: : Tom Fury
Den enda dokumentationen över Tommies liv

Psycho (1960)

Category: By Tom Fury
Psycho är en gammal klassiker. Alla bör ju ha sett den här rullen. Jag hade det inte, så jag passade på häromdagen när jag fick chansen. Som ni säkert känner till är det Alfred Hitchcock's rulle. Handlingen för er som är helt outbildade:

Marion, huvudpersonen vi får följa, jobbar på ett kontor. En dag kommer en snubbe in med 40 lakan som han vill att hon ska sätta in i ett bankfack. Istället för att göra det så gör hon som alla andra kvinnor - tar pengarna och drar. På vägen till (var hon nu ska, jag fick aldrig någon klarhet i det) så stöter hon ihop med en suspekt polis, byter bil, och hamnar till slut på Bates Hotel. Där träffar hon den vid första anblicken trevliga Norman Bates. En kille som verkar styras av sin mor med en järnhand. Och därefter börjar det hända de spännande sakerna...

Hitchcock använder ett schysst berättarknep som man inte ser allt för ofta i dag - nämligen att när Marion kör bil så får man höra hur hon tror konversationer runtomkring henne går, och vad folk antagligen tycker och tänker. Hon fantiserar ihop vad människor antagligen pratar om. Det är ett bra sätt att försöka få med tittaren i vad som händer utan att sjabbla bort det med krystade konversationer, som man så ofta annars får se (exempel: "Så du menar att han tog den där prylen för att deaktivera kodlåset. Och därefter så gick larmet igång och han blev sur för att hans fru hade legat med någon annan"). Ni vet vad jag menar.

Bates' crib - the place to be!

Nu får man ju hålla i åtanke att det är en film från 1960, så några specialeffekter á la Lord of the Rings är ju inte att räkna med. Du är bra dum om du ens hade några såna förväntningar på filmen. Historien som berättas är dock intressant och får en att vilja se klart filmen - trots att den är svartvit. Det om något visar på att folk har rätt angående Hitchcocks förmåga att skriva bra berättelser.

Stämningen är som bäst när man får se den välkända duschscenen där hon blir attackerad och nästan knivmördad. Se bilden nedan. Coolt värre.

Duschscenen sammanfattad i sex bilder (ja, avsiktlig särskrivning. Skulle kunna skriva ihop de två orden också)

Det är inte bara den scenen som är häftig. De flesta scener är i alla fall på något sätt anmärkningsvärda. Till exempel när Norman och Marion sitter på hotellet och pratar för första gången. Då man får se alla Normans uppstoppade fåglar, bland annat ugglan med uppspända vingar som kikar ner över dem. Okej, det är inte lika mäktigt som att se 300 Spartaner storma hela persiska armén, but you get the picture.

Sedan visar det sig att Norman är schizofren egentligen och impersonerar sin egen mor. Som varit död i flera år, sittandes på en stol nere i källaren. Titta vilken läckerbit:

"Kom och ge mamma en puss!"

Filmen är en klassiker som alla ska se. Till råga på allt så är den helt okej också. Trots sina 47 år på nacken.

Tyvärr så fick vi aldrig se de två ligga med varandra.

Psycho
är en av de få filmer som är så gamla men fortfarande sevärd. Ta chansen och gottgör för gamla synder - se Psycho.

1 comment so far.

  1. Johan 17 augusti, 2007 00:18
    Den där välkända scenen i duschen? Vad är dealen? Finns väl fetare scener än den? har iof inte sett den

Something to say?