: : Tom Fury
Den enda dokumentationen över Tommies liv

Amityville 5: The Amityville Curse (1990)

Category: By Tom Fury
Till att börja med: Tack Gode Gud att det INTE är samma hus i den här filmen. De har äntligen fattat att det förstördes, i typ första filmen. Men det är fortfarande baserat på boken av Hans Holzer.

Grejen i den här filmen är att en snubbe tillsammans med sin fru köper ett äckligt gammalt hus för att renovera och sedan bo i det. Självklart är huset hemsökt av massa gamla hemska minnen, och bla bla bla. You know the deal.

Jag förstår inte människor ibland. Varför väljer man att flytta in i ett fallfärdigt hus? Jag menar, om jag skulle köpa ett hus så skulle jag inte köpa ett hus som gick sönder så fort man tog i det. Även om det var billigt. Köp ny skit istället. Typ Värsåsvillan. Det är säkert bra. Inte gamla skabbiga hus som det bor massa onda krafter i.

Hela filmen liknar mer en sleepovernatt i ett hemsökt hus. Den följer inte riktigt samma mall som de tidigare. Den här gången är det ett litet crew med unga vuxna som flyttar in, istället för en familj. Eller ja. Det är som tidigare nämnt en snubbe och hans fru som köpt huset och ett par vänner stannar där för att hjälpa till och renovera. Tror jag. Äh, jag kommer inte riktigt ihåg. Det är egentligen skit samma också. Man väntar bara på när spökandet ska dra igång så man får se lite action. Typ spöken som lemlästar de som bosatt sig i huset. Eller zombies som kommer och dricker deras blod. Oh wait, det kanske var vampyrer som drack blod? Ja, zombievampyrer skulle vi ha! Som är ninjapirater. Det hade varit så häftigt att jag hade kissat på mig. Nåja, nu har vi inga zombievampyrer som är ninjapirater i den här filmen tyvärr.

Hade snubben lyssnat på sin fru som hade värsta synerna och drömmarna och bad dem att inte stanna i huset, så hade de levt. Men nej, istället så är snubben tjock och har tydligt bestämt sig för att stanna där ändå. I och för sig hade jag nog också gjort det. För annars hade det ju inte blivit spännande! Och vem i helvete lyssnar på sin fru, anyway?

Oj, wow. Man får se lite blod. Så häftigt...

Självklart har vi även den obligatoriska galna tanten med emaljögat som vet allt om de onda krafterna och varnar ungdomarna - men ingen lyssnar, såklart...

Det är ärligt talat ganska lite som händer i filmen. Efter den 1:a timmen har det inte hänt speciellt mycket. Lite småincidenter då och då, men inget häpnadsväckande direkt. Ha då i åtanke att filmen är 1h och 27 minuter lång. Inklusive eftertexterna.

Så mycket häftigare än såhär blir det tyvärr inte i filmen. Det här är bland de mest skrämmande scenerna. Och det säger ganska mycket...

I slutet, då det är typ 10 minuter kvar av filmen eller så, börjar det hända lite. En utav killarna flippar ur och börjar gå på killing spree. Jättespännande. Eller inte. Det här är bland de lamaste filmer jag sett i hela mitt liv. Den kan nästan mäta sig med Bergmans "sjunde inseglet" i tråkighet. Vad fan tänkte de med egentligen när de knåpade ihop rullen? Regissören måste ha varit en lättskrämd jävel som hoppar till så fort någon pratar med honom. Det är helt otroligt hur oerhört lite skrämmande man faktiskt kan göra en skräckfilm. Den borde inte få klassas som skräckfilm över huvud taget. Del fem drar skam över Amityville-filmserien.

Filmen verkade såå lovande i början, och visade sig i slutet bara vara skräp. Innehållslöst skräp. Se inte den här. Du kommer känna dig tom efteråt. Tre ord kan beskriva det tillstånd man hamnar i när eftertexterna börjar rulla. Dessa tre ord är "what", "the" samt "fuck".

1 comment so far.

  1. Johan 24 juli, 2007 08:16
    Anledningen till att de jämt flyttar till ett förfallet hus stavas: Ernst Kirschsteiger! Men den största frågan är: VAR I HELVETE ÄR BLOGEN OM TRANSFORMERS OCH NÄR IH HELVETE FÅR JAG SVAR PÅ MIN FRÅGA JAG SKICKA TILL DIN FRÅGELÅDA! förbannade socialdemokrat *mutter*

Something to say?