Filmen börjar tyvärr ganska dåligt. Dåligt men ändå bra. Låt mig få förklara. Man får se en tjej stå och hålla i en radioshow, när två snorungar till "tough guys" ringer in och ska vara häftiga. De kör bil, så de ringer från sin bilelefon (nej, inte mobiltelefon. Det här är 80-talet vi pratar om). Mitt under samtalet så kommer en pickup som backar jämsides med dem. När de fått upp lite hastighet (hur i helvete kan pickupen backa så snabbt? Och varför i helvete bromsar de bara inte och vänder om när de så desperat skriker om att de måste komma ifrån bilen? dumbasses!) så kliver en zombie upp på flaket på pickupen, startar en motorsåg och huttar den mot de två idioterna i bilen.

När de väl skjuter zombien (varför i helvete tar det så lång tid att komma på att man håller i en pistol och faktiskt kan använda den? Jesus...) så får man se att det är Leatherface som håller zombien som en docka. Därefter mashar han sönder bilen totalt och sågar isär huvudet på chauffören. Varefter båda dör.


Det dåliga med den här starten är att det är så många solklara missar som görs angående det rationella tänkandet som idioterna bör vara kapabla till att göra. Det bra med den här starten är dels att man får se Leatherface, dels att man får gore ganska tidigt.

Vi får återigen se familjen Sawyer med sin Leatherface i den här uppföljaren. Och som den stående trenden i uppföljare har vi nu en reporter som blir indragen i hela skiten.

Hela familjen Sawyer är ju väldigt originella. Vi har Leatherface och vi har hans storebror, vad fan han nu heter. Men man får se honom tidigt då han bryter sig in på radiostationen där denna reporter/radiopratare jobbar. Han är ordentligt skum. Han tänder eld på en krok som han stoppar i skallen hela tiden varefter han äter upp delar av sin egen skalle. Eller något sånt. Plus att han har klätt ut sig som en John Lennon-zombie. Grabben ser ut som om han skulle komma från Half-life 2, fast levande död och vara blandad av lite Postal samt Redneck Rampage. Förstår ni inte vad jag pratar om? Synd att du inte tillhör samma spelgeneration som jag. (Se bilden nedan)


Denna andra del i motorsågsmassaker-filmserien har lite likheter med Natural Born Killers, i det att vi ser hämningslösa mord. Mord som sker utan några större motiv än just för att döda. Den skiljer sig dock från samma film i och med att den är mer allvarlig och inte alls har den humoristiska ton som genomsyrar NBK.


Den bästa delen av filmen kan vara när Leatherface försöker våldta en tjej med sin motosåg (ungefär). Det är lika sjukt som det låter. Sedan blir han cepe och börjar gå hardcore trashing på allting runtomkring honom. Allt utom tjejen han skulle döda. Bra jobbat, dipshit. För att vara en galen mördare till jävel med motorsåg så är han aningen inkompetent. Leatherface lever heller inte riktigt upp till den hårda vansinniga dude vi förväntar honom att vara. Den här gången blir han kär och lite mesig på köpet, tyvärr. Visst, yabber on about karaktärsutveckling och annat trams. Men vad i helvete, vi vill inte ha det. Vi vill ha en grym jävla killer till läderansikte!


Förutom en hel jävla del underhållning, en massa gore (och då menar jag massor!) så har den även ett litet politiskt budskap. Se ca 1 timme och 5 minuter in i filmen så förstår ni vad jag menar... och jag kan inte hålla med galningen mer i det han säger!


Som jag skrev i recensionen om första filmen har även uppföljaren samma problem - tjejskrikandet... ibland blir det bara för mycket. Då tackar jag Gud för mute-knappen! Speciellt på slutet kom den till extra stor nytta. Slynan som spelar skrikbruden är ju inte ens speciellt trovärdig som skrikande brud. Så här borde det stå i rollistan förresten:

Leatherface - Bill Johnson
Lefty - Dennis Hopper
Screaming annoying bitch - Sucking actress

Det hade varit mer sanningsenligt. Hursomhelst, till slut är man väldigt glad för en speciell sak: det man längtade efter i ettan fick man här i tvåan: En motorsågsmassaker! Se den här rackarn - du kommer inte bli besviken. Är det motorsågsmassaker man vill ha så ska man se denna del i filmserien. Och det vill man.