"During the film you are about to see,
you will be subject to subliminal
messages and mild hypnosis.
This will cause you no physical harm or
lasting effect, but if for any reason
you lose control or feel that your
mind is leaving your body - leave the
auditorium immediately."

Jag menar, kan en film ha en schysstare inledning? Det enda jag tyckte egentligen var tråkigt med filmen var att jag inte hade sett den på bio. Jag återkommer med anledningen (-arna) varför nedan.

Filmen handlar om en vuxen optiker som bor hemma hos sin mamma, och han har en egendomlig hobby - han samlar på ögon. Som han tar från levande människor. Ja precis, han skär ut deras ögon, ibland dödar han dem först. Jag förstod aldrig varför just ögonen, men det är ju creepy att se sånt, så varför inte liksom.

Han har en fågel som heter Tommy. Han har flera fåglar egentligen, men huvudrollsfågeln heter Tommy. Den är dock inte med så mycket i filmen. Synd, på ett sånt häftigt namn. Det är massa sniglar i huset de har också. I vardagsrummet typ. What the hell?

Det är ganska många schyssta våldsscener. Bland annat får man se en nål cuttas in i ett öga, och som jag skrev ovan då han skär ut ögonen från folk. Det är inte så awkward som det kanske låter. Scenen i "En andalusisk hund" där han skär sönder ett öga med ett rakblad (tycker jag) är värre rent gore-mässigt sett.

Den hemmaboende optikern och hans mor har något typ av psykiskt band. Hon hör allting han hör och vice versa. Hans mamma ger honom krafter på något sätt. Mamman är helcreepy. Hon påminner om en blandning av dvärgen från Twin Peaks och psykobruden från Stephen Kings Lida. Plus att hon pratar jättelustigt och väsande. Hon är säkert superhuman.

Michael Lerner är cool som skådis. Isabel Garcia Lorca (Caroline) är en skitkass skådis. Men du ska se brillorna hon har på sig i början av filmen. HAH! De skiner verkligen 80-tal om dem, de är typ trehundra gånger så stora som henne. Men hon dör ganska så snabbt, hon får halsen avskuren. Tur det, hade hon varit med mer i filmen hade jag haft svårt att stå ut.

Tjugo minuter in i filmen serveras du en rejäl överraskning. Tänker inte avslöja mer. Se den istället. Aningen originellt. Det blir lite som en grej i en grej i en grej i en grej. Riktigt häftigt, faktiskt. Trots att den har några år på nacken så görs det riktigt bra.

Så till ljudet! Riktigt bra gjort, de utnyttjar alla ljudkanaler ordentligt, och den bör ses i 5.1 format. Det är mycket ljudet som gör filmen. Dialogerna är inte på något sätt bra eller ens genomtänkta. Sättet som de presenteras genom olika audiovisuella tekniker får den bristande kvaliteten på dialogerna att gömmas undan.

Filmen flippar dock ut framåt slutet och blir helweird. Vilket påminner mig om att filmen inte är så jävla bra faktiskt. Den är ganska konstig och jobbig. Och dålig. Annorlunda, inte som alla andra skräckisar, men bra?

Nej. Eller jag vet inte. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. För slut-slut-slutet är dock riktigt schysst. Det här är en sån här film som man antingen älskar eller hatar.

Mig tilltalade den extra mycket, tack vare sina (då) nyskapande idéer. Den var grymt långt före sin tid. Den innehåller även det bästa credits-roll i slutet som jag har sett också. Även det är nyskapande. Se filmen, även om den rent innehållsmässigt inte ger så mycket, så är själva filmstilen och cinemagrofin riktigt häftig. Plus att det är mycket blod.