. Men inte mer än så. Alla bör ha sett The Hills Have Eyes, i någon version. Står du i valet mellan den från 1977 och den från 2006 är valet enkelt: Det var bättre förr.

Jag vet inte riktigt varför jag såg den här filmen. Dess huvudkaraktär heter Harry Potter (Jr) och omges av en hel del troll och andra konstigheter. Så jag tänkte se hur pass mycket plagiat J.K Rowlings Harry Potter egentligen var. Inte så mycket, kan jag väl konstatera. Eller jag kan inte konstatera något alls, eftersom jag inte har sett Harry Potter-filmerna. Eller ens läst böckerna.

Hursomhelst. Filmen handlar om en familj (Potter) som flyttar in i en lägenhet i nån skabbig förort. Alla möjliga original visar de sig ha som grannar. Ingen har något rätt någonstans i skallen. Lillesystern i familjen blir kidnappad av ett troll som "snor" hennes skepnad. Resten av storyn (och även det jag berättade om tidigare i stycket här) är ganska så jäkla ointressant. Så jag skiter i att berätta mer.

Filmen är i matinéstuk - ganska barnslig och lättsedd. Humor i låg klass, förutom 80-talskläderna - dem är det högsta klass på. Sånt är riktig humor.

Det finns tydligen en uppföljare till den här, som är tänkt att man ska se. Kanske. Kan dock inte rekommendera den här filmen. Den var faktiskt inte bra någonstans. Det enda positiva var väl att den var lagom lång - endast dryga timmen.

Varför skriver jag ens den här skiten? Låt bli att se det här. Troll suger. Inget våld, inget naket, inga zombies, bara ett par fula äckliga små troll. Bespara dig mödan att se den.

Har ni tänkt på vad det är för datum idag egentligen? Det är 060606. Det händer liksom bara en gång per millenium. Och eftersom nollor egentligen inte tillför någonting, så kan man ju ta bort dem. Vilket ger oss att vi har 666 kvar. Och alla vet ju att det är the main man Hin Håle's, Djävulen's nummer. (Har någon försökt ringa honom på 666 någon gång? Jag kommer aldrig fram. Den jäveln (hah!) måste ha blockat mitt nummer!).

Vad innebär detta då? Nationaldagen år 2006 är den dag som alla Sveriges satanister (typ 20 stycken och sen 300 goth-människor som tror de är satanister eftersom de välter gravstenar och spetsar katter i träd, tough-ass-bitches som de är) kommer att samlas och utföra något otroligt stort. Något som bara händer en gång per millenium.

Nu är ni väldigt nyfikna på vad det är, eller hur ? Genom ett par konfidentiella källor har jag fått information om vad som kommer att ske. Alla Sveriges satanister kommer att, för första gången sedan förra milleniumet, dansa kycklingdansen.

Antagligen tänker du såhär: "Men snälla Tommie, är du helt dum i huvudet? kycklingdansen är ett ganska nytt påfund". Svaret är att den inte alls är ny. Tänk efter själva. Hur länge har det funnits kycklingar? Ganska så jävla länge i alla fall. Och hur många gånger tror du inte att man har dansat kycklingdansen när man sett hur de små stackarna har kutat runt och muckat gräl med de övriga i hönsgården? Ganska så Satan ofta, eller hur? Precis. Den sjätte juni år 1906 dansade alla satanister kycklingdansen när de samlades i Kiruna (Stockholm ville inte ha dem). Det blev en jäkla tillställning, och ett Herrans liv i media. Jag förväntar mig inte mindre detta år.

Men vi lämnar detta och går vidare till något viktigare. Vad jag själv ska göra under nationaldagen. Svaret är inte ett jävla skit. Tror jag. Blir väl att försöka öva på min sociala förmåga under dagen möjligtvis, och kanske avancera lite under kvällen med förtäring av alkoholhaltiga drycker. Fast jag måste ju till skolan imorn. Så det kanske inte är så populärt. Well, vi får väl se hur dagen artar sig.

I helgen var jag nere i Kalmar förresten. Åkte lördag morgon, bakfull som en flodhäst dagen efter Sommar-X på universitetet (som för övrigt var förbannat jävla roligt, träffade en hel del tjejer (och killar) som jag både kände och inte kände men lärde känna sen.) Många som kände igen mig men som jag själv inte kände igen. Sånt är skitkul men lite läskigt när de kommer fram och säger "Hej Tommie!" och jag tänker "umm....jag har aldrig sett dig förut i hela mitt liv, hur fan vet du vem jag är?".

Hursomhelst. Vi var ute på lördagskvällen. Började ganska trevligt på förfesten, fortsatte ut och var väl...lite halvtråkigt på första stället vi var på. Kändes inte som om man hade så mycket gemensamt med folket, och kände mig aningen utanför. Internhumor är inte så rolig när man själv inte är intern, så att säga. Det löste sig dock senare när vi gick vidare till ett annat ställe i Kalmar, ett litet större ställe med ett par dansgolv och så. Där blev det genast mycket roligare och jag stormtrivdes - fast pengarna rann iväg snabbare från mig än vad Hjulben springer ifrån Gråben. Så nu måste jag nog leva lite fattigt ett par dagar.

Söndagen blev det beachvolley, sen hem till Norrköping och slaggade över hos Erika. Måndagen följde jag henne till tåget, och nu är hon iväg och jobbar på båten. Kommer hem nästa vecka, tror jag det var.

Allt som allt var helgen lyckad, fast kunde kanske ha gjort av med lite mindre cash. Trevligt hade jag dock, så det var väl kanske värt det :). Nu vankas det mat hos mormor. Efter det får vi se vilka äventyr dagen har att erbjuda.

Ciao!

En snabbkurs i ryska. Titta här.

(Tack Annica. Var ett bra tag sedan jag såg den).