: : Tom Fury
Den enda dokumentationen över Tommies liv

Om du måste försöka vara smart - så är du inte det.

Category: By Tom Fury
Mina vänner hatar mig eftersom jag är korkad. De måste alltid påpeka hur smarta de är, men istället för att få mig att tro att de är smarta, så får de mig bara att känna mig ännu dummare. De använder stora ord och hittar på svar som de tänkt på alldeles för länge för allting jag säger. Jag mumlar ”Helvete vad kallt det är ute”. De tjattrar tillbaka ”Faktum är, att enligt termodynamikens lagar, så är rymdtid fluktuent relativt till magnituden av värmestrålning, därför är det faktiskt inte kallt.”. Seriöst, vem i helvete bryr sig? Att kunna fysiklagarna av whatever-the-hell-I-said kommer inte ge tillbaka känseln i mina fingrar.

Jag är lätt den dummaste ungen bland alla mina jämlikar. Vi var på en restaurang en gång och medan de babblade på om något galet filosofiskt nonsens, så snöt jag mig i en servett och lekte med mig själv under bordet. Lite då och då så sade jag något bara för att jag var så uttråkad, men de var snabba med att påpeka hur dum jag var och att jag borde hålla käften. Jag förstod aldrig varför människor vill vara smarta. Allt jag behöver få ut av livet är sex, droger, kebab och Simpsons. Som tur är för mig, så kräver inget av dessa någon intelligens. Istället för att ge en massa bullshit med textböcker och studerande, så kan jag slappna av vid min dator och fortsätta att vara ignorant utan att bry mig om omvärlden. En hel del människor säger att jag borde vara motiverad att lära mig någonting. Åt helvete med det.

Jag tänker inte ljuga, jag är ganska intresserad av vetenskap. Till exempel, jag gjorde ett experiment ett år under skolans vetenskapsutflykt. Som project, så studerade jag de psykologiska effekterna av botanik på det optiska nersystemet och dess influens på perspektiv. Resultatet? Kycklingar ser helt wacko ut på svamp.

Det var slutsatsen. Resten av projektet bestod av information och statistik, vilket jag måste erkänna, var väldigt roligt att samla in. Olyckligtvis, efter allt mitt hårda arbete, så uppskattade inte min lärare mitt experiment över huvud taget. Det gjorde inte rektorn heller. Åtminstone så gjorde bildläraren det, när jag ritade det jag hade sett.

För ett vra tag sedan var det 30 minusgrader här i min hemstad och jag var tvungen att gå till jobbet. Jag var inte på humör att försöka få ut min cykel ur en igloo, så jag gick hela vägen till jobbet. Det första jag gjorde var att borsta av min jacka med snö i en kunds ansikte. Han låtsades om som om ingenting hade hänt, vilket var tur - för honom. Mina läppar var blåa och livlösa så jag smackade min kind mot väggen några gånger tills jag fick tillräckligt med känsel tillbaka i läpparna så jag kunde smörja in grillen med en stor fet loska jag hade sparat på väg till jobbet. Chefen började bitcha eftersom jag var sen. Jag skrek, ”Hörredu, fröken, du ringer mig klockan 5 på eftermiddagen och ber mig att jobba 5 på eftermiddagen. Hur i helvete kan du klaga över att jag inte är i tid? Vad i helvete är det för fel med dig?” Hon blev ännu ilsknare men jag gav henne lite spott också, så det blev lugnt mellan oss då.

Senare, så kom en dipshit-turist in och beställde en måltid. Han pratade med en snorkig röst och fejkad sofistikation och försökte att imponera på mig med sin kunskap om konsten på väggarna. Allt det gjorde var att jag kände mig dum. Jag gick fram till honom med mitt finger under hans omelett och då grinade han mot mig: ”Vad gör ditt finger under min mat?” Jag sade:”Jag håller det där. Du vill väl inte att den ska ramla ner på golvet igen, va?”. Näsvisa kunder. Jag förstår inte ens varför de bryr sig. Såhär ligger det till, om du kommer till den restaurangen jag jobbade på, så garanterar jag att bakterierna på mina händer är det sista du behöver oroa dig för.

