I'm going over to wordpress for real now. I've tried it for some time and it seems to me like it fits me better. You have more control over the blog in the ways you are able to customize it to your liking. I won't delete this blog though, since wordpress could prove to blow back right at me in the face.

I will, however, always keep my official blog at the address:


So bookmark that address and you're guaranteed to arrive at the correct most up-to-date blog of mine.

To move to another subject; I've created a gallery of my own on my homepage:


So far you only have one gallery from our supercore weekend in Oskarshamn. But I will try to update it later in the upcoming week or this weekend if the weather sucks.

Keep an eye out on my new domain:


It will be launched in a near future with content like... I don't know, but something cool. Perhaps.

When the movie starts you are presented the following text:

"The film you are about to see was originally released in 1954. Upstaged by the overwhelming popularity of "Oklahoma!", it's short-lived theater run was cancelled, and "Alferd Packer: The Musical" soon fell into obscurity. The original negative, re-discovered just last year, has been painstakingly restored using state-of-the-art color enhancing and computer reconstruction technology. The film's violent scenes have been edited out for your viewing pleasure.". (No, it is not a typo. He really is named Alferd - not Alfred).

What the fuck! Look at the last sentence there. Violent scenes have been edited out for my viewing PLEASURE? To hell with that, I watch these kind of movies because I want to see the violent scenes. Luckily they're just bullshitting you with the introduction text. There's a lot of gore in this movie. And it is hilarious.

I think I should mention that the director of this movie is Trey Parker - one of the makers of South Park. So you can surely guess that there's plenty of humour in this sucker. It is also Trey Parker who plays the role as Alferd Packer (as Juán Schwartz in the credits). Apparently, Juan Schwartz is a variation of John Schwartze; an alias the real Alferd Packer used while he was in hiding. Yeah, Alferd Packer did really exist and he was a cannibal.

His partner in crime, Matt Stone, also plays a role in the movie - as James Humphrey.

The story: Lake City, Colorado. Anno 1883. Alferd Packer is the only survivor from a gang of pioneers that got lost in the mountains during winter time. Poor Alfred got accused of eating his fellows, and stands now in trial waiting to be hanged. He pleads his innocence but nobody seems to believe him - except, of course, a reporter named Polly Pry. He tells his story and we get to see the story in the form of flashbacks. And this is where all the fun starts.

Cannibal The Musical is gory in a humourly kind of fashion. It is not scary, it is not realistic, it is stupid. Stupid and funny, just like South Park. You can almost see this as a non-animated South Park movie. With singing and dancing. And fucktards getting killed in the mountains. And for the music... well, make a guess about the lyrics and if they're funny or not (hint: they are). The movie also has Japanese indians!

Keep an eye out for aliens throughout the film. Yes there are aliens hidden in different places. Try to find them. And don't forget to check out the website either: http://www.cannibalthemusical.net.

This is one of the best movies ever made. Ever. I promise you.

Junior has spent like...all sunday making logotypes for me in Photoshop. Big Kudoz for that, dude! Here's the result:


I also tried my own Photoshop skills (or lack thereof) and produced this sucker:


Not that good, but it'll do.

Anyways, big thanks to Junior for spending all friggin' day making these suckers for me. Thanks! :D

I just love the Tales from the Crypt movies. They are funny, they are sometimes gory, and they remind me of my youth (yeah I am old - already spent 23 years on this earth!).

This time, the Cryptkeeper presents his story Bordello of Blood. It is a full length movie about some fucktards visiting a whorehouse run by vampires. It sounds cool and it is cool. Core to the bone, in fact.

We get all the necessary ingredients of a good horror movie. The chicks, the gore, the weird people, the stupid teenagers, and the humour. You name it - it is there. I must admit that they have good taste in their jokes. For example, you can hear the main character say stuff like "I feel like I am in a bad Tales from the Crypt movie".

Besides, Whoopi Goldberg guest stars as a patient at the hospital. She's got only like one line. And, a very important side note - a midget starrs in this movie too. There seems to be a lot of dwarfs in movies I've seen lately. The fact that the dudes kill almost all of the vampires with nothing less than - hold it, hold it - water guns (!) makes it even more funny.

Don't miss this golden masterpiece. It has everything you need to be entertained.

This is the 800th post on my blog. Jesus christ that's hell of a lot of posts.

Junior is kind enough to design a logotype for me (kudoz!). You can see his work to the right (the pic with the gas mask). I tried to do something myself too; the scorpion inside the escutcheon. Now he's working on something else - I'm anticipating the end results! :)

Bloody Mallory. Like...a french version of BloodRayne or Buffy. The movie stars two leatherwearing bitches and a little telepathetic (haha) girl, which together with some kind of inspector hunts evil motherfuckers. The Pope himself gets kidnapped and it will be up to this team of 'superheros' to rescue him. Alongside a lot of humour there are even some rightful criticism of the catholic church. This is some funny shit!

I can just say that if you were one of the evil ghouls they are hunting, you'd surely start to laugh when they show up. I did, when they arrived at the first crime scene. Imagine this yourself: They are all wearing fucked up clothing in all kinds of colours, and haircuts which are not from this planet. It's ridiculous, and funny. There are this crazy stuff in the movie too. Like platform shoes which contains four automatic guns, or a crucifix which sprays holy water and makes the heads of the vampires explode (cool scene by the way!)

Another negative point to this movie is that they speak french. French people suck, and their language suck even more. I must admit though that they do know how to make humorous horror flicks. Like this one. Kudos so the french for this not-so-scary but oh-so-funny b-movie. They even added some Anime-running special effects in the fights! How can you not love that?

It is nice to see that the "good" side (i.e. - God's side) for once has some kickass fighters on its side and not a bunch of whining pacifists. This reminds me a lot of Spawn. You know, Todd McFarlane's comic book. That is one series where Gods angels really kick some satanic butt.


