(a.k.a Egyptian Blood Feast, Feast of Flesh eller Orgie sanglante)

Till att börja med; Blood Feast har nog det tråkigaste soundtracket någonsin. Vilket piece of shit till musik (snarare oljud). De kunde inte göra musik på 60-talet. I alla fall inte skräckfilmsmusik. Vilka åsnor. Skådespelarinsatserna är inget att hänga i julgranen heller. Helt värdelöst om jag ska vara ärlig. De kunde inte agera på 60-talet heller. Vad fan kunde de då egentligen? Ingenting nästan. Eller jo. Dödsscenerna är skitdåligt genomförda, men de bemödar sig i alla fall att försöka visa lite gore. Tyvärr var ju gore á la 1963 inte så värst maffigt. Kika på bilderna nedan så ser ni det som faktiskt var okej med filmen. Tyvärr var det inte så mycket annat att ha, som ni har förstått.


Så nu undrar ni var den handlar om. Ja, jag får väl berätta då eftersom ni tjatar. Det cirkulerar kring en skum egyptier (se omslaget uppe till vänster) som har hand om en cateringfirma. Det som är hans grej är dock att servera unga tjejers kroppsdelar (typ) i syfte att återuppväcka en antik gudinna vid namn Ishtar (haha!) på nåt sätt.

Så den här pajasen till egyptier hypnotiserar en stackars nördig tant som kommer in i butiken och övertalar henne att låta honom sköta catering på hennes dotters förlovningsfest (or sumthin'...). Där så ska han slutföra ritualen genom att offra dottern som ska förlovas, och på så sätt väcka Ishtar åter till livet.


Visst låter det dorky? Det är det. Och genomförandet är uruselt. Man lämnas tom med en äcklig eftersmak av att ha sett på en av de sämsta filmerna i världshistorien. Även om man vill gilla den, eller försöker se någon slags charm i den för att den är så gammal, så är det helt omöjligt. Blood Feast suger.

Jag glömde nämna det bästa med filmen: den är endast 1 timme lång.