Varje dag så stöter jag på åtminstone 10 idioter som försöker imponera på mig med hur smarta de är. De tar sig inte ens tid för att inse att jag är ett dumhuvud och inte kan skilja en smart människa från en som är helt efterbliven. Istället för att ha en normal konversation, så måste de upplysa mig med idiotiska fraser med värdelös kunskap och stora ord som jag aldrig har kunnat eller kommer att kunna. Jag rökte fet med en kille en gång, och varje gång det var hans tur, så satt han och höll i spliffen medan han konstaterade idiotiska faktaspektakel som ”Visste du att THC står för tetra hydro cannabinol?” Jag ryckte bara på axlarna och försökte att ignorera det men killen fortsatte ”Ja, och gräs är egentligen lagligt i vissa stater i USA som läkemedel, och visste du att det aldrig skett ett dödsfall till följd av cannabis?” Till slut så tryckte jag upp tändaren i hans ansikte och sa ”Hör nu på, smartass, om du inte håller käften och drar ett bloss, så kommer jag gröpa ur ditt huvud och göra en bong av den.”

Det vore skitcool att röka gräs ur ett mänskligt skeletthuvud. Jag slår vad om att galna voodoo-jävlar redan gör detta på Haiti. Jag vet att en teknolog inte skulle acceptera något sämre. Tänk på det - om idén någonsin skulle försvenskas, så skulle skeletthuvud-bongs ge en helt ny mening till ordet ”head shop”.

Om jag mötte någon som rökte gräs från en skalle, så skulle jag bli jävligt mycket mer imponerad än om han kunde en hel encyklopedi om värdelösa fakta om gräs. Riktiga badasses skulle hälla mänskligt blod i det istället för vatten. Åh man, jag är nästan så cool. Plus, när skålen skulle vara körd, så skulle man kunna säga ”titta! Den har ett svart öga”. Jag vill så gärna ha en. Om någon är villig att offra sitt liv så att jag kan röka gräs från deras ansikte, skicka då ett mail så kan vi arrangera tid, plats och hyrning av giljotin.

Jag tappar hela tiden bort mig från ämnet. Så här ligger det till - om du måste spendera all din tid och energi på att övertyga folk om att du är smart, så är du inte det. De riktigt intelligenta människorna är de som inte ger ett skit om vad andra människor tycker och tänker. De sitter inte på sina arslen hela dagar långa och skryter om vad de vet och vad du inte vet. Istället, så lever de livet och har roligt utan att ägna en tanke åt deras meningslösa IQ eller hur mycket de fick på högskoleprovet.

En gammal sketen hippie gav mig en gång en lång föreläsning om hur han hade en högre IQ än de flesta av de straightedgekillar med bra betyg. Först så dömde jag honom inte som en fullständig bullshitter eftersom jag gillade idén med ett underbarn som är så långt före alla andra att han tog sin tillflykt till droger. När han slutade prata, så frågade jag ”Så, vad ligger din IQ på?” Han svarade ”Enligt det senaste testet jag tog, så låg det på ca 180.” Yeah right, vad du nu än säger, Bohr. Jag tror att min skitsnacksdetektor brände en säkring där. Vid den tidpunkten under konversationen, så vände jag mig 180 grader och gick iväg.

Det finns en del människor som vet att de inte lurar någon med sina lögner, så istället för att boosta sitt eget ego, så bladdrar de på med bedrifter som deras vänner och familj har gjort. De säger till mig ”Min kompis pappas farbror brukar hänga med huvudsångaren i Tool!”. Yeah, so what? Mina vänner får umgås med författaren av min blog. Du har ingenting.

Lögnare är så fulla av skit att de inte inser att alla andra ser rakt igenom dem. Acceptera bara att alla är dumma, bara det att några är mindre dumma än andra. I slutändan, så vet vi alla ingenting och kommer aldrig att göra det heller. Jag förstår inte nyttan att lära mig något förutom att ha kul. Kanske kommer det ändras när jag blir äldre, men vadå, jag är inte äldre än, så alla ni ”smarta” fuckers kan backa åt helvete undan.

Pseudointellektuella is not the shit.

1 comment so far.

  1. Anonym 27 mars, 2006 20:03
    Tommie! du är den smartaste personen jag träffat! så det så! :)

Something to say?