This is really a good, funny mobie. Don't expect it to be gory or scary though. It should be classified as a comedy. With a fucked up language. To illustrate how bizarre it really is, please enjoy the following pictures taken from the movie. And then go rent Bloody Mallory.

"I'm evil and a bitch. Please do me 'cause I'm french and promiscuous".

Why wasn't I there... :'(


Well, at least I can comfort myself with the fact that the anthem sucked big time this year. But the party, the people, the music...! I want it now.

This movie is also known as "Heritage of Caligula", "Sardu, Master of the Screaming Virgins", "The Heritage of Caligula: An Orgy of Sick Minds", "The Incredible Torture Show" or "The House of the Screaming Virgins". Many names for a movie which must've cost just like a buck or two to make. Here's the IMDB link. And yes, it's a Troma movie. So there you go, the level is set.

I should start with mentioning that this movie, like the majority of the crap produced in the seventies, does not hold a high standard. The actors suck (as usual) and the ladies scream their lungs out - which annoys me to hell.

But I don't really care that the actors suck this time, since Blood Sucking Freaks contains a lot of naked chicks.

The movie starts with some kind of torture show on stage where a black midget (his name is Ralphus - wtf is that for kind of name?) with a huge afro tortures a naked bitch sitting in a chair. That's retarded, for real. The audience thinks that it is all special effects. But is it - or is it real? Other than that there isn't really a story to this piece of (gory) crap.

Unlike other shit produced during this dark decennium in movie history this has more gore and nudity than anything else I've seen. I've also never seen actors suck as bad as these starring in this shitty movie.

Don't expect quality stuff. Excpect gore, nudity, sadistic humour (what about a human dartboard, where the target is painted on a woman's ass) and a fucked up black dwarf and you're there - 1,5 hours of sunday entertainment right on your TV.

I don't care that 90% of all my friends and all other hardstyle lovers seem to hate this anthem, I do think it is great and suits fine as an anthem. At least my homeboy Pumba likes it too :D.



Just a couple of weeks left before I leave for Amsterdam and BLACK. It's gonna be a hell of a party!

God damn it, why do you keep trying to find some golden bits and pieces among these old horror movies? Everytime I try I seem to fail. Well, there are some exceptions, but this movie is one of those that really do suck. Truly hard.

I think I know what these old horror movies have in common which makes them suck. The acting. Why were all actors back in the seventies so bad? Pinocchio makes up a more convincing act when he tries to lie.

So, let's get to the story. The star of the movie, Margaret Fuchs, receives an ugly fucking ring from her dad on some kind of anniversary. It's an ugly Egyptian ring, as you can see on the severed hand on the movie poster right beside this text.

Margaret however keeps on having nightmares about some freaking tomb holding some slut named Queen Tera. Apparently it is her severed (the poster) hand that crawls through the deserts. So naturally Margaret gets possessed by the spirit of Tera, and then tries to find some stupid relics which is supposed to bring that bitch Tera back to life.

Sounds retarded, right? It is. Don't waste your time watching this crappy movie. Even if you have a perverted interest in egypology or whatever-it-is-called when you like mummies and stuff, don't bother with this one.

As you all can see I've decided to redesign my blog. I think this new template suits the blog much better than the previous one. Feel free to add comments and state your opinion (which you all SUCK at - how come no-one almost never leaves any comments at all?)

Make me happy and leave a comment. Please. I beg you.

Tomorrow it's midsummer. I'm going out to my aunts in Husby / Mogata to celebrate a traditional Swedish midsummer. Traditional Swedish midsummer has retarded rituals which makes you look like a fucktard. Therefore I will just go there for the beer and the food and the company. Hopefully we'll get nice weather at least.

Anyways, I'm tired as hell after the work week. It has been a good week at work, by the way. We've come a long way and it seems to go better and better every day. Let's just see what the weekend has in stor for me, except lots of beer tomorrow and the hangover of the century on saturday.

It's gonna rock.

What... The... FUCK is this for kind of crap? Really. This is one of the worst fucking crappy movies I've ever seen. Ever. It makes no sense at all, the actors suck, the camera work makes you nauseous and everything just sucks so hard you wish you've never watched it.

The story? A couple of guys running dirt bikes in some freaking desert where they stumble upon a dead mexican immigrant. Apparently there are some fucktards out there killing illegal immigrants for fun. Or something. So, guess what? Of course our three american dirt bike hero riders get hunted too. Could've been a great movie, but just ends up as a mess. At least there are some shooting, to mention something good about the movie.

Avoid this piece of elephant shit at all costs. Damn it, I can't believe I wasted like... one and a half hour of my life watching this sore excuse for a movie.

I found this picture when browsing around. Pretty cool.

Okay, so this movie had a lot of hype and naturally I gave into that and finally watched it. Kinda disappointed, but it was kinda good too.

I think you all know what the movie is about. Will Smith plays the role as Robert Neville, almost the only survivor in New York (accompanied by his trustful dog Sam) after a cure for cancer went amok and killed everyone ever tried that virus for cure.

So now there are a bunch of zombie-like creatures roaming the street looking for some fresh meat (a.k.a Robert) to feed upon. The movie centers around Roberts struggle for survival and his search to find other survivors (haven't we seen this before somewhere?) - and finally finding a cure for the zombie-disease

Anyway, I won't babble too much about the story. It's kinda straight-forward. The thing that struck me was that the movie itself is kinda boring. There are some fancy action scenes where Robert is hunted by these zombie creatures, but they're not as near as intense as the hunts in e.g. 28 days later or 28 weeks later.

In the end I enjoyed the movie, but I think they could've done it a hell of a lot more interesting. It was not a waste of time, but it was not as scary as I had thought. Since I was expecting a horror movie I got a bit disappointed on that part - but if you're watching this and expecting an action movie, you'll get plenty.

