CONTRA III - THE ALIEN WARS

Förr i tiden då män var män och tvspelskaraktärer fortfarande hade manliga frisyrer, så stod ett spel ut från mängden som det mest manliga: Contra III: Alien Wars. Inget med det här spelet är skämt. Direkt från början, så börjar din karaktär med att ha ett automatvapen som skjuter hypersnabbt och en odödlighetssfär som ger dig 15 sekunders odödlighet så du slipper stå ut med något skittaskigt slag under bältet medan du vänjer dig vid kontrollen (med betoning på dig, eftersom jag har bemästrat alla kontroller till alla tvspel jag någonsin har spelat och någonsin kommer att spela). Du kommer inte att hitta några 5-minuters-laddningstider eller 45-minuters introduktionsfilmer i det här spelet. Istället, så kommer du finna 31 olika typer av asskicking med en skvätt av gammal hederligt slagsmål.

Premissen är enkel: utomjordingar har invardetat jorden och de är antagligen inte vänligt sinnade, så döda dem alla för att vara på den säkra sidan. Det finns inga renderade CG-sekvenser mellan nivåerna. Endast denna enkla premiss är tillräcklig för att guida dig genom storyn; gamers behöver inte matas med storyn i långa, tråkiga mellansekvenser. Det tar inte timmar och åter timmar av karaktärsutveckling för att komma in i spelet och du behöver inte åsidosätta ett tvåtimmarsblock av ditt liv för att komma till en savepoint. Faktum är, det finns inga savepoints. Savepoints är för töntar.

Din karaktär i spelet har alltid oändligt med ammunition, en attribut som saknas i nästan varenda spel idag. Utvecklare idag försöker göra sina spel så realistiska som möjligt och slutresultatet blir att man kommer spendera timmar och åter timmar åt att försöka hitta skit i spelet. Det är tråkigt. Ingen vill spela "Virtual scavenger hunt." Om jag ville leta efter skit i timmar, så skulle jag städa mitt rum, och om jag ville ha realism, så skulle jag inte spela tvspel. Så enkelt är det. Karaktärerna i det här spelet pratar inte. De har inte gulliga namn. De slänger sig inte med spetsfundiga kommentarer varje gång de springer på någonting, och de har inte animerade med hjälp av 10000 frames. Spelet försöker inte att vara en film och ett spel samtidigt, eftersom den formeln fungerar aldrig och folk skippar ändå alltid de förrenderade sekvenserna när de sett dem en gång ändå. Vad är då meningen?

Du spenderar aldrig mer än ett par sekunder på att springa någonstans i det här spelet. Våg efter våg av utomjordingar attackerar alltid vilket gör det omöjligt att bli uttråkad eftersom utomjordingarna ändras alltid. Till exempel på tredje banan så duckar du för eldkastande robotar, flygande ödle-utomjording-myggor, en tvåbent robot som kan klättra på väggar, prickskyttar, bevingade alientrupper som hoppar ut från ett UFO, väggkanoner, två medelstora robotar (som ser misstänkt likt ut Hideo Kojimas Snatchers) och en gigantisk Snatcher. Allt detta på en enda bana.

Anledningen till att jag valt att skriva denna tribut till Contra III är för att spelet helt enkelt är kul. Jag spelade för ett tag sen State och Emergency till PS2 och blev grymt besviken över hur ytligt spelet var. Efter att glädjen över att ha skjutit ihjäl 138 personer hade lagt sig (30 sekunder in i spelet), så inser du att det inte finns så mycket mer att göra. Du slutar upp med att springa runt i samma köpcentra och dödar samma personer om och om igen. Kameran är värst, och du tvingas konstant hitta nya vapen för att döda någon intetsägande fotgängare. zzzZZZzzzZZZ. Medan det tekniskt sett är en stor bedrift att ha över 200 autonoma karaktärer på skärmen samtidigt, så måste du fundera över om det är tillräckligt för att göra spelet roligt. Nå, RockStar besvarade frågan åt oss: Nej. Det är tråkigt. Jag skulle när som helst välja Contra III framför ett spel som State of Emergency eftersom Contra III, trots sina år på nacken, har ett gameplay som är oändligt mer djupt än State of Emergency's intelligensbefriande knappmosande.

Tyvärr så är 90% av alla ungar som spelar tvspel dessa dagar fuckfaces som blir helt sålda över häftig grafik, vilket är anledningen till att de två Playstation-försöken att återskapa Contra-franchisen har misslyckats. 3D Contra suger, likaså suger Castlevania i 3D (skitspelet till N64), och jag är säker på att Metroid i 3D suger det med. Varför lämnar ni horor inte klassikerna i fred?