Som de övriga filmerna i serien är den här ganska rolig. Det är inte meningen att dessa filmer ska vara creepy, så släpp alla sådana förväntningar. Alright, storyn:

Vi får först se nån militärsnubbe vid namn Reynolds som jobbar för regeringen med ett gäng forskare. De jobbar med att återuppväcka de döda (och som vanligt brukar ju det gå bra. Eller hur?). Som tur är har Reynolds en snorunge i tonåren som tar med sin flickvän för en rundtur på pappas arbete. Pappan blir såklart assur på snorungen (vem skulle inte blivit det?) så the brat gör som alla skitungar gör: rymmer hemifrån med sin girl. På motorcykel. Så givetvis råkar de ut för en olycka, tjejen krockar med en elstolpe och pojken tar med henne till farsans jobb för att ge henne lite av den där roliga gasen man blir en zombie av (ja, det regnar bra idéer i filmen rakt igenom). Samtidigt som de råkar i trubbel med ett gäng så jagas de av militären. Jättespännande. Och på den vägen är det sedan: Zombiebitch försöker acceptera sitt nya jag, pojkvännen är en mes rakt igenom, töntmexikangänget jagar dem och militären är bara...ja, de är bara där och bitchar om top secret hit och crappyasses dit.

Det är så jävla tråkigt att tjejen som blir en zombie beter sig som en total bitch och flippar ut och blir heljobbig istället för att vara cool och kickass i sitt nya zombie-jag. Snyggt också att det är ett gäng chickenshitmexikanare de stöter på som sparkar på butiksbiträdet som precis har blivit nedskjuten. Jävligt macho. Verkar det osammanhängande hittils? Det är meningen.

Filmen bjuder på snygga gore-scener med en massa blod. Inget överdrivet så det blir larvigt och jobbigt, men inte för lite heller. Jämfört med de andra filmerna i serien vet jag inte riktigt hur den här ställer sig. Varför? För att jag inte kommer ihåg så mycket om de andra.


Dessutom, som ett stort plus, har militärsnubbarna i filmen ett stort, asfett vapen som de använder för at döda zombies med. Det ser grått och tråkigt ut, men det är stort som satan. Alltså: coolt.

Return of The Livind Dead 3 ger precis det man förväntar sig: Zombies, tacky storyline, mediokra skådespelare, usla taglines, en herrans massa blod samt urdålig filmmusik. Så självklart njöt jag rakt igenom.

Som tur är så tuffar flickvännen till sig på slutet och spetsar sig själv trehundreafemtioelva gånger för att stävja sin hunger (fråga mig inte om logiken i det där...) och blir då någonting som hade passat väldigt bra i en Hellraiser-film.


Framåt slutet urartar det i en cyborg-zombie-orgie där vi har levande döda klädda i metallrustningar och som halvt om halvt liknar cenobiter. Ja, det är whacky och det är grymt bra!

Se ROTLD 3. Du kommer älska den.