Note though that there are two endings to this movie. I don't want to spoil either of them for you, but if you're going to watch this movie make sure you see both of them. They're both worth watching.

Give it a shot, just don't expect to be scared.

I'm seriously thinking about writing in English instead of Swedish, since so many of my international friends have expressed that they are interested in reading what I am writing - but they understand jack shit since it is in Swedish. So from now on I'll give it a try and write as much as I can in English, although I'm sure I will deviate from this direction sometimes and jump back to writing in Swedish occiassionally.

Please feel free to comment what you think about this.

Vi börjar i en postapokalyptisk värld (redan nu gillar jag det!). Det som tog kål på mänskligheten var att soppan tog slut. Bokstavligen. Vi får följa ett gäng överlevare, som kallar sig själva Foragers. De planerar att bygga upp civilisationen igen från deras högkvarter på ett tomt sjukhus (klart det är tomt - typ hela mänskligheten har ju kolat vippen) i Philadelphia.

Naturligtvis är de inte de enda som har överlevt denna apokalyps. De tvingas gå ut i krig mot Rovers som är ett annat gäng överlevare (samt kannibaler). Vem vinner slutstriden? Titta på filmen så får du se. Hela filmen blir i princip en kamp för Foragers att överleva mot Rovers killing spree.

Lite smådetaljer som är roliga att notera angående filmen: Det är ballt att en snubbe i Foragers kallar sig för Viper - ännu coolare att det visar sig att han är typ den enda med lite cojones i detta gäng av pussies. Vinnie Jones spelar en av huvudrollerna också. Samt Michael Madsen. Självklart tillhör dessa två herrar gänget kannibaler. Rovers hade varit ett skitcoolt gäng om det inte för det faktum att de ser ut som några rock-reliker från 80-talet. Se bilden nedan.

Hursomhelst, det blir ett massa dödande, en jäkla massa blod och skrik och halvsmarta vändningar i filmen. Du vet, de vanliga ingredienserna. Det är inget som sticker ut extra mycket, men det är inget som är riktigt uselt genomfört heller. En medioker film, fast som höjer sitt underhållningsvärde i mina ögon tack vare all gore.

Det är egentligen bara en sak jag undrar. What The Fuck is the deal med krigsmålning på slutet? For fuck sake, sluta försöka se ut som Darth Maul och döda dina fiender istället. Fucktard. (Se bilden nedan).


Slutet var också det relativt tillfredsställande, om de bara hade skippat Vinne Jones skratt... det förstörde typ precis allting. Om ni ser filmen eller har sett den så förstår ni vad jag menar. Precis som med [Rec] så var allting toppen tills en enda pytteliten detalj i slutet ruinerade hela stämningen totalt. Bra jobbat, tack!

Anyways, helt klart sevärd film. Go for it!

[Rec]. En spansk skräckis som går i samma anda som Blair Witch Project (tack Joar för tipset!). Vi får följa en ung kvinnlig reporter (Manuela Velasco) och hennes kameraman när de ska göra ett inslag om livet på den lilla lokala brandstationen i staden de lever i. Under tiden de gör reportaget så tvingas brandmännen rycka ut för att rädda en äldre kvinna som har fastnat i sin lägenhet. Reportrarna följer med, och det är i huset de anländer till som huvuddelen av filmern utspelar sig. De möts av hemska skrik, och underliga saker börjar hända i huset. Till att börja med så har tydligen "socialstyrelsen beslutat att stänga byggnaden". Mitt under ett nödläge där brandmännen (och polis) hade ryckt ut? Yeah right, hitta på en bättre anledning till nästa film. Snälla. för det här var inte trovärdigt någonstans. Speciellt inte när de har en POLIS som håller på att förblöda mitt i allting. Det visar sig dock senare i filmen (och man kan gissa det i början också) att det är ett virus som började sitt liv på ett djur har spridit sig till människorna. Det gör dem aggressiva, blodtörstiga och får dem att återuppstå från döden eller nåt sånt.

Resident Evil ringde och ville ha tillbaka sin story.

Någonstans där började jag tappa hoppet. Men sedan kastas en kropp ned för trapphuset, SPLAFF rakt ned på marken (kroppen var en utav brandmännen). Det får mig att hoppa till, och själva grejen att det är filmat med reporterns (kameramannens) POV gör det hela mycket mer påtagligt.

Polisen som är med (och överlever det första anfallet) är en maktgalen skitstövel som man väldigt gärna sparkar skiten ur. Tyvärr är han den enda med pistol. Självklart har han svagast psyke av alla och flippar snabbast. En asslicking motherfucker (och skådespelaren gör en sjukt bra övertygande roll - annars hade man inte lyckats ogilla honom så pass mycket).

Huvudrollsinnehavaren, den kvinnliga reportern, är riktigt snygg (och samtidigt söt). Det är pluspoäng i min bok, för kvinnorna i filmerna bör alltid vara fina att vila ögonen på. Hennes mun går så inåthelvete dock, så man hade väl förblött ur öronen efter 10 minuters umgänge med henne om det hade varit på riktigt.

Nästan genom hela filmen så kände mig ganska kluven om jag gillade den eller inte. För att det... händer inte så mycket. Men när det väl händer... O.. M.. G! Vissa partier är riktigt tradiga, men det ordnar upp sig då och då vilket gör att man sitter på helspänn och känner sig riktigt obekväm. Det är inte ofta jag får den känslan längre när jag tittar på skräckisar (Japanska horrormovies samt Blair Witch Project är i princip de enda som har haft den effekten på mig). När det lilla barnet (Jennifer) visar sig vara infekterat och går amok (eller bara står blodig och kritvit i ansiktet med skitläskiga ögon) är det sjukt creepy.

