För i hevlete. Som jag skrev i recensionen om denna films föregångare så sprängdes huset i slutet av den. Nu är det uppe igen. Suck. Varför i helvete då? Bygger det upp sig självt igen? Det är tråkigt när det är såna här glitches mellan filmerna. Men om vi ska försöka bortse från det för nu.

För er som inte känner till det: Amityville ligger i New York. Och för er som inte känner till detta: Amityville's svenska titel är "Huset som Gud glömde". Så ni som klagat på att ni inte känner igen filmerna fast jag har påpekat att det är omöjligt att inte känna igen dem, kanske förstår vad jag menar nu.

Istället för att som i trean inleda filmen med en seans, så börjar den här filmen med en exorcism. Av huset. Eller det kanske kallas välsignelse av hus. Hursomhelst är det ett gäng präster som går runt i huset och kastar vigvatten och meckar med krucifix och grejer. Inte så spännande, men det sätter stämningen lite.

Den här gången är det en mormor som flyttat in. Inte i det huset, men i ett annat. Och en pryl från det gamla (ursprungliga) huset skickas till henne. Och därmed kommer ondskan in i Mormoderns hus. Hennes dotter och barnbarn kommer på besök och ska bo där...

Pappan i familjen har tydligen dött hastigt, så det är därför de är hemma hos mormodern. Något i den stilen i alla fall. Huset börjar såklart spöka, och pappan uppenbarar sig för yngsta dottern och mamman. Självklart är det inte pappan på riktigt, utan djävulen som förklätt sig. Det säger prästen i alla fall. Jag tror det är ett gäng filfakare som insett att de har alldeles för lite att göra under sin utbildning och bestämt sig för att skrämma skiten ur den här familjen.


Det är de facto bättre effekter i den här än vad det är i dess föregångare. Men det förväntar man sig också - den är ju inspelad långt efter dem. Teknikens framfart, ni vet. Filmen levererar totalt sett mer än vad sina föregångare gjorde också. Antingen det eller så är jag på bättre humör nu när jag skriver recensionen. Man får mycket mer gore här. Bland annat är det en snubbe som fastnar med handen i avfallskvarnen. Det är coolt. Och när rörmokaren är där för att fixa rören, så öppnas ett rör av en avhuggen hand som ramlar ner på hans ansikte tillsammans med en tjäraktig svart sörja. Det är också coolt.


Och en sista sak...you gotta love the åttiotalsmode! Bara det ger ett extra charmigt attribut till filmen. För det ser för jävligt ut. Klädde sig folk verkligen så? Jag skäms över att ha fötts in i decenniet där mänskligheten tappade sitt sinne för god smak.

Slutet är ganska skrattretande... utan att spoila allt för mycket så ska det nämnas att en exorcism utförs - mot en lampa... Ja, du läste rätt. Det är något skrattretande. Det slutar i alla fall med att ondskan sätter sig i en katt. Typ. Eller jag vet inte.

Den här delen i Amityville-skräck-film-serien är i alla fall en av de bättre av de 4 av 9 jag har sett hittils.

Se den.