Hellraiser är en världskänd skräckserie, så du känner säkert redan till den. Det gör nästan alla. Speciellt när de ser ansiktet av Pinhead (kolla filmomslaget till vänster). Filmen är känd för att spegla tortyr och smärta och evigt plågande. Och den levererar.

Vad handlar den om? Filmen är Clive Barker's egentligen stora debut. Vi får följa en man och en fru som flyttar in i ett gammalt hus. I det här huset stöter frugan på mannens sedan ett tag försvunna bror (dock ser han ut som ett freak till att börja med - han har återvänt från Cenobiterna som tog honom genom deras vackra kub, se bild nedan). Det visar sig att frugan var en lössläppt jävla hynda och har varit otrogen mot sin make med den här brodern till maken. Med hjälp av blod så blir brodern mer och mer människa igen (han återfår sin kropp). Så det den lössläppta, otrogna ludret till fru gör är att locka hem män till huset, låtsas att hon ska ha sex med dem men istället hammar-mördar dem på vinden så att blodet kan användas för att återskapa kroppen till den halvt neurotiske brodern.


Hela skiten (så som i helvetet) börjar bryta lös (eller ska man säga raisas?) när pappan i familjen, Larry, skär sig ganska djupt i sin hand på en uthängande spik. När han kommer upp på vinden där hans fru, Julia, befinner sig och droppar blodet där så infinner sig så att säga startskottet till broderns uppståndelse.

Hela filmen utspelar sig nästan uteslutande i deras nyinflyttade, äckliga hus. Det är dock ingen nackdel. För när man får se cenobiterna för första gången, som visar sig framkalla vibbar från både Silent Hill och flashbacks från några av mina värsta mardrömmar så blir man nöjd. Det är bra skit. De ersätter armén av odöda monster som jag annars skulle kräva. Tack, Barker, för att du gjorde dem så pass originella.

Det är cenobiterna som gör hela filmen. På riktigt. Utan cenobiterna så hade såklart filmen varit ganska innehållslös. Att se de onda krafterna ha en sådan typ av manifestation samtidigt som de genomsyrar dyrkan av smärta och ondsinthet utan att bli cheesy är en riktigt stor bedrift. Ungefär lika bra som att ge mig miljontals zombies att slakta i Dead Rising. Fast utan samma interaktivitet.


Så, summa summarum - det gör ingenting att vi inte får se något naket. Det gör inget att skådespelarna är ganska kassa. Det gör heller inget att ljudbilderna som presenteras är väldigt mycket som nästan varenda massproducerade film som någonsin har framställts. Inget av det där spelar roll, när man får se cenobiterna göra sin grej.

Även om du inte gillar den här typen av film så är det en rulle som man inte kan leva utan att ha sett. Om inte är det för cenobiterna.

Slutnotering: filmen har kanske världens köttigaste slutscen. Don't miss it.