: : Tom Fury
Den enda dokumentationen över Tommies liv

1 Maj on the stad bizznizz

Category: By Tom Fury
Junior och jag tog en tur i SuperFordCoreMobilen och tutade på massa stollar som ställt ut sina små sketna Mazda girly-cars all over södra promenaden. (Btw: stort cred till Junior som är mästaren bakom kameran på följande bilder).

I'm in the vara-äggskalle-bizznizz

Anyhoooooo, vi gled förbi GAME och pratade med Mr. Justice ett par minuter. Det var kul att se att han levde. Efter att jag spekulerat i att köpa en PS3 (som jag kommer göra vilken dag som helst) så begav vi oss runt och kikade på feta LCD-TVs som skulle passa i mitt rum. Stort, (42" ?), Full-HD och lite annat krimskrams vill jag ha. Dessutom ska den se sjukt snygg ut. Notan kommer nog inte bli billig.

Det var massa rödingar på stan som tyckte det var kul att vifta med flaggor. Extra roligt var att de hade många diktaturers flaggor och svängde runt med. Stödjer de dem? Varför? Jädra åsnor :D.

Men i alla fall, vi insåg ganska tidigt att det var värdelöst att checka TVs inne i centrum. Därför begav vi oss ut till Tyska stoltheten MediaMarkt och gled runt där och kollade på diverse high tech prylar. Bland annat fler TVs. Nån gång under vår glidrunda där så började nån dansbandsjanne med mustaschrelik från 70-talet vräka på nån stereo i femhundra decibel med nån sunkig pop-sörja. Mina öron började blöda och jag gick där i stor sorg. Junior ocskå.

Så för att dränka misshandeln mot våra känsliga öron så gick vi och provspelade Gran Turismo 5 prologue. Skittråkigt att spela på en sån liten TV som var framställd, men det hela ökade mitt sug efter en PS3.

In the coremobile på väg tillbaka till stan. Det är mina drivingskillzzz som sattes på prov här.

Vi siktade därefter på att käka buffé på China, men eftersom det inte hade gått in i våra feta skallar att det är röd dag idag så var det givetvis bäddat för besvikelse. Nåväl, vi knallade iväg till Neptun och slängde i oss varsin flott kebabpizza (sjukt god btw!).

Kalles girl: -Is he a pimp?
Jag: -Let me put it this way. He's no the employer. He's the employee.

Carlos med sin nya flamma bestämde sig också för att dyka upp. Grymt kul att se honom (och även få se det italienska kött han hade importerat från London - hon var jättetrevlig!). Nåväl, efter att vi slängt förolämpningar på varandra, svullat i oss käket, Erika ringt och stört mitt i maten, och skrattat oss hesa, så var det dags att bege sig hem för att lämna tillbaka bilen till kära far.

Prata i phone till I die!

Tack mina kära åsnerullare för en sjukt nice dag på stan. Det får vi göra om tycker jag.

0 comments so far.

Something to say?