Så äntligen tar jag mig i kragen och skriver festrapporten från den mest episka festen i mannaminne. Herrejävlar vad bra det var! Låt oss börja från början (bilderna jag använder mig av har dels jag, dels junior, fotograferat. Ni ser nog vem som tagit vad - skillnaden i fotoskills är så att säga...enorma).

Part I - Före festen
Fredagen den 18 april begav vi oss, 9 stycken åsnerullare, från Norrköping ned mot slutdestinationen Amsterdam. Klockan var runt 17-18 på eftermiddagen. Vårt färdmedel var en RejfBuss deluxe av modell Volkswagen Multivan. Stor och rymlig och diesel. Tyvärr inget killer-ljudsystem i baksätena, så för de stackare som hade (o)turen att sitta längst bak var volymen på musiken mycket glocalnet (dvs. låg).

Vägen vi tog ned var Norrköping --> Malmö --> Bron över till Köpenhamn --> Rödby --> Puttgarden --> Amsterdam via Hamburg och Bremen. Det var inte många stopp vi gjorde på vägen. Här nedan är en bild från första pitstoppet. Där delades två nya titlar ut: Fetto #1 och Fetto #2, tillägnade Claudio och Carlos. Detta för att de beställde de två sista hamburgarna på macken så att Junior fick nöjda sig med en french hot dog. Stackarn.


Anyways, resan ner tog ca 14 timmar, så vi var framme runt 7-8 på morgonen i Amsterdam vid RAI Arena - stället där InQontrol hålls. Kan ju nämna att vi åkte åt helvete fel först och hamnade på nån takparkering vi inte alls fick vara på. De hade till och med en stor jäfla cylinder med Grolsch där, som jag tyckte vi kunde frakta med oss. Det tyckte inte vakterna som jobbade där. Vi blev istället omdirigerade till tourbus-parkeringen, som det senare visade sig att vi inte alls fick stå på. Men men, inga böter, bara en parkeringsavgift på 13 € för ett dygn. Helt klart överkomligt!

By the way - jag tyckte riktigt synd om Joar som missade sitt flyg ner till Amsterdam. Rackarn hade ju dock en sån satans tur att han lyckades få tag på en TC-bussbiljett, så han kom ner i alla fall. Better luck next time dude, hoppas samma missöde inte händer igen :).



Resan ner var otroligt underhållande. Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv tror jag. De andra började undra vad det var som var fel på mig egentligen. Se bilden nedan, den är karaktäristisk för hur jag såg ut under majoriteten av resan.



Junio & co hade även förärat mig med titeln Squadleader och inhandlat en kaptensbindel som fick pryda min biffiga högerarm under hela helgen.


Resan ned kan egentligen bäst beskrivas med hjälp av premiäravsnitten av Ett Herrans Core, som kommer dyka upp här på bloggen inom kort. Håll utkik!

Så, vad gör man när man anländer i Amsterdam en lördagmorgon och är sjukligt trött? Självklart tar man metron in till centrum och knallar runt i Red Light i jakt på ett ställe att sova. Efter att ha käkat frukost, såklart. Som vi gjorde på nåt ställe på Damrak. Det var hur gott som helst att få i sig lite krubb! När vi mättat våra magcores så påbörjades hostel/hotelljakten. Inte så framgångsrik till en början, det mesta var fullsatt eller svindyrt. Efter mycket om och men så lyckades vi i alla fall hitta ett av de sunkigaste hotellen i hela Amsterdam (i hela Europa kanske?) där Designcore lyckades förhandla till oss ett hyfsat bra pris: 90 € för tre personer och vi fick rummet i 5 timmar. Det var bara Claudio, Carlos och jag som tog erbjudandet och sov. De andra knallade runt och drack öl. Något vi såg effekterna av tidigt hos både Junior och Totte. Speciellt Totte i början där :).

Vid 13-snåret hade vi slaggat klart på hotellet, fått oss en dusch och begav oss till Trinity bar där vi mötte upp de andra i sällskapet (utom Rickard och Emma longhaircore, som hade begett sig ut till bilen igen). Det var bara att falla in i ledet och dricka ett par öl själva, varefter Marcus och Jim med sällskap dök upp. Vi gjorde gemensamt tåg till ett steakhouse (motsvarande) där vi fick förrätt, dödat roadkill med pommes samt glass eller kaffe för ynka 14 €. Mycket gott, och mer öl såklart som tillbehör.


När magarna vad fyllda tog vi en runda på stan. Givetvis besökte vi Mid-Town en sväng, och resultatet därifrån har ni sett i en tidigare bloggpost (nåja, allting köpte jag inte där - två av tröjorna köptes på InQontrol, men resten är från Mid-Town).

När vi äntligen hade shoppat klart och mött upp allihopa så tog vi spårvagnen (förresten det enda som Amsterdam och Norrköping har gemensamt) iväg till förfesten.


