Dags för inlägg nummer sex i Tommies frågelåda. Den här gången från min sedan länge trogna läsare, Johan:

Goddag informationsbanken!
Åt en kebab idag och efter att ha tuggat i mig nästan hela kebaben så kom jag till det återkommande problemet. Du vet vilket. Så frågan är hur gör jag för att äta sista delen av kebabeb (sic!) utan att grisa ned mig själv och min omgivning? (Bortse från bestick, för vem vill äta en rulle med bestick.)

Mvh Johan

Hej Johan!
Tack för ditt brev! Det du beskriver i ditt brev är ett problem som många har. De flesta brukar ge upp inför den stora utmaningen och således lämna den sista stumpen av kebabrullen som blivit kvar, för att de inte vill "grisa ned". Detta tycker jag är ett stort brott mot de etiklagar som de facto existerar i samhället idag. Man lämnar inte en delikatess som en kebabrulle ouppäten av sådana banala skäl. Ett godtagligt skäl att lämna en bit kebab är om man skulle vara väldigt mätt och inte orka äta upp sista biten. Det betyder dock inte att man slänger den - man sparar undan den heliga stumpen till ett senare tillfälle.

Sedan måste det även påpekas att den sista biten av kebaben kan vara bland de mest smakintensiva bitarna på rullen. Där har all sås tack vare (på grund av?) gravitationen samlats och brödet där har då hunnit med att suga upp såsen. Även salladen och köttet som är längst ned är belamrade av såsen. Således är detta den saftigaste biten av rullen. Men denna gastronomiska förträfflighet medför även ett problem, som du beskriver i ditt brev. I och med all den kondens som samlats i botten så bidrar det även till att hållfastheten för brödet har försämrats, vilket medför att det kan brista och således låta innehållet läcka ut. Dessutom är det inte alltid skaparen av kebaben täpper till den så bra i botten; så även om brödet håller, kan innehållet ändå trilla ut.

Vad gör man då åt detta? Det finns flera metoder att ta till, varav jag kommer lista de vanligaste. Som du nämner i ditt brev är metoden med bestick att anse som ett helgerån. Man gör det inte bara. Så, de vanligaste sätten som finns är:

1. Brödknycklartekniken.
   Denna teknik går ut på att man manipulerar brödet till att klara av att hålla inne innehållet. Man börjar med att först försiktigt ta bort det aluminiumfolie som finns kvar. Därefter, så parallellt med att du skalar bort smörpappret som sitter ganska tight inpå brödet så trycker du ihop brödets kanter när smörpappret lämnar dem. När du kommer till undersidan på kebabrullen så ser du till att ta de sammanpressade kanterna och rikta dessa uppåt för att förhindra att innehållet faller ut. Var försiktig när du hanterar brödet, ty brödet är väldigt kondenserat (och därmed flexibelt) men går även sönder lätt.
   
   
2. Anakondatekniken
   Denna teknik är uppkallad efter anakondans mäktiga gap. Som du säkert har sett klarar anakondan att sätta sina käkar ur led för att svälja ett riktigt stort byte. Nu behöver man själv inte vara så dramatisk att man sätter sina käkar ur led, utan man gör följande istället: Först så äter du så mycket du kan av kebaben (med det yttre höljet, aluminiumfolien, kvar). Skala sedan ned aluminiumfolien och smörpappret så att en del av brödet står upp utanför dessa, på två motsatta sidor av kebabrullen. Sedan tar du ett stadigt grepp om dessa brödkanter som står upp, öppnar munnen rejält (har du ätit ner kebabrullen tillräckligt mycket så behöver du inte sätta käken ur led), för kebabrullen nära munnen, lyfter sedan upp den ur både det inre och yttre höljet och pressar sedan in hela sista biten i munnen varefter du tuggar och sedan sväljer. (Hela processen lät nästan lite smått erotiskt). Detta kräver att du minimerar det euklidiska avståndet mellan kebabrullen och munnen innan lyftningsprocessen tar vid. Detta för att minimera risken av såsdroppar som har för vana att efter en stokastisk process (normalfördelat) ställa till med besvär.
   
   
3. Underläggsmetoden.
   Här använder du smörpappret och aluminiumfoliet (hädanefter refereras konjunktionen av dessa som "höljet") som ett underlägg eller tallrik till sista delen av kebabrullen. Metoden går ut på att du viker ned höljet från ena sidan av kebabrullen men behåller det på alla andra. Du kan se det som att du öppnar ett paket, och öppnar bara paketet från ett håll. Det kvarvarande höljet ser du till att hålla på undersidan (du får nu rotera kebaben 90 grader så att höljet faktiskt riktas nedåt) så att gravitationen trycker kebabrullen mot höljet. Därefter använder du höljet som ett "underlägg" eller en tallrik och äter rakt av. Du kan till exempel hålla "underlägget" med ena handen och med andra handen styra det nu kondenserade, flexibla brödet till en form som passar att pressa in i munnen för att sedan digestera.
   
   
4. Jet Li-metoden.
   Denna metod kräver lite mer akrobatiska färdigheter. Det du gör är att du tar sista stumpen som är kvar (inklusive höljet), kastar upp den ca 1.25 meter i luften, varefter du hoppar upp, dropkickar den in i väggen där kraften i sparken måste ge kebabrullen en velocitet på 20 m/s. Med rätt infallsvinkel så kommer kebabrullen att träffa väggen, explodera i flera bitar, varefter dessa bitar kommer följa en projektilbana tillbaka mot din mun. Det gäller då att du är beredd att ta emot dessa kommande bitar. Detta ställer ganska höga krav på hur pass snabbt du kan få ner maten in i strupen. Glöm inte att du måste se riktigt hård ut när du gör det här. Det hjälper om du är asiat. Snygg, men avancerad metod.
   

Där har du de fyra vanligaste metoderna för hur man handskas med detta ofta förekommande problem. Det finns en del lyxigare och mer avancerade metoder som involverar lite fler verktyg (dock ej bestick), men vid avsaknad av dessa så fungerar de ovan nämnda tre metoderna. Jag hoppas detta kommer hjälpa dig i att bli en effektivare kebabätare, Johan!

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du varför den där tjejen på andra sidan gatan sitter på gatan? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet "Tommies frågelåda". I jakten på information är ingen fråga för liten!)