Det är inte mycket kvar av nollningen nu. I princip bara en vecka, och det mesta är avklarat. Känns som om det mesta har flytit på ganska bra. Förutom vädret. Det har inte varit någon höjdare det här året faktiskt (under nollningen alltså).

Vad har jag gjort då? Förutom varit lite för full vissa kvällar? För det första var det mottagningen av nollorna och nolle-intervjuerna. Där grillade vi i styret korv och bjöd nollorna. Förutsatt att de stackars nollorna sålde sin själ till sektionen via en liten namnunderskrift på ett papper. Och de tilläts prova sina vackra (bajsbruna) overaller. Det flöt på ganska bra, måste jag nog säga.

Sedan var det ju dags för hajken. Över 3 mil var nollorna (och faddrarna) tvungna att cykla. Oh yes, motion är bra skit! Sätravallen hölls hajken på. Vi blev placerade mitt ute i ingenstans (vid en busshållplats) för att presentera styrelsen. Jag, Oskar och Hampus fick ta hand om ena stationen. Bild ses nedan. Mitt ute i ödemarken vid en åker, och lite mat från McDonalds. Kan nästan inte bli bättre! På stationen bjöds på lite vatten och vi presenterade vårt arbete och vilka vi var. Mer spännande än så blev det inte riktigt, så det blev hemfärd efter den lilla utflykten.



Det har ju egentligen hänt ganska mycket under nollningen, men det som är värt att skriva något om är väl München Hoben. Skitkul hade jag faktiskt, det här året. Kul att träffa så många människor, speciellt kul att se att många från Norrpan orkade ta sig till linkan för att parta loss. Det här året fick jag med mig ett helt glas med mig hem också. Wonderful! Vet inte riktigt hur många glas jag fick i mig totalt, men det blev ett par. Stannade tills stängningsdags, sedan blev det tid för att jaga rätt på en taxi. Tur att det var så lätt att få tag på någon....inte. Fick sitta i telefonkö i en 10 minuter och sedan när väl taxin skulle komma så hittade han inte till universitetet. Med lite guidning via telefon kom han till slut och jag lyckades hitta hem till moster i Linköping där jag somnade ganska stenhårt.


Tack gode Gud för att man inte började förräns kl. 13 dagen efter. Bakfyllekäkspizza blev lunchen den dagen. Det satt riktigt, riktigt bra. Vad gäller Backyard Babies som spelade på festen så kändes de ganska färglösa. Tyckte inte de var speciellt bra. Eller så var jag nog lite för berusad för att uppskatta det. Aja, whatever. Kul var det i alla fall.

Och så har ju allvaret dragit igång också. Speciellt PUM-projektet. Fortran går väl an, bara ett par labar att göra, och datornät verkar inte så svårt just nu. Men det ger sig väl med tiden, och kommer säkert visa sig vara en riktigt krånglig kurs. Jag bävar. Men det stora som ligger framför oss nu är PUMen. Programutvecklingsmetodik, för den oinvigde. Vi fick inte det projektet vi ville ha i första hand, men vårt andrahandsval tillföll oss i alla fall. "Vidareutveckling av språkinlärningsprogram". Smaka på den! Jag fick rollen som projektledare i gruppen (vi är 8 stycken), så det är ett visst ansvar som vilar på mina axlar just nu. Känns som om det här kommer ta mer tid än vad man vill. Men vilken kurs gör inte det, egentligen?

Var ute på Palace en sväng i fredags också. Kul att träffa alla människor, men kvällen i övrigt hade väl inte så mycket att ge... trevlig avslutning dock :).

Well, har ni orkat läsa ända hit är det riktigt bra jobbat. Och har ni gjort det tycker jag ni kan lämna av en liten kommentar också. Det tar inte så lång tid. Så kom igen, skriv!

Som avslutning lite diverse bilder från München Hoben som inte passade in någonstans i den löpande texten. Håll till godo: