Andra filmen i Poltergeist-serien börjar med att vi får se en indian-schaman utföra någon typ av ritual mitt ute i naturen, där han får några andar eller annat crap att komma fram ur en brasa. Ganska snart i filmen får vi också se en där skumma tanten från första filmen vid nån utgrävningsplats. Som givetvis är vid en kyrkogård.

Nå, vad händer i uppföljaren då?

Som ni kanske kommer ihåg från förra filmen så "försvann" familjen Freelings hus när poltergeistrarna (stavning?) i princip käkade upp det. Så därför flyttar de in hos frugans mor för att "överkomma traumat" (egentligen för att de är för snåla för att skaffa eget). Självklart kommer poltergeisten (poltergeistrarna? plural eller singular? whatever! Spökfan får den/dem kallas hädanefter) tillbaka och ställer till med djävulskap igen. Den perversa lilla spökjäveln. Ute efter småbarn som alltid. Ful som stryk är den mänskliga skepnaden spökfan har också. Han ser verkligen ut som en pedofil. Men den äckliga skitungen behöver inte oroa sig - jag menar, hon har ju en psykostant och en indian som beskyddar henne...


Nåväl, där har ni storyn i ett nötskal. Det är ganska kul att man har behållt skådespelare från förra filmen också. Vilket inte är så konstigt kanske. Själva grejen att det är en uppföljare som tar vid nästan exakt där förra slutade gör det hela så mycket bättre. Inget bullshit om att "barnet har växt upp och lider av hemska minnen" eller nåt sånt crap. Här är allting serverat precis som det lämnades i förra rullen. Det uppskattas.

Vad är filmen då? Det är den enda film där man får se en snorunges tandställning få liv och gå till attack. På riktigt, jag lovar. Awesome är vad det är! Detta plus indianen som talar i gåtor och aldrig säger rent ut vad det är han menar gör Poltergeist II till en film värd att se.


Skådespelarinsatserna är även här bra. Craig T. Nelson gör rollen som Steve Freeling (familjefadern) riktigt bra. Ena stunden en fullgubbe fast ändå en ganska rolig snubbe, i andra stunden besatt av en tequilamask (don't ask... se filmen istället). Höjdpunkten är när han kräks ut en muterad tequilamask som senare fövandlats till ett missfosterfreak under sängen. Det är också här filmen blir lite av en besvikelse. Åtminstone för en stund. Poltergeistrar ska man ju inte kunna se. De ska ju flytta möbler och sånt skoj. Inte manifesteras som en gigantisk slemklump som en gång legat i en snubbes inälvor. Det blir lite av ett what-the-fuck-dude-koncept. Jag såg i eftertexterna att H.R. Giger var "conceptual artist" för filmen. Det märks, monstren man får se har en hel del likheter med rymdvarelserna från Alien-filmerna.

På tal om att flytta möbler. Vore inte poltergeistrar det ultimata för en flyttfirma? Känner du någon som äger en poltergeist? Ta kontakt med mig då så är det dags att snacka business. Konceptet är oslagbart. Dels så tar de ingen plats, dels så har de oftast styrkan att flytta väldigt tunga saker väldigt lätt och sist men inte minst så kräver de inte betalt. I've got it! Snart är jag miljardär - vi får väl se vilka som skrattar då.

Hursomhelst, för att återgå till filmen - se den, men se till att titta på föregångaren innan. Det kan hjälpa en hel del.