Okej, first of all: huset ser inte ut som det gjorde i första filmen (Tack gode gud!). Förutom de karaktäristiska fönstrena på framsidan som ser ut som husets ögon. Så, då har vi det avklarat - det är inte en exakt remake på originalet. Men oh så bra den är!

I och med att filmen är ganska ny, så håller den överlag en bättre kvalitet (ljud, bild, skådespelare, atmosfär, effekter, kamerahantering, etc) än sina föregångare. Den ger lite vibbar från dels Silent Hill i vissa scener (mest i början) och House on Haunted Hill vid vissa tillfällen. Som helhet påminner den om The Shining. Det tror jag att jag skrev om i recensionen av första filmen från 1979 också. Vilket torde vara ett tecken på att denna remake är i alla fall lite true till originalet. Familjen är densamma (typ), och familjefadern börjar gå mer och mer crazy ju längre de befinner sig i huset (eller i husets närhet), helt enligt receptet i som gavs i första filmen eller som Stephen King gav i The Shining.


Det finns lite naket att se här, men det varken höjer eller sänker filmen speciellt mycket. En del scener imponerar, det måste jag medge. Som när minstingen i familjen ska gå på toa mitt i natten, försöker vrida på kranen fast det kommer inget vatten, och sedan /klipp/ så har vi en ful jävla zombie (liknar Gollum) som står bredvid honom och gluttar in i spegeln. Lite mycket Hollywood kanske, men det var länge sedan man serverades något sådant. Det tackar man för.

Som i de tidigare filmerna hemsöks pappan av mardrömmar. Den här gången, till skillnad från till exempel nummer 8 i filmserien, så genomförs de riktigt bra. Väldigt bra, faktiskt. Drömsekvenserna är bland de bättre genomförda i filmen.


Jag måste säga att jag blev riktigt imponerad av filmen. Mycket beror nog på den eftertanke de har lagt ned på detaljer för att få till skräckmomenten. Musiken. Kameravinklarna. Allt det där. Plus att det är jävligt snygga tjejer. Speciellt barnvakten. Hon är het! Och hon röker fet.


Ryan Reynolds gör en väldigt bra insats som George Lutz (pappan). Övergången från att vara en väldigt sympatisk kille till att bli mer och mer grym och förlora sitt förstånd gradvis gör han skitbra. Nästan lika bra som Jack Nicholson (nej, det går liksom inte att sluta jämföra med The Shining). Övriga skådespelare gör även de helt okej insatser.


Är den skrämmande? Blir man rädd? Mjao. Delvis. Kanske mer än i tidigare delar av filmserien, men jag har ju sett läskigare filmer. Och så kommer vi till slutscenen, som kan ha varit bland de bästa jag sett i hela mitt liv. Jag menar allvar.

Se remaken på The Amityville Horror. Den är bland de bättre skräckisar du kommer se på länge.