Året är 1939. Texas. En kvinna (Sloane) jobbar på ett slakteri, och körs med stenhårt av sin chef. Hon tillåts inte ens ta rast för att gå på toa. Så istället börjar hon gråta och föder ett barn, varefter hon dör. Barnet dumpas utanför slakteriet, och hittas av en annan tant som tar hand om det. Barnet visar sig vara den snorunge som kommer att bli Leatherface. Kul grej att han egentligen heter Tommy. Tycker dock inte att vi ser så lika ut, så någon förväxling ska väl inte behöva ske riktigt...

Spola fram 30 år i tiden. Där börjar filmen lite på riktigt. Tommy jobbar i slakteriet, men cheferna vill ha bort honom därifrån eftersom de ska stänga igen firman. Leatherface är inte glad åt det. Alls.


Eftersom han inte längre får slakta djur så börjar han med att slakta chefen för slakteriet eftersom han stänger igen firman och tar bort leatherfaces sysselsättning. Därefter fortsätter han slakta människor eftersom han helt enkelt har fått smak för det. Och han måste ju slakta något, eller hur?

Filmen utspelar sig ju under samma era som Vietnamkriget (tyvärr kommer snorungarna ha värre problem än Vietcong att hantera, på hemmaplan). Två snorungar firar sin sista tid i hemlandet med sina tjejer innan de ska åka iväg till kriget. Självklart så råkar de ut för en bilolycka när de åker runt på småvägarna i Texas, och så kommer de till slut fram till huset där massakern från 2003 utspelades.

"He's so beautiful!"
"That's the ugliest thing I've ever saw"

Det bör nämnas att Michael Bay har ett finger med i filmen här (som producent, om jag inte minns fel). Det bådar för lite mer fartfyllda scener, vilket vi också får.


Filmen svarar på många frågor som hängde i luften efter den senaste remaken av hiten från 1974. Till exempel vad som hände med den riktiga sheriffen, varför farbror Monty bara har två halva ben kvar samt lite om bakgrundsstoryn till psykopatfamiljen. Dessutom framgår det nu klart att de är kannibaler, vilket missades ganska så stort i TCM från 2003.


Hela köret med en psykopat som leker sheriff samt Texas backroads påminner mig väldigt mycket om Desperation. Både vad gäller storyn och atmosfären. Fast här har du inget övernaturligt, här har du bara ett gäng psykopater till lowlife-Texasbor. Filmerna kom ut samma år, förresten.

Jag måste säga att jag är lite imponerad. Filmen följer inte alltid standardreceptet vad gäller spänningsmomenten. Ni vet, när offren försöker fly och psykopaterna jagar dem. Då man väntar sig att en sak ska hända (eftersom det händer i 98 % av alla andra skräckisar), så händer det inte. Och när man inte tror att en annan händelse ska ske så sker den. De har tänkt till och bjuder på lite variation vad gäller den biten. Det är jag grymt tacksam för.


Texas Chainsaw Massacre: The Beginning är helt klart den bästa delen i hela motorsågsmassakerfilmserien (wow, vilket långt ord det är. Motorsågsmassakerfilmserie). Ända inpå slutet så slutar inte filmen att imponera. Stående ovationer till crewet som gjorde The Beginning. Det är ni värda.