So what's the deal med en uppföljare när vår kära Freddy Krueger ändå dör i förra delen? Den frågan ställde jag mig. Och den fick jag svar på. Läs vidare!

Den här gången får vi följa Heather (som spelas av sig själv), som nu är lyckligt gift och har en liten offspring vid namn Dylan. Det börjar hända lite skumma saker, som att hennes drömmar oroar henne och nån lirare busringer hem till dem om och om igen. Självklart börjar hon tor att det är herr Krueger som är i farten igen. Samtidigt har Wes Craven själv mardrömmar och börjar skriva på ett nytt manuskript för en ny Freddy-film.

Som ni förstår är det en film om att göra Freddy-filmer - fast satt i ett horror-/humor-perspektiv. Skådespelarna spelar sig själva - Heather Langenkamp är Heather Langenkamp. Robert Englund är Robert Englund (och Freddy). Wes Craven är Wes Craven. John Saxon är John Saxon. Etcetera etcetera unt so weiter.Ett koncept som kanske inte var så vanligt 1994, men som har blivit allt vanligare på senare tid. Anyways, det är skit samma hur välanvänt trick det här är för att fånga en annan vinkel på storyn; genomförandet är helt okej trots allt. Lösningen på Heather's besvär är väl dock lite krystade: hon tvingas spela sin roll som Nancy en sista gång för att övervinna Freddy.

Effektmässigt och goremässigt sett får man sin kvot som man är van vid, vid det här laget. Och med Wes Craven tillbaka vid regissörsspakarna så kan det nästan inte bli dåligt. I och med den här delen är den "riktiga" filmserien om Freddy Krueger slut. Sedan finns det en del spinoffs, som till exempel hans deathmatch mot Jason Voorhees (det kommer ett omdöme om den senare). Wes Craven's new nightmare är helt klart värd att se. Störst behållning tror jag dock du får om du redan är ett fan av dessa filmer, och har sett de tidigare. Give it a shot!