Här måste jag erkänna att mitt jobb som squadleader inte riktigt var 100%. Mina squadmembers drog iväg åt ett håll som var inåthelvete fel, men vi lyckades reda ut var vi skulle gå tack vare Carlos' minne (eller chansning? ;)) och vänlig hjälp från lokalbefolkningen. Det är något som inte skulle hända i Sverige - att en främling bara stannar och frågar om vi behöver hjälp med att hitta nånstans. Stort tack till killen som hjälpte oss!


I och med detta så är det dags att övergå till nästa kapitel i rapporten...

Part II - Förfesten
Förfesten hölls precis på samma ställe som vi var på när vi förfestade innan Sensation BLACK 2007 - Café Zottekop. Det var väntat att hela TC-gänget skulle dyka upp, men verkade vara lite dålig uppslutning till en början. Först då det började bli dags att gå så dök den stora folkmassan upp. Anyways, jag fick chansen att träffa Pumba, Pete, Martijn och lite andra människor från GHF vilket var riktigt kul. Det lirades hårdstil (nystil för det mesta), ölen var billig och stämningen var på topp!

När klockan drog sig mot 20-21 så var det dags att bege sig till själva festen itself - InQontrol! Det blev en gångväg på ca 2 kilometer - något som visade sig vara en rejäl minneslucka i Juniors' minnesbank. Den grabben var redigt onykter då - så pass onykter att han glömde kvar två tröjor på Zottekop. På grund av det fick vi höra det välkända citatet cirka 500 000 gånger under kvällen:

"Den som går sist kan ju för fan kolla om nån (nåt fyllo) glömt kvar nåt"

Som tur var så hade TC-grabbarna tagit hand om tröjorna. Nu ska det bara arrangeras en träff så att jag kan hämta hans tröjor - den pajasen! Stort tack till TC och GHF som arrangerade förfesten. Hoppas traditionen kommer fortsätta i framtiden också!

Nåväl, let's get going to huvudpunkten...

Part III - InQontrol
Väl framme var det bara att stuka in väskorna i bilen och ställa sig i VIP-kön för att glida in och festa loss som idioter. Kön var inte lång, och jag återsåg Pete och Pumba där också. Det är ruskigt svårt att förklara hur festen var i ord. Bäst är att se filmerna jag har laddat upp.



InQontrol höll på från 21.00 till 07.00. Festen var uppdelad på fyra golv:

• Sin City - Hardcore
  Här spenderade jag mest tid. Höjdpunkten måste ha varit Day-Mar. Hon levererade även Schranz, kan det bli mycket bättre? Kärlek när den är som bäst. Det var sjukt bra lineup här faktiskt. Tha Playah inledde varefter DJ Mad Dog tog över. Sedan hade vi Art of Fighters, Noize Suppressor, med flera. Linan var helt galen! Jag hade gärna stannat kvar på det här golvet kvällen ut, men det fanns ju så mycket mer att se så man fick ju skippa vissa akter. Lite besviken över att AoF bytte plats med D-Passion & Alex B. Jag missade AoF helt och hållet! Inte för att D-Passion & Alex B var dåliga, men hade sett fram mot att få se AoF. Nåväl, det kommer väl fler tillfällen.
  
• Headquarters - Hardstyle
  Den största arean med sjukt imponerande ljud och ljus. Man bajsade nästan i byxan av lasershowen. Och ljudet... ja, om det inte lyckades möblera om några inre organ i kroppen så vet jag inte vad som kan göra det. Basen kändes ända in i benmärgen och man riktigt njöt när man var där inne och faktiskt kände musiken. Höjdpunkten här under natten var Donkey Rollers. En episk stund för oss Åsnerullare. Tyvärr var trion inte komplett (Zany saknades), men de gjorde ändå bra ifrån sig tycker jag.
• Underground - Early Rave
  Här var jag nästan ingenting. Lineupen var inte min kopp av te direkt, även om jag uppskattar oldschool-soundet som de levererar. Jag är dock inte så hooked på det, utan föredrar mer den typ av hardcore som gavs på Sin City golvet. Har inget att rapportera härifrån.
• Evolution Sector - Hardstyle
  DJ-scenen på det här golvet var sjukt imponerande. Det var uppbyggt som en pyramid bestående av tv-skärmar eller vad det nu skulle föreställa. Även ljudet och ljuset här inne imponerade avsevärt. Vår svenska hjälte Fabian Kempe (Ultraform) inledde på detta golv. Tyvärr hann jag inte supporta så mycket då vi kom in ganska sent, och det var mycket annat som skulle styras innan. Noisecontrollers LIVE var den enda akt som jag såg hela på detta golv. Och det var helt klart bra!

