Talseätt suger. Folk i dagens samhälle verkar ta talesätt från känt folk, och gör det till deras livsmotton. Det är bullshit. Jag pratar om dessa talesätt speciellt:

• ”Lev livet fullt ut”
  

Vilket hyckleri. Jag hör detta gång på gång, vanligen från något jackass som inte är villig att ta ansvar för sina handlingar. Jag är säker på att vem som nu yttrade detta inte hade för avsikt att folk skulle ta det bokstavligt. Enligt ”lev livet fullt ut”-doktrinen, så har folk gjort alla möjliga idiotiska saker. Saker som att experimentera med tunga droger som visade sig vara nervgas, djur, och sex med möbler. Samtidigt. Sjuka jävlar. Grejen är den att om du försöker leva ut livet till fullo, så dör du. Direkt. Sluta jiddra runt eller så blir du dödad.

• ”Fuskare når aldrig framgång”

BULLSHIT. Åtminstone 90% av alla fuskare är framgångsrika. De där fuskande fanskapen kommer förbi systemen varje gång. Det fanns ett luder i min förra parallellklass som inte gjorde sina uppgifter, misslyckades på varje prov, men klarade sig ändå igenom eftersom hon låg med alla lärare. Detta är ett återkommande kretslopp som blir förevigat genom korrupt administration och slacker-ungar som inte är villiga att ta sig an mödan det krävs för att klara av skolan. De borde alla bli skjutna.

• ”Var glad över det du har”

I grund och botten så säger det här uttrycket till människor att de inte ska ha mål. Inte för att de skulle, men kom igen. Du och jag vet att det är skitsnack. Om du inte har någonting, eller inget som gör dig glad, vad händer då? Du ska vara glad över ingenting? Bah...sounds like shit to me.

• ”Hårt arbete lönar sig”

FEL. Kicka ass och strula runt lönar sig. Ingen bryr sig om hur hårt du jobbar så länge du stimulerar deras ego. Hårt arbete glöms ofta bort och passerar förbi obemärkt. Det finns alltid någon dumjävel där ute som får den äkta varan i hopp om att förflytta sig uppåt. Det kommer inte att hända, du kan lika gärna lägga av. Ge upp.

• ”Jag är inte rädd för något”

Yeah, whatever. Detta uttalas ofta av någon kort dipshit med Napoleon-komplex. Lyssna på mig din lilla skit, du är en bräcklig liten fegis som är rädd för allting. Sluta upp med din arroganskampanj och erkänn att du är en mes. Jag är trött på folk som säger att de inte är rädda för någonting. Om det verkligen inte fanns något att vara rädd för, så skulle de vara döda. Det finns inget att vara rädd för, eller hur? Så varför tar de inte livet av sig och konfirmerar sin teori? Värdelöst.


Nu kanske jag låter lite bitter, men den här tentastressen sätter sina spår. Åter till böckerna, adios!