Det är ingen dålig action heller när det väl händer något. Jag tycker till exempel lite synd om den infekterade tanten de stöter på i början. Först blir hon nedbrottad. Senare i filmen blir hon skjuten tre gånger. Därefter blir hon stämplad i ansiktet av en slägga. En episk scen är även den när de tittar ner i trapphuset och det de ser är en sjuhelvetes massa zombies. Den scenen glömmer man inte i första taget.

Som vanligt har vi dock ett par logiska och/eller rationella missar. Till exempel; varför fortsätter Pablo (kameramannen) filma när han egentligen borde hjälpa till att kämpa för deras (inklusive sitt eget) liv ?

När ni ser den sista infekterade personen, som våra två huvudpersoner slåss mot - så kommer ni ställa er samma fråga som jag: Varför i helvete kickade de inte bara den där fucktardens ass? Han var ju spinkigare än en svältande ryss i Sibirien! Hur svårt kan det vara, egentligen? Se bilden nedan.


Ljudmixen i filmen är även den värd all beröm. Som tidigare nämnt angående den lilla flickan Jennifer - hennes skrik gav mig gåshud. Dock, WHAT THE FUCK is the deal med att lägga nån rockig låtjävel i creditsrollen? Ett typiskt, evil slut, och sedan rock and roll musik i creditsen? What the fuck, det tog bort stämningen helt.

Så, mitt tips: Se filmen, men stäng av precis innan eftertexterna börjar rulla. (Och förlåt för en rörig recension).

Den här filmen visades som del av "After Dark Horrorfest - 8 Films To Die For". Det är en grindghouse-rulle med höga ambitioner, och faktiskt lyckas den hålla sig på den nivå som är menad. Alltså B-skräckis. Musik, kamera-arbete och stämningen lyckas de få till helt och hållet. Skådespeleriet har väl dock något mer att önska. En känsla av att se en filmatisering av en Stephen King novell med New England/Maine miljöer vilket jag är extra svag för gör att jag vill höja upp filmen mer än vad den egentligen kanske förtjänar.

Filmen inleds med att vi får följa ett gift par som har beställt en afrikansk fertilitetsmask (som självklart ser förbannat creepy ut) för att hjälpa mannen få tillstånd (höhö!) sin childmaking machine. Det dröjer dock inte länge förrän frugan börjar drömma mardrömmar om den här masken, och konstaterar att det är något med denna mask som försöker attackera henne - det är mardrömsmannen som utför dessa attacker.

När det blir för mycket att ta, så tar mannen med sin fru på en biltur. Självklart får de soppatorsk mitt ute i skogen. Snubben beger sig för att hämta bränsle till bilen. Under tiden blir frugan attackerad av mardrömsmannen återigen. Hon lyckas dock fly till en stuga som ligger i skogen och - lämpligt nog - är belägrad av ett gäng ungdomar. Illa om man tror att det ska rädda dem dock. Naturligtvis kommer mardrömsmannen dit han också och börjar mörda snorunge efter snorunge. Frågan är ju om mardrömsmannen finns på riktigt, eller har psykostanten gjort det här mot sig själv? Eller är frugans lömska make inblandad på något sätt?

Filmen har stundtals sin charm. Växlingen mellan de kåta tonåringarna i skogsstugan och psykostanten som blir jagad av sitt hjärnspöke är riktigt bra gjord. Måste dock säga att hjärnspöket (a.k.a mardrömsmannen) är den sämsta mördaren genom tiderna. Jag menar, vill man mörda någon så kör man kniven in i människan direkt. Man står inte och viftar med den i 4 minuter innan man verkligen gör något. Vilket alltid leder till att offret kommer undan och mördaren blir kvarlämnad som en fucktard.


Helt ärligt så är den mer spännande än vad det kanske låter. Tyvärr så blir det lite av en Sherlock Holmes pryl på slutet när de rabblar igenom vad som har hänt när det redan blivit uppenbart vad som skett. What's the point, liksom? Jag avskyr när regissören skriver en rakt i ansiktet vad som händer. Å andra sidan hatar jag också när man lämnar för många trådar öppna så det blir fritt att tolka vad som egentligen hände. Det gäller att ha en balans mellan dessa grejer, och den här gången tippade bägaren över åt fel håll. Nåja, det är en mindre blunder som inte sänker helhetsbetyget så jättemycket. Vad mardrömsmannen ville ha ut av de snygga tonårstjejerna han mördade? Ett ligg med dem såklart, vilket också framgår av filmen.


Det som däremot höjer helhetsbetyget med en shitload av siffror är att det är mycket naket (!) Vi får se en hel del tits and ass. Fina sådana också. Det gillar jag. Många pluspoäng till regissören för det. Tack! Dessutom har filmen inget gott slut. Alltså som det alltid bör vara i skräckisar. Kudoz för det!


För övrigt bör det kanske nämnas att den innehåller en hel del humor med taskiga (och taskigt levererade) one-liners. Hur som haver är det ändå en toppenrulle.

Se den!

Jag vet, jag har varit urkass på att uppdatera bloggen. Det finns ingen annan ursäkt än att det har hänt så sjukt mycket grejer senaste tiden, att skrivandet har fått prioriterats ned.

Yes, I know, det är just då det händer mycket grejer som det är intressant att läsa om dem också. För att sammanfatta lite vad som har hänt:

• Diplomeringsceremoni på Konsert & Kongress, varefter middag följde på Collegium. En toppenkväll med en riktigt bra genomförd högtidsceremoni.
• Min egna examensfest på restaurang Royal & Fenix - superkalas med otroligt många besökare. Riktigt lyckad fest, tack alla som kom! Jag vill uttrycka min otroliga tacksamhet till er alla som kom!
• Jobbet rullar på as usual, med mer fart och mer händelser.
• Site-fest hade vi för ett tag sedan på Ericsson. Riktigt lyckad tillställning.
• Student-firande deluxe. Många av mina kusiner tog studenten (I'm proud of ya, guys!) och de firades av ordentligt i helgen som gick.
• Träningen är på väg uppåt. Nu kör jag mina push-ups och situps dagligen, och det börjar ge resultat (!)
• Mycket planering inför sommarens olika events jag har tänkt att åka på. Många nya releaser (både core och style) som behöver lyssnas igenom och avnjutas.
• Jag har fått en lägenhet! Mer info om det i ett senare inlägg jag förhoppningsvis hinner skriva ikväll. Flyttar in 1 september.
  
