HSUS spenderade $20 000 000 för att döda en val
Keiko, späckhuggaren som var med i de tre ”rädda Willy” filmerna släpptes ut i det fria, men dog ganska snart efteråt. HSUS (Humane Society of the United States) tvingade honom att bli fri. De påstod att de visste vad som var bäst för valen utan att ha några bevis som visade på att han ville bli fri.
Processen att skicka ut Keiko i det vilda misslyckades flera gånger. Under första försöket så hittades han i en hamn där han utförde en massa tricks. Om inte detta var ett uppenbart tecken att han ville ha sitt gamla liv tillbaka, så vet jag inte vad som skulle vara det. Dessa ”experter” är så trångsynta med deras mål i sikte så att om Keiko hade skaffat ben och knackade på Sea World’s dörr med en jobbansökan, så skulle dessa aktivister (dipshits) fortfarande tro att han ville leva i det vilda. Det är så illa. Faktiskt.
En konversation med personalchefen och Keiko hade kunnat se ut såhär:
Chef: So, Mr. Keiko, why do you wish to be an employee of Sea World?
Keiko: A while ago I was freed and it just wasn’t my thing. I hate living in the ocean because I was raised in captivity and never learned how to survive on my own.
Chef: You flop around, do backflips, and accept payments in harring?
Keiko: Yes
Chef: That’s very impressive. Unfortunately, us humans are experts on your species and know what’s best for you. Back to the wild you go.
Keiko: Damn.
2 år senare, Keiko är död:
Chef: Oops, I guess we were wrong... I hope you guys like seafood.
Keiko borde aldrig ha befriats. Argumentet om att ”djur hör inte hemma i fångenskap” som aktivister försöker dra fungerar bara när ett djur från början har fångats. Väl i fångenskap under 20 år, så skickar du inte en val tillbaka till dess naturliga levnadsplats. Det är absurt. Det skulle vara som att köpa en kattunge, uppfostra den hemma i lägenheten, för att sedan dumpa den i skogen när den är femton.
Historien slutar med att Keiko får ett desperat behov av mänsklig gemenskap, strandar på en strand, och till slut dör av en sjukdom. Bra jobbat, ”Humane” Society, ni spenderade just 20 000 000 dollar för att befria en fisk och till slut döda den.
Jag har en idé: Om du vill spendera 20 miljoner dollar på att befria ett djur, välj mig. Jag är en mycket bättre kandidat än Keiko eftersom till skillnad från honom, så vill jag faktiskt bli befriad från min naturliga levnadsplats.
Jag är en människa, och människor är djur, och jag vill befrias från min dystra hemstad och skittråkiga pluggande. Jag hatar alla och vill dra härifrån. Gör mig en tjänst. Helvete, jag behöver inte ens 20 miljoner dollar, jag tar 2 eller 19 om ni har det. Jag springer ut i havet med ett språng, antagligen till någon tropisk ö vid Hawaii. Hursomhelst, så anser jag att jag är ett beundransvärt djur att rädda. Plus, jag är en teknolog, och vi är extremt utrotningshotade.
Så, om du har något att säga till om i en ideell djurrättsorganisation, gör det rätta och hooka upp detta djur. Sade jag att mitt efternamn är Savage? Jepp, precis. Jag är en herrejävlars best, så ge mig pengarna nu så att jag kan bli befriad från min hemska, förskräckliga och kalla levnadsplats kallad Norrköping.
Processen att skicka ut Keiko i det vilda misslyckades flera gånger. Under första försöket så hittades han i en hamn där han utförde en massa tricks. Om inte detta var ett uppenbart tecken att han ville ha sitt gamla liv tillbaka, så vet jag inte vad som skulle vara det. Dessa ”experter” är så trångsynta med deras mål i sikte så att om Keiko hade skaffat ben och knackade på Sea World’s dörr med en jobbansökan, så skulle dessa aktivister (dipshits) fortfarande tro att han ville leva i det vilda. Det är så illa. Faktiskt.
En konversation med personalchefen och Keiko hade kunnat se ut såhär:
Chef: So, Mr. Keiko, why do you wish to be an employee of Sea World?
Keiko: A while ago I was freed and it just wasn’t my thing. I hate living in the ocean because I was raised in captivity and never learned how to survive on my own.
Chef: You flop around, do backflips, and accept payments in harring?
Keiko: Yes
Chef: That’s very impressive. Unfortunately, us humans are experts on your species and know what’s best for you. Back to the wild you go.
Keiko: Damn.
2 år senare, Keiko är död:
Chef: Oops, I guess we were wrong... I hope you guys like seafood.
Keiko borde aldrig ha befriats. Argumentet om att ”djur hör inte hemma i fångenskap” som aktivister försöker dra fungerar bara när ett djur från början har fångats. Väl i fångenskap under 20 år, så skickar du inte en val tillbaka till dess naturliga levnadsplats. Det är absurt. Det skulle vara som att köpa en kattunge, uppfostra den hemma i lägenheten, för att sedan dumpa den i skogen när den är femton.
Historien slutar med att Keiko får ett desperat behov av mänsklig gemenskap, strandar på en strand, och till slut dör av en sjukdom. Bra jobbat, ”Humane” Society, ni spenderade just 20 000 000 dollar för att befria en fisk och till slut döda den.
Jag har en idé: Om du vill spendera 20 miljoner dollar på att befria ett djur, välj mig. Jag är en mycket bättre kandidat än Keiko eftersom till skillnad från honom, så vill jag faktiskt bli befriad från min naturliga levnadsplats.
Jag är en människa, och människor är djur, och jag vill befrias från min dystra hemstad och skittråkiga pluggande. Jag hatar alla och vill dra härifrån. Gör mig en tjänst. Helvete, jag behöver inte ens 20 miljoner dollar, jag tar 2 eller 19 om ni har det. Jag springer ut i havet med ett språng, antagligen till någon tropisk ö vid Hawaii. Hursomhelst, så anser jag att jag är ett beundransvärt djur att rädda. Plus, jag är en teknolog, och vi är extremt utrotningshotade.
Så, om du har något att säga till om i en ideell djurrättsorganisation, gör det rätta och hooka upp detta djur. Sade jag att mitt efternamn är Savage? Jepp, precis. Jag är en herrejävlars best, så ge mig pengarna nu så att jag kan bli befriad från min hemska, förskräckliga och kalla levnadsplats kallad Norrköping.
