Originaltitel: L'Uccello dalle piume di cristallo, a.k.a El Pájaro de las plumas de cristal eller Bird with the Glass Feathers eller Dödens fågel eller Ljudet av kristallfågeln eller Ljudet från kristallfågeln eller Paradisfågelns hemlighet eller Phantom of Terror eller Point of Terror eller Svarta handsken eller The Gallery Murders. Kärt barn har många namn, sägs det ju. Det här är dock inget kärt barn.

På IMDB klassas den in i genrer som Crime, Horror, Mystery, Thriller. Det enda som är sant i det påståendet är att den kan klassificeras under Crime. Någon skräck, mystik eller spänning ser jag inte någonstans i detta värdelösa piece of shit till film. Kanske dags att klargöra storyn för er läsare?

Vi får följa Sam, en amerikansk författare som är på besök i Rom. Han blir vittne till ett mordförsök. Det sker inne på ett galleri, och det är galleriägarens fru som nästan sätter livet till. Gärningsmannen har en svart regnkappa på sig och svarta läderhandskar (varför bär alltid bad guys svart?). Sam lyckas dock inte göra något åt det hela. Kvinnan överlever, och det visar sig att det är en notorisk seriemördare lös. Detta fruntimmer är det första som mördaren inte lyckats döda. Polisen, som vanligt, är helt inkompetenta och lyckas inte hitta mördaren. Så självklart tar denne Sam på sig ansvaret och börjar göra egna efterforskningar (vem skulle inte göra det liksom? För att lösa mordförsöksgåtan på en främling som man aldrig sett förut i hela sitt liv. Riiiight.....). Och därifrån fortsätter filmen att leverera tråkig scen efter tråkig scen, med fler attentat som är hur osexiga som helst. Antingen saknar skådisarna inlevelse, eller så lever de sig in lite för mycket och spelar över.

Vilket jävla skit. Den här filmen visar att italienarna inte är bra på att göra "skräckisar". Däremot kan de göra hardstyle och hardcore förbannat bra. De borde hålla sig till det. Tänk er: Dario Argento producerar EDM av högsta klass. Hur häftigt vore inte det? The Bird With The Crystal Plummage måste ses lite om ett lågvattenmärke av Argento. Han måste skämmas när han tänker tillbaka på vad det är för skit han producerat här. (Ja, jag vet, det finns massor med sublima hints överallt i filmen om ditten och datten - men det är inte sådant jag vill ha när jag ser en film som utlovat gore!)

Dessutom är den lång. Tråkig och lång; sist jag kollade så var det en förbannat dålig kombination. Dessutom fick jag tag på en dubbad version. Jag vet inte om just det bidrog till att jag tyckte att den var så dålig (inte helt omöjligt), men det var knappast den största bidragande faktorn.

Undvik!