Vi börjar med det som är bra med filmen; temalåten. Den är jäkligt bra, en klassiker. Ni vet vilken det är och ni gillar den också. Och där slutar väl egentligen det som är så bra med filmen. Dess kultstatus ger den ett bättre omdöme än vad den förtjänar, faktiskt. Låt mig få förklara.

Först till storyn dock. Halloween handlar om en psykotisk mördare på ett psykhem som flyr iväg och en tjockis till läkare försöker få fatt på honom för att bura in honom igen - eller döda honom. Den här psykotiska mördaren har varit en mördare sedan barndomen, då han dödade sin syster med en fet kniv. Nu när han är på flykt så är det solklart att han börjar mörda igen, en efter en...

(Med andra ord: Standardreceptet. Men kom ihåg att filmen gavs ut 1978. Då fanns inte stanardardrecept, det var inte uppfunnet ännu. Inte detta i alla fall).

Till en början verkar filmen lovande. Man får följa Michael Myers (psykopaten) från hans egna ögon. Från att han tar kniven, tar på sig en mask och stabbar sin syrra tills hon inte är så levande längre. Men! Första scenen där han cuttar henne är åt helvete. Han cuttar och cuttar och cuttar och när man får se hnne i helfigur har hon inget sår nånstans men en massa blod över hennes nakna tuttar (som iofs är väldigt fina). Wattafack?

Det finns i och för sig en bra sak till med filmen - den börjar på min födelsedag (30 oktober) Det är ballt. Men det ger ju inte så mycket mervärde till dess "braighet". Dessutom vill jag klaga på översättningen. Hur kan man översätta The boogieman till "dödsmannen"? Stackars sate som översatte, han måste ha blivit gravt trakasserad efter det där.

Trots att det är ett riktigt bra jobb gjort med kameran med dess vinklar, stämningssättare och så vidare, så gav den mig bara en sak: Gäääsp. Filmen har verkligen inte åldrats med värdighet. Den är outdated så det skriker om det. Om jag en gång i tiden tyckte den var bra, så tycker jag inte det längre. Spänningen är borta. Och så har vi dessa förbannade kvinnoskrik hela tiden... jag blir galen på dem! Kan de sluta!

Slutsats: En film som var core på sin tid men som inte väcker något intresse idag, 30 år senare.
Det är dock en klassiker som alla bör ha sett.