• Gaaah, so much more att lägga till, och livet bara leker just nu. Underbart! Uppdaterar mer inom kort.

Funderar förresten på att göra om designen på bloggen, kanske regga en egen domän och underhålla en egen site, samt börja skriva på engelska istället då många av mina internationella vänner har uttryckt liten irritation över att inte förstå ett skit av det jag skriver här. Alltså inte så mycket annorlunda från vad mina svenska vänner tycker heller :-p.

Tills vidare, stay tuned och glid gärna in på facebook och ta del av mina bilder där. Just nu uppdateras fejjan mer än vad min blog gör. Det ska jag dock ändra på inom kort... =).

Denna gång av Emma, a.k.a Duracellcore a.k.a Frisörcore:

Emma säger:
just nu är jag inte så taggad pga att jag inte vet riktigt vad jag ska ha på mej, men det löser sej alltid, det ska bli askul i alla fall!!!
Emma säger:
ja just det min påse! då kan jag ju ha den kjolen, hade glömt den!!!!!!!!!!!!!! Nu blev jag överlycklig

Det är inte svårt att göra henne lycklig, och humörsvängningarna är tacksamma så länge de är åt rätt håll - som den här gången ;-).

...vad jag ska göra i sommar. Jag har ett svar till er:

Vilken satans grym spelning! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men tightare mixar och grymmare scratchingskills får man nog leta länge efter. Det här var första gången jag såg Isaac spela, och jag blev verkligen inte besviken. Han regerade stort. Punkt.


Trancen som bjöds på innan av Kambiz och Jonas Hörnblad var heller inte fy skam, trots att trance inte är min kopp te egentligen. Men vad gör det när man är i trevligt sällskap och stämningen på stället är på topp? Tack Sweapsound (Danne) för en otroligt kul kväll. Det kunde inte ha blivit en bättre ersättare för Zatox.



Filmerna ovan har jag nyligen satt ihop. Jag tycker de talar för sig själva. Se och njut, och avundas för att du inte var där (alternativt minns tillbaka och få gåshud :D).

Robin went core on ze floor.

Anyways. Det var sjukt kul. Ni som var där vet om det. Ni som inte var där vet att ni gick miste om världens spelning. Tack Tedde för att vi fick kila upp på din förfest, tack Emma för att du skjutsade hem mig, och TACK alla mina vänner som gjorde kvällen till något oförglömligt. Mer bilder finns på Facebook och på TranceClubber. Enjoy!

DJ Isaac ersätter Zatox ikväll på Sweapsound Club Session i Linköping. Det gör mig inte ett dugg. Zatox hade visserligen varit grymt kul att se, men har ju sett honom en gång tidigare.

Sitter hemma hos moster i Linköping nu och har shoppat bränslet för kvällen. Dusch, mat, träffa upp Stockholmsfolket och de andra core people från Norrköping - sedan bär det av till förfest (grillningen?) och därefter är det party som gäller. Hoppas få höra många klassiker tonight...

Rapport kommer förhoppningsvis imorgon!

Läs artikeln här. Äntligen så kanske man slipper denna TV-spelens fiende nummer ett och de moraliserande massornas okönte konung. Grabben har inte ett enda rätt i sin logik i hur han resonerar kring underhållningmediets skuld i diverse våldsbrott. Tack gode Gud för att Du visar att det finns en rättvisa. Jag tror världen blir ett litet bättre ställe att leva på när han inte längre tillåts utöva det arbete som han så stort suger på.

Jag säger bara såhär. TACK Club Aqua och TACK mina vänner för en underbar kväll! Filmerna och bilderna får säga sitt. Jag har varken tid eller ork att skriva en utförlig partyreport. Ni som var där vet att det var en sjuhelvetes jäkla kväll att minnas! Ni som inte var där jag vet grämer er för att ni missade det.

Här är lite filmklipp från kvällen som jag har satt ihop:



Bilder hittar ni som vanligt på TranceClubber samt på Facebook:

• Part 1
• Part 2

Junior, Robin och fler grymma peeps tog även en jäkla massa snygga bilder. Checka deras album för fler pics. Kanske slänger upp lite random bilder i ett senare inlägg när jag får lite mer tid. Tills dess, över och ut och TACK för en toppenkväll!

Nästa stopp: Zatox på Sweapsound Club Session nu på fredag. Ses där!

Captivity. En ung modell (jäkligt het!) drogas, kidnappas, och utsätts för tortyr i en källare. Eller tortyr och tortyr, mest psykisk terror. Det slutar upp med att hon börjar tappa förståndet och blir nästan galen. Hon får även se filmer på vad som hänt med tidigare offer. Några trevliga bilder är det inte att tala om.

Ensam i källaren är hon dock inte. En snubbe vid namn Gary är också där, och tillsammans försöker de fly från hålan de hamnat i. Men är Gary verkligen den han utger sig för att vara...? (Obviously not - tyvärr, men det är ruskigt förutsägbart så jag har faktiskt inte förstört filmen för dig).

Känns det igen? Det är för att idén är stulen från så många skräckisar att jag inte ens vet var jag ska börja. Saw är ju uppenbart. Cube också - de har ingen aning om varför de är var de är, de vet inte vad de ska göra, etc. Sedan har vi ju den här skitrullen Are You Scared, som är exakt samma grej (nästan). Nåväl. Captivity inleds lovande i alla fall, fortsätter med att vara förutsägbar, och avslutas på ett väl genomfört sätt. Trots att filmen är en ripoff så är den underhållande och spännande. Skrämmande kan jag däremot inte riktigt påstå att den lyckas vara. Genom filmen finns en hel del homage till serien Dexter, som man kan tycka vara roligt att uppmärksamma.

