[Rec]. En spansk skräckis som går i samma anda som Blair Witch Project (tack Joar för tipset!). Vi får följa en ung kvinnlig reporter (Manuela Velasco) och hennes kameraman när de ska göra ett inslag om livet på den lilla lokala brandstationen i staden de lever i. Under tiden de gör reportaget så tvingas brandmännen rycka ut för att rädda en äldre kvinna som har fastnat i sin lägenhet. Reportrarna följer med, och det är i huset de anländer till som huvuddelen av filmern utspelar sig. De möts av hemska skrik, och underliga saker börjar hända i huset. Till att börja med så har tydligen "socialstyrelsen beslutat att stänga byggnaden". Mitt under ett nödläge där brandmännen (och polis) hade ryckt ut? Yeah right, hitta på en bättre anledning till nästa film. Snälla. för det här var inte trovärdigt någonstans. Speciellt inte när de har en POLIS som håller på att förblöda mitt i allting. Det visar sig dock senare i filmen (och man kan gissa det i början också) att det är ett virus som började sitt liv på ett djur har spridit sig till människorna. Det gör dem aggressiva, blodtörstiga och får dem att återuppstå från döden eller nåt sånt.

Resident Evil ringde och ville ha tillbaka sin story.

Någonstans där började jag tappa hoppet. Men sedan kastas en kropp ned för trapphuset, SPLAFF rakt ned på marken (kroppen var en utav brandmännen). Det får mig att hoppa till, och själva grejen att det är filmat med reporterns (kameramannens) POV gör det hela mycket mer påtagligt.

Polisen som är med (och överlever det första anfallet) är en maktgalen skitstövel som man väldigt gärna sparkar skiten ur. Tyvärr är han den enda med pistol. Självklart har han svagast psyke av alla och flippar snabbast. En asslicking motherfucker (och skådespelaren gör en sjukt bra övertygande roll - annars hade man inte lyckats ogilla honom så pass mycket).

Huvudrollsinnehavaren, den kvinnliga reportern, är riktigt snygg (och samtidigt söt). Det är pluspoäng i min bok, för kvinnorna i filmerna bör alltid vara fina att vila ögonen på. Hennes mun går så inåthelvete dock, så man hade väl förblött ur öronen efter 10 minuters umgänge med henne om det hade varit på riktigt.

Nästan genom hela filmen så kände mig ganska kluven om jag gillade den eller inte. För att det... händer inte så mycket. Men när det väl händer... O.. M.. G! Vissa partier är riktigt tradiga, men det ordnar upp sig då och då vilket gör att man sitter på helspänn och känner sig riktigt obekväm. Det är inte ofta jag får den känslan längre när jag tittar på skräckisar (Japanska horrormovies samt Blair Witch Project är i princip de enda som har haft den effekten på mig). När det lilla barnet (Jennifer) visar sig vara infekterat och går amok (eller bara står blodig och kritvit i ansiktet med skitläskiga ögon) är det sjukt creepy.

Det är ingen dålig action heller när det väl händer något. Jag tycker till exempel lite synd om den infekterade tanten de stöter på i början. Först blir hon nedbrottad. Senare i filmen blir hon skjuten tre gånger. Därefter blir hon stämplad i ansiktet av en slägga. En episk scen är även den när de tittar ner i trapphuset och det de ser är en sjuhelvetes massa zombies. Den scenen glömmer man inte i första taget.

Som vanligt har vi dock ett par logiska och/eller rationella missar. Till exempel; varför fortsätter Pablo (kameramannen) filma när han egentligen borde hjälpa till att kämpa för deras (inklusive sitt eget) liv ?

När ni ser den sista infekterade personen, som våra två huvudpersoner slåss mot - så kommer ni ställa er samma fråga som jag: Varför i helvete kickade de inte bara den där fucktardens ass? Han var ju spinkigare än en svältande ryss i Sibirien! Hur svårt kan det vara, egentligen? Se bilden nedan.


Ljudmixen i filmen är även den värd all beröm. Som tidigare nämnt angående den lilla flickan Jennifer - hennes skrik gav mig gåshud. Dock, WHAT THE FUCK is the deal med att lägga nån rockig låtjävel i creditsrollen? Ett typiskt, evil slut, och sedan rock and roll musik i creditsen? What the fuck, det tog bort stämningen helt.

Så, mitt tips: Se filmen, men stäng av precis innan eftertexterna börjar rulla. (Och förlåt för en rörig recension).