Så kom då Erika hem igår, och jag åkte ut till henne och sov över där tills idag. Tänkte att det vore kul att äntligen få ses mer än ett par timmar i sträck - vi hade ju hela helgen på oss. Så jag hader förberett en hel del för firandet av hennes födelsedag. Men nej, då säger hon att hon ska till Borås. Och åker på fredag (idag). Yey. Jättekul för henne att hon kommer iväg och träffar lite folk, men jag fick ringa och ställa in ganska mycket som jag hade styrt upp. Bra om man hade fått veta lite tidigare. Det som känns mest jobbigt är att det här var sista chansen på hela sommaren att verkligen umgås. Sen börjar hon jobba och efter det så är det plugget som drar igång. Hur mycket kommer vi ses då? Typ ingenting. Åtminstone jag kommer nog ha sjukt mycket att göra. Hon verkade bli glad för presenterna i alla fall (de hon fick, jag var ju tvungen att ställa in en del annat). Alltid nåt. Och det var tur det, för de var inte billiga.

Men jag är inte förvånad. Som vanligt hamnar man jävligt långt ner på prioriteringslistan. Allt var dock jättebra den lilla stund vi faktiskt fick umgås med varandra innan hon drog. Riktigt mysigt. Kanske är egoistiskt att önska kvar henne över helgen, men hon är ju for fuck sake min flickvän. Som jag typ aldrig träffar. Jag kan inte rå för att det känns såhär. Så kalla mig ego om du vill, jag skiter i det helt. Det är min rätt.

Imorn blir det utgång. Siktet är nog ställt på Otten (faktiskt), får se vilka som hänger på. Kommer nog bli kul! Jag känner mig riktigt taggad för detta. Det jag känner mig mindre taggad inför är tentorna som är på g. Jag kommer nog kanske greja C++-tentan, men elektromagnetismen verkar vara dött lopp. Faktiskt.

Sinnesstämning: ledsen och riktigt besviken.