Ge den en chans. Den är bättre än vad du tror.

The Blob från -88 är en remake på en skräckis från -58 (med Steve McQueen i huvudrollen) med precis samma namn. Det handlar om en dödlig gelésörja som käkar upp allting i dess väg. Japp, du läste rätt. Givetvis är den här gelesörjan ett resultat av lite för mycket amerikanskt statligt experimenterande (vad annars?).

The Blob innehåller standardelementen i en skräckis: Gore, tonåringar som dödas på grymma sätt, spoofs på andra skräckisar (i den här filmens fall så refereras det ganska friskt till Friday 13th-filmerna). The Blob är aldrig riktigt skrämmande - den hålls på en lagom halv-humoristisk nivå. Man skulle kunna tänka sig att det var en matiné-film, om man plockade bort lite gore.

När vi ändå talar om gore så måste jag påpeka att dessa scener är väldigt välgjorda för att vara 1988. Det är till och med att jag blir lite halvt grossed-out av vissa scener. Sure, de kommer inte upp i japansk klass, men de lyckas bra med det arbetet. Kudoz!

Imploderande skalle. Så kan det gå efter att du kommit i kontakt med the gelé of döden.

Humor, action, gore, skottlossning, biljakter, och en mystisk gelé som dödar allt i sin väg. Kan man egentligen begära mer? Se denna magnifika, 20-åriga relik och njut.

Originaltitel: L'Uccello dalle piume di cristallo, a.k.a El Pájaro de las plumas de cristal eller Bird with the Glass Feathers eller Dödens fågel eller Ljudet av kristallfågeln eller Ljudet från kristallfågeln eller Paradisfågelns hemlighet eller Phantom of Terror eller Point of Terror eller Svarta handsken eller The Gallery Murders. Kärt barn har många namn, sägs det ju. Det här är dock inget kärt barn.

På IMDB klassas den in i genrer som Crime, Horror, Mystery, Thriller. Det enda som är sant i det påståendet är att den kan klassificeras under Crime. Någon skräck, mystik eller spänning ser jag inte någonstans i detta värdelösa piece of shit till film. Kanske dags att klargöra storyn för er läsare?

Vi får följa Sam, en amerikansk författare som är på besök i Rom. Han blir vittne till ett mordförsök. Det sker inne på ett galleri, och det är galleriägarens fru som nästan sätter livet till. Gärningsmannen har en svart regnkappa på sig och svarta läderhandskar (varför bär alltid bad guys svart?). Sam lyckas dock inte göra något åt det hela. Kvinnan överlever, och det visar sig att det är en notorisk seriemördare lös. Detta fruntimmer är det första som mördaren inte lyckats döda. Polisen, som vanligt, är helt inkompetenta och lyckas inte hitta mördaren. Så självklart tar denne Sam på sig ansvaret och börjar göra egna efterforskningar (vem skulle inte göra det liksom? För att lösa mordförsöksgåtan på en främling som man aldrig sett förut i hela sitt liv. Riiiight.....). Och därifrån fortsätter filmen att leverera tråkig scen efter tråkig scen, med fler attentat som är hur osexiga som helst. Antingen saknar skådisarna inlevelse, eller så lever de sig in lite för mycket och spelar över.

Vilket jävla skit. Den här filmen visar att italienarna inte är bra på att göra "skräckisar". Däremot kan de göra hardstyle och hardcore förbannat bra. De borde hålla sig till det. Tänk er: Dario Argento producerar EDM av högsta klass. Hur häftigt vore inte det? The Bird With The Crystal Plummage måste ses lite om ett lågvattenmärke av Argento. Han måste skämmas när han tänker tillbaka på vad det är för skit han producerat här. (Ja, jag vet, det finns massor med sublima hints överallt i filmen om ditten och datten - men det är inte sådant jag vill ha när jag ser en film som utlovat gore!)

Dessutom är den lång. Tråkig och lång; sist jag kollade så var det en förbannat dålig kombination. Dessutom fick jag tag på en dubbad version. Jag vet inte om just det bidrog till att jag tyckte att den var så dålig (inte helt omöjligt), men det var knappast den största bidragande faktorn.

Undvik!

(a.k.a. Meng long guo jiang a.k.a Fury of the Dragon a.k.a Maang lung goh kong, a.k.a. Revenge of the Dragon, a.k.a The Way of the Dragon).

Bruce Lee spelar här Tang Lung, en lirare som åker till Rom för att hjälpa sina kusiner i restaurangbranschen. Allt visar sig dock inte ske friktionsfritt. Lung's kusiner pressas av "syndikatet" att sälja sin egendom till dem - annars råkar någon illa ut... Syndikatet visar sig kunna gå långt för att få vad de vill ha. Och när Lung kommer dit så inser de att han är ett stort hot. Då gör de som varje annat syndikat som helst skulle ha gjort; hyr in massa martial arts mästare för att ta hand om detta nya hot (ja, inte lejer man några lönnmördare eller folk som kan hantera ett skjutvapen såklart - det förstår ju vem som helst).

Självklart är de ingen som helst match för en kickass dude som Tang Lung. I likhet med alla andra martial arts filmer blir det mer en showoff i skillsen hos huvudrollsinnehavaren än vad det handlar om en egentligen intrikat story. Det är liksom det som är själva poängen (alltså; det är inget negativt att det förhåller sig på det sättet. Det är helt enkelt core). Det hela avslutas med en showdown mellan Colt (Chuck Norris) och Tang Lung i Colosseum (ja...eller i några ruiner som ska vara Colosseum).