Allt som allt så är det lite speciellt att gå på ett sådant här event när det finns flera golv att välja på. Det har både sina fördelar och nackdelar. Fördelen är att utbudet är större och man kan gå till det som passar en bäst. Nackdelarna är att gruppen man är med blir splittrad (alla vill gå till olika golv), och man får smått beslutsångest när man ska välja vad man vill se. Eftersom jag, junior och totte uppskattar hardcore mer än hardstyle på dansgolvet så blev det automatiskt att vi hängde mycket med varandra inne på Sin City, medan de andra som föredrar hardstyle före hardcore hängde mer inne på Evolution sector eller Headquarters. Visst, det gör ingenting så länge ingen blir ensam, men det blir inte samma tighta grupp som det var på till exempel Sensation BLACK eller Qlimax.


Nåväl. Det finns inga ord som kan göra festen rättvisa, så jag hänvisar till bilder och filmer istället. Ett ord kan sammanfatta eventet:

EPISKT!

Jag gjorde inte av med så mycket pengar där inne. Man köpte marker för €€ som man i sin tur använde för att köpa mat, dricka, etcetera. I matväg fick jag i mig en pizzaslice (som för övrigt var sjukt god!), och i dryckesväg blev det mest vatten. Inte mycket alkohol över huvud taget för min del - tror jag drack en eller två öl totalt under eventet. Musiken och dansandet tog upp så mycket av tiden/uppmärksamheten, så det blev aldrig ritkigt av att supa sig karatefull. Kanske lika bra det i och för sig så man faktiskt kommer ihåg eventet utan minnesluckor.


Det blir definitivt att åka tillbaka nästa år. Satan vad kul jag hade! Vid 5-snåret på morgonen så kände jag att mina ben började ge efter lite. Trots det så lyckades vi hålla igång lite mer. Det måste vara musiken som ger energin. Vid 6-tiden sprang vi upp till VIP-läktaren på Headquarters för att se legenden Vince avsluta hela arrangemanget. Och vilket set han spelade sen. Det var flera gånger som man fick gåshud under den spelningen! I och med Vince's avslut tog vi oss till garderoben för att hämta våra jackor, och därmed är vi framme vid sista kapitlet...


Part IV - Efter festen
Vi var ett par slitna själar som vandrade ut från RAI arena tillbaka till RejfBussen. Emma Duracellcore Frisörcore hade med sig en alkoholmätare som jag, Claudio och Carlos turades om att blåsa i. Claudio skulle ta första passet eftersom han skulle flyga hem efter att vi kommit fram till Weeze. Det visade sig dock att han hade en promillehalt på 0,5. Carlos blåste 0,7 och jag blåste 0,8. Vi konstaterade att det inte kunde stämma eftersom jag hade bara druckit två öl (och det tidigt under kvällen också). Jag tog alltså första sträckan, och Claudio tog över kort därefter. Vi droppade av honom vid flygplatsen, och sedan körde Carlos hela vägen till Puttgarden (vilket är mer än halva sträckan!). Stark insats där, som jag tackar för. Jag satt som co-pilot och skulle se till att han höll sig vaken. Jag somnade.

Vi överlevde dock, och stannade till vid bordershopen för att inhandla livsnödvändigheter (alkohol). Det var en riktig tur att RejfBussen hade stort bagageutrymme, för Ouaggarn (Rickard) tömde nästan hela shoppen på öl. Och jag köpte en jäkla massa whisky. Jag som inte ens dricker det. Det var order från högre ort (läs: far).


Rickard körde sedan sista sträckan från Danmark ända hem till oss allihopa. Det tackar jag också för! På vägen hem var vi alla faktiskt ganska slitna. Innan vi kom in i Sverige såg de flesta ut såhär:

Förutom chauffören som tur var:

När vi kom in i Sverige igen så började festen igen dock. Eller var det redan i Danmark? Nåväl, då blev det lite andra miner. Typ såhär:

Och för att Junior inte skulle bli för stursk så pressade vi in honom lite:



Det kan vara bra att sammanställa en lista av vad vi har lärt oss av denna resa. Här är några punkter:

• Roadtrip är jävligt kul.
• Roadtrip är jävligt jobbigt.
• InQontrol är som himmelen på jorden.
• Hardcore är ren och skär eufori och njutning. Speciellt när det kommer från Day-Mar och levereras i en episk ljudanläggning.
• I skåne får man inte stå på toalettringen och skita.
• Öl är gott.
• Emma är som ett duracellbatteri.
• Ljudutrustningen i RejfBuss behöver uppgraderas från sitt Glocalnetabonnemang.
• Claudio och Carlos är två Fetton. Snälla fetton och underbara vänner.
• Hur sunkigt man än tänker sig att ett hotellrum kan vara, så kan det faktiskt vara värre.
• Sträckor på kartor är alltid längre än vad de verkar.
• EDM-fester är ett av livets höjdpunkter.
  

Något jag har glömt? Tillägg?

Hur som helst, jag är hur nöjd som helst med resan och ångrar inte för en sekund att jag åkte. Det var ren och skär lycka som gavs under denna resa. Tack alla mina kära vänner som gjorde resan till en underbar tillställning. Tack alla nya och gamla vänner som njöt av detta evenemang tillsammans med mig. Vi ses igen nästa år! (Innan dess så är det dock fler events som väntar runt hörnet...)