Jag diggar thailändska filmer. Hittils har 100% av alla sedda filmer från Thailand varit bra. Okej att jag bara har sett två stycken hittils, men ändå.

Jag har för övrigt insett att jag har en ny idol: Tony Jaa. Precis som Jackie Chan blev 80-talets Bruce Lee (fast mer humor) och precis som Jet Li blev 90-talets Jackie Chan (fast mindre humor) så har Tony Jaa blivit 2000-talets Jet Li. Om inte så kommer han att bli. Både i Ong-bak och i Tom yum goong så levererar han asskicking av första klass.

Storyn: Kham (huvudpersonen) växer upp i Thailand ute i djungeln nära levandes elefanterna. Lite som djungelboken, skulle man kunna tänka sig. Se bilden nedan, när han tränar med pimp daddy elephant.


Hursomhelst. Självklart kommer några tjuvjägare som är ute efter elefanterna och kidnappar pappa elefant och elefantbarnet, samtidigt som mamma elefant blir ihjälskjuten. Till råga på allt så blir Khams pappa ihjälskjuten också. Full av hämndlust och i desperat jakt på sina kära elefanter så beger han sig till Australien dit spåren leder. På vägen så får vi se en hel del asskicking och en hel del humor.

En del skådespelare från Ong-bak känns igen. Men de har inte samma roller, så det är mest roligt att de återanvänder skådespelarna. Dessutom känner man igen en fighter ifrån Fearless. Han den där stora biffen. Se bilden nedan.


Allt som allt erbjuder filmen nästan 2 timmars underhållning. Och med underhållning menar jag mest fighting. I filmen finns den längsta (tror jag) fightingscenen som någonsin har filmats utan klipp. Den mäter cirka 4 minuter. Det är fan inte illa. Förutom all fighting så får man en story som faktiskt håller, och tillika inbjuder till en del skratt. Den är absolut sevärd. Missa den inte!