Det vi får se är en hel del, som de kallar det, "Chinese Boxing". Med specialeffekter där sparkar låter som pistolskott. Dubbat med urkassa engelska voiceactors. Det bästa är ju fightingljuden Bruce'an gör. Han (eller snarare hans amerikanska röstskådis) låter som en blandning mellan en kvinna, en apa, och en man som ljust har blivit sparkad på sina bollar. Jag älskar de här filmerna!


So far, so good. Filmen är faktiskt bra. Det är dock några punkter jag vill dra upp för diskussion. Först och främst, what the fuck is the deal med att se ut som en clown när man försöker vara gangster på 70-talet? Det fattade jag aldrig. Dessa åsnor till badass mofos såg mer skrattretande ut än hotfulla. Det är bara en lirare som har coola kläder i filmen - och det är herr Lee själv. Och varför ser huvudelakingen så sjukt gay ut? Han ska vara badass gangster men ser mest ut som någon japansk version hämtad från Brokeback Mountain med gigantiska solbrillor. Dessutom heter han Ho. Vilket får mig osökt att tänka på att han är prostituerad.

Sedan så har vi ju såklart mr invincible himself - Colt, spelad av ingen mindre än Chuck Norris (som tidigare nämnt). I den här filmen får han dock spö. Säger bara en sak: Viiiilka jäkla kläder! För att inte tala om hans frilla! Och att han är hårigare än en apa. Se bild nedan.


Den största frågan (som jag tidigare har berört) är varför dessa bad guys nödvändigtvis måste göra upp med Bruce Lee i fistfights? Varför tar de inte bara några pistoler och blåser skallen av honom? Nej, de är så mycket smartare och hyr in en superfighter från USA istället som får uppdrag att kicka hans ass (och misslyckas). Vilka idioter, de får skylla sig själva att de förlorar. Du blir däremot ingen förlorare om du ser detta klassiska stycke av filmatiserad ass-whuppin'. Go for it!

So what's the deal med en uppföljare när vår kära Freddy Krueger ändå dör i förra delen? Den frågan ställde jag mig. Och den fick jag svar på. Läs vidare!

Den här gången får vi följa Heather (som spelas av sig själv), som nu är lyckligt gift och har en liten offspring vid namn Dylan. Det börjar hända lite skumma saker, som att hennes drömmar oroar henne och nån lirare busringer hem till dem om och om igen. Självklart börjar hon tor att det är herr Krueger som är i farten igen. Samtidigt har Wes Craven själv mardrömmar och börjar skriva på ett nytt manuskript för en ny Freddy-film.

Som ni förstår är det en film om att göra Freddy-filmer - fast satt i ett horror-/humor-perspektiv. Skådespelarna spelar sig själva - Heather Langenkamp är Heather Langenkamp. Robert Englund är Robert Englund (och Freddy). Wes Craven är Wes Craven. John Saxon är John Saxon. Etcetera etcetera unt so weiter.Ett koncept som kanske inte var så vanligt 1994, men som har blivit allt vanligare på senare tid. Anyways, det är skit samma hur välanvänt trick det här är för att fånga en annan vinkel på storyn; genomförandet är helt okej trots allt. Lösningen på Heather's besvär är väl dock lite krystade: hon tvingas spela sin roll som Nancy en sista gång för att övervinna Freddy.

Effektmässigt och goremässigt sett får man sin kvot som man är van vid, vid det här laget. Och med Wes Craven tillbaka vid regissörsspakarna så kan det nästan inte bli dåligt. I och med den här delen är den "riktiga" filmserien om Freddy Krueger slut. Sedan finns det en del spinoffs, som till exempel hans deathmatch mot Jason Voorhees (det kommer ett omdöme om den senare). Wes Craven's new nightmare är helt klart värd att se. Störst behållning tror jag dock du får om du redan är ett fan av dessa filmer, och har sett de tidigare. Give it a shot!

Så var vi på del 6 i A Nightmare On Elm Street serien. Den näst sista i den riktiga filmserien. Det tog honom hela fem filmer att döda de ursprungliga bratsen på Elm Street, och nu är det dags för honom att leta efter färskt byte. Det visar sig att Freddy-mannen har en dotter (varifrån, liksom? Oh my God de logiska luckorna bara kommer och kommer). Det hela slutar upp med en deatchmatch, fader vs. dotter såklart. Tydligen visades den här filmen i 3D (med såna där fjantiga glasögon). Tyvärr har jag inte fått chansen att se den versionen, det hade kanske varit coolt.

Jag måste säga att den här produktionen hade jäkligt schysst med gore, en snubbe blir spetsad genom öronen med en fetingtops av Freddy. Hela den där hörselgrejen med den halvdöva snubben (Carlos) gör de till en sjukt bra grej. Se filmen så märker ni vad jag menar. Det slutar upp med att hans huvud sprängs i alla fall.

Humor är huvudpoängen med den här filmen. De tidigare filmerna har haft ett viss mått av humor också, men den här tar priset. Freddy invaderar en annan snubbes dröm och tvingar in honom i ett tv-spel. Med as-kass grafik och en kontroll som jag vetefan var den kommer från. Humoristiskt är det dock! Därifrån är jag övertygad: filmen är totalflippad och skitrolig. Bättre underhållning får man leta länge efter. Varför kan inte fler skräckisar vara lika utflippade som den här? Känns som andra tar sig på ett litet för stort allvar. Man kan lugnt säga att del 6 är den skummaste av dem alla. Och jag gillar det.

Robert Englund är hur sjukt bra som helst återigen. Det finns dock vissa grejer som är lite larviga. Som framåt slutet, när Freddy stänger en stålgrind (som i och för sig är massiv), men omges av...hönsnät. Idioterna försöker hamra upp stålgrinden, när de hur lätt som helst skulle kunna bryta sig igenom hönsnätet. Vilka åsnor! Titeln avslöjar ju, för er läsare som besitter grundläggande engelskakunskaper, att han dör. Det finns dock en uppföljare. Återstår att se vad den har att erbjuda... tills dess, njut av den roligaste delen i Elm Street serien!

