I denna klassiker från -92 får vi följa en kvinnlig universitetsstudent vid namn Helen Lyle. Hon skriver en uppsats om urban legends när hon får höra talas om berättelsen om Candyman. Candyman var en före detta slav, som blev någon form av konstnär eller nåt och hade en affär med en av sina klienters döttrar.

Som tack för att han satte på klientens dotter så fick han sin högra hand avskuren och genomgick en extreme makeover med en krok på handen istället. Till råga på allt så täcktes han i honung och kastades sedan in framför en shitload av bin där han blev ihjälstungen. När hon börjar undersöka stället där det sägs att Candyman härjar efter sin död, så möts hon av folk som alla är rädda för honom. Rädda för att det sägs att han skär upp folk från skrevet till huvudet. Och han kommer fram om man säger hans namn 5 gånger i rad framför en spegel. Ett gäng mord börjar ske, och vår lilla student börjar fundera på om myten egentligen sann? I sin idiotiska jakt på sanningen om legenden blir hon själv misstänkt för mord (funny enough...) och det hela urartar istället till en kamp för att rentvå sitt namn. Duuuh.


Jag gillar faktiskt filmen. Den har en massa gore, en hel del naket och egentligen en intressant story. Det enda som irriterar är att Virginia Madsen (som spelar huvudrollen; Helen Lyle) är så jävla korkad. Efter att ha fått så många varningar så ska hon bestämt fortsätta med sina efterforskningar om Candyman. Jag vet inte hur många det är som egentligen varnar henne, men idioten fortsätter såklart att gräva djupare och djupare. Typ hon gör alla survive-a-horror-movie-misstag som finns. Inte nåt rationellt över huvud taget.


Och sedan har vi scenen efter hennes första konfontation med Candyman. Då hon vaknar upp i en lägenhet, blodig, och hör en kvinna skrikandes. Efter att ha hittat ett avhugget hundhuvud tar hon självklart upp köttyxan som ligger på golvet. Smart drag. Bra att polisen kommer på dig med handen i syltburken efter att du cuttat en oskyldig kvinna med samma redskap. Denna idioti som hon påvisar genom i princip hela filmen känns lite irriterande, men förutom det så har jag inte så mycket annat att klaga på. Dessutom är musiken bra.

Se Candyman!