Filmen har en mycket bättre introduktion än sin föregångare. Till en början blev jag positivt överraskad. Den här kanske skulle väga upp misslyckandet som del 2 i serien var? När en kille släpas in på akuten, med kedjor fastsatta lite överallt (se bild nedan), så vet man att Cenobiterna har varit igång igen och härjat runt. När hans huvud några sekunder senare exploderar (efter att kedjorna har fått sitt eget lilla liv) så känner man bara en sak: tillfredsställelse över att veta att den här filmen kommer vara bra.

Så rätt jag hade.

I den tredje Hellraiser-filmen så är det en reporter som står i fokus. En reporter som är på jakt efter sitt livs reportage, som ska ge henne en boost i karriären. Hon är där på akuten när ovanstående händelse sker, och efter det vet hon att ett reportage om det här är precis vad hon behöver för att få fart på karriären. Så hon börjar gräva djupare och djupare i det hela och stöter på J.P, klubbägare till goth-klubben The Boiler Room.


Pinhead är nu fast i en stor staty, efter att han fick sitt ass kickat i tvåan. I den här filmen lyckas han (givetvis) rymma genom. Denna J.P. lurar till sig luder hem till sig som han sedan försöker offra till statyn. För det är genom blod som Pinhead får liv igen. Tyvärr ska ju den här reportern stå i vägen och ställa till bekymmer. Fuck.


När man får se J.P Monroe ta in en av sina dagliga hyndor till sitt rum och statyn sedan tar tag i henne med sina kedjor, varefter Pinhead sliter av henne hennes skinn och därefter slukar henne hel - ja, då är det fulländat. Då behöver inte filmen bjuda på så mycket mer för att man ska vara nöjd.

"Come to daddy"
- J.P. (helskönt homeage till första filmen)

Och så har vi ju den där andra bruden som är med. Terri. Som egentligen är ett stort misslyckande, men hon försöker hela tiden göra någonting av sitt liv. Men det går inte så bra. Och det förstår man, så lättlurad, naiv och korkad hon (karaktären - inte skådespelerskan (?)) är. Det är väl det enda som förstör lite. Det känns inte speciellt trovärdigt. Som tur är dör hon och blir en cenobit. Se bilden nedan.


Lite synd är det att filmserien tog sig en sådan vändning i tvåan - att Cenobiterna visade sig vara människor levandes i ett helvete, istället för bara onda demoner från en annan dimension. För denna gång ställs vår huvudperson (reportern, som heter Joey - och är kvinna) inför en uppgift att rädda människan bakom Pinhead. Lite kul är det dock att man får veta lite mer om Pinheads bakgrund - varför han blev som han blev, och varför han blev en av Helvetetes trotjänare.

Förutom allt gore och masochism som är obligatoriskt i Hellraiser-filmerna så bjuder denna även på lite naket. Japp, det är faktiskt sant. Bara de två sakerna gör den ju sevärd.

Lite uppfinningsrika har manusförfattarna varit. En utav de nyblivna cenobiterna har en kameralins istället för högeröga som han använder för att gräva ut hjärnan från folk. Plus att en annan av dem kan spruta eld. En tredje kastar CD-skivor som genomborrar folk. Kickass!

Mycket bra film som man bör se. Du kommer inte bli besviken. Mycket energi har lagts på detaljer - och den här gången får vi se en story som är vettig också (hur man nu bedömer en berättelse om Cenobiter som Helvetets legionärer och någon typ av parallellvärld som vettig, but you get my point).

Transitionen till uppföljaren (nummer 4) kommer nog inte bli så konstig, eftersom den slutar precis som uppgjort för en uppföljare. Recension på del fyra kommer om ett tag.

Jag blev allt som allt väldigt nöjd med den här filmen. Se den.