Välkomna till den femte delen av Terror på Elm Street. Om ni fick för er att se del fyra, vilket man kan ha lite delade meningar om den är bra eller inte, så är denna del 5 en fortsättning på fyran. Alice har som bekant överlevt till denna del, och nu börjar mardrömmarna om herr Krueger återigen terrorisera henne. Fast den här gången tar Freddy en omväg till Alices drömmar - genom hennes barn som hon har i magen. Freddy vill ju såklart vara med och leka, så han siktar på att bli återfödd till den riktiga världen. Tydligen så är det bara Freddys morsa som kan stoppa sin egen son, så Alice tvingas jiddra med allt och alla för att få fram henne i tid för att kicka Freddys ass stenhårt och rädda sin son. Om hon lyckas? Vad tror du...

Man märker skillnad i kvalitet på den här filmen och dess föregångare. Om det har med regissören att göra (Stephen Hopkins) eller om det har med att tekniken inom filmskapandet hade avancerat till en annan nivå 1989 låter jag vara osagt. Hursomhelst är det en hel del imponerande arbete som gjorts med miljöer, scener, effekter och kamerarbete.

Överlag så är den här helt okej. Storyn och filmidén gillade jag inte, men genomförandet var helt klart godkänt vilket gör den värd att slänga ett öga på.


Det bästa med filmen är nästan bonusmaterialet på DVDn. Man bjuds på två musikvideor; "Are you ready for Freddy" samt "Anyway I Gotta Swing it". Hiphop á la real oldschool (1989 liksom...) Se dem. DET är humor, mina vänner!

Självklart tar inte serien slut i och med trean, som ni säkert redan känner till. Freddy Krueger återuppstår efter att en hund har pinkat eld på hans grav på en bilskrot i en snubbes dröm. Yes, du läste rätt. Så vad händer? Jo, han har ju ett avslutat uppdrag. Han ska ju döda resten av kidsen på Elm Street vars föräldrar var ansvariga för hans död. Kristen och resten av de överlevande Dream Warriors måste nu försöka stoppa honom innan han dödar fler.

För regi står Renny Harlin denna gång. En finne som vet hur man gör action, vilket är ganska lovande. Det enda jag egentligen undrar över är varför inte samma skådis spelar Kristen. Känns helt knas att ha någon annan i huvudrollen, medan resten är desamma. Det känns bra att man kommit bort från det homoerotiska också och blandat in lite naked chicks. Det uppskattar jag.

För er core mathafackas kan jag också nämna att det är från den här filmen vi får höra citatet "You got their power" som är med i Tha Playahs Enter The Time Machine (för övrigt en av världens bästa core-låtar någonsin).

Själva konceptet med The Dream Master avslöjas endast lite kort i filmen, och det känns inte riktigt som att det får någon riktig tyngd. Undertiteln uppfattar jag som helt överflödig.

Oavsett vad så har jag svårt att släppa vad det var som var fel med människors sinne för smak och stil vad gäller kläder (och speciellt glasögon!) på 80-talet. Wtf, liksom! Tittade de sig ens i spegeln innan de visade sig utanför dörren?

Slutsats: En ganska svag del av Elm Street serien, men inte riktigt ett lågvattenmärke. Harlin levererar en del schyssta gore-scener, som är helt klart riktigt bra gjorda (och humoristiska: Freddy-pizzan med levande köttbullar är en av de mest bisarra grejer jag sett på ett tag). Robert Englund gör återigen en skitbra insats som Freddy Krueger. Han räddar hela filmen från att sjunka till botten i sunkträsket helt och hållet. Jag tycker dock inte att de når ända fram med den här delen. Se den om du letar efter ett riktigt avslut på trean, men annars kan du hoppa över den här delen. Faktiskt.

Trean är en fortsättning på ettan, inte på tvåan. Nancy, hon som överlevde ettan, har vuxit upp och utbildat sig till psykolog (som för övrigt är ett skämtyrke jag inte tycker har ett existensberättigande) med specialisering på drömmar och drömterapi. Hon kommer till ett psykhem eller liknande där en massa kids är inlagda. Alla drömmer de mardrömmar om herr Krueger. En utav kidsen, vid namn Kristen, har några slags superkrafter med sina drömmar; hon kan dra folk med sig in i dem. Nancy hjälper att enas i kampen mot Freddy i mardrömmarnas värld.

Här har vi en stjärnspäckad cast: Heather Langenkamp, Patricia Arquette (hon som spelar huvudollen i serien Medium), Robert Englund såklart som Freddy Krueger, och Laurence Fishburne som spelar en sjukskötare på psykhemmet för kidsen.

Freddy Krueger kan här anta andra former än bara "mänsklig" skepnad, om man nu kan kalla det för det. I början, bland annat, antar han formen av en orm/mask som mest liknar en gigantisk penis med Freddy-ansikte som ollon. Gore-mässigt är det ganska bra. Till exempel får vi se en snubbe som får sina senor utslitna i armarna och benen som Freddy sedan använder till att styra honom som en marionettdocka. Att vi i slutet får se ett levande skelett banka skiten ur två mofos är inte sämre det.


Syftet med filmen var att göra den lite mer äventyrsaktig än bara ren slasher-horror. Det har de lyckats med. Om det var en bra vinkling? Ja, den funkar. Det är kul att de förnyar konceptet lite i en uppföljare istället för att trampa i samma fotspår. Även om den inte är lika läskig som den första filmen, så är det en välkommen frisk fläkt (Ja...hur rätt det nu är att använda uttryck som "frisk fläkt" på en film som har 11 år på nacken. Men ni förstår vad jag menar).

Jag är nöjd med filmen. Se den gärna!