28 weeks later (2007)
Jag älskade 28 days later. Och som vi alla vet så brukar inte uppföljare vara lika bra som originalet. Men den här tog mig med överraskning. Även fast mina förväntningar var skyhöga (med tanke på att föregångaren var så grymt bra) så blev jag blixtförälskad i den här filmen. Man kan inte bli annat när man får så mycket gore och action levererat under de minuter man sitter i biosalongen.Storyn -London har "befriats" från smittan som drabbade staden i föregångaren, och vi får först följa ett par flyktingar som tagit skydd i ett hus ute på landet. Tyvärr varar inte freden speciellt länge, utan de får besök av ett gäng smittade zombies (rage-virus kallas det de blir smittade av). Folk har debatterat om de egentligen ska kallas zombies eftersom de egentligen inte är levande döda - de är bara smittade människor som agerar ursinningslöst och går på mördarstråk. Jag bestämmer härmed att zombie-definitionen passar även på dessa människor. Alas, 28 weeks later samt 28 days later ska båda klassas som zombiefilmer. Motivering? Zombie är någon som agerar utan att visa på något sorts medvetande eller rationellt tänkande. Precis som de gör i dessa filmer. Så håll käften och sluta gnälla om den är en zombierulle eller ej. Jag säger att den är det. Och mitt ord är lag.
Den här soldaten fick sitt huvud sprängt. Visst ser det mysigt ut?
En till bild på det hela bara för att det är så coolt.
Såhär ser det ut att fly i panik när en raging folkmassa jagar dig och vill äta upp dig. Då är det bra att ha en båt med en motor man kan skära upp zombies med.Spola fram en bit i framtiden. London håller på att återuppbyggas. Pappan som flydde från huset har fått en ganska bra position bland den amerikanska militären som är där och jobbar med återuppbyggnaden. Hans två barn kommer tillbaka till London efter att ha levt någon annanstans medan smittan härjade. Efter ett par små överraskningar och lite intriger visar det sig att viruset hittar tillbaka och folk innanför karantänen blir smittade och går berserk på alla de ser runtomkring sig.
Mys i huset, hungrig zombie utanför huset.
Militären använde någon typ av nervgas, eldkastare och napalmbomber för att bomba skiten ur London. Jävligt häftigt.Och därefter börjar allt det läckra. Militärer med tunga vapen och snipers på hustaken som skjuter på typ allting så blodet sprutar överallt, kroppar och huvuden sprängs, och zombies på marken jagar föda (människor). Panik, krig, desperation, blod, gore, splatter, grymt jävla bra musik - filmen har allt! Den bästa ingrediensen som de har tagit med från föregångaren är att det är fart på zombierackarna. Här är det inga slöa drönare som går runt som om de var besläktade med koalabjörnar eller sengångare - här är de mer lika Carl Lewis ungefär. Det lägger till ett actionmoment och spänning som otroligt få andra zombiefilmer har. Den panik som man ser bland människorna har jag aldrig sett förut i en skräckfilm. Någonsin. Och det är, som sagt, filmens starkaste ingrediens. Det gör inget heller att det inte är så mycket naket. All gore, alla explosioner, eld, allt blod, kemiska krigsföringen och hela kalaset väger upp för de små missar som (kanske) finns. Jag var i extas efter biovisningen och hur glad som helst över att jag såg filmen. Aboslut värd pengarna! Dessutom har jag lärt mig något viktigt: Det är hur effektivt som helst at använda rotorbladen på en helikopter för att meja ner en mängd zombies som jagar dina vänner. Awesome köttig scen som typ ingenting slår. På riktigt.
Såhär vacker kan du också bli om du smittar dig själv med Rage-viruset.
...eller såhär.Slutet ägde, men jag ska inte avslöja hur det gick. Du får inte missa den här filmen. Denna "duologi" är by far de bästa zombierullarna som gjorts på evigheter. Jag har skitsvårt att avgöra vilken som var bäst - föregångaren eller denna. Jag tror faktiskt de får dela på förstaplatsen över min lista på skräckfilmer of all time. Jag hoppas på en uppföljare. Nu har de visat att de kan hålla klass. Ge mig mer!
