A-lusion @ BK Club Session (Sweapsound)
Igår var det dags att se (höra) A-lusion spela live på Bar & Kök i Linköping. Blev lite hetsigt innan vi drog dit, men när B-man och jag äntligen kom fram så var det ganska dåligt med folk. I och för sig var klockan inte speciellt mycket (lite över 23), men ändå. Dansgolvet var nästan tomt. Det har dock sin förklaring - musiken som spelades på försetet var inte riktigt någon höjdare. Eller...gillar man house, så hade man nog älskat det. Jag har dock lite svårt att förstå tjusningen med den typen av musik. Nåja, det kan ju inte vara allas cup of tea, direkt. Han överraskade dock med att spela lite Prodigy (oh, så underbart old school!) - det var retro-kärlek när man hörde Smack my bitch up. Klockrent. Missförstå mig inte. DJ'n var duktig - bara det att hans musik inte riktigt tilltalade mig.
Inte långt efter att Prodigy spelades så var det dags för A-lusion att kliva på. Klockan hade då blivit runt halv två, och jag hade hunnit svepa ett par drinkar. De blev att mosa sig fram till mitten på dansgolvet och shaka loss de resterande 1.5 timmarna som var kvar av kvällen. Jag skulle ta lite filmklipp med hjälp av mobiltelefonen, men glömde den på under ett tag där. Resultatet av allt (ihopklippt) ser ni i youtube-filmen längst ned.
Oh my god så bra A-lusion var. Han var riktigt säker i sitt mixande, och levererade musik som var guld. Det jag hade önskat mest av allt innan jag kom dit var att han skulle spela lite eget material. Skulle han spela antingen Drummer Beat eller Perfect It så skulle min kväll vara gjord.
Han spelade båda två. Förstå att jag var i extas. Det var som att vara barn igen på julafton och upptäcker när man öppnar sitt paket att man fått den där Transformers-roboten man längtat efter i nästan ett år. Och när man öppnar nästa paket, så ser man att man får den andra som man aldrig trodde man skulle få. Plus, han spelade kanske världens bästa låt från en film någonsin: Don Davis vs. Juno Reactor - Navras från The Matrix. Jag vet inte om det var en egen version han har gjort, eller om den är släppt på någon label - sjukt bra var den i alla fall. Inte nog med att Navras är grymt bra som låt i sig - i sin hardstyle-dräkt så var den underbar. Allt det här tillsammans (plus att han lirade andra låtar som heller inte var att leka med) gjorde att jag blev mer än nöjd med hans set. Jag äskade det. Och stämningen bland folket - helt underbart!
Det var även sådär perfekt lagom mängd med människor. Man behövde inte trängas, men det var heller inte tomt. Det fanns plats att dansa på, utan problem.
När setet var över så skakade jag hand med honom och fick ett Scantraxx-klistermärke med mig hem. Precis likadant som jag fick med mig efter The Prophet's spelning för ett par månader sedan.
Det var tänkt att jag skulle sova över hos min moster i Linköping, men jag och B-man lyckades fixa skjuts tillbaka hem till storstaden Norrköping. Var väl hemma någon gång runt halv fem. Imorse när jag vaknade så var jag beskonad från baksmälla också, vilket summerar till en enda sak:
Kanske den bästa utekvällen någonsin. (Hur ofta säger jag inte det där?). Härnäst är det kryssningen som gäller den 13-14 maj med Zany & Showtek. Det kommer äga.
Inte långt efter att Prodigy spelades så var det dags för A-lusion att kliva på. Klockan hade då blivit runt halv två, och jag hade hunnit svepa ett par drinkar. De blev att mosa sig fram till mitten på dansgolvet och shaka loss de resterande 1.5 timmarna som var kvar av kvällen. Jag skulle ta lite filmklipp med hjälp av mobiltelefonen, men glömde den på under ett tag där. Resultatet av allt (ihopklippt) ser ni i youtube-filmen längst ned.
Oh my god så bra A-lusion var. Han var riktigt säker i sitt mixande, och levererade musik som var guld. Det jag hade önskat mest av allt innan jag kom dit var att han skulle spela lite eget material. Skulle han spela antingen Drummer Beat eller Perfect It så skulle min kväll vara gjord.
Han spelade båda två. Förstå att jag var i extas. Det var som att vara barn igen på julafton och upptäcker när man öppnar sitt paket att man fått den där Transformers-roboten man längtat efter i nästan ett år. Och när man öppnar nästa paket, så ser man att man får den andra som man aldrig trodde man skulle få. Plus, han spelade kanske världens bästa låt från en film någonsin: Don Davis vs. Juno Reactor - Navras från The Matrix. Jag vet inte om det var en egen version han har gjort, eller om den är släppt på någon label - sjukt bra var den i alla fall. Inte nog med att Navras är grymt bra som låt i sig - i sin hardstyle-dräkt så var den underbar. Allt det här tillsammans (plus att han lirade andra låtar som heller inte var att leka med) gjorde att jag blev mer än nöjd med hans set. Jag äskade det. Och stämningen bland folket - helt underbart!
Det var även sådär perfekt lagom mängd med människor. Man behövde inte trängas, men det var heller inte tomt. Det fanns plats att dansa på, utan problem.
När setet var över så skakade jag hand med honom och fick ett Scantraxx-klistermärke med mig hem. Precis likadant som jag fick med mig efter The Prophet's spelning för ett par månader sedan.
Det var tänkt att jag skulle sova över hos min moster i Linköping, men jag och B-man lyckades fixa skjuts tillbaka hem till storstaden Norrköping. Var väl hemma någon gång runt halv fem. Imorse när jag vaknade så var jag beskonad från baksmälla också, vilket summerar till en enda sak:
Kanske den bästa utekvällen någonsin. (Hur ofta säger jag inte det där?). Härnäst är det kryssningen som gäller den 13-14 maj med Zany & Showtek. Det kommer äga.
